Inte så bara

"Jag är nu i hälpartiet." skrev jag i en kommentar till inlägget om trubbel på jobbet.
Jo ni. Där var jag länge, kan jag säga. Många gånger.

Jag hann faktiskt göra sockorna helt klara, så när som på dra av tråden, innan det uppdagades att makens vrister inte gick ner i de trånga strumporna. 
Så det blev till att göra om hälområdet. Rent av framför det för att öka maskantalet till 52 från 48. Men sen blev det i alla fall 48 maskor i resårskaften och det fungerar.

Idag är de ordentligt invigda och fick godkänt. Sista dagen med isfiske. Björkarna började slå ut i förrgår.

Så nu håller jag på med provlappar till den blå tröjan. Jag har nog fastnat för dubbelt garn på stickor 4 mm. Men jag har inte räknat på om jag har tillräckligt med garn än. 

Så tänkte jag göra typ Slanted sleeven eller Contiguos. Men Slanted sleeven har fel masktäthet och har ingen generell beskrivning. Det har Contiguos, men jag har för mig att den är väldigt hög i nacken. 
Så nu har jag beställt ett häfte från 1996, skrivet av Barbara G Walker för 276 kr. Antagligen är jag galen.
Men som jag förstod det på de andra metoderna "som  skiljer sig från Barbaras" så börjar man på axlarna för att sedan knyta ihop dem i nacken. Antagligen så som jag själv gjorde på min blå-grå sommartopp. Typ. Fast inte med "tå-axlar" utan med "axelsöm".

Riddarin är perfekt när det är kvällspromenad med hunden. Fast den är fortsatt oblockad.

KLAAAAR!!!

http://cessistickar.blogspot.com/2011/11/varfor-det-tar-san-evinnerlig-tid.html
Berättar om hur ullen färgas och förbereds för att spinnas.

https://cessistickar.blogspot.com/2012/07/jag-har-alltsa-bestamt-mig-for-att.html

Berättar om att jag behöver mer lölkfärgad ull.

https://cessistickar.blogspot.com/2012/12/long-time-no-see.html
Berättar om hur spinnandet av den lökgula tråden har börjat.

https://cessistickar.blogspot.com/2013/06/blir-klar.html
Berättar om hur den andra tråden spunnits och tvinnats med den första.

https://cessistickar.blogspot.com/2013/07/fardig.html
Berättar om att det nu finns 290 gram färdigt garn och att det finns planer på att kombinera det med garn spunnet av nougatfärgad ull av värmlandsfår. (Det gick åt skogen med de planerna för rätt vad det var satte jag mig och nöjesspann den ullen i helt fel tjocklek utan att tänka på det här projektet.)

https://cessistickar.blogspot.com/2016/04/prova.html
Berättar om det första försöket och den första provningen. Tack och lov inte ens ner till armhålan.

https://cessistickar.blogspot.com/2016/05/gula-koftan.html
Berättar att det går framåt och det framskymtar också att den nougatfärgade värmlandsullen fått en stand-in i tanken av grå gotlandsull.

https://cessistickar.blogspot.com/2016/10/tredje-gangen-gillt.html
Berättar om hur tanken på gotlandsullen överges när den prövats i verkligheten och hur jag inser att jag behöver mer garn av den sort jag har 290 gram av.

https://cessistickar.blogspot.com/2017/06/nu-ar-jag-har.html
Berättar om väldigt många andra saker än denna kofta, men också om att färgandet av ull fortskrider.

https://cessistickar.blogspot.com/2017/07/tdf.html
Berättar om att det återigen färgas ull med gul lök till den här koftan …

Det har inte berättats om att garnet drygats ut med avocadofärgat garn istället för det grå. Eller att
stickningen avstannat för att jag behövde koncentrera mig för att ta beslut om ärmlängd och midjelängd. Inte heller att olika varianter av kanter så småningom provats.

Den här bloggposten berättar att det nu även finns knappar!

Tack Sybingon för att det finns en ufo-ruta och en knapp-ruta.
Tack värmen för att mutan "stor godispåse" med lätthet har kunnat ersättas av "vattenflaska" vid isyandet av alla dessa knappar och några dessutom två gånger då de hamnat lite fel.

Tack maken som tog sig an uppdraget att fotografera koftan på mig.

Tredje gången gillt?

Kampen går vidare.

Efter det som hände på den länken så kom jag så långt som på bilden ovan. Ja, egentligen något längre. Det blev inte riktigt bra över axlarna och till slut bestämde jag mig för att börja om. Men jag behöll första versionen som avskräckande exempel att mäta mot.

Sen kom jag ända hit. Allt flöt på bra och ränderna med gotlandsull lades in. Lite fundersam var jag för det garnet är kardat och luddigare. Tanken en gång i tiden var att jag skulle spinna brun värmlandsull till bålen, men det hade jag ju glömt den där dagen när jag fick lite inspiration att spinna mig lite brun värmlandsull ... Antagligen hade inte kontrasten blivit lika stor mellan gult och brunt som det nu skulle bli mellan gult och grått. Därav den successiva ökningen med gråa ränder.

