Inte bara bingo (uppd)

Men ändå en sorts "Bingo!"

Det här är sista ulltotten som jag kammar till Projektet. Jag som trodde jag skulle göra hela Projektet under 2013. Haha. På ett vis är det "gör klart ett UFO" att äntligen ha kammat klart. Men på hela Projektet är det ju många moment kvar.

Så nu tar nästa fas vid: spinna. Eftersom jag tänker att jag har bättre kontroll på tråden om jag spinner på slända så blir det nog det. Samtidigt som jag börjar fundera skeptiskt: om man ska väva så är det väl smart att varpen är en tråd och inte en massa parallella trådar? (Som det ju de facto också är, men att knyta en massa parallella trådar lika långa och lika spända verkar som något man kan bli (mer) gråhårig av.)

Alternativet är att spinna på rock och det går säkert också.

Någon har sagt att man bara behöver göra entrådigt garn när man ska väva, att inte väven vrider sig så som stickning gör. Det skulle ju göra det hela enklare, kanske. Enklare genom att momentet "tvinna till tvåtrådigt garn" hoppas över. 

Å andra sidan är kanske entrådigt garn skörare och går av lättare som varp. Och i så fall är det nog en tidsvinst att tvinna.

Men om man gör entrådigt garn, spinner man det med S-snodd då, eller fortfarande med Z-snodd?

Många frågor blir det …

Tur då att Ravelry finns. Sökte på "weaving", fann en grupp. Kollade gamla inlägg ( = sökte i forumet) efter "single". Fann ett inlägg om något som krullade sig. Fyllde på med en fråga och mindre än en halvtimme senare fick jag svar: tvåtrådigt är att föredra. Hepp!

I läsandet fann jag ett annat tips: doppa varpen i geltainbad (dubbelt med vatten jämfört med receptet) och låt den torka. Tydligen ett sätt att göra den mer tålig för vävandet. När man sen har vävt klart går det lätt att tvätta ur. Man kan också använda stärkelse, och då också ha dubbelt så mycket vatten som det rekommenderas.

Projektet

2012 trodde jag att det här skulle jag fixa 2013.
Så blev det inte.
Mycket har stickats och spunnits och grejats sedan dess.
Allt för att inte ta tag i detta?

Vet inte. Men nu känns det som att jag har tillräckligt med stickat, och en stickning som jag lovat göra vet jag ännu inte så mycket om än. Form, struktur, färg och storlek behöver sina order för att det ska gå att göra något.

Så idag ägnade jag en stund åt detta igen.

Man tar ryaull och fäster i kammen som är fäst i bordet.

Sen kammar man med den andra kammen tills man fått ett moln av fluff på kammen.

Detta fluff nyper man ihop änden på och med hjälp av en tunn tunn virknål stoppas man in fluffänden i ett litet litet hål. Bakänden på en stor säkerhetsnål går bra. (Det lilla hålet kallas diz på spinnengelska och således också på nyspinnsvenska.)

Sen drar man fluff genom hålet. Då blir det en fluffig korv på andra sidan hålet. Den lindar man sen ihop och gör ett litet bo av.
Sen lägger man det boet i samma kartong som alla andra färdiga bon.

Resterna av fluffet, det som blev kvar på kammarna, stoppar man i en påse för att spinnas till något annat.

oj vad tiden går

Men nu har jag i alla fall en dator som vill veta av telefonens bilder.
(Telefonens bilder går inte att lägga in direkt i bloggen. Så det är tvunget att mellanlanda i en dator.)

Det har nog hänt en del stickning sen sist. Den blå koftan är färdigstickad, men har ännu inte några knappar. Och så har jag två par sockor att redovisa.
Först de Kai-mei-strumpor som jag svamlade om 6 februari och sen använde jag upp resten av garnet till ett par maeva-strumpor. Men skaftet blev av ett annat garn som i affären såg likadant ut, men som visade sig vara något mörkare och spräckligt på det sättet som jag hade förväntat mig att det andra garnet var när jag såg det i nystanet. Ack ja.

 Av opedagogiska skäl är det maeva-strumpan till vänster ...

Här ser man hur resåren går från sidan av foten och snett framåt. 

Det konstiga är att när jag senare slöbläddrade på ravelry såg jag att jag hade märkt upp ett par strumpor med sådan resår, så jag hade inte behövt modifiera. Men nu när jag skulle ha tag på den beskrivningen så hittar jag den inte.

Nåja.

Sedan sist har jag också haft besök av några som velat spinna. Det är kul att det finns intresse (och att jag är så pass duktig att jag klarar att lära ut).

Jag har också slaktat restgarn av tre raggisockor. Tidigare har jag tvinnat ihop dem med en nyans i varje tråd. Nu funderar jag på att göra en tombolavariant: Alla nyanser ingår i alla kardelerna, men slumpen avgör hur de hamnar ihop i tvinningen. Men det är inte påbörjat än, bara slakten.

Istället har jag sytt en kjol!

Jag har länge spanat på Clara stickar och Alicia Sivert och blivit sugen på att sy jag också.

Och för några veckor sedan "tog jag tag i saken". Jag hittade åt tyg jag nån gång tänkt till kjol, men det visade sig att stuvbitarna hade olika nyans, vilket jag inte uppmärksammat när jag köpte dem.

Innan jag deppade ihop om det satte jag istället saxen i ett projekt som aldrig blev klart: en klänning med prinsess-skärning som passade för tjugo kilo sen ... Men kjolen kunde jag ju använda! Så nu har jag en ljusblå kjol.

Allan hade förstås en fantastisk knapp till den med.

Månne jag kan hitta på något annat i tyg, nu när jag är igång?

(Eller ta tag i projektet som nu legat tämligen stilla i drygt fem år ...)

Eller kanske vänta tills sybingon presenteras.

Projektet kan börja.

Nu har jag 900 gram otvättad ryaull, lång och finfibrig.
Och så har jag ullkammar. Vassa doningar. Nåt gammalt helgon mördades med såna så de är inte att leka med. Som tur är kan man spänna fast den ena i ett bord så att man bara viftar med den andra. Halverar med en gång skaderisken. Men ryktet säger att man ska inte hantera såna doningar om man inte orkar vara uppmärksam.
Och så har jag en turkisk slända. Den stora varianten hos Gammeldags.

Halva ullmängden ligger i blöt. Sen ska den torkas och den andra blötas ner. Och sen ska jag använda kammar och slända och så småningom sätta upp en väv av garnet.
Det här är ett långtidsprojekt och jag njuter av tanken på det.
Det finns en tanke att färga också. Men i nuläget känns det inte aktuellt. Vejden är inte så stor, indigon är grönkål och de nyköpta inidigofröerna nyss sådda och har ännu inte behagat visa sig. Nå, de har 10 månader på sig enligt förpackningen.

När jag var i Brån förra sommaren övade jag på att kamma, då var det värmlandsfår. Jag blev inte riktigt klar, så jag kanske ska ta och göra klart det momentet och spinna det först. Medan den lanolinstinna ryaullen tvättar av sig.
När jag stoppade ner ullen i vattnet igår så var händerna alldeles alldeles lena när jag tog upp dem några sekunder senare. Helt fantastiskt.