"They gonna put me in a movie"

Kalixrocken nynnar på Ringo Starrs ovanliga sånginsats i beatleskarriären och ber om lite smink. 

Nä, vi dammar bara av dig lite. Det räcker.

Och så måste du ju ha nåt att jobba med också, sade jag, och kardade lite gotlandsull. Den vackra ryaullen var lite klistrig idag så det var lättare att jobba med gotlandsullen.

Sen gick vi ut. Och jag fick också vara med:

(Här fanns en liten stund en bild från filmen. Men bilden försvann.)

Själva filmen, som ligger ute på nätet, skulle jag vilja lägga in här, men jag lyckas inte. Tips mottages. (Den finns inte på youtube.)

På äventyr!

Idag ska vi iväg på äventyr. Här står Kastanjetten från Kalix och väntar på skjuts.

Men vart ska vi?

Jo, iväg till Sockenstugan i Arnäs

Nu är vi framme och skylten välkomnar in och där inne ser vi hur Kastanjetten har tagit salen i besittning.

Naturligtvis  har Kastanjetten med sig sin kompis Louët. Knäpphärveln tog bilden.

De frihängande sländorna fick också följa med och kardorna. Längst fram står "mattes pedagogiska låda". I bakgrunden syns växtfärgat garn. Lupiner och annat har bidragit till kulörerna.

I fönstret trängdes sådant som matte gjort av hemgjort garn och som hon ville skryta med lite. (Eller ha som åskådningsmaterial om samtal så skulle behöva.)

I väntan på att det skulle strömma in människor som ville prova att spinna så spann jag själv. Det är kardad hel ryaull som jag köpt av en ung tackägare.

Sen väntade jag lite till …

Och sen kom det tre glada barn som älskade allt som snurrar och de spann och vevade knäpphärvel och trampade spinnrockar och ritade och spelade spel och vävde lite på den mattväv som står uppsatt under hela sommaren och så fikade de lite och sen snurrade de en liten stund till.

Sen kom det inte så många fler. Men en av servitriserna provade att spinna lite.

Sen åkte vi hem när Sockenstugan stängde. Så nu har vi semester.

Om man vill kan man fara och fika på Sockenstugan måndag till lördag kl 11 -16 fram till 3 augusti. Då kan man också vara med och väva på trasmattan, eller spela spel, eller sticka lite på några av de kollektiva stickningarna som finns i en korg. Spinnrockarna återkommer inte i sommar, men det finns andra aktiviteter inbokade, koncentrerade till kl 13-15. Fikat kostar, men det andra är gratis. Betalning sker med kontanter eller swish.

Spinnrocksproblem

Det började låta väldigt slamrigt om spinnrocken. Nåt satt inte fast och det blev värre och värre.
Till slut hade vevstaken lossnat från hjulet.

Det såg alltså inte ut som på bilden. Den bruna ploppen satt på vevstaken, men inte fast i hjulet. Ur ploppen stack en träskruv, men det fanns ingen möjlighet att få tag på huvudet av skruven, för det satt inuti ploppen och ploppen satt som löst runt skruven. Hur i hela friden?!

Se nu på dessa två bilder: de två över denna text. Se skillnaden. På den första ser ploppen ut som en liten cylinderhatt med brättet mot hjulet. På den andra ser man att brättet är en ring som kan flyttas uppåt, mot hattens översida, mot vevstaken.

 
Placerad längst från hjulet, ger ringen fritt fram för att cylinderns andra sida, som är flikad, kan expandera och …

… låta innehållet gå fritt. Den där metallcylindern skruvar man lätt fast mot hjulet, då skruvhuvudet lätt nås, där i mitten.
Sen trär man över plastploppen och makar ner ringen mot hjulet.
Och vips har man en hel spinnrock igen!

Träning ...

Ibland när man talar om att man spinner så kan "vanligt folk" få för sig att man menar att man brukar cykla motionscykel.
Det gör jag inte. Inte mer än nödvändigt.
Att spinna är inte alls ansträngande och svettframkallande. Inte på samma sätt som motionscykelspinning.

Men tvinna, govänner, tvinna ...

