bilder!

Äntligen befann sig allting på rätt plats! Vi börjar med tröjan i egenspunnet garn som stickades uppifrån och ner.

Det är inte lätt att hålla sig diskret som fotograf ...

Det gröna är färgat med Kool Aid, det mörkgula med (blåa) lupiner (om det gör nån skillnad). Övriga garner är av olika ullkvaliteter som jag hittat i gömmorna.
Förkortade varv så den blev högre i nacken.

För säkerhets skull, för att det skulle räcka bättre, så har jag valt att vara snål med storleken och gjort mycket intagningar på kroppen, om än jag, efter att ha gjort ärmarna, stickade om kroppen lite mer generöst. Men jag kunde ha varit mer generös vid avmaskningen på nederkanten.

Först en solskensbild på alafosslopi-koftan för den är mest rättvisande vad gäller färgen. Den är också stickad uppifrån och ner.

För ovanlighets skull blev det en v-ringning som jag inte alls uppskattar annars. Men kanske det fanns en snålhetstanke i det den här gången också. Det fanns inte obegränsat med garn på butiken. Jag har inte "efterbehandlat" halskanten med ytterligare stickning, utan det är stadkanten som är kant.
Eftersom jag gillade knappkanten på kittiwake så blev det en sån den här gången också.

En liten diskret rand i "sidsömmen" (och "ärmsömmen") av 1 avig maska vart fjärde varv. Hjälper till att hålla räkningen så att knapphålen blir jämnt fördelade.
Muddarna är inte fullständig resår utan är 1 rät-1 avig-resår ena varvet och räta maskor andra varvet. Jag minns inte om jag gick ner någon storlek på stickor.

När jag gick in och bytte plagg såg jag julklappshalsduken på hatthyllan och tog ut den för dokumentation också. Den är alltså kardad mohair spunnen på turkisk slända och stickad 1r 1a. Men första och sista varven rätstickade över en tredjedel så många maskor. De snygga(?) hålen i stadkanterna bara blev. Någon trodde att jag designat dem, men inte så.
(Varför jag inte kan få ha bilden åt rätt håll vet jag inte.)

Medan vi ändå är inne på "stickning till maken" så kan vi ju visa fiskehalvvantarna som varit klara ca ett år nu. Fortfarande väldigt lurviga, men man kan se tendenser till ihoptovning i handflatorna nu.
Det är alltså sländspunnen gotlandsull.

Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.

Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Kampes tvåtrådiga när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!

Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.

Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag och mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!

Tre prickar!

Den rosa pricken är för åtta maskor som syddes ihop och vips blev det ett par sockar. Det är de svarta som jag stickade nya fötter på i februari. Februari!

De orangea prickarna är för att jag spunnit lite i mohair som kom till min stash 2011. Vete sjutton om inte det är UFO det med. Fast det är ju inte färdigt, bara igångsatt igen. Och egentligen "Skapa något du länge velat göra". Men den rutan har jag tänkt för ett annat projekt för att få hjälp med starten.

Garderobslagningen hade jag tänkt göra, men det föll på att jag inte har någon resår! Jag kan inte riktigt förstå varför jag inte skulle ha resår. Å andra sidan, de tunna resårsnörena som ligger i mitt syskrin: när kom de dit?
Det är nästan så jag tror någon gjort ett olovandes byte där.

Kanske att ni får se de svarta sockorna och mina små testhärvor av mohair. Det har att göra med datorers samarbetsvillighet. (Och/eller makens.)
Mohairfibrerna är tesade med kam och sen kardade. Jag har spunnit en kardrulle var på olika sländor för att se om jag ska göra på ena eller andra sättet.
Jag tycker det verkar bli stickigt garn. Det är lite omöjligt, stickig mohair, men jag tror det har att göra med hur man spinner. Kanske ska man bara sätta en slö snodd i det för att det ska behålla sin mjukhet. Frågan är då hur det håller formen som garn och inte bara faller isär.

TdF

Nu ska vi se om jag kan blogga från telefonen.
Tour de France - och således även Tour de Fleece - har startat.
Jag flisar på i min egen takt och efter eget gottfinnande.

Jag började med att tvinna ihop ett tvåtrådigt garn jag gjort på Louëten.
Sedan hörde jag talas om att färga med lupiner.
Så då betade jag det garnet (150g)

och sen gick jag ut och röck i lupiner i trädgården som var på fel ställe. Företrädesvis mörkblå.

