Inte bara bingo (uppd)

Men ändå en sorts "Bingo!"

Det här är sista ulltotten som jag kammar till Projektet. Jag som trodde jag skulle göra hela Projektet under 2013. Haha. På ett vis är det "gör klart ett UFO" att äntligen ha kammat klart. Men på hela Projektet är det ju många moment kvar.

Så nu tar nästa fas vid: spinna. Eftersom jag tänker att jag har bättre kontroll på tråden om jag spinner på slända så blir det nog det. Samtidigt som jag börjar fundera skeptiskt: om man ska väva så är det väl smart att varpen är en tråd och inte en massa parallella trådar? (Som det ju de facto också är, men att knyta en massa parallella trådar lika långa och lika spända verkar som något man kan bli (mer) gråhårig av.)

Alternativet är att spinna på rock och det går säkert också.

Någon har sagt att man bara behöver göra entrådigt garn när man ska väva, att inte väven vrider sig så som stickning gör. Det skulle ju göra det hela enklare, kanske. Enklare genom att momentet "tvinna till tvåtrådigt garn" hoppas över. 

Å andra sidan är kanske entrådigt garn skörare och går av lättare som varp. Och i så fall är det nog en tidsvinst att tvinna.

Men om man gör entrådigt garn, spinner man det med S-snodd då, eller fortfarande med Z-snodd?

Många frågor blir det …

Tur då att Ravelry finns. Sökte på "weaving", fann en grupp. Kollade gamla inlägg ( = sökte i forumet) efter "single". Fann ett inlägg om något som krullade sig. Fyllde på med en fråga och mindre än en halvtimme senare fick jag svar: tvåtrådigt är att föredra. Hepp!

I läsandet fann jag ett annat tips: doppa varpen i geltainbad (dubbelt med vatten jämfört med receptet) och låt den torka. Tydligen ett sätt att göra den mer tålig för vävandet. När man sen har vävt klart går det lätt att tvätta ur. Man kan också använda stärkelse, och då också ha dubbelt så mycket vatten som det rekommenderas.

Provlapp

Som ni vet så är det bra att göra en provlapp.

(Som vi vet så är det sällan de görs ...)

Men eftersom jag inte kan påstå att vävning är min gren så kan det ju vara bra att åtminstone skaffa sig en susning om vad det innebär.
Jo, jag vävde en duk i slöjden. Alla grupperna var inblandade i uppsättningen av väven. Vi var med och drog på varpen tror jag.
Sen har jag vävt band med bandgrind.
Och så ärvde jag svärmors vävstol med mattvarp på så där satt jag och solvade och solvade och så småningom vävde en trasmatta. Men det var 22 år sen.

Man kan alltså lugnt påstå att alla finesser och knep går mig förbi medan jag blint försöker se rakt fram.

Så därför: provlapp!
Också för att det är så svårt att bli klar om man aldrig börjar.
Så igår kväll "tog jag tag i" saken och varpade upp en liten testbit.

Jag borde ha tagit bild på härvan först. Det gjorde jag inte. Jag får beskriva den istället. Den var bara några varv lång på knäpphärveln, så jag vek den dubbel. Den var hysterisk även fast den suttit på härveln rätt länge. Jag tvättade den och daskade den och den fortsatte vara kraftigt övertvinnad. Ni vet hur en härva ser ut när man virat den runt sig själv för att sen sätta ena änden som stopp i den andra? Så såg den ut alldeles automatiskt.

Varpa.
Varpa kan man göra runt stolsben eller nåt. Då är det bra om de är helt parallella och raka i formen. Istället använde jag knäpphärveln. Jag knöt fast ena änden i en arm, gick över den fällbara armen, vände runt den tredje och gick samma väg tillbaka och vände runt den där jag knutit fast änden.
Det var inte helt jätteoptimalt då bara ena skälet syntes i vändningsändarna. Men det här är ju "bara på låtsas" så det fick duga.

Jag trädde in "pinnen-vid-varpbommen" i skälet längst bort från startänden (som tur nog även var slutänden, startänden alltså) och började dra på.
Tumstocksbiten fick agera skälskiljare. Den var inte riktigt väl fungerande i det utan ramlade ur rätt vad det var.

 

En stor säkerhetsnål fick hoppa in och assistera, men då var skadan redan skedd, somliga trådar hade rymt och ställt till ofog.

 

Sen skulle jag då solva igenom bandgrinden ...

 

 

(Bortse från tumstockens återinträde i historien. Bilden togs tidigare.)

Grinden hade jag hängt upp ungefär så som de blå solven hängt tidigare och med samma snören använda. De var ju bevisligen lika långa och förhoppningsvis bra i längd.

 

Här kommer vi till det knepiga. Mina ögons problem med ränder. Vilken rand är vilken? (Vilken tråd är vilken?) Vilka ränder hör ihop? Kombinerat med övertvinnad varp och förrymda trådar var jag tacksam över att jag bara hade cirka tjugo trådar att ta hand om.

De små hålen i grinden var inte riktigt överens med garnet, eller om det var tvärtom. Men som tur är har jag i min ägo en fin fin virknål som fick assistera.