Jag kastade mig över mina tre någorlunda tjocka någorlunda fluffiga singlar idag för att göra fluffigt tretrådigt garn.
Teoriboken skrev nåt om att man skulle spinna sånt garn på stor trissa och sen tvinna på liten trissa. Alla mina stora louëtspolar hade fluffiga singlar på sig. ... Men då tog jag fram en av mina uddaspolar! Den hade ju liiiten trissa. Kolossalt liten trissa. Och för att det skulle dra på och inte stå och snacka (och få evinnerlig snodd i garnet) så gick det åt att köra med riikligt med broms.
Vet ni vad det blir av den inställningen? Ett motionspass för höger ben. Ja, för resten av kroppen också för det är ju nästan stört omöjligt att sitta still

Det blev ändå alldeles för mycket snodd.
När den spolen var full så var det ganska lite kvar av en av singlarna. Så då spolade jag om den till en annan spole och så tvinnade jag på den (en ledig louëtspole alltså). På lilla trissan. Med mycket broms så det blev bra indrag. Den blev något bättre än den första delen, tror jag. Antagligen får jag försöka köra första garnet genom rocken en gång till, på "upptvinning", kanske andra delen av garnet också. Jag är glad att det inte är nyfinullen som jag massakrerar så här.

Jag funderar på om jag ska spinna mer till en tredje singel (den tog slut) och så se vad som händer om jag tvinnar med slända. Det känns som att det kan finnas en bättre möjlighet att kontrollera snodden då.

o-TdF

Mitt i allt valpföräldrande så har jag hunnit med att spinna också.

Idag spann jag det allra sista på den flerfärgade växtfärgade singeln. Imorgon kan jag tvinna ihop det sista.

Idag tog jag även "tag i" den sviktande tröskeln på Öjerocken. Den snabba fega lösningen är att lägga en många gånger vikt tygbit under. För jag tror att det behöver vara liite svikt i den där tröskeln ändå så att sätta en kloss under tror jag blir för stumt.
När så detta dilemma var ... hm, löst ... så slutförde jag det som var spunnet på den, dvs en mörkgrå okänd fiber som Å hade fått tag på på nåt konstigt sätt och som hamnade på rocken på ww-sip-dagen.
Jag körde över singeln till en tomspole och sen navajotvinnade jag den tillbaka på rocken.

Jaha. Så då satt det nyspunnet/-tvinnat garn på båda gammrockarna och väntade på morgondagen.

Vilken tur att jag har louëten också.
Det har diskuterats långdrag på forumet så det tänkte jag testa.
Karda karda karda
spinna spinna
karda mer
spinna mer.

Det är lite läskigt. Och det blir "jättekonstigt". Fast bra, tror jag. Tjockt i alla fall. I varje fall i början. Det går just nu som något sorts lovikkaliknande garn. "Halsduk" har flugit förbi i mitt huvud.
Nåja. Vi får se hur mycket det blir och om det blir singel eller tvinnat. Det är Z-spunnet så det är förberett för tvinning kan man väl säga.

Blir klar?

Nu har jag hållit på med det här garnet under rätt lång tid.
Jag har nu spunnit de olika växtfärgade ulltussarna en hel spole full och ser man tråden så här så ser den ju ganska intressant ut.

Och frågan är om det inte ser intressant ut även hoptvinnat med tråden spunnen av tussar färgade med gul lök.

Det här är första resultatet: en spole full. Nu sitter nästa spole i läge för tvinnande. Och sen finns det ännu mer ull att spinna och tvinna. Månne det kan bli till en liten tröja till mig?

Senaste nytt

Ingen mössa.

En hel härva lingarn är nu uppbunden i en topdownsommartopp. Det går åt mer. Jag är i trakterna av att det är dags att sluta sticka ärmar och börja köra runt runt på bara bålen.

Så nu måste jag väl börja läsa beskrivning lite och sådär ...
Inte för att beskrivningen är kalibrerad till mitt garn och masktäthet precis, utan för att kolla principerna.

Hemma har swaggerstickningen hunnit upp till att kilarna just tagit slut.

Men när jag kommer hem är det nog spinna som gäller några dagar. Rätt vad det är så är det ju dymmelonsdag igen så då gäller det ju att man inte får en massa spinnabstinens.

Fast på loueten är det sätta snodd i särat sockgarn som gäller. Kanske lite garn av det växtfärgade projektet kan få lite fart?

Och så söka i lådorna efter mössgarn och göra en ny snodd till syslöjdpåsen, och antagligen finns det mer att göra ...

Vilken tur!