Det blev jättemycket.

Så jag kokade två kok som jag sedan slog ihop och stoppade garnet i.

Jag har en prudentlig kokplatta inköpt på Media Markt vars termostat slår på och av värmen lite för mycket enligt min smak. (Inte reklam alltså.) Så det tog en evighet och lite till att komma upp i 100 grader. Till slut tillsatte jag vatten uppkokt i köket.

Nå. Så himla grönt vet jag inte om det blev precis. Någon menade att jag måste tillsätta kopparjoner men jag vet inte jag. Så himla viktigt att få det grönt är det inte. Men nu är det inte vitullsfärgat längre.

I väntan på det gröna garnet slutförde jag kamningen av mohairfibrer jag fick 2011.
Ull hakar i vartannat när man spinner. Men mohair saknar den förmågan. Så jag övade mig att spinna med "blånan" som for loss. Först på turkiska sländan. Och sen lite till på min första spinnrock, den gröna. Det gick bra.

Den fina kammade fibern tänker jag spinna "from the fold", men jag vet inte än med vilket redskap. Kamningen är alltså inte utförd med ullkammar utan med alldeles vanlig billig hårkam i plast.

Sen har jag plockat fram den andra påsen med mohair. Den försöker jag karda med växlande resultat. Den är väldigt hårt ihopkletad. Kanske den borde kammas också.

Ikväll tog jag också och kokade lök och resten av den betade nordviksullen. Jag lyfte ur en del ull före annan för att de skulle få olika nyanser. Förhoppningsvis håller de i sig.
Ullen ska jag sedan borsta med hundborste och spinna och tvinna ihop med resten av det "övrigtfärgade". Sen får vi se om det blir ordning på koftstickningen. Ack ja den koftan ...

Så den lökfärgade ullen är det enda som jag har någon plan med. Det andra är för skojs skull.

Nu är jag här

Hur börjar man när man varit frånvarande så länge? Var börjar man?

Man kan kolla i kameran och blogga efter bilderna. Jättebra. Om man inte har en iphone och en ubuntudator. De är inte riktigt sams.

Så, här kommer texten och så får bilderna komma sen nån gång kanske.

Jag färgade mer ull till min gula kofta. Några burkar med gammal bark och grejer kom till användning (= Tömdes! Tog slut! Sparades inte längre!) Nu har jag mer garn att göra klar koftan med. Men jag tycker att det ser himla blekt ut. Så jag ska göra en ny raid med lökfärgad ull. Om den blir mörkare så tänker jag randa de olika garnerna på nåt sätt tror jag.

Maken frös om händerna vid isfisket och önskade sig något för det. Gärna något som valkar till sig. Jag tänkte att gotlandsull tovar ju bara man blänger på det, och så tog jag fram min stora påse med gotlandsull, kardade lite, spann lite, provstickade lite och fick godkänt. Fast sen blev det inte slätstickning i alla fall utan 1r, 1a. Och så en liten krage på varje finger. Det blev resår för att då var det lite flexibelt med passformen tänkte jag. Kanske hade slätstickning varit bättre med tanke på små krokar och sånt som man pysslar med när man fiskar. Men jag har inte hört några klagomål.
(Lite kul med en bild som visar stadierna mellan ulltuss och stickning.)

Sen stickade jag några raggsockor. Ett par hade ett trist garn som både poolade och blev randigt mellan varje varv. Så på fotens ovansida lyfte jag var åttonde maska med förskjutning fyra maskor mellan varv 1 och 2.
Alltså lyfte nr 1, 9, 17, 23 på ena varvet och nr 5, 13, 21 på andra varvet. Då blev det en ruteffekt som förlät garnet.

