Riddari!

18 februari hände det!

Jag klippte i Riddarin! Det gick jättebra. Jag fick ju en så vass och fin sax av maken i present i somras.

Såna här knappar valde jag. Så småningom stickade jag knapphålskanten. Det visade sig att knapphålen behövde vara över tre maskor. Nå. Det går ju det med.

Sen  låg den ett tag. För jag hade ju hört att man skulle sy på ett fint band på baksidan för att täcka franskanten, men det kändes för komplicerat.
Men så häromdagen blev jag inspirerad av Limmodesign på instagram som bara vek in franset och sydde fast raden med virkade maskor i plagget. Hepp så enkelt det verkade!

Så då gjorde jag likadant.

Och sen sydde jag dit knapparna. För första gången använde jag mig av garn, det var ju så stora hål i knapparna.

Och lagom till att Melodifestivalsfinalen var klar så var koftan Riddari det också!

Jag har använt den en dag och den är liite stickig på ryggen när man bara har tunn trikå emellan och dessutom lutar sig mot bilstolens ryggstöd.
Dessutom så flärpar nederkanten upp om man inte knäpper igen. Kanske en blötläggning och en blockning av kanten kan göra skillnad för dessa båda problem.

steeka ...

Färdig tröja. Nu ska det bli kofta av den.
Det finns många Youtube-filmer om steekning. Alla är överväldigande positiva. "Man gör bara så här!" Inget om varför metod A är bättre än metod B i det här läget och sånt som jag skulle vilja veta. Nåja. Jag bestämde mig för metoden virka i maskorna. Garnet hålls på avigsidan och så hämtar man upp det och gör som en luftmaskrad som sitter fast i tyget.

Men eftersom jag är väldigt skeptisk till att det faktiskt kan hålla så gjorde jag två rader till utanför.

I dem tar jag så upp maskorna (tre av fyra) som jag gör knappkanten i. Jag tror inte det kan bli dåligt att ha en extrarad virkning. Och jag tror att det är bättre att belastningen på knappraden hamnar på virkraden än på det sönderklippta tyget.

 Nu ska jag nog klippa ...

Riddari!

Jag följer med strömmen. Tror jag. Jag gör en Riddari. Jag började idag.
Dvs igår satt jag och gick igenom 20 sidor (av 60) på Ravelry för att kolla färgsättningar. Jag sparade dem jag gillade för att se om det fanns något system i det. Jo, jag gillar inte när det blir tydliga ringar, den delen ska helst vara lite diffus, lite Bohusaktigt.

Och så kollade jag upp vilka affärer som hade Lettlópi i min stad. (Men fråga mig inte var jag kollade, för det minns jag inte.) Det fanns i alla fall på tre ställen. En större affär som jag missat att de sålde garn, en mindre affär som jag vet säljer garn, och så var det nånstans utanför stan.

Den större affären har bättre plats, således har de större sortiment, resonerade jag. Men det visade sig att de bara hade annat Sandnes-garn. Så då for jag på den mindre affären. Jag var inte först som hade varit in där för att köpa garn till Riddari. Så kan vi säga. Men det fanns garn till mig med.

Med hjälp av telefonens kameras svartvitfunktion bestämde jag mig för de här färgerna. Den gula och den havrefärgade är inte helt identiska i svartvitt, men ligger så nära varandra att jag tror de blir bra till ringdelen.

Bålen stickar jag i Rust Heather-färgen. Resten kallas  Barley (den jag nyss kallade havre), Mimosa och Golden Heather.

"Lägg upp 200 maskor." Tricket för att inte ha slut på garnände vid 184 upplagda maskor, eller ha en dryg halvmeter kvar när maskorna är gjorda är enkelt: Låt ett annat nystan få stå för "garnänden". Ta garn från två nystan och knyt ihop dem med en ögla och sätt den på stickan. Börja lägg upp maskor. Räkna inte öglan som maskor. Så nästa varv när öglan "sitter i vägen": sätt en säkerhetsnål i öglan istället. (Så att den inte går upp. Jag vet inte vad som händer då, men det är onödigt att något dumt händer.) När maskorna är på plats kan man ta av det garn man inte stickar vidare med, naturligtvis med en lagom ände att fästa. Den extra fästningen är det billiga priset för att inte behöva göra om uppläggningen.