Slutandet av ärmhålet under armen blev en liten kamp, men så småningom blev jag nöjd.
Sen kom momentet bystkil. Jättebra. MEN! om man gör ränder ovanför, ränder som går runt hela kroppen. Och sen ska fortsätta med ränder under. Då blir det en väldigt bisarr glipa i ränderna på framstyckena.
Och då tappar man sugen som stickare och börjar sucka att den här koftan blir ju ahaldrig klahar ...
Och dessutom. När jag börjar titta i dokumentationen om garnet så inser jag att 290 g är väl inget för en kofta till en dam i sina bästa kilo. (Därav komplementerandet med brunt eller grått garn.)

Och så börjar jag fundera på om det finns något annat sätt att dryga ut garnet på. Och har funnit på två som får hjälpa varandra.

Sticka på något grövre stickor (3½ istället för 2½) och gör mer garn.

Så för två veckor sedan rotade jag reda på en påse gult lökskal och den sortens ull som resten av det gula garnet är gjort av och satte ihop det.

Ullen här är inte allt. Det blev förhoppningsvis några olika nyanser.
Först värmde jag kypen inte ända upp till 60 grader och så hällde jag av den till en annan bytta. Detta för att jag har för mig att det gula kan vara känsligt för värme. Sen hällde jag på mer vatten och värmde på mer. De båda kyparna fick besök av ull i olika tidskombinationer. Kort stund, samtidigt som kort stund och lite längre, och sånt som kom i efter kort stund.

Men det behövs ju färgningar för den andra tråden också. Det finns mycket avokadoskal och -kärnor i skåpet och i en del burkar. Jag befarar bara att kyparna i burkarna är alldeles för basiska för att det ska vara nyttigt för ullen. Men det är en härligt röd färg på dem ...

Så ja. Det lär dröja innan den här gula koftan blir klar ... Speciellt om jag ska invänta att jag blir klar med mer garn.
Kanske borde spinna mer gotlandsull bara och vips ha garn till en kofta i enbart sånt garn?

gula koftan

Nej.

Det här går inte.
Det måste ändras:

1. en rundning av bakstycket så att mittbakkanten kan gå över manken och ändå låta axelmaskorna nå mitt på axeln.

2. En längre axelökning. Det bidrar till ett bredare bakstycke och ett bredare framstycke.

Men att det är 15 cm mellan axelstarten och att urringningen fram sluter sig är bra. Och att det är 28 cm ner till föreningen av fram- och bakstycke under armarna. 67 maskor på ovansidan av ärmen när föreningen sker är nog också bra.

Och så måste jag göra mer gotlandsullsgarn.

Prova

En sak som är bra med att sticka uppifrån och ner är att man kan prova plagget längs vägen och korrigera.
Men det är ju himla svårt när rundstickan är kortare än varvet och alltihop dessutom försöker krulla ihop sig.

Lösning:
Trä upp maskorna på stickan på en tjock bomullstråd istället. I alla fall i så stor utsträckning att stickningen kan ta de mått som den har. (Alla maskor som hamnar på tråden måste man sen trä tillbaka på stickan för att fortsätta. Så 50 maskor kvar på stickan betyder 50 maskor färre att trä tillbaka.)

Nåla upp stickningen på en t-shirt. Använd gärna säkerhetsnålar.

Sätt på dig (om plagget är till dig/ i din storlek) t-shirten med vidhängande stickning.
(Konstatera att du ökat 13 gånger mer än du behöver i varje ärmsida ...)

Garnet är mitt hemfärgade hemspunna och alldeles gratis sånär som på vatten och el till spisen.

den lila sommartoppen!

Här presenteras sommartoppar på löpande band. De har väl inte riktigt producerats på löpande band dock. Båda två började jag på förra sommaren och sen har det funnits anledningar till att lägga ner arbetet med både den ena och den andra av olika anledningar.

För den här var problemet att jag hade för lite garn. Sen att jag köpte ett mer gredelint garn att göra livet med. Sen att det inte såg klokt ut så efter en dags användning så petade jag isär toppen i skarven och gjorde om. Sen att det såg ännu mindre klokt ut.
Lösningen blev att jag lyckades hitta år rätt garn på Tradera. Ursprungsgarnet kom också från Tradera och jag anar samma försäljare även om jag inte riktigt har koll. Rätt garn och vad det verkar samma färgbad.

Den här gången gjorde jag en i-cordavslutning även i livet, precis som jag tidigare gjort på ärmen.
Modellen är contiguous. Man börjar högst upp vid nacken och axel"sömmarna". Det är inga sömmar utan istälet ökningsställen. När axeln är "lagom lång" flyttar man ökningsställena /"sömmarna" till där ärmar och fram- resp bakstycke möts  och ökar bara på ärmsidan.

Det blev lite  mycket ökat med tiden. Att ärmarna ska bli för trånga och flytta hela plagget när man rör ärmarna är en fasa. Men genom att göra en I-cord som avslutning så drog det ihop det lite så det blev lite puffigt.

Det var den här toppen jag tvättade häromsistens, då när jag fick en massa mörkt färgat vatten som jag var för snål för att hälla bort. Liten miss vid torkningen gjorde att det blev en liten "topp" överst på ärmen. Jag ska försöka undvika den nästa gång. Det kan ha att göra med både att den torkades plant, och kanske borde formas just där, och att jag kanske kunde ha varit lite måttlig med ökningen i början, men det vet jag inte.