Helt plötsligt började jag inse att all gul ull inte skulle få plats på spolen. Så då slutade jag spinna och spolade av det jag spunnit på lagerspolen. Och den räcker ju som ni ser nätt och jämnt till.
Jo för den spolen och dess tvilling funkar inte ihop med spinnvinge så därför använder jag dem som lagerplatser som jag sen tvinnar från. Det betyder alltså att det första jag spinner på en tråd också hamnar först när jag sen tvinnar.

Och i samma veva insåg jag att jag kan inte spinna upp all gul ull först, för då finns det ju ingenting att lagra den mer multifärgade tråden på. Så sen ska jag alltså fortsätta med den multifärgade tråden.

Men jag tror jag ska spinna lite på den nya rocken först, för i helgen lär jag träffa förra ägaren och då är det ju trevligt att ha något att säga. (Och så blir det tyst på maken som undrar varför jag hålls med den gamla rocken när jag ju fick en ny av honom i julklapp.)

Får jag lov att presentera!

Det här är min nya spinnrock! Den kom till mig som julklapp och är av modellen Louët s10.
Den hade med sig tre spolar, varav det var tjockspunnet ullgarn på två spolar. Den som satt i spinnposition fyllde jag genast på med mer eftersom det även kom ett stort sjok kardad finull. När den spolen blev full så tvinnade jag ihop tills den tredje spolen var full och det är i det läget som den är avbildad.

Nu förstår jag vad mina kompisar spinntanterna menar med soffspinning. Det var en väldigt bekväm ställning.

(Efter jag tog bilden mätte jag upp sisådär 50 varv garn på knäpphärveln, tvåtrådigt lovikkarep är väl den närmaste beskrivningen. Jag funderar på om jag ska låta resten vara entrådigt eller hur jag ska göra.)
Det känns som att det skulle vara spännande med vantar i det här eller i entrådigt, eller dubbelt entrådigt.

long time no see

Men nu ska det förhoppningsvis bli en aning ändring på det. Nån som minns det här inlägget från förra hösten?



Nu idag har jag äntligen tagit mig fram till spinnrocken. Det kan meddelas att väldigt ihopknörvlade "fågelbon" håller sig snodda även sen man "packar upp" dem. Så då måste man o-sno dem och den osnodden håller sig bäst om man för-"draftar" dem lite till, alltså tesar ut dem på längden. Jag vågade inte riktigt lita på att lagom snodda fågelbon skulle hålla sig som enskilda enheter så länge som det antagligen skulle behövas, därför de extraknörvliga.

Det är lite irriterande att förvaringssnodden sitter i ordentligt i ändarna vilket gör att de inte riktigt vill gripa tag i det som redan sitter på rocken. Men då får man tesa i sidled så att änden borstar isär sig.

Det är roligt att spinna igen. Jag har haft en massa annat viktigt i vägen alldeles för länge och "skulle bara" innan jag gav mig lov att spinna. Men nu är det ur vägen. Nu är det bara jul och förkylning och sånt krångel som också vill ta min uppmärksamhet.

Trasig rock

Jag blev väldigt ledsen när jag skulle fotografera min nytäljda pinne in action häromdagen. Jag klarade inte att lägga ut den bilden då, men här kommer den:

En stor spricka ligger i "tröskeln" (eller vad den kan heta, den fasta slå som trampan sitter fast vid/ligger längs).

När man tar bort pinnen och locket och trampans axel och ser bilden uppifrån från andra hållet så ser man mer.

Till på köpet finns det en kvist i tröskeln nära själva trampplattan. Så den är ungefär där man har hälen när man trampar. Och det ser ut som att det finns en spricka där också. (Bilden tagen från undersidan.)

Släng skiten?

Nä! Det är ingen skit. Den är bara i behov av en ny "tröskel".

Den märkning som  spinnrocksmakaren gjort finns delvis på tröskeln.  Så av hänsyn till historien får vi väl be reparatören att montera den på undersidan bordet.

Men vem är reparatören?

existentiella funderingar

... eller nåt. Jag blev häromdagen tipsad om det här blogginlägget som jag vill dela med mig kunskap om.

I ett närliggande härad hamnar det här blogginlägget.

Pregen som jag nämner i min kommentar hos Emma Frost är den här:

(Skryt skryt)

Nå. Vad nördar ni med? Berätta i kommentarsbåset.

wwsipday, rapport

" En sån dag ... ", som han sa, Oll-E i Pistvakt.

