obloggat

När jag tvättade den lila sommartoppen blev det ju så att jag "blev tvungen" att försöka färga ull. Jag hade för mig att jag inte bloggat resultatet. Det visade sig vara fel. Men i julas kom jag i alla fall på att jag skulle fotografera det. Då med det lilla provgarnet jag gjort. Det blir inte precis chockrosa i spunnen form ...

Men det här fluffet har jag inte visat upp i alla fall. Det är ullen som fick ta åt sig sista vejdefärgen när jag "kokade te" i höstas. Den har jag inte gjort någon provspinning med för det är så lite.

Det här med OS och stickning och sånt ...

Den här bloggen kom till på grund av att jag en gång stickade ett par vantar under vinter-OS, 2006 närmare bestämt.
Sen har det varit lite si och så med stickning för mig i samband med detta sportevenmang. Mest för att det funnits en massa irl i vägen.

När det tävlades i London för sisådär 1½ år sen uppstod en dispyt mellan OS-kommittéer och ravelry. Något sådant vet jag inte om det varit aktuellt i år. Däremot översvämmas Ravelry av regnbågsfärgade avatarer. Vi som hänger i "Spinning in Sweden" känner inte stor inspiration för det här i år. Istället har vi något som heter Färggranna Februari-Fyrverkerier 7-23 februari.

Just nu håller jag på att fästa trådarna på den renoverade tvåändströjan. Sen tror jag att jag ska göra något åt det blå-röd-lila-bruna arbetet som blir en slipover. Vill minnas att det är halsringningen som ska tänkas ut och formas.
Sen tänkte jag att jag skulle ge mig på den gröna silkesflätan. Fast jag har ju inte skaffat någon turkisk slända än ju ...
Nå. Det finns mörkblått kardflor och röda lockar att välja på också.

Samt att försöka hitta änden på den där tråden jag spann på häromdagen ...

Det är tur ...

att det inte är någon överhängande brådska med att få garn av det mörkblå fluffet som jag spontaninhandlade tidigare i år.
För ikväll är första gången på jättemånga veckor som jag tar mig an det igen. Det går inte fort. Och det är som det ska. Tror jag. De allra allra flesta grammen är fortfarande fluff men jag tycker jag lindar på och lindar på på sländan.
Jag försöker spinna så tunt jag kan. Eller. Just nu har jag istället övergått till att försöka dra ut tråd med lite snodd ur fluffet. Det är som att dra i ett segt tuggummi, när det är i den där konsistensen att det fastnar ta mig sjutton precis överallt. Hjärnblödningsframkallande när det gäller tuggummi (i alla fall i kombination med fluff som inte ska kletas ner) men ganska njutningsfullt när det är fluff. Det blir rätt så tunt det med, men det blir mer ludd runt tråden än när jag strikt dragit ut några strån och låtit dem få snodd.

Dessvärre är det inte fotograferbart pga okamera och oljus.

På bussen

På bussen kan man ha kontakt med internet.
Då kan man hänga på ravelry.
Där kan man se att någon har för mycket fluff i Uppsala och som kan tänka sig ge bort det för en ringa peng.

Då kan man sitta där på bussen och ta fram portmonnän och räkna sina småpengar och se att man har lagom mycket pengar för ett hekto blått fluff.
Sen PM:ar man och stämmer träff.

Därefter sätter man igång förra veckans stickpodd och funderar intensivt på hur man skaffar sig någon sorts slända i Uppsala. Ska man försöka köpa en äkta slända eller blir det en pinnslända igen?

Nu blev det lite krångligt ...

• En spinnrock med gul tråd på som ska spinnas mer av och sen tvinnas ihop med andra färger på ull till ett tvåtrådigt garn. Den andra tråden med fler färger finns inte än.
• En ny rock med spännande tjockt garn som man kanske kan göra nåt av.
• En hel massa finullsfluff som man kan göra mer sånt garn av.
• Bakläxa på den stickade halsduken som gavs bort i julklapp. 140 cm fick gärna bli längre. (Men jag hann ju inte före jul.) Så det är det jag fokuserar på nu för rätt vad det är så far han igen.

