En lista

Jag hittade en lista hos Alicia Sivert om skapande. Jag är ju inte så multiteknikskapande som hon. Men det kan ju vara kul ändå.

Vilka tekniker skapar du mest i?

Stickning. Det är liksom så jag gör. Men ibland händer det att jag behöver ett garn som jag kan göra själv. Så då spinner jag. Fast egentligen spinner jag nog för att det är kul att fluff blir tråd. Sen kan man ju förhoppningsvis använda tråden också. Att kunna bestämma kvaliteten på tråden för att man har en tanke om användningen är en nivå jag försöker vara på. Förra sommaren sydde jag en del i tyg, men det hör till ovanligheterna. Jag skulle vilja utveckla det.  Sen kan det vara roligt att växtfärga också.

Vilken är din bästa sida som hantverkare?

Jag har tålamod.

Vilken är din sämsta sida som hantverkare då?

Jag har svårt för att sy i tyg. Eller klippa i det, kanske. Eller en kombination?

Vilket projekt är du mest nöjd med?

Men så kan man väl inte säga? Att jag kan välja mellan olika koftor i olika kulörer och grovlek är jag nöjd med. Att jag har tänkt ut något från början och sen tillverkat det är jag nöjd med. Men då är det ju nästan allt.

Men jag blev väldigt nöjd med att jag klädde om barnvagnen för drygt 30 år sen och den såg nästan precis ut så som den gjorde när jag blundade och sen gick in i tygaffären för att se om det fanns sånt tyg. Men nu finns inte vagnen i min ägo så det blir ingen skrytbild. Med tanke på min medfödda otur vad gäller klippa och sy satte jag upp en regel: Inga klipp efter kl 22. Det räddade mig från en hel del missöden.

Har du något katastrofprojekt?

Ja. En barntröja i bomullsgarn. Patentstickad. Alltså blytung. Aldrig färdig. Numera i nystan.

Vad inspireras du av?

Framsprängda bergsväggar, deras struktur och färger. Färgkombinationer. Former. Arkitektur. Garn. Knasiga tankar utanför lådan.

Vart tycker du bäst om att skapa?

Till målet.

Var jag tycker bäst om att skapa? Hemma i soffan. Kanske i uterummet.

Hur tycker du bäst om att skapa?

Sticka!

Vilket är ditt bästa skaparminne?

Kanske något där jag tar något gratis och gör något av det och det fungerar och så är det inte mer med det, men andra häpnar och undrar och jag förstår inte frågan. Gör inte alla så?

(T ex när jag tog fårull som fastnat i buskarna och gjorde en liten garntåt som jag då behövde. Eller när jag gick ut i syrenbusken och hämtade en klyka som jag kunde slynga med, istället för att köpa en slynggaffel eller försöka slöjda ihop en.)

Vilket är ditt sämsta skaparminne?

När avocadokärnorna kokade ihop till en slemmig gröt och mina förväntningar att färga garn den dagen gick om intet?

snart december

Nu är det dags igen!
Eller imorgon i alla fall …

Antik?

När vi var på husvisning för 1½ år sen, eller nåt, så blev jag så förtjust i ett av rummen i källaren, den gamla tvättstugan. Det utnämndes snabbt till "ullrummet" och där har jag alla mina ulliga pinaler. Och: den gamla tvättmaskinen av märket Electrolux. Huset byggdes 1953, och tvättmaskinen är nog inte så mycket yngre. (Det finns också en nyare tvättstuga med nyare maskiner.)

På sidan hänger en centrifug. Man lyfter på locket och stoppar i, stänger, låser med mekaniken och har man satt i stickkontakten i väggen (jordad) så drar den igång när man vrider på vredet. Perfekt för att centrifugera handtvätt.

Nu när jag skulle färga blusen tänkte jag att då kan jag ju använda den gamla tvättmaskinen, så slipper vi få färg i den nya. Vreden har lägena Tvätt och tömning, respektive 0, V, M, V+M.
I mitten syns en temperaturskala och ett litet fönster inunder, kanske att en lampa ska lysa där.

Tvättmaskinen är ordentligt inkopplad med sladden monterad i en dosa på väggen.
Men inte ville den tvätta ändå. Huruvida den ens är inkopplad bland de moderna vippsäkringarna vet jag inte, de är måttligt märkta.
Ja, så då fick jag ju tömma ut allt vatten jag tidigare hade tömt i. Tömningsvredet var ur funktion.