 

 Den gula aeolian-sjalen har hunnit stickats klart och bli blockad, men ännu inte fått trådarna fästade, fyra stycken, eftersom den skulle maskas av i dubbelt garn. Jag blev tvungen att lägga ifrån mig den under några veckor då jag befarade att min stickfasthet skulle vara helt förändrad. Det var lite knepigt att ta fram den igen och förstå var jag var i diagrammen då det var i de sista diagrammen jag var. Men jag klurade ut det och slutförde stickandet. Det blev en knapp tennisboll över av garnet. Ett litet tag på sicksack-bården hann jag bli lite brydd. Under blockningen hände det saker! Först blötte jag ner den fullständigt och spände ut den. När jag sedan skulle ta loss den, när den var torr, insåg jag att jag kunde nog spänna ut den en tum till längs avmaskningskanten. Så då gjorde jag det och lade på ett blött lakan.
Den ritualen upprepades några gånger. Till slut var den mer än två meter längs övre kanten och mer än en meter mellan nacken och rakt ner.
Frågan är bara när jag ska ha ett sånt skrytbygge. Den är så vacker att den inte går att undgå att se och beundra. Jag ville sticka den för att jag ville sticka något vackert och vill ju inte ha den för att dra åt mig komplimanger.
Nåja, det går nog att klura ut nåt.

Kittiwake-koftan annonserade i mars plötsligt stora hål under ärmarna.  Panik utbröt och jag kastade mig in på Panduro(!) och kom ut med Alafosslopi i någon grönblå nyans. En topdown sisådärungefär-kofta blev till. Men ännu har vi inte hittat åt några knappar till den.
Jag försökte sticka den lite kort. Mest för att vara säker på att garnet skulle räcka till ärmarna. Men efter att ha haft den en dag så insåg jag att den behövde vara längre för att jag skulle känna mig bekväm i den. Så då repade jag upp nederkanten och fyllde på med så mycket slätstickning jag vågade innan jag gjorde en nederkant. Den är inte grann uppe i halsen, men det kanske blir bättre om man blockar. Och nu är ju blockningssängen ledig igen.
Koftan stickades på 5½mm och fram och tillbaka. Men sen när jag skulle sticka ärmarna runt runt så behövde jag gå över till 7mm! för att det inte skulle se ihopsnört ut.  Jättekonstigt. För samtidigt som det såg bra ut då, så känns det ändå lite sladdrigare, med all rätta. Men det räckte inte med att byta till 6mm. Jag provade.

Men först hade jag fått stora hål på hälarna på mina svarta tunna raggsockor. Så på en resa klippte jag bort foten och återanvände skaften. Inte helt tokenkelt då de var stickade nerifrån och upp. Det tog hela resan på fem timmar att komma fram till slätstickningen ...
Tur nog skulle vi ju tillbaka också efter helgen. (Kanske jag skulle kunna ta och klippa av trådarna och sy ihop tån nu? Det där var ju i februari!)

Ett av de där grönaktiga raggsocksparen gav jag bort till en vän som jag tänkte behövde såna. Det gjorde att jag fick en beställning på några andra. Ett par är klart, men inte levererat eller betalt eller heller efterfrågat. Vi får väl se hur det går med det.

För att få ordning på mitt stickhandlag igen så övade jag mig på att sticka en babymössa. En ny världsmedborgare såg dagens ljus i april några veckor före beräknad ankomst. Den är presentförpackad men ännu inte levererad.

Det senaste är att jag bedömt mig så rehabiliterad i armen att jag återigen kan karda. (Armen tycker att det kostar Ipren, men det är det värt.) Innan jag bröt mig började jag lattjolajbanspinna nordviksull på Louëten. Nu finns det mer kardrullar så jag kan göra den andra tråden.

Jag har också avslutat kamningen av mohairfibern som jag fick för jättemånga år sen. Alltså den första påsen av det jag fick då. Fulfibrerna som jag kammat bort har jag nu kardat och spinner ihop på turkiska sländan. Alltså, jag har inte ullkammat-kammat mohairen utan kammat med vanlig hårkam. Lite knöligt och lite mjälligt och lite fröigt blir det. Och jag vet inte alls vad jag ska ha det till. Men jag övar mig i att nöjesspinna och inte tänka nytta med allt hela tiden.

Utöver det här så har jag jobbat, brutit armen, sålt hus, köpt hus och flyttat i vår.
I höjd med armbryterierna hade det varit lämpligt att tänka på en present. Men då gick det ju inte att påbörja den och sen har det varit för mycket fullt upp för att ha ett huvud som villigt vill tänka inspirerat. Så den presenten får vänta och se om det blir bättre under semestern.

lite pigg, (uppd)

men bara lite.

Idag kommer det några bilder till.

Först en med de små garnhärvor som jag producerade. Bouclégarnet har en kärntråd av vanlig hemifråntagen ull. Det ingick i förberedelserna att man skulle ha med sig kärntråd och sytråd. Sytråden är för att man till slut förankrar bouclét med den. Jag grabbade tag i en gredelin tråd och när jag sedan tittade ner i Ingrids mohairlockslåda så var det inte speciellt svårt att bestämma sig för några gram av det gredelina som var såå ton i ton.

