Nää!

I vintras köpte jag fröer. Indigo och vejde. Här ska färgas blått!

Femton fröer fick man av indigon. Och det var en grotid på 1 till 10 månader. Jorå. Så småningom hittade jag en liten liten planta som hade grott. Och så småningom planterade jag stolt ut den i en kruka.

Idag påpekade min man försiktigt att den har vähäldiga likheter med grönkålen som står uppe i landet ...

Å se på sjutton! Den skulle ju se ut så här:

Nå. Men vejden tror jag är vejde på riktigt i alla fall. Tre frön har haft den goda smaken att gro ...
Och min grönkålsplanta på balkongen är inte lika angripen av insekter som hans.

olika talanger

Jag tycker jag är ganska bra på att läsa stickbeskrivningar. Om någon på något forum skriver och undrar hur man ska tolka nåt så brukar jag kunna klura ut hur det är tänkt. (Nu talar vi vanliga beskrivningar, inte såna där sockor som stickas på diagonalen och annat som helt krupit ur lådan.)

Jag har ganska god koll på  vilken stickstorlek som passar till vilken garntjocklek, även om jag ännu inte tagit till mig det där (för Sverige) nya sättet att mäta garntjocklek: fingering och sånt, eller si många meter per hekto.

Men idag var vi iväg och skulle köpa virke. Det ska bli ett annat trädgårdsskjul än det som tidens tand har gnagt ner (för att inte tala om luciastormen).

Man ska ha olika tjocka långa träbitar. (Jag vet att det är skillnad på plank och bräder men vet inte vilken så jag låter bli de orden.) Somliga ska användas till ett moment, andra till annat.
Om man sätter en bit från ena hållet fram till hörnet, så ska man inte räkna samma mått på den som kommer till hörnet från andra hållet. Den biten ska ju täcka "gaveln" på den andra.

Jag blir alldeles yr. Jag har ingen aning om vad alla bitar ska användas till. 24 såna, 27 sånadär, och 27 såna andra.
Då kan man göra två saker. Man kan sätta sig in i. Ta reda på. Skriva egna anteckningar. Förstå.
Eller så kan man säga: "Förstår du?" Och blir svaret i någon mån jakande från den som är satt att vara ansvarig så släpper man det.

Hepp. Man måste inte kunna allting.

Själv har jag precis börjat vända snodden på singlar. Den tredje singeln på det nya tretrådiga sockgarnet ska vara s-spunnet. Men när de singlarna satt i köpegarnet så var de z-spunna. Så jag ska genom mitt trampande sätta så mycket snodd att det löser upp den gamla snodden och utan att formen löser upp sig så ska den ta snodd åt andra hållet.

S- och Z-snodd?
Ta en bit garn. Se hur fibrerna går på diagonalen mot själva garnet. Följer diagonalen samma riktning som mitten på S eller Z?

Så de stackars fibrerna ska "luta om", från Z till I till S utan att garnet går av i I-tillståndet. Det går rätt bra. Det gäller bara att inte ha händerna för långt isär. Om ullhåren är 10 cm så måste man hålla händerna närmare varann än så för att de inte ska glida isär.

Spinndlarna!

Så gick det äntligen att kombinera mitt liv med spinnträff i Gårdtjärns missionshus. De har hållit på att träffas under opretentiösa former sen åtminstone i höstas och nu kunde jag äntligen vara med.

Jag tog med mig Louëten, vis av att försöka bängla med mig gammrockarna tidigare. Louëten är egentligen bara att ta i handen och så lägga den snyggt i bakluckan. De andra spretar och har sig och fastnar lätt.

Eftersom jag igår fick tillgång till den vackra presentullen kände jag att nu måste jag få in snitsen på att spinna kardflor så jag har spunnit från floret som kom med Louëten. Snart har jag spunnit tre halva spolar med något som nog inte räknas som snöre och så ska vi se om jag lyckas tvinna ihop dem till ett tretrådigt o-snöre, garn alltså. Tekniken är ungefär långdrag. Jag har spunnit med spolens stora trissa som drag. Eftersom alla Louëtspolarna är upptagna av singlar så lär det bli tvinnat på någon av gammrockarna.