För att få ur allt vatten (och gammalt smuts) så lyfte jag bort den toppmatade tvätt-trumman. (Mallig att jag kom på hur.)

Och då blottlades värmeelementen och utrinningshålet.

Nej, den maskinen blir nog inte använd till annat än "centrifug med bordsyta bredvid".

Det skulle väl vara om någon antikelektriker kom förbi och undersökte och grejade och fixade.

Caminon

Varför satt jag i Pamplona?
Jo, för att jag var på caminon, vandringsleden till Santiago de Compostela. Nu är det ju så att precis som att alla vägar sägs bära till Rom, så finns det även flera vägar att gå till Santiago. Vi gick den som kallas Camino Français. I Frankrike finns det fyra leder, och om jag förstått saken rätt strålar tre av dem samman i Saint Jean Pied de Port nära den västra änden på fransk-spanska gränsen och bildar Camino Français.

Bilden är en gif om man går till den här sidan.

Det finns mycket att säga om att gå caminon så det är svårt att veta var man ska börja. Så jag börjar med lite fakta från mitt perspektiv.
Vi var en grupp på fyra personer som reste tillsammans.
Vi startade i Saint Jean Pied de Port och gick till Pamplona. Sen tog vi tåget till Sarria för att gå de sista tio milen till Santiago. Tydligen är det så att utan de där sista milen får man inget diplom. Det kan vara bra att veta.
Vi var borta två veckor från Sverige. Vi åkte 9 juni (flög till Biarritz från Skavsta) och kom hem 23 juni (flög från Vigo till Barcelona till Arlanda).
Vädret var ... alla väder man kan ha en svensk midsommar, både de man får och de man vill ha.
Det är en väldigt utbyggd infrastruktur runt leden. Det finns vandrarhem och restauranger i bekväm mängd och täthet. Vägen är tydligt utmärkt med gula pilar och/eller betongrösen med snäckan på.

 Inne i städer var det utmärkt med metallmusslor i gatan.

Det går rätt bra att klara sig på engelska längs leden. Och skulle man stöta på patrull i det avseendet så kan det finnas någon annan med fler språk i närheten som kan hjälpa till.
Min ryggsäck vägde 5-6 kg, lite beroende på våg eller vad det kan ha varit. Jag bar allt själv hela vägen utom sista tre etapperna. Då var mina fötter så arga på mig att jag skickade en större del av packningen med bil. Det kostade €3 per etapp och det var väl värda pengar! (Sovsäck och annat som inte behövdes under dagen, alltså det mesta, åkte bil.)

Min första souvenir var en rejäl kasse och den kom nu åter väl till pass.

Fötterna ja. Jag har förstått att bilder på fötter kan vara motbjudande för en del, redan när de är hela. Så jag besparar omvärlden bilderna på mina fötter. Men jag kan berätta att jag hade stora blåsor på lilltårna, speciellt på höger. Dessutom blev det några blåsor på andra ställen på framfoten. Det kunde komma en blåsa precis vägg i vägg med en gammal, som radhus eller för den delen höghus. Lösningen när man har en blåsa är inte comped eller plåster. Då blir den bara värre. Lösningen är att sy den. Trä en tråd på en nål. Ta alsolsprit eller annan handsprit och tvätta nål, tråd, blåsa och händer. Stick nålen rätt genom blåsan (det känns lika mycket som när man klipper håret) och låt tråden sitta kvar genom de båda hålen. Mycket broderier blev det ...
Comped och andra plåster kan vara bra för att från början förhindra blåsor.

Lärdomar?
Ha kondition. Ha vältränade fötter. Mitt resesällskap som brukar motionera genom att gå upp och ner för slalombacken var bra förberedd, så som jag skulle vilja vara. Men som sagt, fötterna ska vara tränade också, inte bara konditionen. Och gärna backträning, både upp och ner, för knänas skull.