• Dags för en present men vissa mått saknas. Under tiden gör jag en provlapp, men det börjar bli bråttom. (Påbörjad innan bakäxan dök upp igår.)
• Och så var det ju det där garnet till den där dockkoftan ... (Hur var det nu jag gjorde?) Fast det är ju inget viktigt utan kan liksom hända sen nån gång.
• Och så finns det otvättad gotlandsull och finull/texel som jag skulle ha ägnat mig åt i höst hade jag tänkt i somras.
• Dessutom skulle jag ju kamma igenom all mohair ... ju ...
• Och de nya fina rödfärgade lockarna som också kom i julklapp vill jag ju också ha idéer för/göra något av ...
  
  
• Och så tror jag det finns några projekt till som jag just nu glömt ...

Var det nån som sa nåt om Uppsala också? Jo, det ska också rymmas där bland all ullen ... Ännu ingenstans att bo. Och lite andra förberedelser.

Nån som fick tid i julklapp som vill dela med sig?

 

Påskdags!

Nu är det påsk på gång.

Mina väl underrättade vänner på ravelry visste att berätta att man inte fick spinna eller dra slipsten på dymmelonsdagen, det vill säga igår. Överhuvudtaget skulle alla hjul stå still, all kringgärning skulle upphöra. (Och då förstod vi att scrolla med hjulet på musen borde ingå, och cykla och köra bil, även om flera av de föremålen inte fanns på den tiden som detta skrock uppkom. Frågan är om man får rundsticka?)
Såna skulle nämligen förvärra Kristi plågor och dessutom skulle taket blåsa av om man spann.

Det senare är jag personligen väldigt intresserad av att det ohänder.

Men så funderade jag på det där med Kristi plågor. Om man tänker att det som hände hände då så är det ju färdiglidet. Men ser man det som att han dog för våra synder, d v s för världens bortvändhet från Gud, så kan man ju se det som att man bidrar till den om man inte ids bry sig om att han dog utan håller på med vardagen istället, spinner t ex.

Jag antar med ledning av detta att spinnförbudet gäller fram till tredje dag påsk, även om Nordiska museet menar att kringgärningarna inte skulle ske onsdag till lördag.

För att vara på säkra sidan (vem vet hur skrockfullt försäkringsbolaget är?) så har jag bara tvättat ull på sistone.

75 gram!

Otvättad ull. "Massor av ull." Och ändå så lite.
Jag ska väga den när jag tvättat den också. Jag antar att vikten minskar rejält om lanolinet och smuts försvinner.

Lite både till vikt och i jämförelse med "lagret". Men "jättemycket" när man lägger upp det i en hög på köksbordet ...
Jag är nog nån sorts rik ...


Så småningom vägde jag det i torkat skick: 65 gram.
Nu ska jag karda och spinna och sen tvinna ihop med den tråd som redan är betad, ajrå. Men då får den ena tråden bli jättebetad och så den andra betad en gång. Så får vi se om det gör någon skillnad för vad det blir för nyans på trådarna.

händer ... och ull ... och färg

Mina händer och jag är inte riktigt överens om vad vi ska hitta på. Jag vill spinna och sticka och surfa och skriva på datorn och rida, men de vill inte så gärna alltid.
Idag var vi iväg till arbetsterapeuten för att ha ett samtal om saken. Hon tyckte att jag skulle tänka på att kudda upp under armbågarna när jag stickar, sätta datorns tangentbord långt in på skrivbordet så att armbågarna också får stöd. (Och inte bara halva underarmarna med en bordskant som trycker mitt på underarmarna.)
Hon tyckte också att jag skulle variera mig ofta och inte sitta timmavis med liknande rörelser och inte gå från den ena statiska rörelsen till nästa ...
Det är också en god idé att ha vetevärmare. Det har jag ingen men det borde väl gå att sy sig. (Sy har jag nämligen funderat över under de här senaste veckorna. Det är väl inte lika jobbigt för händerna, säg?)

Så nu har jag hittat på att jag inte ska göra mer kammade ulltussar för att spinna med. Jo, de som jag redan har färgat ska väl få bli klara, men jag ska inte fortsätta med den metoden. Och jag ska bara kamma några enstaka tussar på raken, sluta långt före händerna protesterar.

Därför har jag nu dragit igång operation tvätta vitull och beta den för att sen karda och spinna. Jag tror nämligen att kardningen är något mindre slitsam än kamma ulltussar.

Tvättningen har skett i diskhon och sen har jag betat sisådär 25 g ull i taget i min "nya" ullkastrull inköpt på auktionsverket. För att få liiite ekonomi i det har jag återanvänt nästan samma vatten vid betningarna, men fyllt på inte bara med kallvatten (=snö) för att få ner temperaturen till nästa sats utan också med alun.