En mer närgående bild av själva bouclén. Barbro från Finland, som var vår ciceron i den här konsten, menar att mohair är den fiber som ger snyggast alldeles runda öglor. Skärskådar man mitt garn ser man att det finns både öglor och fnurror och oögliga partier. Men det sägs att man kan pillra till det. Så jag får väl spänna upp det genom trädgården och justera det. Läsglasögon och en tunn virknål går det nog åt.

Det ingick även en liten påse (påse à la köpa sommarplant) med värmlandsull. Alltså inte ull från nåt får som lever i Värmland utan ull från rasen värmlandsfår. Om jag förstått saken rätt så finns de fåren i tre färgställningar: vit, nougatbrun och mörkbrun. Så vi fick en rejäl näve av vardera färgen. Det vita på den här bilden är det som ännu inte blivit processat av mig.

Å tog en bild av mig när jag kammat klart en tuss och sen dizzade, det vill säga drog ut det kammade i en lång korv genom ett litet hål.

 

Sen virar man ihop den långa korven till ett fluffigt fågelbo som "knyts ihop" av att änden dras genom mitten av fågelboet. Det är viktigt att man håller ordning på vilken ände som är vilken och att man sen spinner från samma ände.

 

 

 

Så här många fågelbon gjorde jag i söndags och till höger syns "resterna" som dock inte alls ska ratas utan som sen kardas till något annat.

Kammen som syns på bilden ovan är fastsatt i bordet och så kammar man med en likadan, lös kam. De är ganska tunga (och vassa!) så det är skönt att man inte behöver fäkta med båda framför ansiktet. Och min högerarm som jag överanvände veckan före var också glad att den slapp vara inblandad. Den kunde ligga och vila sig på bordet medans vänsterkardan skötte kammen och sen bara rycka in när det handlade om slutfasen, dra i topsen genom hålet.

 

Den nougatfärgade ullen glömde jag att föreviga innan jag maskinkardade den. Det blev hiskeligt mycket fluff som med svårighet fick plats i en fruktdiskplastpåse.

Rätt vad det var kom en av deltagarna och var lite salig. Hon hade hittat en skattkammare! Andra kallar det grannens fårs ull som blivit dumpat vid gaveln i höstas. De sägs vara av samma korsning som fåren som lämnat min första ull, men grejen var att här var fibrerna ungefär dubbelt så långa!
Så jag kastade mig runt knuten jag med och drog fram så mycket jag vågade utan att skämmas. Dessvärre tvättade jag den nog lite för häftigt (det här hände efter lunch och tiden var knapp) men jag tror att det ska gå att fluffa till. Hade jag varit lite coolare hade jag knött ner den i en plastpåse och knutit till (så att den visst skulle få åka med i bilen hem) och sen lagt den i blöt här hemma. Men man lär väl sig av sina erfarenheter.

(Uppdatering)


Jag handlade ju lite glitterfibrer också av Kia som kom förbi. Det är tydligen inte nåt som man stoppar i mer än typ en fiber i taget så den här lilla tussen kommer att räcka rätt länge ...

Spinnhelg i Brån!

Så har då den sedan mars emotsedda spinnhelgen i Brån hos Limmo-design ägt rum. Sisådär fjorton personer dök upp och fick snurr på det mesta: spinnrockar, sländor, kardmaskiner, centrifugen ...


Kammarna var det inte så mycket reellt snurr på och det var tur, för det fanns stor punkteringsrisk på de vassa taggarna, men de användes flitigt under lördagen.

Då skulle vi nämligen invigas i bouclégarnspinneriets hemligheter.



För det ändamålet hade Ingrid färgat mohairlockar och allihop slängde sig över ögongodiset. Ja, det var klappgodis också!



Jag valde gredelina mohairlockar som jag kammade och sen spann. Sen snålade jag och kardade resten av fibrerna och spann dem med. Efter ett tag insåg jag att gredelin tråd mot ljus jeanskjol inte var optimalt, speciellt som mina läsglasögon inte hade kommit med. Sån tur att jag hade tagit med en hemlisbloggartröja som jag kunde ha i knät som kontrastbakgrund. Någon kom med den klämmiga idén att ha ett tvåfärgat förkläde: ena sidan svart, andra sidan vit. Ett sådant skrivs genast upp på önskelistan. (Hur det används vid sländspinning har jag inte kommit på. Eller jo? Man hänger det på väggen bakom tråden.)