Jag har tänkt göra en kofta. Mitt livs första steek! Kammebornia som leder KAL-en tipsar om att inte sätta ihop mitt fram med en steek förrän efter resåren. Jag anar att det är för att inte den kraft som ändå läggs på resåren ska kunna repa upp arbetet. (Ja, jag är skeptisk till steek, men alla säger att man kan klippa, så jag litar och litar och litar och litar … och tvivlar.)

Mitt tips är att även om man gör en tröja så kan man även göra rullkanten före resåren fram och tillbaka, innan man sätter ihop arbetet och stickar runt. Varför? Jo, för har man en för snurrig rundsticka (eller bara otur, eller slarvar) så är det lätt att man har vridit uppläggningen och så måste man göra om alltihop. Med några varv stickade innan man sätter ihop så är det lättare att se att det blir rätt. Den lilla sömmen som behövs för att sy ihop även rullkantens sidor kan man fixa med uppläggningsgarnets ände innan man fäster den.

Fyra nya!

Nej, de är inte tänkta att höra ihop. Men jag tog allt i samma fotosession.

Först ett omgjort ufo. För femton år sen köpte jag det här blå tyget och satte igång att sy en klänning med prinsess-skärning. Det gick inte så bra. Om det är för att den sortens vävning på tyget inte riktigt samarbetar med sömmar som vill gå lite åt alla möjliga håll gentemot trådrakriktningen, eller om det beror på "sömmerskan", eller kombinationen, det låter vi vara osagt. Men det blev ingen klänning i alla fall och det ofärdiga projektet har legat och räckt ut tungan åt mig varje gång vi mötts i hyllan.
Och nu är det så många kilo sen att det hade inte blivit vi två ändå, om klänningen hade blivit färdig.

Så nu i sommar, före sybingon, så gjorde jag något läskigt. Jag satte saxen i klänningen, rätt tvärs över livet! Antagligen borde det ha förevigats, före och efter och under tiden, men jag blev blind för bloggandets möjligheter av beslutsamheten.
Det fanns mer tyg så jag gjorde en linning och två fickor. (Som sagt, före sybingon. Det här hade kunnat bli hur många rutor som helst, fast inga som inte ändå blev kryssade.)
Jag köpte en kortare blixtlås och en knapp hos Allan. Och det blev en kjol!
Eftersom kjolen var något vidare än linningen behövde vara så gjorde jag några veck.

Sockorna är stickade av omgjort garn: tre olika raggigarn har blivit ett tretrådigt garn. Men den här gången har jag prövat en ny metod. Tidigare har garnerna A, B och C blivit en tråd vardera som tvinnats ihop. Den här gången har tre trådar gjorts där bitar från A, B och C slumpvis kommit in. Det slumpade sig dock så att det kom mycket rött garn på samma ställe och knappt någon annanstans. Nå, nu vet jag det. I fortsättningen ska jag nog hålla mig till den ursprungliga metoden.

För några år sen köpte jag två benvita blusar i viskos. Och sen har de hängt i garderoben. I förrgår kom jag på den fiffiga idén att man kan ju färga dem! Varför inte gult? Jag tycker om gult, gul är modefärg nu. (Eller är den på utgående?)
Och igår köpte jag färg och satte igång. Men när jag vägt blusarna så blev jag tveksam till om färgen skulle räcka till båda, så jag nöjde mig med den ena. Mycket enkelt. Rätt så bra. Det blev pyttesmå gröna prickar här och var, men det kan bero på missar från mig. Man ska t ex ta det torra plagget och stoppa i maskinen ihop med en påse färg. Fast man ska ha tvättat tyget någon gång före för att eventuell "spinnolja" eller liknande ska försvinna. Som om jag skulle tvätta och sen torka innan jag färgar? Glöm det! Blöt blus och färgpåse åkte maskin tillsammans. Först några funderingsvarv för att maskinen ska känna av vad den har att göra med den här gången. Jodå, det blev alldeles fullt med ockrapulver över hela tyget. Tänkte inte på det. Nå. Nu blev det så och i stort sett är det bra. Den andra benvita blusen med knäppning kanske man kan ha som jacka över nästa sommar, ifall det blir för gult/svalt med bara den här.