Jag tror att det är bra att göra etapper utifrån sin förmåga. Nu blev flera etapper nära gränsen av min förmåga och då handlade det inte om att kontemplera så mycket som att orka och hinna fram innan orken tog slut. (Det fanns flera rösen längs vägen som markerade var olika pilgrimer hade avlidit. Ett var fem minuter innan man kom fram till nästa härbärge ... Med tanke på att ca tusen kommer fram till Santiago varje dag, så är det inte många rösen, dock, de finns.)
Så nästa gång (Hör hur fötterna skriker "NEJ!") ska jag inte "hinna fram" utan jag ska gå så långt eller kort som jag vill, och som fötterna vill. De ska få bestämma mycket mer nästa gång.
Det betyder att jag då vill ha tid till förfogande, utan bokad returbiljett eller någon tid att passa hemma. Kanske det också betyder att jag inte vill höra till någon arrangerad grupp. På caminon blir man en del av en helhet. De som man ömsom går om, ömsom blir omgådd av, blir ens sammanhang.

Jag tycker att min packning stämde ganska bra överens med behoven.
Men den långa regnrocken ska ut. In ska istället ett lätt regnställ med jacka och byxor.
Antimyggmedel behövdes inte. (En kvinna som hade gått hela sträckan berättade att hon hade bara besvärats av mygg under en enda halvtimme.)
Jag upplevde aldrig behov av mjölksyrebakterietabletterna jag tog med mig. Å andra sidan åt jag inte bläckfisk i Melide (som är en stad långt från havet och som trots detta är berömd för sina pulperior).
Mina "springskor" var för trånga för mina blåsiga fötter, i alla fall med sulorna i. Kanske att de inte får följa med en annan gång. Eller så får de det. Men kängor rekommenderas för alla kuperade partier, dvs där vi gick, och lite till. Underlaget var av olika kvaliteter. Ibland var det "trottoar", ibland var det asfalt, ibland grusväg. Ibland var grusvägen av typen uttorkad bäck med bara stenarna kvar. Och den blötaste dagen var det lervälling.

Mina fårskinnstofflor var däremot precis det som fötterna längtade efter!
Dock mådde de inte så bra av att användas på stan ...
Viskossjalen var skön att svepa in sig i när vi reste, och om kvällen.
Den vikarierade också som badhandduk.
Men baddräkten var onödig packning.

Ullunderställ var bra att ha som pyjamas kombinerad med den tunna inomhussovsäcken. Ulltröjan var också skön att ha under skjortan dagar då det inte var så himla varmt.
Ett ombyte skjorta och underkläder räcker. Dock är det bra att kunna byta sockar mitt på dagen. Jag hade tunna strumpor av bambuviskos och ett par ullstrumpor utanpå, hemmastickade på 2½:or. (Öglorna på skaften gjorde jag för att kunna hänga upp dem på ett snöre för vädring. Det var bra.)

Det torkar bedrövligt dåligt, så det är smart att duscha och tvätta så fort man kommit fram (och att bara tvätta ullstrumpor om man måste och vädret tillåter torkning).
Ryggsäcken var rätt bra. Den hade resårstroppar på utsidan som man kunde klämma fast ännu inte torkade strumpor med på ett säkert sätt. Men sidofickorna för vattenflaskan var lite för grunda.

Heureka!

Koka sylt ...
Hälla upp kokhet sylt på varma burkar med tillräckligt stor slev för att det inte ska ta "hela dan", med risk för spill.

Känner ni igen?

Igår uppfann jag en metod för liten risk för brännskador!

Jag ställde burken i ena hörnet av en tvåliters glasskartong och så höll jag i den andra delen. Eventuellt spill kan man återanvända.

Förutom ...

... det fluffiga garnet i förra inlägget så håller jag på att spinna tunnare tvåtrådigt garn av gotlandsull på kalixrocken. Båda garnerna spinns från kardrullar.
Sist jag spann så blev jag också lycklig.
Innan jag "kunde" spinna så tittade jag på youtube. Det såg så enkelt ut. De bara höll lite fluff i ena handen och så helt magiskt blev det en tråd och de kunde forma den om det blev fluffbubblor på den och så hela tiden ett lugnt men idogt trampande.
Sist jag spann så såg det ut som på youtube. Helt magiskt att det händer mig!

Det här garnet ska också bli tvåtrådigt och användas för att komplettera det tvåtrådiga växtfärgade garnet.


Jag håller också på med det midnattsblåa kardfloret. Fortfarande har jag inte spunnit allt, men just nu håller jag på att tvinna det tvåtrådigt med den tunga sländan stödd. Nån gång ska jag väl förklara vad "pinn-spinna" är också.