Det börjar inte bra med att jag vaknar 40 min före jag ska vara på biblioteket. Med en rejäl trollfrisyr ...
När klockan var dags att lasta ur höll jag på och lastade i. Tur nog har jag bara 1½ km att åka så det var väl inte såå mycket att orda om.
Otrevligare då att det var broöppning närmaste vägen ... Så då "sladdade" jag in på ön över den andra bron istället.

I dörren (som egentligen så dags ska vara låst) mötte mig E som redan hade fått sina saker på plats.
Och så började jag försöka få ur rockarna som inte var så komplicerade att "kasta in" i bilen. Men ut ville de inte. Och rätt vad det var hörde jag ett knak från den grönas trampa och där får det inte knaka! En närmare besiktning senare visade att locket på trampfästet hade gått sönder. Så nu limmar jag själva locket och när det är ordentligt torkat ska jag prova den nytäljda pinnen att låsa med.

Den bruna rocken skötte sig exemplariskt. Tills vi skulle sätta igång den: då gick vevstaken sönder på ena sidan vid ögat som veven sitter i.
Då insåg jag att den här dagen var ingen bra dag ...
Kan man inte få börja om?
(Nu torkar den limningen också.)

Förutom jag och E var även Å och F där med sina rockar. Alla de andra hade moderna rockar som inte gick sönder. Ibland känner jag mig som den där som snubblar och inte alls verkar passa in. (Tänk Peter Sellers på birdie-nam-nam-festen ...) Inte för att de andra hade den attityden till mig utan det var alldeles självpåhittat.

Den bruna rocken ställdes undan men den gröna fick lite mörkgrå ull på sig och fick även vara övningsrock en stund.  Till vänster syns även en av pinnsländorna i aktion.

En besökare mindes att hon hade kardat en gång i tiden och att det var skoj. Så då var det ju roligt att vi kunde erbjuda henne att återuppliva den erfarenheten.

Och jag fick pröva att spinna på modern dubbeltrampad rock. (Louet Julia tror jag, men rättas gärna.)  Det var ... annorlunda. Men efter den erfarenheten utnämnde jag den till provrock.

Och det gick ju bra, men det var svårt att få till när benen var för korta för att kunna sitta långt borta med tussen. (Om man har en lång "färdig" tråd mellan tuss och spinnrock så hinner det komma mer snodd in i den vilket gör den starkare. Utan snodd blir det mer "parallellt ludd" vilket har en förmåga att gå av hela tiden.)

En liten spinnare som gav upp fick med sig ludd hem till stor förtjusning.

F hade en väldans snurr på sin rock. Hon trampade mycket snabbare på den än E på sin. Men det såg inte ut att vara plågsamt att hinna med med händerna ändå.

Å hade lärt sig en läxa från förra året då en slända tappades i stengolvet och gick sönder: hon spann slända över en tjockvikt filt.

E provade sin nya julgransslända.

 Den här färggranna högen av spinnfibrer tror jag fick många att stanna till. Men det var en del som inte hängde med på att det var material utan trodde de var resultat.

På bordet låg det andra fibrer och lite hemgjorda sländor: den bruna fibern är alpacka, i lådan är det gotlandsull i olika stadier mellan tvättad tuss och stickad provlapp. (Den kammade tussen med rosa snodd är dock kid mohair.) De ljusa garnerna/fibrerna är min blandrasull. (finull/texel).

Mitt på bilden finns det två små små provlappar. Den ena är texel och den andra kid mohair. Tydliga exempel på att olika ull har olika användningsområden.

Å hade bullat upp med redskap, färdiga garner, stickade sjalar och annat på ett annat bord.

Spinnrocksbilder

Det var någon på "Spinning in Sweden" som hade köpt sig en spinnrock från Norrbotten och som jag skulle jämföra spinnrock med.

Jag minns inte riktigt vad jag skulle visa med bilderna men här kommer de iaf. Kan ju vara bra att referera till nån annan gång kanske ...

Trämaskiner

Det finns ju en massa trämaskiner, alltså såna som är gjorda i trä: spinnrock, knäpphärvel, garnvinda och vävstol är de som jag har en relation till, men det finns säkert fler.

(Jo, jag har en vävstol efter svärmor som legat nedpackad i femton år ...)