Bild på det fantastiska!(?) bouclégarnet som jag vid fototillfället fortfarande spann.




När alla blivit kokotrötta efter att ha rest, spunnit, kammat, tvinnat, ätit, umgåtts i en himla massa timmar hela hela dagen var det dags att bryta upp för kvällen. Vi var några som hade hyrt ett hus i grannbyn Strand och pga kvinnfall pga manfall fick jag egen kuppe i det mest orangea rum jag sett på väldigt väldigt länge. Motljus och telefonkamera kanske inte riktigt skvallrar hela sanningen. Om jag somnade ovaggad? Jajamän! Väckarklockan hade ringt klockan fem för att jag skulle hinna i tid.



Men före sänggåendet tog jag mig en kvällspromenad i de vackra omgivningarna.


Här ligger allas bouclégarner och skryter sig ihop med några andra små härvor som också spanns under helgen.

Enligt konstens alla regler ska jag naturligtvis här även förevisa den värmlandsull som ingick och ordenligt visa mina åstadkomna härvor. Men enligt regeln som har förtur handlar det så här dags mer om att göra kväll än att börja fotografera. Så ni får ge er till tåls.

Dymmelonsdag

Om man nu inte får spinna för att man då riskerar att taket blåser av, så kan man ju i alla fall kamma mohair. Det borde i och för sig vara gjort för flera år sen, men bättre sent än aldrig tänker jag.
Under tiden kan man lyssna på stickpodden eller nåt på svtplay som mer är för öronen än för ögonen. Eller lyssna på sr.se. Men dit har jag inte hunnit än.
Att kamma mohair mot en ljus bordsyta var inte så himla fiffigt, det behövs kontrast. Därav tidningen.

Gårdagens tvinnade garn har blivit tvättat och daskat och hänger nu alldeles ovridet och torkar. Det ska bli spännande att se vad det blir av det.
(Förresten, jag ska anteckna här att jag tvinnade på den bruna antikrocken.)

Tre timmar senare har jag kammat tre gram ... Totalt har jag nu kammat ca en tredjedel av den batten. Lär få hålla på ett drygt dygn till ...)

Nu blev det lite krångligt ...

• En spinnrock med gul tråd på som ska spinnas mer av och sen tvinnas ihop med andra färger på ull till ett tvåtrådigt garn. Den andra tråden med fler färger finns inte än.
• En ny rock med spännande tjockt garn som man kanske kan göra nåt av.
• En hel massa finullsfluff som man kan göra mer sånt garn av.
• Bakläxa på den stickade halsduken som gavs bort i julklapp. 140 cm fick gärna bli längre. (Men jag hann ju inte före jul.) Så det är det jag fokuserar på nu för rätt vad det är så far han igen.

• Dags för en present men vissa mått saknas. Under tiden gör jag en provlapp, men det börjar bli bråttom. (Påbörjad innan bakäxan dök upp igår.)
• Och så var det ju det där garnet till den där dockkoftan ... (Hur var det nu jag gjorde?) Fast det är ju inget viktigt utan kan liksom hända sen nån gång.
• Och så finns det otvättad gotlandsull och finull/texel som jag skulle ha ägnat mig åt i höst hade jag tänkt i somras.
• Dessutom skulle jag ju kamma igenom all mohair ... ju ...
• Och de nya fina rödfärgade lockarna som också kom i julklapp vill jag ju också ha idéer för/göra något av ...
  
  
• Och så tror jag det finns några projekt till som jag just nu glömt ...

Var det nån som sa nåt om Uppsala också? Jo, det ska också rymmas där bland all ullen ... Ännu ingenstans att bo. Och lite andra förberedelser.

Nån som fick tid i julklapp som vill dela med sig?

 

God Jul!

Tomten har kommit lite tidigare i år till mig.


Först kom St Nicholas med mohair och angora, varav detta är ett prov på kidmohair.

Och så nu igår med doftande grå fårull.


Men mitt jullov infaller inte förrän i mitten av januari så jag får fortsätta längta efter (att göra något med) dessa mjuka klappar ett tag till.