Hur det gick med de före detta ljusblå gardinerna? Jodå, de blev ... hm ... militärfärgade? Men när jag hängde upp dem så kom jag på en idé för tyget. Eventuellt gör jag det själv, eventuellt ger jag bort både tyg och idé till en granne.

Går det så går det. Nu med tyg.

Jag började gå i såna skåp jag inte brukar öppna. Hittade fyra gardiner i tunt fd ljusblått bomulls(?)tyg. Antagligen har de varit med i någon auktionslåda i forntiden och tänkta till utklädningskläder åt de numera vuxna barnen. Kanske att det kan bli nån spejsad färg lite så där batikaktigt om man kokar dem med lökskal?
Tyvärr var jag inte smart nog att värma långsamt och försiktigt så att färgämnena höll sig till gula färgskalan. Ivrigt vred jag på full speed på plattan och kom sen tillbaka till väldigt brun färg.
Nåja. Det går nog bra med bruna märken också. Hoppas jag.

Jag tror inte det blir gardiner av dem igen, för såna ryms inte i mina fönster fullsmockade med krukväxter. Men kanske att man kan använda tyget till nåt skoj.
Eller matt-trasor ...

God Jul!

Önskar alla en God Jul med en bild från i förmiddags. Här har vi alltså en vit jul. Som tur är har det slutat snöa så nu lär snösvängen hinna ikapp. Kör försiktigt och framförallt nyktert!
För övrigt tänker jag som Stevie och Sir Paul: vi är ju likadana.

Hon har gjort det igen!

Grundtjärns underbaraste Lucia!

10-årsjubileum!

Det är inte klokt så tiden springer ikring med livet.
Hur kan det redan vara dags för tionde julkalendern hos Lotten?

Men det är det.
Om sisådär en dryg halvtimme brakar BNP-sänkningen igång igen.

Förnärmad. ;-) (OT)

Jag fick en kommentar som fastnade i spamfiltret:

Write more, thats all I have to say. Literally, it seems as though you relied on the video to make your point. You obviously know what youre talking about, why waste your intelligence on just posting videos to your site when you could be giving us something informative to read?

Man kan ju undra hur noga hen läser egentligen. När såg någon en film i min blogg? Skriver jag verkligen inte informativa texter?
De där spammotorerna har då verkligen ingen känsla för vad de lägger ut var.

Å andra sidan så har jag önskat att jag kunde filma ibland och lägga ut, för att förklara bättre. Men jag har liksom inte klurat ut hur jag ska kunna hålla i kameran samtidigt som jag stickar. Jag vet ju att det finns andra som fixar det, men jag har inte lyckats klura ut hur.

Sybingo

Slösurfar med en vantstickning i knäet. Jag sparar sockstickningen till något tillfälle där jag bättre behöver "rakt fram". Just nu håller jag på med tumökningen.
Det började komma in mygg så vi stängde balkongdörren. Trist. Nånstans tror jag vi har haft myggfönster, eller så fantiserar jag. Skulle behöva kyla ut lite.

Nåväl, det var inte för att avhandla vädret som jag började skriva. Slösurfa och hamna utanför de gamla vanliga fårorna. Nu är vi på spåret igen.

Har ni hört talas om sybingo?
Inte jag heller.
Nu är ju inte jag en syende person, men kanske någon läsare antar utmaningen?

Jag tycker det är en trevlig idé och tänker att det säkert går att göra en garnrelaterad variant.
Men hur gör man med tiden? Att ha bingon öppen en viss tid säger ju inte att det som redovisas har tillverkats på den tiden. Men det kanske inte är något problem?

olika talanger

Jag tycker jag är ganska bra på att läsa stickbeskrivningar. Om någon på något forum skriver och undrar hur man ska tolka nåt så brukar jag kunna klura ut hur det är tänkt. (Nu talar vi vanliga beskrivningar, inte såna där sockor som stickas på diagonalen och annat som helt krupit ur lådan.)

Jag har ganska god koll på  vilken stickstorlek som passar till vilken garntjocklek, även om jag ännu inte tagit till mig det där (för Sverige) nya sättet att mäta garntjocklek: fingering och sånt, eller si många meter per hekto.