Häromdagen läste jag nånstans på nätet nämligen att om man först betar garnet och sköljer ur överskottet så kan man vara mer säker på att färgen fastnar i garnet med hjälp av betningen. Har man i betning samtidigt som man färgar kan färgen fastna i betningen - utanför garnet, i vätskan. Och det är ju synnerligen onödigt. Jag har inte riktigt tänkt klart om det där med färgningen, om jag ska färga ull innan jag kardar, eller om jag ska färga färdigt garn. Om jag bestämmer mig för att färga färdigt garn är det ju egentligen onödigt att beta ullen. Det är större risk att ull tovar sig än att garn gör det när man värmer. (Så därför kan man stoppa i mer garn per liter vatten än ull vilket ju är mer energiekonomiskt.)

Jag har påbörjat ett pyttelitet experiment också. Två teskedar gullavsfärgbad plus nästan en deciliter vatten har stängts in i en liten burk tillsammans med en liten betad ulltuss. Burken står nu i ett fönster. Den som lever får se om det händer nåt. Jag tycker det låter så intressant med långtidsburkfärgning i solvärme, så det här får bli mitt första "alster". Det kanske inte alls är tillämpligt på mina breddgrader utan en sak för de som bor långt söderut (söder om Sverige tänker jag då), men det får jag ju inte veta utan att försöka.

Gotlandsull!

Nu har jag testat att spinna:
kardad
"kammad" tuss från roten
"kammad" tuss från toppen
"kammad" tuss från vecket.
Alltihop på den bruna rocken och sedan tvinnat tvåtrådigt.

Kardad var nog lättast. Den lilla provhärvan blev balanserad efter tvätt.
Idag härvade jag tuss från roten och det var inte klokt vad den var översnodd! Jag dängde den inte "hela dan" men ordinärt många gånger och den är fortfarande vriden.
Eftersom jag har flera prov igång samtidigt så väntar de andra på härvning och tvätt. Det är svårt att sätta lappar på våta härvor.

Från toppen var svår att spinna såtillvida att ulltussen knörvlade ihop sig till ett kaos bakom bakre handen. Så hur mycket som de facto blev från toppen kan säkert diskuteras.

Det visade sig att jag hade gått lite hårdhänt fram när jag tvättade tussarna. Det blev lätt filtat. Det gjorde att det var rätt "tungt" att "kamma" (med yttersta delen av kardan). Men jag har långt hår själv och är van att trassla ut i all oändlighet så det var inte så konstigt, bara tidsödande. Och jag tror det har tagit på min vänstertumme/-handled.

Men det kan ha varit spinnandet också. Det var lätt att få upp snodden i tussen när jag spann från ändarna så jag fick knipa ordentligt med tummen då.

När jag har tvättat och dängt och torkat alla härvorna ska de dokumenteras här och sen ska jag provsticka små lapppar för att se om det blev någon skillnad och i så fall vilken.

Men ullen då?
Ja man kan bli knäsvag för mindre. Ett sånt silkigt moln som blir när det är kammat eller kardat går inte att beskriva.
Att sådan ull kastas bort i stora berg är skandal!

Nån som har nån idé om hur man ska kunna lansera ullen så den slutar vara "värdelös" för lammbönderna?
Mina spinnkompisar köper ulltops av diverse olika engelska raser och merino och silke i olika blandningar eller rena. Visst blir jag nyfiken på vad de talar om, men varför gå över ån efter vatten?
Vi är mer än 250 medlemmar i "Spinning in Sweden"-gruppen på ravelry. Sen finns det fler grupper, men eftersom man kan vara med i flera grupper kan man inte bara summera antalet i de olika grupperna.
Sen finns det säkert folk utomlands som kan vara lika nyfikna på gotlandsull som folk här är nyfikna på merino.

Och alla de som stickar utan att spinna. De behöver ju också få reda på att man inte behöver köpa merinoull från får som kanske har problem med läskig fluga som gör att man skär i deras skinkor. (Riktigt hur och varför har jag inte fattat, men det finns ett samband. Sök på mulesing) Det finns ljuvligt garn att få härifrån!

God Jul!

Tomten har kommit lite tidigare i år till mig.


Först kom St Nicholas med mohair och angora, varav detta är ett prov på kidmohair.