 Men anledningen till att det blev fotografering precis nu är att Siri är klar! Jag har stickat den i Solkustens tvåtrådiga, precis enligt beskrivningen. Det är ett mjukt garn, men kanske något stickigt som stickat. Varmt blir det i alla fall. Jag ser fram emot att få ha den på mig.

(Fotografen lyder ordern "Tryck på knappen!", men tar inga egna initiativ till att rätta till kläder som sitter snett och så.) Den var kul att sticka, även om man nog bör undvika att ha mönsterdelen som konversationsstickning ...

Knapparna från Allan förstås. Alla knappar isydda, alla trådar fästade. Alldeles klar att använda. Yes!

Så vad ska jag göra nu då? Ja eftersom jag ska ut och resa en del nästa vecka har jag börjat på en raggsockstickning. De jag har i stallet ser lite väl tunna ut på undersidan.

Taktik!

Om man nu är inne på sin sista semestervecka, då kan det vara svårt att hinna sticka klart bålen innan man stickar klart en ärm före tiden för sybingon är ute. Så därför kan det vara smart att strunta i bålen en stund och ta tag i en ärm istället. 

Och vips har jag erövrat en ruta till!

Jag är imponerad över hur många rutor jag klarat i år

En till!

Det blev helt plötsligt fart på knappsömmandet. Så nu äntligen har även den blå glesa sommarkoftan fått knappar även om den varit klar och i användning ett tag nu.

Garnet är fått garn av för lite mängd och kompletterande garn i samma färg men ett helt annat bad. Då kan man göra på olika sätt: strunta i det och nånstans drabbas av en rand mellan två färgfält. Eller blanda nyanserna. Jag hade två härvor och köpte till fyra. Det mest proportionella vore alltså att sticka ett varv med det gamla och två varv med det nya. Jag gjorde så när jag kom ner på kroppen, men upptill var det praktiskt att sticka två varv av vardera eftersom det hjälpte mig att hålla räkningen på när jag skulle öka. Jo, för den här är också stickad uppifrån, enligt beskrivningen slanted sleeven.

Jag valde att göra en kofta av det här garnet, Silla (70% ull och 30% silke), med stickor nr 5 för att få till ett fall som jag tänkte att det var kapabelt till. Jag tycker det känns jätteglest när jag stickar och är egentligen inte alls bekväm med det, men jag fick stå ut för att få den kvalitet på tyget som jag önskade. Eftersom garnet är så runt till strukturen så lämpar det sig inte så bra för spetssjal, även om  mjukheten och fallet nog talade för det. Kanske att jag borde gjort koftan mer A-formad för att fallandet skulle synas även när den är knäppt … Men jag var så less på byta-garn-grejen att jag iddes inte repa upp.

Jag gjorde kanten runt nacken och längs framkanterna så gott jag kunde efter beskrivningen och tyckte att jag skulle göra något liknande i nederkant på kropp och ärmar. Man kan kalla det för "slät patentstickning". Där använde jag dock tunnare stickor, var det kanske 3½? Metoden ger en slätstickad kant som inte rullar upp sig. (Men det blev inte snyggt när jag försökte det med den gula koftan sen, så man får testa sig fram.)

Hur går det med bingobrickan?

I förra inlägget skymtade kjolen jag sydde häromsistens:

Den har fickor! En på var sida.

Orangea prickar hör till kjolen, gula prickar till den gula koftan, gröna prickar till Siri-koftan.