Igår kom jag också äntligen fram till momentet "lägga svarta bönor i blöt" och idag när jag kom hem så öste jag av vattnet och stoppade ner de båda härvorna som förhoppningsvis blir blå. (Eventuellt får de ingen färg alls för att det är för mycket lanolin i dem, men då får vi göra om det.) De ska nu ligga i blöt i bönvattnet i två dygn.

På stickfronten har jag repat upp den första tågsockan och stickar nu två samtidigt på magic loop. Strax är jag nere vid hälen. Jag hoppar att göra hällappshäl som mönstret utgår från utan gör en vanlig timglashäl. Jag ska bara vänta med att göra den tills jag kommer till jobbet. Det finns sådana där som är nyfikna på vad detta är.

I väntan på detta har jag återupptagit slipoverstickningen. Jag vet inte vad det är med den men den är "helknasig". Jag tror att den egentligen är för kort för mig, trots att jag hållit upp den mot mig under tiden jag stickat.Och när jag nu stickar ena axeln på framstycket så får jag helt olika bud varje gång jag mäter mot bakstycket. Alltså inte så att när jag stickat 1 cm så säger den att "nu har du 1 cm mindre att sticka" utan mer att "trodde du att du hade kommit såå långt? Nä men det har du fått helt fel för dig." och så stickar jag lite till utifrån denna nya information och så kommer annan information åt något annat håll nästa gång jag mäter. Vi får väl se hur det artar sig.

Sen så säger almanackan att det kanske blir vår och rent av sommar igen sen. Så det börjar bli dags att rota fram sommartoppsstickningarna. Den lila är nog färdig. Jag ska bara sy ihop de sista maskorna med dem som de möter. Jag avslutade den med en I-cord liknande ärmavslutningarna, nämligen. Men eftersom det inte blev så höga maskor när jag gjorde dem på 2½ som resten av toppen är stickade på så tog jag ... 3½ tror jag för att sticka kanten. Då blev det mer så att varje varv mötte varje maska utan att det drog ihop så mycket.
(Rätt vad det är så blir det fotografering.)
Den laxrosa toppen håller jag ju på med ärmarna till. Eller, håller på är väl att ta i. Sist jag gjorde något på den så var det ärmarna. Så när jag tar fram den igen så är det ärmstickning som gäller.

För övrigt rotade jag runt  i min garnhylla häromdagen och hittade en massa garn som jag alldeles hade glömt att jag hade. Jag har ungefär två planer för det. Den ena eller den andra blir det kanske. Mer precis kan jag inte vara då jag inte vet om någon eller någon annan läser bloggen.

Det här med färgrapporter ...

För några år sen (julen 2010) fick jag det här garnet av min dotter. Sen har det legat i hyllan och funderat på vad det ville bli. Det funderar väl fortfarande, och jag med, men nu funderas det lite mer konkret.

Om man stickar det här garnet på rundsticka en kropp, så tror jag att det kommer att bli ungefär enfärgade fält som vrider sig i spiral runt kroppen. Det tror jag inte att jag uppskattar.

Om man istället stickar bak- och framstycken var för sig så blir det nog lite större chans att det åtminstone blir varannanradrandigt. Viss fältstockning lär det antagligen bli, åtminstone i sidorna, men i princip så tror jag att det blir randigt.
I alla fall gäller detta ett helt bakstycke.

Vad händer med två halva framstycken? Två "lila" varv avlöst med två "röda" varv, give and take, skulle jag tro.

Frågan uppkommer då: Vill jag ha ett plagg som ser ut så?
Kan man "styra" så att plagget får en dominerande färg?
Jag tänker, om jag vill ha ett "rött" plagg, kan jag då få det att verka rödare genom att sticka somliga varv med avigrillorna utåt så att "lila" partier blir släta utåt och sjunker ner mellan rillorna.
Jag har ju redan konstaterat att slätstickat antagligen kommer att dra sig då det är ett entrådigt garn.