 

Så småningom kunde jag knyta fram varpen till "pinnen-vid-tygbommen" och börja väva.

 

 

Som inslag har jag använt överblivet garn efter dockkoftan som blev klar vid midsommar.

 

Det visade sig att upphängningen av bandgrinden var värdelös. Eftersom den hängde i en loop så rörde den sig inte när jag grejade med ... ja, den som skulle varit trampa om det vore en vanlig vävstol. Och sen visade det sig att säkerhetsnålen satt för nära bakom och var i vägen och inte alls intresserad att släppa till det andra skälet.

 

Och så tycker jag att det verkar för glest det här, och sladdrigt.

Och om inget drastiskt sker så kommer jag att anse att vävning är dötrist.

Dock vill jag genomföra projektet.

Att väva eller att väva ...

Det här vävprojektet jag tänker starta har en hel del kvar att funderas på. Jag tror det kan vara praktiskt att använda en liten barnvävstol. Då kan man lämna vävningen smidigt utan att behöva knyta loss sig, som man ju behöver göra om man väver bara med bandgrind. (Då knyter man fast bortre änden av varpen i något fast - vilket alltså förutsätter att sådant finnes - och så hitre änden knyter man fast i sig själv och så spänner man upp varpen så medan man väver.)

 

Det kan säkert vara fiffigt att använda bandvävstol också, men då jag tänkt att remsan ska vara sisådär 8-10 cm och det inte verkar finnas bandvävstolar till den bredden så faller det. Det faller också på "det var sjutton vad attiraljer man behöver!"-faktorn. Barnvävstol har jag inte. Annan liten vävstol skulle behöva införskaffas.

 

Nå. Då kör vi på barnvävstol (om det nu inte kommer väldigt bra argument mot). Men vad ska vi ha för något att skilja skälen med?

 

 

De blå grindarna agerade solv som original, men de är ju gigantiskt glesa.

 

Bandgrinden överst i bild finnes också, men min erfarenhet av den är att det vävda blir mycket smalare än bandgrinden föreslår. Kanske för att varpen varit samlad i en knut till att börja med, kanske för att det faktiskt inte finns någon anledning för varptrådarna att sitta så glest isär i det vävda. (Kanske för att jag slagit in för för korta inslag som "strypt ihop" varpen?)

Kanske kan alltså det vävda tyget bli mer i samma bredd som bandgrinden påstår om man knyter varpen i en ... pinne som går över magbommen ... som antagligen varken heter pinne eller magbom.

 

Sen finns ju varianten brickvävning. Den kan ju göras ungefär hur avancerad som helst, men det är inte argumentet här. Här är argumentet att brickorna sitter tätare än hål och springor i bandgrinden. Alltså borde den metoden vara mer "ärlig" för hur brett tyget blir. Eller?
Det borde välan gå att väva vanligt tuskaft med brickor? Alltså inte snurra snurra snurra och sen snurra tillbaka efter ett tag. Utan bara vicka fram och tillbaka.
Fortfarande har jag tänkt varpen fastsatt i barnvävstolen och bara använda brickorna som skälgörare.

Hjälp mig att tänka kring detta!

Så här blev klockarmbandet som jag gjorde. Rätt bra. Det håller iaf klockan på plats. Jag kan rekommendera eventuella efterföljare att tänka minst en gång till innan man sätter fast armbandet i klockan. Mitt hamnade "uppochned". Alltså klockan hamnar upp och ned (kl tolv rätt ner) när jag försöker sätta på mig klockan som jag alltid gjort.

Antagligen kan man vända bandet, men det var ett himla pill att trä in bandet innanför pregarna så jag låter bli. (Antagligen är det minst lika enkelt att pilla bort pregarna och vända på det sättet.)

Sjalbilden är alltså den första bilden på min swallow tail som jag började på i måndags på bussen. Vi får se om jag stickar helt enligt beskrivningen vad gäller rapporter eller om jag förlänger den. Det kan ju vara fiffigt att ha en liten sjal också.

Jaja, jag ska blocka den andra sjalen.

Ni kan nog inte ana vad jag håller på med.

Jo, svart nånting i en bandgrind, men vad?

Lingarn.

För någon månad sedan gick mitt klockarmband sönder. Jag testar att väva ett nytt.

Först hade jag tänkt göra ett med brickband och "tuskaft", men det föll på antalet brickor tillgängliga. Och alla mjölkpaketen hade för en gångs skull just kastats bort, så jag kunde inte göra nya. Så det fick bli bandgrinden, med fasan att bandet obemärkt blir bredare och bredare.

Jag är lite orolig att inslagen ska vara för glesa. Hur sjutton får man stopp på ett "ränn" på ett smalt band?

I bortre änden ska jag försöka göra en snygg avsmalning och sen i hitre försöka sy ihop runt själva spännet som jag så klurigt har sparat från armbandet som gick sönder.

För att göra så få sömmar som möjligt trär jag klockan på bandet, så att bandet fortsätter under boetten. Kanske att jag ska sy runt pinnarna så att den sitter fast. Funkar det så funkar det. Går det inte så får jag väl köpa ett då.