Min gröna spinnrock har ibland fått för sig att den ska kasta av sig drivbandet och det är för att hjulet wobblar. Så idag har jag haft en "konsult" här, en träslöjdlärare. Han har fått virke av mig när jag haft för mycket trä som förut varit på rot här på tomten så jag tyckte jag kunde få en gentjänst.

Naturligtvis skötte sig den gröna exemplariskt och wobblade visserligen, men snöret höll sig på plats. Vi konstaterade tillsammans att det var järnaxeln som var lite sned. Han slog lite på den med en hammare, men den gav inte med sig. Sen vågade han inte slå mer för tänk om den skulle gå av!
Så då nöjde vi oss med det försöket och konstaterade att ska det spinnas på den gröna får det ske på en "bra" dag. Kastar den snöret så får den stå till en annan dag.

Jag visade honom även "kastanjetten från Kalix" och fick reda på att det är antagligen spolen som slår mot tenen på "hitsidan". Nånstans finns det nog en skevhet, men den vågar vi oss inte på. Nu vet jag i alla fall varför den klapprar. (Och lite charmigt är det.)

Knäpphärveln tog jag också fram och han förklarade vilket otroligt arbete det var att få alla kuggarna att bli precis så formade som de måste för att de skulle gå att passa in i gängorna på axeln ovan. För att inte tala om pillerilljobbet att skära till gängorna. Det finns visserligen ett verktyg som gör sånt, men det måste justeras med t ex silkespapper för att hamna rätt och tappar man det i golvet så är det förgjort med inställningen.

"Och gör man inställningen ena dan och kommer tillbaka nästa när det varit omslag i vädret ..." antog jag och han höll med.
Han konstaterade också att det var nån sorts hårt trä som kuggar och gänga var skurna i, och nån mer del var också i o-furu. Men sen var nog det mesta annat i furu.

Han sa också att han inte trodde sig om att kunna göra en knäpphärvel med den konstruktionen. Priset jag betalade, 50 kr, var ett hån mot hantverkaren. I dagens löneläge skulle inte 5000 kr förslå.

Jag frågade om spinnrockarna också. Den gröne från Öje, var det något man kunde anta var en julklapp från make till maka, eller kunde man anta att han kanske hade en liten "fabrik"? Han trodde på det senare, och sen förklarade han hur spinnrockshjul görs. (De snyggt svarvade ekrarna var bara de en indikation på att det var en kunnig man med tillgång till svarv.)

Hjulet började som ett antal klossar som fogats samman med någon sorts enkel laskning. (Heter det väl? Han sa ingen term.) Sen hyvlar man försiktigt så att de börjar likna nån sorts cirkel. Sen ska man ta fram svarven och hitta centrum! Och så svarvar man. "Bara sådär" är nog inte heller det arbetet.
Och nu inser jag att jag inte fattar hur ekrarna och navet kommer dit.

Med tanke på att spinnrockarna i trakten liknar varandra så är det väl inte otänkbart att de är från samma verkstad.

Sen hände en annan sak som jag skäms för.
När jag skulle visa den gröna så stod jag och trampade. Och rätt vad det var vägde jag fel på nåt sätt så att med ett brak gick något i närheten av trampan sönder. Men vi hittade inte vad det var.

Så dagens visdomsord är: STÅ ALDRIG OCH TRAMPA SPINNROCK!

Påskdags!

Nu är det påsk på gång.

Mina väl underrättade vänner på ravelry visste att berätta att man inte fick spinna eller dra slipsten på dymmelonsdagen, det vill säga igår. Överhuvudtaget skulle alla hjul stå still, all kringgärning skulle upphöra. (Och då förstod vi att scrolla med hjulet på musen borde ingå, och cykla och köra bil, även om flera av de föremålen inte fanns på den tiden som detta skrock uppkom. Frågan är om man får rundsticka?)
Såna skulle nämligen förvärra Kristi plågor och dessutom skulle taket blåsa av om man spann.

Det senare är jag personligen väldigt intresserad av att det ohänder.

Men så funderade jag på det där med Kristi plågor. Om man tänker att det som hände hände då så är det ju färdiglidet. Men ser man det som att han dog för våra synder, d v s för världens bortvändhet från Gud, så kan man ju se det som att man bidrar till den om man inte ids bry sig om att han dog utan håller på med vardagen istället, spinner t ex.