KLAAAAR!!!

http://cessistickar.blogspot.com/2011/11/varfor-det-tar-san-evinnerlig-tid.html
Berättar om hur ullen färgas och förbereds för att spinnas.

https://cessistickar.blogspot.com/2012/07/jag-har-alltsa-bestamt-mig-for-att.html

Berättar om att jag behöver mer lölkfärgad ull.

https://cessistickar.blogspot.com/2012/12/long-time-no-see.html
Berättar om hur spinnandet av den lökgula tråden har börjat.

https://cessistickar.blogspot.com/2013/06/blir-klar.html
Berättar om hur den andra tråden spunnits och tvinnats med den första.

https://cessistickar.blogspot.com/2013/07/fardig.html
Berättar om att det nu finns 290 gram färdigt garn och att det finns planer på att kombinera det med garn spunnet av nougatfärgad ull av värmlandsfår. (Det gick åt skogen med de planerna för rätt vad det var satte jag mig och nöjesspann den ullen i helt fel tjocklek utan att tänka på det här projektet.)

https://cessistickar.blogspot.com/2016/04/prova.html
Berättar om det första försöket och den första provningen. Tack och lov inte ens ner till armhålan.

https://cessistickar.blogspot.com/2016/05/gula-koftan.html
Berättar att det går framåt och det framskymtar också att den nougatfärgade värmlandsullen fått en stand-in i tanken av grå gotlandsull.

https://cessistickar.blogspot.com/2016/10/tredje-gangen-gillt.html
Berättar om hur tanken på gotlandsullen överges när den prövats i verkligheten och hur jag inser att jag behöver mer garn av den sort jag har 290 gram av.

https://cessistickar.blogspot.com/2017/06/nu-ar-jag-har.html
Berättar om väldigt många andra saker än denna kofta, men också om att färgandet av ull fortskrider.

https://cessistickar.blogspot.com/2017/07/tdf.html
Berättar om att det återigen färgas ull med gul lök till den här koftan …

Det har inte berättats om att garnet drygats ut med avocadofärgat garn istället för det grå. Eller att
stickningen avstannat för att jag behövde koncentrera mig för att ta beslut om ärmlängd och midjelängd. Inte heller att olika varianter av kanter så småningom provats.

Den här bloggposten berättar att det nu även finns knappar!

Tack Sybingon för att det finns en ufo-ruta och en knapp-ruta.
Tack värmen för att mutan "stor godispåse" med lätthet har kunnat ersättas av "vattenflaska" vid isyandet av alla dessa knappar och några dessutom två gånger då de hamnat lite fel.

Tack maken som tog sig an uppdraget att fotografera koftan på mig.

Den värmen, den värmen ...

Säsongen för stickade plagg är inte just nu, så kan vi säga.
Men man kan ju sticka för det.

Helst ska man ha bilder på det också. Men i nuläget är jag bara glad att jag alls bloggar. Bilder får komma senare. Telefonen hade glömt av att den var en kamera, men idag var den en timme hos farbror doktorn, så nu är den frisk igen. I båda linserna dessutom! (Den har varit suddig i sefishlinsen ett bra tag nu.)

Eget omgjort raggigarn, från fyra till tre kardeler, håller på att bli sockor. Det tog tre försök innan hälarna hamnade där de skulle. Jag var lite optimistisk och startade första gången ca två cm för tidigt.

Siri håller på att bli till! Jag har köpt originalgarnet från Solkusten och håller på med oket. Om jag inte hade gjort fel och upptäckt det många varv senare -- två gånger! -- så hade jag nog varit förbi ärmavtagningen. Men men. Garnet är jättemjukt och fint och det blir en tjock och mysig kofta, i alla fall på oket där nästan alla maskor är flätmaskor. Men det blir förvånansvärt stickigt, verkar det som.

En kjol, jag fick akut behov av en kjol, hittade jag på, och tog fram brevskolans pärmar och fann en kjol och tittade i korgen för tyg och fann ett tyg som ruvat i sisådär 25 år. Lillflickan som skulle fått en klänning är vuxen. Det räckte till en kjol, med linning och två fickor.
Dessvärre upptäcker jag när jag använder brevskolan att den är inte riktigt så förklarande som jag skulle vilja. (Eller så tittar jag inte under rätt flikar kanske.)
"Stryk på ett mellanlägg på linningen om tyget är tunt." Ja, men kanske man ska fylla på med: "Tänk på att det ska in en resår också som rynkar alltihop och så blir det rätt stadigt av att en söm sys mitt på linningen när resåren är i också."