Men idag var vi iväg och skulle köpa virke. Det ska bli ett annat trädgårdsskjul än det som tidens tand har gnagt ner (för att inte tala om luciastormen).

Man ska ha olika tjocka långa träbitar. (Jag vet att det är skillnad på plank och bräder men vet inte vilken så jag låter bli de orden.) Somliga ska användas till ett moment, andra till annat.
Om man sätter en bit från ena hållet fram till hörnet, så ska man inte räkna samma mått på den som kommer till hörnet från andra hållet. Den biten ska ju täcka "gaveln" på den andra.

Jag blir alldeles yr. Jag har ingen aning om vad alla bitar ska användas till. 24 såna, 27 sånadär, och 27 såna andra.
Då kan man göra två saker. Man kan sätta sig in i. Ta reda på. Skriva egna anteckningar. Förstå.
Eller så kan man säga: "Förstår du?" Och blir svaret i någon mån jakande från den som är satt att vara ansvarig så släpper man det.

Hepp. Man måste inte kunna allting.

Själv har jag precis börjat vända snodden på singlar. Den tredje singeln på det nya tretrådiga sockgarnet ska vara s-spunnet. Men när de singlarna satt i köpegarnet så var de z-spunna. Så jag ska genom mitt trampande sätta så mycket snodd att det löser upp den gamla snodden och utan att formen löser upp sig så ska den ta snodd åt andra hållet.

S- och Z-snodd?
Ta en bit garn. Se hur fibrerna går på diagonalen mot själva garnet. Följer diagonalen samma riktning som mitten på S eller Z?

Så de stackars fibrerna ska "luta om", från Z till I till S utan att garnet går av i I-tillståndet. Det går rätt bra. Det gäller bara att inte ha händerna för långt isär. Om ullhåren är 10 cm så måste man hålla händerna närmare varann än så för att de inte ska glida isär.

cykelbarnstol

 Här har vi en gammal Rex cykelbarnstol sen  när barna var små. Den har stått i källaren precis hur länge som helst, men nu ska den få åka ut på nya äventyr.

 Man sätter fast den på cykeln med hjälp av den här skruven. Man tar bort "pinnen" i botten på skruven ...

 

och sätter fast den i de två järnen som har hål. Skruvar fast och sätter dit pinnen igen.

Där bak spänner man fast stolen i pakethållaren med remmen.

Men något får mig att tro att de där hålen med nedsänkta omgivningar i botten på stolen också hör till fastsättningsanordningen, att det ska vara några skruvar eller nåt med brickor som passar i hålet. Men jag minns inte och vet därför inte vad jag ska leta efter.

Någon som kan hjälpa att minnas?

Egentligen ...

... är ju inte den här bloggen annat än en garnblogg.
Men somliga gånger så får den för sig att rymma och klä ut sig till någon annan sorts blogg.

Idag är det en demokratiblogg.

Läs nu genast vad Visa Lisa skriver. Idag betyder hennes namn Kloka Lisa.

Julkalender!

Nu är det julkalenderdags igen och naturligtvis är Lotten på.
Gå dit och gissa och vinn en tröja.

How shall I compare thee ...?

Det finns olika genrer även i bloggskrivandet.
En sort som jag läser är Elisabets. Det är mycket "underbart!" i de formuleringarna, vilket hon nogsamt påpekar om man skulle råka missa det. Det är frestande att falla in i hennes språk när jag nu tänker redovisa lite av det senaste dryga dygnet.

Jag har varit i ett gult hus med

röd matta utomhus och

blå matta inomhus.

 Mat fanns i överflödande mängd och i alla möjliga smaker och former. Somligt gjordes på plats och somligt medfördes av de pratglada gästerna.

Jo, för prata, det kan vi, i muntlig eller skriftlig form. Och precis som i Lottens bås så spretade samtalet både momentant och successivt. Det här var alltså Lottens bloggbåsfest!  Äntligen kan man säga, då det löst talats om att träffas geografiskt i flera år.

 

Vi försågs med stickade grejer i början, saker som sades vara bloggtofsar, men som ganska snart identifierades som stickade bindor.

Dessa applicerades på mångahanda sätt:

t ex som skepparkrans à la fiskargubben eller som nån sorts stiliserad rödluva.