Nu blev det nästan intressant ...

sommarlov

Det är mycket att stå i när man kommer hem för sommaren:
sova sovmorgnar, sitta uppe halva nätterna för att man fastnat i träsket att vilja lokalisera sig i världen, beundra potatisblasten som knappt krupit upp ur jorden, förfära sig över och "ta tag i" brännässlors och kvickrötters etableringsframfart (Fräken bara suckar jag över. Det kanske är vackert med en rabatt i stort sett bara bestående av fräken?), hugga och slita i döda syrengrenar, mer artificiell träning samt spinna och sticka dårå.

Från de senare fronterna kan rapporteras:

Entrådigt S-spunnet garn att ta med till Brån i helgen. Sisådär 36 x 1,40 m. (Jo för inte ser jag på spolen hur mycket det överensstämmer med påbudet "några tiotal meter"; jag behövde vinda upp det på knäpphärveln.)

Den lila sommartoppen har nu börjat förses med flätor lite här och var i den nya nyansen. Antagligen går det även åt att minska lite här och där. Men då blev jag så trött i huvudet att jag gick hit och skrev istället.

Det långsamma projektet med att spinna växtfärgad ull har fått sig ungefär två timmar vid spinnrocken. Det behövs några timmar till innan den här spolen är full och jag kan tvinna den första delen av garnet.

Svarta bönor är inhandlade. Enligt det allvetande nätet blir ull blått av att bada i blötläggningsvattnet, kallfärgat. Om man då först färgar ullen gul med hjälp av lökskal, visst borde väl summan bli grön då?

I Brån ska jag få vara med om att sortera en fäll, alltså få lite mer kunskap om hur man sorterar ull. Så det där med färgningen väntar jag med tills jag vet lite mer.

Jag ska även ta reda på hur mycket ull jag behöver färga för mitt projekt.

Raggsockorna blir inte vanliga raggsockor. Jag experimenterar med en "gusset" mitt på foten (ungefär som maevastrumporna) men har nu hamnat i ett läge där det inte är optimalt att sticka med magic loop: framochtillbakastickandet går inte att utföra så långt som jag tänkt. Så där behöver jag byta till strumpstickor, eller i alla fall sätta sockorna på var sin sticka.
Men just nu är det mer akut med sommartoppen.

Och nu när jag taggar det här inlägget så inser jag att jag ju har swaggern uppspänd på sonens säng. Han kommer hem endera dagen. Läge att förändra läget.

en bit på väg

Som jag skrev redan i november så tar saker tid.

Men nu när jag köpte ett bättre verktyg (hundkarda) så ville jag se hur det har gått.

Och si, det mesta är ju flick-kardat. Det är bara resten kvar.

Färgburken blev för övrigt inflyttad idag. Knappt +8 grader mitt på dan gör ingen värme.

händer ... och ull ... och färg

Mina händer och jag är inte riktigt överens om vad vi ska hitta på. Jag vill spinna och sticka och surfa och skriva på datorn och rida, men de vill inte så gärna alltid.
Idag var vi iväg till arbetsterapeuten för att ha ett samtal om saken. Hon tyckte att jag skulle tänka på att kudda upp under armbågarna när jag stickar, sätta datorns tangentbord långt in på skrivbordet så att armbågarna också får stöd. (Och inte bara halva underarmarna med en bordskant som trycker mitt på underarmarna.)
Hon tyckte också att jag skulle variera mig ofta och inte sitta timmavis med liknande rörelser och inte gå från den ena statiska rörelsen till nästa ...
Det är också en god idé att ha vetevärmare. Det har jag ingen men det borde väl gå att sy sig. (Sy har jag nämligen funderat över under de här senaste veckorna. Det är väl inte lika jobbigt för händerna, säg?)

Så nu har jag hittat på att jag inte ska göra mer kammade ulltussar för att spinna med. Jo, de som jag redan har färgat ska väl få bli klara, men jag ska inte fortsätta med den metoden. Och jag ska bara kamma några enstaka tussar på raken, sluta långt före händerna protesterar.

Därför har jag nu dragit igång operation tvätta vitull och beta den för att sen karda och spinna. Jag tror nämligen att kardningen är något mindre slitsam än kamma ulltussar.

