På äventyr!

Idag ska vi iväg på äventyr. Här står Kastanjetten från Kalix och väntar på skjuts.

Men vart ska vi?

Jo, iväg till Sockenstugan i Arnäs

Nu är vi framme och skylten välkomnar in och där inne ser vi hur Kastanjetten har tagit salen i besittning.

Naturligtvis  har Kastanjetten med sig sin kompis Louët. Knäpphärveln tog bilden.

De frihängande sländorna fick också följa med och kardorna. Längst fram står "mattes pedagogiska låda". I bakgrunden syns växtfärgat garn. Lupiner och annat har bidragit till kulörerna.

I fönstret trängdes sådant som matte gjort av hemgjort garn och som hon ville skryta med lite. (Eller ha som åskådningsmaterial om samtal så skulle behöva.)

I väntan på att det skulle strömma in människor som ville prova att spinna så spann jag själv. Det är kardad hel ryaull som jag köpt av en ung tackägare.

Sen väntade jag lite till …

Och sen kom det tre glada barn som älskade allt som snurrar och de spann och vevade knäpphärvel och trampade spinnrockar och ritade och spelade spel och vävde lite på den mattväv som står uppsatt under hela sommaren och så fikade de lite och sen snurrade de en liten stund till.

Sen kom det inte så många fler. Men en av servitriserna provade att spinna lite.

Sen åkte vi hem när Sockenstugan stängde. Så nu har vi semester.

Om man vill kan man fara och fika på Sockenstugan måndag till lördag kl 11 -16 fram till 3 augusti. Då kan man också vara med och väva på trasmattan, eller spela spel, eller sticka lite på några av de kollektiva stickningarna som finns i en korg. Spinnrockarna återkommer inte i sommar, men det finns andra aktiviteter inbokade, koncentrerade till kl 13-15. Fikat kostar, men det andra är gratis. Betalning sker med kontanter eller swish.

julklapp

Att sticka en älgmulesnipa är inte svårt.
Man börjar i aktern och formar en båt.
Men sen blir det värre, de sjunker så lätt
om man inte tovar så det blir tätt.
Bli din egen läst
så passar klappen bäst.

Det här var vad jag (inte) avsåg när jag skrev om att förverkliga drömmar.
Eller, det beror på hur man tolkar texten.

Jag drömde ju en dröm om att sticka sockar på annorlunda sätt. T ex underdelen först och så överdelen när man vänder upp framför tårna.
Men tanken var ju inte att det skulle se så här förfärligt ut.

Eftersom det var tofflor som skulle bli så tänkte jag "rejäl sula" och har därför *stickat en maska, föst över en*, både på avigt och rätt varv. (Naturligtvis är det maskan som stickades på förra varvet som föses över på det aktuella.)

Av någon anledning har bottnen av detta blivit långrandig. Nå, det köper vi, både stickerska och toffelfåare.

Jag hade inte trott att det skulle dra ihop sig så mycket på varvet, sulan är verkligen bara en sula trots att jag lade upp så att det var normalt många maskor för ett halvt strumpvarv.

Och därför blev jag lite orolig över att det skulle bli trångt i tårna. Så när jag gjort en "tåvändning" (se hur jag börjar när jag stickar strumpor från tårna) och skulle börja sticka fortsättningen (eller om det var redan när jag stickade de längre varven?) så stickade jag dubbla maskor.
(Och när jag kom över till ovansidan stickade jag vanlig slätstickning. Fast med en "dominohoptagning" mitt på: lyft 2m rätt, sticka 1m, dra de lyfta över den stickade.)

Men ... alltså ... nosen på tofflorna hamnade mycket längre fram än där jag gjorde vändningen ... tofflorna var sisådär 5-6 cm för långa. (För att inte tala om vilka katedraler som tårna skulle vistats i ...)

Nåja. I det skick som bilden visar paketerades de. Gavs de bort.
Men sen har jag repat upp överdelarna och korrigerat:
inga dubbla maskor
hopsättningen med bottnen sker i varannan maska i bottnen.

Har vi tur är de
a) snart klara
b) passande utan att behöva tova. Jag är nervös över att det ska bli fel där.