Och så nu igår med doftande grå fårull.


Men mitt jullov infaller inte förrän i mitten av januari så jag får fortsätta längta efter (att göra något med) dessa mjuka klappar ett tag till.

avocadopremiär

Receptet så här långt:
1 dl småbitar av torkat avocadoskal (knappt 1 x 1 cm)
kokas upp i en liter vatten och får stå två dygn (med ett uppkok i mitten) i det vattnet. (Då är det bara 9 dl kvar.

Skalen silas av och de nio decilitrarna fördelas på två kastruller (en aluminium och en järn) och 25 g ull fördelas jämnt ner i de båda.

Utvärdering så här långt:
Ja, de har rätt de som säger att det går åt mycket avocadoskal. För hur lite ull ryms det egentligen i 9 dl som antagligen skulle kunnat vara ännu mörkare i färgen?
Det är svårt att hålla en jämn temperatur strax under kokpunkten när man inte har så mycket vätska, som dessutom absolut inte får koka in ...

Nå.
Jag "kokar" vidare ...
Edit:
det finns skillnad på den ullen som legat i färgbadet och den som bara är tvättad. Jo. Men inte är det så chockerande mycket kulör precis.
Så nu har jag dragit igång ett bad till:
1 dl mortlade avocadoskal
1 l vatten
½ kork ättika.
När det varit igång en timme så häller jag det över de andra baden.
Under tiden värmer jag dem långsamt.

empiri?

Ett experiment ska vara återgenomförbart sägs det. Det här med att färga ull ligger på gränsen ...

Överst till vänster är den första ullen jag färgade grå. Det var tvättad ull utan betning.
Den bredvid på översta raden är gårkvällens försök att göra likadan färgning:tvättad ull utan betning.

På nedre raden syns från vänster: otvättad ull som färgats och alunbetats samtidigt; tvättad ull som först alunbetats och sen färgats.

Alltihop färgat med lönnlöv i järngryta.

Färg och färg ...

Jag har blivit en samlare ... När jag var ute med hunden för ett tag sen så "låg det bara" pilbark som ramlat av pilarna i parken. Vem vet vad det blir för färg av pilbark? Hem och kolla! (Akta gråsuggorna bara!)




Svar: utan betning blev det typ ingen.


Men äppelkvistar har jag läst/sett ska ge en vacker gul färg!



Ja kanske om man tar vårkvistar. Om man inte betar garnet så blir det inte mer färg än så här. (Jag har alltså vid dessa tidpunkter inte ännu köpt något alun.)




När jag sen skulle göra äppelkaka så tittade jag lystet på de röda äppelskalen ... månne ...


Detta blev resultatet av röda äppelskal, järnpanna och några flisor gult lökskal som råkade passera ...




Sen gick jag och köpte alun. Och skaffade en stor påse lökskal. Och värmde ullen en timme i alun (fast alldeles för lite visade det sig, så då "sockrade" jag på mer när ullen var i färgbadet). Och hällde en del lökskalspad i järnpannan och en del i aluminiumpannan och en del var kvar i den rostfria. Och så värmde jag ullen i det en timme. Och så fick det stå och svalna över natten.


Och sen såg det ut så här! Nu börjar det hända grejer! Den översta raden är från järnpannan och de andra, rätt så identiska i färg, är från aluminiumpannan och rostfria pannan. Det syns kanske inte så bra digitalt, men i verkligheten har den undre radens ull en röd ton som saknas i den övre.


Jag har nu alltså investerat i två 19-kr-pannor på Erikshjälpen: en traktörpanna i järn och en stor aluminiumkastrull. Ska det kokas färgglada giftsvampar sen så tror jag att familjen är tryggare så ...

Färga ull

Häromkvällen fick jag för mig att jag skulle prova att färga ull. Eftersom min blick föll på en nedsågad liten lönn så provade jag det. Jag repade av bladen och näsan och lade dem i en kastrull. Och jag hackade kvisten i centimeterstora längder och lade det i en annan kastrull.

Sen fick de koka i vatten i en halvtimme. Jag tillsatte också en "skvätt" ättika.
Efter det sänkte jag värmen och lade i ullen i durkslag som jag sänkte ner i kastrullerna.



Så fick det stå i en halvtimme.
Sen lyfte jag upp durkslagen, tog bort en del av ullen och lät resten följa med i nästa steg: Jag hällde färgningsvätska ner i en järngryta och sänkte ner durkslaget där. Återigen en halvtimme.