Det skulle också kunna stå: "När du syr på linningen på kjolen så kommer den första sömmen att bli slät mot tyget och den andra sömmen ger en liten kant. Fundera över vilken sida du vill ha utåt."
På alla de snygga bilderna med modeller så har de satt ett skärp i midjan så att man inte ser. Dumt.

I nuläget har jag kommit så här långt i sybingon:

De orangea prickarna är för kjolen, de gula för när jag stickade på mitt ufo i solen och lade upp det på instagram. Den gröna pricken är för Siri.

Så fort jag sytt i (massor av) knapp(ar) så har jag slutfört ett ufo och två rutor till får gula prickar. Och Skapa ett plagg ska ju också ha en prick, ser jag nu. Och Siri är ju mönstrad.  Där ska det ju också vara en prick.

Lyckas jag sen brodera något till hemmet i material som blivit över har jag två rader klara! 

oj vad tiden går

Men nu har jag i alla fall en dator som vill veta av telefonens bilder.
(Telefonens bilder går inte att lägga in direkt i bloggen. Så det är tvunget att mellanlanda i en dator.)

Det har nog hänt en del stickning sen sist. Den blå koftan är färdigstickad, men har ännu inte några knappar. Och så har jag två par sockor att redovisa.
Först de Kai-mei-strumpor som jag svamlade om 6 februari och sen använde jag upp resten av garnet till ett par maeva-strumpor. Men skaftet blev av ett annat garn som i affären såg likadant ut, men som visade sig vara något mörkare och spräckligt på det sättet som jag hade förväntat mig att det andra garnet var när jag såg det i nystanet. Ack ja.

 Av opedagogiska skäl är det maeva-strumpan till vänster ...

Här ser man hur resåren går från sidan av foten och snett framåt. 

Det konstiga är att när jag senare slöbläddrade på ravelry såg jag att jag hade märkt upp ett par strumpor med sådan resår, så jag hade inte behövt modifiera. Men nu när jag skulle ha tag på den beskrivningen så hittar jag den inte.

Nåja.

Sedan sist har jag också haft besök av några som velat spinna. Det är kul att det finns intresse (och att jag är så pass duktig att jag klarar att lära ut).

Jag har också slaktat restgarn av tre raggisockor. Tidigare har jag tvinnat ihop dem med en nyans i varje tråd. Nu funderar jag på att göra en tombolavariant: Alla nyanser ingår i alla kardelerna, men slumpen avgör hur de hamnar ihop i tvinningen. Men det är inte påbörjat än, bara slakten.

Istället har jag sytt en kjol!

Jag har länge spanat på Clara stickar och Alicia Sivert och blivit sugen på att sy jag också.

Och för några veckor sedan "tog jag tag i saken". Jag hittade åt tyg jag nån gång tänkt till kjol, men det visade sig att stuvbitarna hade olika nyans, vilket jag inte uppmärksammat när jag köpte dem.

Innan jag deppade ihop om det satte jag istället saxen i ett projekt som aldrig blev klart: en klänning med prinsess-skärning som passade för tjugo kilo sen ... Men kjolen kunde jag ju använda! Så nu har jag en ljusblå kjol.

Allan hade förstås en fantastisk knapp till den med.

Månne jag kan hitta på något annat i tyg, nu när jag är igång?

(Eller ta tag i projektet som nu legat tämligen stilla i drygt fem år ...)

Eller kanske vänta tills sybingon presenteras.

bilder!

Äntligen befann sig allting på rätt plats! Vi börjar med tröjan i egenspunnet garn som stickades uppifrån och ner.

Det är inte lätt att hålla sig diskret som fotograf ...

Det gröna är färgat med Kool Aid, det mörkgula med (blåa) lupiner (om det gör nån skillnad). Övriga garner är av olika ullkvaliteter som jag hittat i gömmorna.
Förkortade varv så den blev högre i nacken.

För säkerhets skull, för att det skulle räcka bättre, så har jag valt att vara snål med storleken och gjort mycket intagningar på kroppen, om än jag, efter att ha gjort ärmarna, stickade om kroppen lite mer generöst. Men jag kunde ha varit mer generös vid avmaskningen på nederkanten.