Jag antar med ledning av detta att spinnförbudet gäller fram till tredje dag påsk, även om Nordiska museet menar att kringgärningarna inte skulle ske onsdag till lördag.

För att vara på säkra sidan (vem vet hur skrockfullt försäkringsbolaget är?) så har jag bara tvättat ull på sistone.

Nu är det gjort!

Operationen gick bra.

Den utfördes medan jag var hemifrån.

Maken slog ut pluggen som var hemtäljd. Sen slog han in den igen, på ett något annorlunda sätt och grejerna satt ihop som om de var limmade.

Vi var dock inte riktigt överens när jag skulle tvinna ihop två trådar dock, så det problemet kvarstår. (Av någon anledning är den mindre samarbetsvillig när jag tvinnar än när jag spinner.) Drivtråden hoppade av flera gånger.

Och så hade den börjat knattra. Inte lika ljudligt som den bruna, men lite. Maken fingrade lite på den och så blev den tyst igen. Det får mig att hysa hopp om att det ska gå att få tyst på den bruna också. Det känns som att den inte skulle vara så populär att ta med sig på en spinnträff där folk skulle vilja prata ...
Den brunas spinnvinge plus spole väger förresten 190 gram. (Jag bara behöver notera det nånstans.)

Innan jag gör nåt ...

Trots att spinnrocken for på spa i augusti så är den inte riktigt kry. I den vinkeln som jag pekar på på bilderna är den rapplig. Det vill säga stativet går att rucka på så att det inte alltid är så rätvinkligt riktat mot stora drivhjulet som det borde. Och då ramlar drivtråden av och då blir det krångligt och jag blir sur.

Maken tror att man kan slå ut pluggen (som gått av) som är den ljusa pricken ovanför och kanske ersätta den med en annan plugg som passar bättre, eller vad man nu finner är den ultimata lösningen när man tagit bort den här pluggen.

Men innan vi amatörfingrar på sånt vi int' begrip' ges här tillfälle för expertisen att uttala sig.
Tänker vi fel?
Vad kan man tro väntar?
Vad ska man tänka på /vara försiktig med så att inte ...?

mer hemspunnet

Om jag jämför med de garner som presenteras på ravelrygruppen Spinning in Sweden så är det här inget garn att skryta med.
Det är inte precis homogent, likadant från början till slut.

Men det är mitt garn och det är det första jag spunnit på den bruna spinnrocken från Överkalix. Det är också första gången jag testat tekniken "spinning from the fold" som antagligen har en svensk term som jag gärna tar till mig om någon upplyser mig om den. Det är tvåtrådigt och sisådär 98 meter långt och ovägt.

När den ena spolen tog slut före den andra så gjorde jag så som mrs Petersson lärt mig.
Den återstående tråden lindar man runt handen enligt ett särskilt mönster (ovansidan handen - fram i handflatan - runt långfingret - tillbaka samma väg - fram i handflatan från andra hållet - runt långfingret - tillbaka samma väg - och sen var vi tillbaka från startpositionen). Sen vränger man loss handen och drar fram de båda ändarna. Sen sätter man ihop de ändarna med de som finns i det tvinnade garnet. Och så tvinnar man vidare och på slutet har man en vikt tråd och så blev all tråd tvinnat garn.
Någon annan gång ska jag försöka komma ihåg att ta bilder i det här stadiet.

Får jag lov att presentera!

Min nya spinnrock!
Den sägs härstamma från Överkalix.
Jag skulle se om det fanns t ex kardor på en loppis här i stan, den som förra året sålde spolar och spinnvingar.
Det fanns det inte. Men den här rocken sa att den ville med hem, så då fick den det efter lite funderingar. Min vånda handlade inte om priset, mer om vad maken skulle kunna tänkas säga om saken.

Men han fnissade nog mest.

Så nu håller vi (rocken och jag) på att lära oss "spinning from the fold". Vi är på nivån strax innan 1A. Det är pyssligt att hålla i tussen och vi har inte riktigt kommit överens om var rockmor ska stå för att den ska dra alldeles lagom ... och hur fogar man samman nya tussen med den gamla? Och precis var ska trampan vara för att det ska gå att dra igång igen utan att behöva släppa tussen för att få drivhjulet i rätt läge (eller putta på hjulet med tån).



Det fattas en liten sån här pynttopp, men det är det enda som jag har upptäckt är "konstigt".