 (När festen närmade sig sitt slut samlades tofsarna in igen för att återgå till att vänta på att skickas till bättre behövande.)

 

Naturligtvis kan man inte resa iväg så långt utan att ha med sig en stickning. Eftersom min huvudsakliga stickning just nu verkar vara en lömsk sak som då och då får maskantalet att miss-stämma tog jag även med mig en strumpstickning som konversationsstickning. Två räta två aviga har liksom inte riktigt samma potential att kunna trilskas. Men inte förrän sista timmen på resan insåg jag att sockorna också skulle kunna tjäna som mer beständigt mitbringsel än mat.

 

Jag anar att Lotten har lite att växa i ...

Det här var första gången jag stickade hälarna enligt den här beskrivningen. För tillfället minns jag inte mer om den än att den var tydlig och lätt att följa. Lite bekymrad var jag dock när hälen var klar och jag tyckte att överkanten lutade bakåt. Men det var något som rättade till sig med höjden.

Må de värma Lottens fötter länge, de började i god stil.

 

Tack Lotten, familjen Bergman och båskamrater för en himla trevlig fest! Underbar!

 

Välkommen hem!

Nu är han här!

Och om man zoomar in så ser man att han har ögonfransar som Grinchen!

Brev igen!

Den här gången var det inte från landet Danmark och beställt utan från landet Halland och vunnet!
Om man mejlar till Elisabet och berättar vad som var det bästa för en förra veckan så får man vara med i lotteriet. Ibland är det sambon "PV" som är notarius publicus, ibland, som nu senast, så är det hans morbror Gösta.

I vanliga fall delas det ut ett pris och ett tröstpris. Men den här gången delades det ut pris till alla de få fyra som skickat in.

Tokstark indisk curry om jag förstått saken rätt. Och recept på barbecuesås minsann.
Tack så mycket Elisabet och Gösta och Turtlan (som var den som skänkte curryn).

sommarlov

Det är mycket att stå i när man kommer hem för sommaren:
sova sovmorgnar, sitta uppe halva nätterna för att man fastnat i träsket att vilja lokalisera sig i världen, beundra potatisblasten som knappt krupit upp ur jorden, förfära sig över och "ta tag i" brännässlors och kvickrötters etableringsframfart (Fräken bara suckar jag över. Det kanske är vackert med en rabatt i stort sett bara bestående av fräken?), hugga och slita i döda syrengrenar, mer artificiell träning samt spinna och sticka dårå.

Från de senare fronterna kan rapporteras:

Entrådigt S-spunnet garn att ta med till Brån i helgen. Sisådär 36 x 1,40 m. (Jo för inte ser jag på spolen hur mycket det överensstämmer med påbudet "några tiotal meter"; jag behövde vinda upp det på knäpphärveln.)

Den lila sommartoppen har nu börjat förses med flätor lite här och var i den nya nyansen. Antagligen går det även åt att minska lite här och där. Men då blev jag så trött i huvudet att jag gick hit och skrev istället.

Det långsamma projektet med att spinna växtfärgad ull har fått sig ungefär två timmar vid spinnrocken. Det behövs några timmar till innan den här spolen är full och jag kan tvinna den första delen av garnet.

Svarta bönor är inhandlade. Enligt det allvetande nätet blir ull blått av att bada i blötläggningsvattnet, kallfärgat. Om man då först färgar ullen gul med hjälp av lökskal, visst borde väl summan bli grön då?

I Brån ska jag få vara med om att sortera en fäll, alltså få lite mer kunskap om hur man sorterar ull. Så det där med färgningen väntar jag med tills jag vet lite mer.

Jag ska även ta reda på hur mycket ull jag behöver färga för mitt projekt.

Raggsockorna blir inte vanliga raggsockor. Jag experimenterar med en "gusset" mitt på foten (ungefär som maevastrumporna) men har nu hamnat i ett läge där det inte är optimalt att sticka med magic loop: framochtillbakastickandet går inte att utföra så långt som jag tänkt. Så där behöver jag byta till strumpstickor, eller i alla fall sätta sockorna på var sin sticka.
Men just nu är det mer akut med sommartoppen.

Och nu när jag taggar det här inlägget så inser jag att jag ju har swaggern uppspänd på sonens säng. Han kommer hem endera dagen. Läge att förändra läget.