Tvättningen har skett i diskhon och sen har jag betat sisådär 25 g ull i taget i min "nya" ullkastrull inköpt på auktionsverket. För att få liiite ekonomi i det har jag återanvänt nästan samma vatten vid betningarna, men fyllt på inte bara med kallvatten (=snö) för att få ner temperaturen till nästa sats utan också med alun.

Häromdagen läste jag nånstans på nätet nämligen att om man först betar garnet och sköljer ur överskottet så kan man vara mer säker på att färgen fastnar i garnet med hjälp av betningen. Har man i betning samtidigt som man färgar kan färgen fastna i betningen - utanför garnet, i vätskan. Och det är ju synnerligen onödigt. Jag har inte riktigt tänkt klart om det där med färgningen, om jag ska färga ull innan jag kardar, eller om jag ska färga färdigt garn. Om jag bestämmer mig för att färga färdigt garn är det ju egentligen onödigt att beta ullen. Det är större risk att ull tovar sig än att garn gör det när man värmer. (Så därför kan man stoppa i mer garn per liter vatten än ull vilket ju är mer energiekonomiskt.)

Jag har påbörjat ett pyttelitet experiment också. Två teskedar gullavsfärgbad plus nästan en deciliter vatten har stängts in i en liten burk tillsammans med en liten betad ulltuss. Burken står nu i ett fönster. Den som lever får se om det händer nåt. Jag tycker det låter så intressant med långtidsburkfärgning i solvärme, så det här får bli mitt första "alster". Det kanske inte alls är tillämpligt på mina breddgrader utan en sak för de som bor långt söderut (söder om Sverige tänker jag då), men det får jag ju inte veta utan att försöka.

Mer om julen

I julklapp av maken fick jag inte bara en digital kött-termometer som löpte amok vid första försöket som ulltermometer och sen påstod att vi inte hade en grad under 114 Celsius som inomhustermperatur (Ja, jag vet. Man ska reklamera på stört.) Jag fick även den här fina boken. Den är proppfull med bilder på både får och ulltestar och garnstumpar och provlappar. Och text. Än så länge har jag inte hunnit mer än glutta på Gotlandsfår och fårbilder i allmänhet. Jisses, jag trodde att ett får var ett får, liksom. I koret i min kyrka finns en bild på "Guds lamm" som jag tycker ser fåraktig ut. Men får får tydligen se ut så även på riktigt.



Och på annandagens väldigt tidiga morgon stormade det väldeliga här. Det resulterade i många nedblåsta kvistar och grenar. Varav en del hade gul lavpåväxt. Varav en del fick följa med hem till mig och befrias från denna plåga(?).
Och häromveckan landade äntligen de gula lavarna i en vatten-ammoniak-lösning och se vilken färg! Det är liite knepigt att fotografera den där ljuvliga färgen som är nån sorts röd à la blåbärssylt.
När den blir stor och jag har tid och sommaren solig ska jag förena den med ull som jag sen ska lägga ut blöt i solen så den inte längre blir rosa utan blå. Jorå. Det sägs att det fungerar så.

Samtidigt rev jag sönder en massa avocadoskal och lade dem i blöt på samma sätt.
En hel massa andra burkar med mysko(?) innehåll står också och drar. Egentligen borde jag tvätta ull som bara sjutton, för det går säkert att göra utan att använda händerna så förskräckligt. Så den är klar sen när färgerna är klara.

Varför det tar sån evinnerlig tid ...

Jag har ju börjat spinna. Sägs det. Men just nu står rockarna still och drivsnörena är avlagda och det är "i väntan på"-läge. Väntan på vadå? Att ullen ska bli klar för spinning förstås! Och eftersom mina kompisar på Ravelrygruppen "Spinning in Sweden" hela tiden spinner den ena färgade ullen efter den andra i ett rasande tempo (i alla fall om man summerar alla deras prestationer och jämför sig med bara sig lilla själv) så vill ju jag också spinna färgad ull. Annars är det ju orättvist.
Och eftersom jag har "en himla massa ull" så är det ju onödigt att köpa annan ull så jag bestämde mig för att färga själv, som ni läst en del om i höst. (Men giftsvampfärgningen har jag inte vågat mig på än, jag ska nog skaffa mer saker som inte ska ingå i vanliga köksutrustningen.)