Sedan lade jag alltihop på tork. Utom de tussar som fortfarande ligger i blöt i färgningsvätska (som varit i järngryta) i glasburkar för att se om det gör någon skillnad. Men de står i rumstemperatur.


Här syns resutltaten:
Översta raden från vänster: lönnblad + järngryta, lönnblad
Nedre raden från vänster: lönnkvist + järngryta, lönnkvist

Som referens finns en ofärgad ulltuss längst till höger, om än det finns lite grått i övre delen av de färgade tussarna.

Nu har jag sköljt tussarna och färgen lossnade inte av detta. Så då återstår att se hur färgäkta de är i förhållande till solblekning.

Jag lade märke till att dessa (i förväg tvättade) tussar blev rätt "frasiga" i konsistensen.
Färgen har också koncentrerat sig till den yttersta spetsen av tussarna,längst från klippet alltså. Det får mig att ana att de kanske hade blivit mer jämnt färgade om de hade varit otvättade, alltså haft samma(?) mängd lanolin i hela tussen.

En liten förvandling skedde även med mig. Nu tittar jag mig lystet runt efter växter: kan man t ex färga med kirskål? Det vore väl en ljuvlighet om man kunde ha nån nytta av dem mer än att äta, för hur mycket kirskål äter man egentligen?
Tänk om jag hade tid att utforska min omgivning i detta avseende!

Mitt första garn!

Nästa steg i förädlingen är tvätt. Men först måste det bli en härva. Eftersom jag inte har något riktigt verktyg för det så gjorde jag mig ett: en pall med parallella ben upp och ned på en skrivbordsstol med snurr.



Sjutton varv à 130 cm. Så mycket garn blev det. (Vad blir det?)

När Lotten 2007 var i USA så gick hon i affären och aaah:ade och ooooh:ade och kom ut med en hel drös med Kool Aid färger som hon skickade till mig!
Under den tid som förflutit så har jag haft lite dåligt samvete för att jag inte använt något av det än. Jag vill ju att det ska vara ett Verkligt Rätt Tillfälle att "slösa" på gåvorna. Men nu! Nu var det dags!



Det gröna citron-lime-pulvret fick äran att begå premiären.

Fröken Fräken har skrivit ett bra instruktionsblogginlägg om hur man gör så det följde jag.



Efter 2+2 minuter i micron på högsta effekt hade färgen sjunkit in i ullgarnet och vattnet i skålen i övrigt var ofärgat (inte riktigt om man ska vara petig, men det var så svag nyans så det fick vara).


Här står garnet och tar igen sig lite innan sköljning och ...




... torkning. På instruktionsfilmen jag försökte lägga in igår menade hon att övertvinningen skulle ge sig när man tvättat garnet. Nå, det kanske stämmer om man kan. Men jag håller nog med om att det är rakare nu än när jag tog det från pallbenen till badrummet.

För att inte sätta något stort på spel med detta mitt allra första garn så tänker jag bara sticka någon liten pryl där det inte är så förtvivlat viktigt med att det inte drar sig.

Det här med att spinna ... Ny frågelåda

Precis som förra gången definieras "frågelåda" här och nu som: jag ställer frågorna och den som vet nåt svarar klokt och efterlängtat.

Nu har jag "tagit tag i" det där med spinnrocken igen.
Fortfarande med väldans klent resultat.

Jag började med att kolla youtube: tutorial spinning. Verkade väldigt pedagogiskt och enkelt. Hepp, bara! Varför har jag tvekat så länge?

Sen tog jag fram min kardade ull som låg i fina korvar i en papperskasse bakom fåtöljen.

Då upptäcker jag: min ull går på fel håll! På youtube plockade hon fram "ett långt band" av ull där "stejplarna" (hårstråna) ligger parallellt med bandet. I änden av bandet finns ändar av ull.
I mina korvar ligger ullen vinkelrätt mot korvens längd. I änden av korven finns en tuss ull.

Jag lyckas inte klura ut hur jag ska kunna vända på mina korvar. När jag kollar på det eminenta http://www.joyofhandspinning.com/hand-carding.shtml (tack för länktipset i tidigare frågelåda) så gör de likadana korvar. Men sen använder de inte såna i videosnuttarna.