Först en solskensbild på alafosslopi-koftan för den är mest rättvisande vad gäller färgen. Den är också stickad uppifrån och ner.

För ovanlighets skull blev det en v-ringning som jag inte alls uppskattar annars. Men kanske det fanns en snålhetstanke i det den här gången också. Det fanns inte obegränsat med garn på butiken. Jag har inte "efterbehandlat" halskanten med ytterligare stickning, utan det är stadkanten som är kant.
Eftersom jag gillade knappkanten på kittiwake så blev det en sån den här gången också.

En liten diskret rand i "sidsömmen" (och "ärmsömmen") av 1 avig maska vart fjärde varv. Hjälper till att hålla räkningen så att knapphålen blir jämnt fördelade.
Muddarna är inte fullständig resår utan är 1 rät-1 avig-resår ena varvet och räta maskor andra varvet. Jag minns inte om jag gick ner någon storlek på stickor.

När jag gick in och bytte plagg såg jag julklappshalsduken på hatthyllan och tog ut den för dokumentation också. Den är alltså kardad mohair spunnen på turkisk slända och stickad 1r 1a. Men första och sista varven rätstickade över en tredjedel så många maskor. De snygga(?) hålen i stadkanterna bara blev. Någon trodde att jag designat dem, men inte så.
(Varför jag inte kan få ha bilden åt rätt håll vet jag inte.)

Medan vi ändå är inne på "stickning till maken" så kan vi ju visa fiskehalvvantarna som varit klara ca ett år nu. Fortfarande väldigt lurviga, men man kan se tendenser till ihoptovning i handflatorna nu.
Det är alltså sländspunnen gotlandsull.

Färdig!

Om nu blogspot hade kunnat låta mig plocka bilder direkt från telefonen så hade ni kunnat få se... eh ... nä just det, man måste ta bilderna också.

Ja, men när det är gjort så får ni se en kofta i alafoss-lopi som jag började på för cirka ett år sen, men som kom på skam när jag bröt handleden. Sen när jag återupptog den och började på ärmarna så visade det sig att hag fick gå upp från nr 5 till nr 7, tror jag det var. 5 blev ett mysigt tyg när jag stickade fram och åter, men sen tätnade masktätheten betydligt när jag skulle sticka runt. Mysko.
Igår kväll fick den äntligen knappar. Eller ja, själva knapparna fick den för några månader sedan när jag handlade dem i den braiga knappaffären i Övik. Men så var det slutfinishen ... Men nu har det varit så otroligt kallt några dagar (efter att vi fått absurt mycket snö!) så nu kändes det nödvändigt.
Bara därför(?) har det nu blivit ca tio grader mindre kallt. Kanske spelad det in att jag köpte ett par Dobsom-byxor idag också. (Såna där täckbyxor med dragkedja längs hela benen som man kan öppna i midjan.)

Ni skulle också få se min olle!
Den är stickad av hemspunnet tjockt garn. Minns jag inte fel har ni sett härvorna som till vikten borde räcka. Men somligt garn skulle man nog kunnat göra en mysig matta av ... tjockt och starkt.
Nu är den inte bara stickad -- trådarna är fästa idag.

I väntan på att få ändan ur och avsluta dessa projekt har jag stickat strumpor.
För en del år sen köpte jag boken Sockinnovation av Cookie A. Jag hade då sett strumporna Rick, men de har aldrig blivit av. Istället har jag nu gjort en och en halv Kai-mei. Förutom att jag gjort resår även på spetspanelen. Jag använder ett ljusblått mellanraggigarn med en viss melering. Fast jag hade inte förstått att det fanns tunna mörkblå ränder på dem. Jag trodde det bara var spräckel.
Jag tog kort på den färdiga på foten häromdagen. Men som sagt: blogspot vill inte samarbeta med mig om jag inte lägger mina bilder i ett moln, "nån annanstans". Men det är en idé som jag inte tilltalas av så vi får lösa det en annan gång.

Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.

Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Kampes tvåtrådiga när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!

Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.

Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag och mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!