Jorå, jag lever

Men irlet har varit fullt av tenta, kursstart och sjuka sen sist.
Så inget nytt under sticksolen.


















Men jag kan iaf presentera de tovade vantarna som dottern fick före nyår. Jag insåg att ett par tjocka yllevantar jag stickat tidigare rymdes gott i så jag har stoppat i dem istället för att sticka ett par tunna vantar till insidan.
Dottern tycker de är otympliga så här, men jag lånade dem idag när det var kallt och trivdes bra. (Mina OS-vantar var lite dragiga igårkväll så jag tänkte kolla de här idag.)


När jag var in på Johannas blogg för ett tag sen så upptäckte jag en skillnad på hennes spinnrock och min (förutom att hennes var sprillny alltså):
Vi har krokarna på olika sidor.

Jag vet inte om det gör någon skillnad på något sätt. Men jag anar att det gör det. Kan någon klara ut begreppen för mig?

Tröjgarnsbeslut! ?

Med lite grövre stickor, utan flätor och bara en liten avigmaska mellan rätt breda släta ränder, det ger en bättre masktäthet. Bättre i förhållande till befintlig garntillgång, vill säga. För det hade blivit jätterart med flätor. *morr*

Jag skickade ett mejl till Tina som snällt kollade i sina tabeller och fann att jag skulle nog kunna klara mig med ca 230 meter.

Så nu är bara frågan: ska jag sticka uppifrån (och börja med "fylla-på-garnet") eller ska jag börja nedifrån?

Nä, det är inte en nödvändig fråga. Det blir nedifrån.

Hurra! En tröja beslutad!

One more to go. (Går det att få någon som helst fason på ryagarnet? Går det att få det mjukt och trevligt av tvätt? Finns det någon som stickar i ryagarn? Det blir en ganska lustig effekt pga den tydliga randigheten i garnet.)

som sagt ...

Lite Lotten-inspirerad är jag ju. Så när punkadäckbytet drog ut på tiden hos däckfirman när vi skulle iväg och äta födelsedags-tårta så drog jag fram stickningen och lyckades övertyga en fotograf om lämpligheten att föreviga det hela.

Stickningen är en provlapp för att finna den ultimata tröjkompositionen istället för Sherwood. Då hade jag ännu inte sett Ullas komentar. Jag befarar att hon har rätt. Hjälp. Vad ska jag då göra av 1½ kg ryagarn?

Mot Sherwoodsk... tröjan!

Så tänkte jag igår när jag började nysta det nya gröna garnet som kom från garnlek. Det har preciis rätt färg. Att det sen inte är samma kvalitet. Bah!

Fast när jag provlappat lite så inser jag att det är knepigt att se de fantastiska krumelurerna med det här garnet.
Jag tror det är för att garnet är så "randigt" i sig, det är så tydligt två kardeler i det.
Så nu har jag nog övergett sherwood för den här gången. Trist, för det är en jättesöt tröja. Däremot tänker jag att tydligare flätor kanske fungerar, såna med två räta som byter plats med två andra räta.
Jag ska testa.

För övrigt kan meddelas att Den Blå Ormen blev för lång! Och därmed hamnade knapphålen för glest! Så den delen måste jag sticka om. Den motsatta sidan hade lyxen att bara behöva repa upp det som var överflödigt.
Men nu blockar jag iaf framkanten på tröjan så den inte ska knollra in sig när jag ska sätta fast framkanterna.

Lintröjan har fått axlarna ihopsydda och halshålet har fått sina varv. Nederkanterna ser ut som att det inte är ohälsosamt med blockning, men jag tror att jag i så fall ska tvätta hela, inte bara fukta längst ner och få nån smutsrand som aldrig någonsin går bort. Och just nu ids jag inte det.

Första mudden är klar, sånär som på att notraderna hamnade snett i förhållande till varandra. Jag får väl skylla mig själv som sätter mig med sånt vid halvelvatiden om natten. Har ännu inte bestämt mig för om det är "charmigt hemmagjort" eller förfärligt löpandebandaktigt. Lutar åt det sista, men inte blir det kul att pilla upp ...