Nåja. Jag lyckas få ulltussen att fästa vid ledaren (bomullssnöret som sitter fast i spolen) och sen snurrar det ull som bara sjutton!
Men nej, nåt upplindande på spolen sker inte. Det får jag göra för hand. *gnirk gnirk gnirk*
När jag försöker "släppa fram" garnet till hålet så bara knörvlar det ihop sig.
Visst, en dam på youtube sa att det ska knörvla ihop sig om man släpper på spänningen. Men hur övertygar jag spolen om att det är dags att lägga den här biten till handlingarna? Håller jag stenhårt kvar så blir det massa twist på garnet, men spolen "äter" ju inte alls.

På joy of handspinning (JoHs)säger de att det ska finnas nån läderbroms för spolen på en del modeller (inte min). Men jag fattar inte var den ska sitta och hur den fungerar. Jag tycker det verkar som att spole och spindel snurrar precis lika fort hos mig.
Och tittar jag på de små hjulen på spindelns ten så är de ju tämligen lika i storlek. Om spindeln ska snurra fortare (som verkar logiskt om spolen ska kunna bromsas) så borde ju den ha mindre hjul, men båda de hjulen är ju (en gnutta) större än spolens.

Återstår alltså att öka spänningen. Men den ökar ju för både spole och spindel. *?*

På JoHs menar de också att det finns olika sätt att spinna på. Ursäkta, men jag fattar inte alls skillnaden. Möjligen att nr 2 ser annorlunda ut. Och ingen av teknikerna verkar ta upp att spinna från kardkorvar.

Igårkväll gick jag och lade mig med en briljant idé i huvudet: jag går till friluftsmuseet i morgon och ber att få lära mig!
En ännu smartare idé kom på morgonen: ring och hör om det finns någon spinnkunnig där idag. Det gjorde det inte. Jag måste vänta i mer än en vecka.

Många kommentarer och tips mottages därför gärna. Både för omedelbar prövning och så jag har nåt att kolla efter där på museet.

Nödslända?

Jag undrar om det inte är det nedslående resultatet av mitt försök att spinna på spinnrock som gort mig så "lat" vad gäller ullhanteringen.

Eller så är det vetskapen att "vips så är vi i slutet av november och då ska presenten vara klar så kanske lite mer energi där istället tack!"

Hur som helst. Kardorna har legat orörda ett tag.

Men så häromdagen träffade jag en fårfarmare i ett helt annat sammanhang. Och jag förstod att min lilla besvikelse över att ullen inte var lång och hämningslöst flödade över kardornas kanter var obefogad. Rent av skulle det tydligen gå att spinna även av de korta tottarna som kom från ett lamm.
Så igårkväll kardade jag lite, rullade ihop, kardade igen och gjorde långa kardrullar som jag satte lite snodd på, för det tyckte jag mig ha sett på youtube nånstans.

Och sen gick det inte bara! Jag var tvungen att spinna NU!
Men var fortfarande rädd för spinnrocken. (Klockan var dessutom så pass mycket att säng nog var något jag skulle tänka mer på.)
Så jag gjorde mig en slända: en pinne, med en blyertspenna på tvären ganska långt ner. Pennan sitter fast med en "scoutsurrning" (ungefär) med ett gummiband. I toppen en liten kabelklämma. (Eller vad det heter, en liten krok att lägga kabeln i innan man spikar fast kroken på en list t ex.)

Det blev ett synnerligen "guppigt" garn. Rätt som det är trådtunnt så kommer det en tjockare period. Men då och då är det ju modernt med så ojämnt garn så jag försöker se glad ut ändå. Och det gick ju inte av såå många gånger ...
Det är lite konstigt att ett parti (vi talar om ca en tum) kan vara tunt och tokmycket snott och bredvid finns ett mer lovikkalikt parti som inte alls är någe intresserat av att ha någon snodd. Jämlikhet och broderskap är inget som garn kommer på av sig själv ...
(Kan någon tipsa om hur jag ska kunna påtvinga garnet något av detta så tar jag gärna emot det.)

Dessvärre hade jag en stark smärta i vänster handled i morse. En sådan då det svartnar till för ögonen. Den enda anledningen jag kan komma på är sländspinnandet. jag hoppas verkligen inte att det är sant.

Frågelåda

"Frågelåda" definieras här och nu som: jag ställer frågorna och den som vet nåt svarar klokt och efterlängtat.

Man börjar med att ta "råull" och lägga på underkardan. Är det här lagom mycket?