Hittills har jag färgat några kulörer:

Här är ett exempel på det. Men så måste man ju förbereda ulltussarna för spinnrocken också. Göra dem till såna här små kanelbullar:
Nej, man måste inte göra så. Man kan karda, det går förhållandevis fort. Men nu hade jag tänkt prova på en annan förberedelse: kamgarn. Jag har inte kammar och jag har nog inte tillräckligt långhårig ull heller, så jag gör "nåt liknande".

Jag tar en tuss.
Och så borstar jag den från ungefär mitten och utåt och sen vänder jag på tussen och så borstar jag åt andra hållet också. (Man kan "tesa" den lite i förväg: fördela den lite vidare i sidled så att säga.)
Nu har jag här en borstad tuss. När jag spann mitt första garn på den bruna rocken använde jag såna här tussar. Jag böjde dem på mitten över mitt pekfinger och drog lite där i vecket så att spinntråden så att säga utgick därifrån mitten. "Spinning from the fold" som det heter på engelska och dessvärre även på internetspinnarsvenska. Spinna från vecket är ett förslag.

Här kommer nu momentet som ska göra att det här ska påminna om kamgarn. Den rätt så parallellhåriga tussen dras ut i hårens riktning, förlängs så att säga. Man tar ett tag om tussen och så nyper man om änden och så drar man försiktigt ut änden. Men innan det håret lossnat från tussen (kanske att hälften dragits ut) så tar man ett nytt nypgrepp från samma ställe (räknat från andra hållet av tussen) Och drar ut mer. Och mer.

Till slut har man en väldigt lång tuss ... Jag brukar hålla upp den i motljus och försöka se till att den är någorlunda jämn i sin täthet.

När jag är nöjd så snor jag den lite. Garn håller ihop för att fibrerna är snodda, det samma gäller även för utdragna långtussar. Och eftersom jag inte ska spinna precis just nu utan spara den här tussen bland en massa andra så snor jag den lite så att den går att "nysta ihop" till en "kanelbulle.
(Håll ena änden av tussen mellan två fingertoppar och nysta "tussgarnet" runt de fingrarna. När tussen är slut: stoppa ner änden mellan fingrarna och "dra till lite".)

Men så blir det ju "restprodukter" i borsten. Och jag är en förfärligt snål människa med sånt som kan användas, så jag använder detta också. Det blir nämligen en hel del ...

Restullen som inte alls ligger snyggt parallellt som ullen i "kanelbullstussarna" ungefär gör spinner jag för hand. Och nu pratar vi bokstavligen. Jag drar ut lite ur en restullstuss och tvinnar det mellan tummen och pekfingret. Den uppnådda snodden/singeltråden lindar jag upp på ihopvikta toalettrullar. Ihopvikta för att det är lättare med ergonomin för vänsterhanden så.

När man spinner på rock eller slända så är det tråden och "trådsamlingen" som snurrar, men i det här fallet är det alltså den ospunna ullen som snurrar. Men den är ju inte så tung så tråden klarar av att vara väldigt tunn. På bilden här ovan är det nu dags att dra ut lite fibrer ur tussen för att sen ge dem ännu mer snodd och slutligen linda upp tråden på "spolen".

Tre såna här spolar har jag som jag har tänkt tvinna ihop till ett tretrådigt garn: en kardel lökgult, en kardel ofärgat vitt med lite grått (naturliga tussar) och en kardel blandade andra färger.
Kan man inte fraktalspinna/-tvinna så får man göra så gott man kan. Njae. Den här tråden är egentligen bara ett enda stort experiment: kan man göra ett garn av så tunna trådar eller blir det bara ett enda ludd som fluffar isär och gör en galen när man ska använda det?
Hur ser det ut med färgerna som möter varandra?
Det senare svaret har jag tänkt använda när jag sen ska köra "kanelbullstussarna" på en spinnrock. Sen nån gång. När jag har borstat alla tussarna (och färgat några kulörer till) och tvinnat ihop det här tretrådiga experimentet ...