Sen ska man karda tills det finns lika mycket i båda kardorna. Jag lyckas inte klura ut hur man gör för att uppnå det tillståndet. Innan jag vet ordet av är underkardan tom ...
... och överkardan full. Hver gang. Och det kvittar om jag kardar några tag eller många. Vad gör jag för fel här?
Dessutom blir det hela tiden "u-svängar" runt de översta "tag-garna". Dessa är fotogra-ferade efter det att de lossats från överkardan och den ullen överförts till underkardan. Det ska nog inte bli några u-svängar, men hur undviker man dem? (Just överföringen verkar jag iaf ha koll på.)

Nå i alla fall, så när man har kardat "en tuss" så lossar man den från kardan och lägger ovanpå den förra "tussen" och så vidare i en hög som så småningom blir tio "tussar" hög. (Den här är inte klar än.)
Och så rullar man ihop "tuss-högen" och nu kallas denna tjocka rulle "kardflor".
Varför gör man kardflor?
För sen drar man ut fibrer ur kardfloret och lägger ut på underkardan likt "råullen" på första bilden och kardar ett varv till ...
... för att sen fösa av kardan och då ska den rullas i en "spiral-formad rulle" enligt boken. Det är tydligen denna "korv" (kardrulle) man ska närma sig spinnrocken med.
Men mina kardrullar blir måttligt "korviga". De blir mer som de där lagren som bildar kardfloret, fast dubbelvikt.

Och "spiralformat", det förstår jag inte alls. Jag förstår av bilderna att man rullar dem "parallellt" som när man rullar ihop en matta. Men "spiralformat" får mig att förstå att rullen ska bli sned, så där att "den gamla långsidan", kortsidan på rullen, ska ringla sig upp längs rullen.
Det som sitter i min karda är alldeles för "kort" för att lyckas rullas ihop så spiralformen får vänta.
Hur får jag till snyggare kardrullar?

Fram till ikväll har jag nog tyckt att jag varit rätt så bra på att karda.
Igårkväll försökte jag mig på att spinna på kompisens spinnrock men det var high tech! Jag har inte C-kursen på den civilingenjörsutbildningen, helt klart.
När det då stod i boken att det är svårare att karda än att spinna då blev jag tveksam till om jag lyckats göra nånting rätt.

Väldigt tacksam för svar ...

4,8 kilo!

Jag vet inte hur mycket det är i förhållande till hur mycket ett får har på sig, men det är ganska mycket när man packar ihop det ... för att inte tala om när man häller ut det ur påsen.


Jag har hunnit karda en liten liten del av allt, det är fånigt hur lite som ryms på en karda, så det gäller att inte höja blicken och se ut över de oceaner som ännu inte är kardade. (Den ull som finns i bakgrunden är bara uthälld ur säcken, inte uppvikt som den som ligger i förgrunden.)

Kardorna har jag fått låna av en arbetskamrat till min man och nästa vecka ska en annan bekant sätta mig in i spinnrockens mysterier.
Hon har en sån där fin modern spinnrock med en skiva snarare än hjul. Undrar om man ska slå sig på en sån eller om man ska försöka snoka reda på en gammal. Problemet med en gammal på annons är att de kallar det spinnrock men det fattas grejer. Ungefär som att sälja en cykelram under beteckningen "cykel" ...

Först prövade jag att tvätta ullen, men det sade spinnkompisen att det skulle man inte göra för då försvann lanolinet. Jag är inte helt säker på att hon har rätt, för jag tvättade ganska varsamt och med ulltvål. Men skillnad blev det ju: Till vänster är det tvättad kardad ull, till höger otvättad kardad ull. Lite smått ohygieniskt tycker jag att det verkar att sitta och damma med fårbajs, men jag får väl helt enkelt bestämma mig för att slänga bort de testarna.


Nä, nu ska jag karda vidare ...

Jag ska få ett får!

Eller ja, jag ska få det som ligger kvar när ett nyklippt får reser sig och går iväg.

Här är jag nybörjare så det skriker! Hjälp mig!
Sortera?
Tvätta?
Karda?
Spinna?

När jag tänkte på kardor så blev jag fundersam. Jag och mina dåliga tummar. Vad finns det för knep i detta?

Jag har inga redskap som behövs mellan fåret och stickorna. Kan man låna? Kan man köpa "bra men billigt"?

Även det mest självklara platsar i kommentarsbåset.