UFO ...

Jag inser att jag får ge upp UFO-rutan. I alla fall om jag har tänkt att Klimttröjan ska vara det ofärdiga objektet som ska bli klart.

Det är roligt att göra saker på frihand. Men det innebär också att andras erfarenheter inte tas till vara när man ”kan själv”. Det kan då betyda att man inte alls kunde själv utan det finns en del saker som man ”inte tänkte på”.

Runda ok till exempel. Jag har mer tänkt på att oket ska bli cirkulärt när det ligger platt, innan ärmar och kropp kopplas in. (Tänk rundskuren kjol.)

Det betyder att den omkrets som föreligger när ärmar och kropp ska börja formas är betydande. Det är bra mycket mer tyg i framstycke och bakstycke än vad som behövs. I alla fall eftersom jag ”nypt av” lagom mycket för ärmarna.

Ett bättre format ok skulle vara mer ”skålformat”, om man ställer stickningen med halsringningen nedåt. Inte så mycket ökningar mot slutet av okdelen alltså.

För att få bort en massa onödigt tyg i bålen behöver jag alltså minska antal maskor på varvet.
Ett misslyckat försök har jag bloggat om här, och ett efterfrågat råd om alternativ minskning har jag fått här. IRL har jag pratat med en sykunnig som rekommenderade att inte bara minska i sidorna (”för då blir det två platta bitar”) utan också som insnitt under bysten och motsvarande på ryggen (”för då blir tröjan mer rund”). Dessa båda råd kombinerade jag så att jag minskade ca 30 maskor ner mot midjan: varannan gång i sidorna, varannan gång som insnitt.

Och vad blev det av det?

En bylsig tröja över skuldrorna som ”snördes åt”. Inte snyggt. Dessutom skulle jag lätt kunna ta bort ytterligare 30 maskor på varvet utan att det blir trångt.

Nä. Nu får jag bruka allvar och ta tag i själva felet och inte bara i symptomen.

Det vill säga: ta bort en massa ökning i oket.

Det vill säga ta bort inte bara bålen utan också ärmarna …

Men först kolla hur mycket tyg som ärmarna kräver.

Och så räkna på hur oket ska fördelas på ärmar och bål så att ärmarna får som nu och bålen får ca 30 maskor mindre i vardera stycket.

Som tur är har jag hittat ett urgammalt UFO i tygerna. Som nu är FO.

Men det blir ett eget inlägg.

(Nej, jag får inte till ett normalt typsnitt med normalt radavstånd!)

UFO:t ...

I mappen "januari 2019" hittade jag den här bilden på UFO:t i årets sybingo. Jag har stickat och stickat. Och så blev den klar. Och så skulle jag ha den på mig för fotografering - och upptäcker att jag är inte nöjd med den.

För att spara garn samt få en tajtare tröja så hade jag minskat i sidorna ungefär halva bållängden. Det fick till följd att den kasade upp i ryggen - och fastnade där. Jag hade gjort samma procedur med den hemspunna ollen

och fått samma resultat. 

Således hör minskningar i bålen ihop med uppkasande ryggstycken och bör undvikas. 

Koll på den hemspunna gav vid handen att den korrigerades till att inte hade några minskningar. 

Koll på Klimttröjan sade att den får behålla sina minskningar i det bruna. Och så fyllde jag på med mer brunt tills det tog slut innan jag fortsatte med det antracitgrå. (En liten minskning gjorde jag i midjan, fyra maskor på ett varv.)

Klar! Ny fotografering igår kväll.

Men nää … Den är alldeles för stor och slafsig i bålen. Speciellt märks det i resåren. 

Om jag hade varit snäll och tyst istället för ärlig så hade jag satt en plupp på Göra klart ett UFO. Men jag gör inte det än. Jag ska bara klura ut hur jag ska kunna minska tröjans omfång utan att den kasar upp i ryggen. Och så ska jag kanske göra lite förkortade varv i ryggen ändå för att kompensera att jag drar i den på framsidan för att kompensera att jag inte gjort förkortade varv i nacken utan att ringningen är helt fram- och bak-neutral. 

startitis?

Så här långt räckte det ljusblå presentgarnet med bambu. Vi återkommer om fortsättningen längre ner.  I detta stadium befann sig den enda stickning jag hade när jag akut behövde en stickning! Inte värre akut än att jag kunde undvika ytterligare ett par raggsockor, men akut.  Jag gick ner i ullrummet och tittade i lådorna. Jag fann en hel del Gjestal naturgarn tretrådigt och Garntjänsts tretrådiga. Överblivna efter olika tröjprojekt. Månne de kunde bli en tröja NU? (Det är alltså inte något akut behov av stickat som gäller, utan ett akut behov av att sticka.)

Jag gick till maken: behövde han händelsevis en tröja? Nej.
Behövde jag en tröja? Njae … Men jag behövde en stickning, så vi kan nog klämma in en tröja till när den dagen kommer.
Den här gången gjorde jag en sån där uppläggning så att det ser ut som att resåren rundar uppläggningskanten, tubular cast-on. (Kolla en pikétröjekrage, så fattar du.)

Man använder skräpgarn som man sen klipper bort (på videon, från 5 minuter) eller petar upp (snåla jag: Då är det bra med ett halt garn).

Man lägger bara upp hälften av maskorna och sen gör man ett omslag mellan varje. Så tyvärr blev första försöket ca tio maskor för trång, men nu fungerar halsringningen.
Det blir en tröja med runt ok, och den här gången får klimtinspirationen äntligen utrymme. (Se även gammalt blogginlägg)

(Fast den rapport som är längst ner ska repas upp. Efter att ha använt brunt i någon form i alla andra så blir det alldeles för hårt att använda grått och antracit.) Jag är nu alldeles i faggorna av ärmhålen, jag anar att det blir lagom sedan jag avslutat nästa rapport (=den som jag ska repa upp).

Den ljusblå sommartoppen ovan är också ett sätt att undvika att göra fler raggsockor. Efter att ha gjort de här

så kände jag att nu fick det vara nog. Och samtidigt … var det dags att utveckla.
Vad händer om man gör en Judys magical cast-on, som man ju gör när man startar sockor längst fram i tån, och så kallar man den "linjen" för axelsöm? Och så gör man "tåökningarna" bara på ena sidan och kallar det för ärm, och så stickar man fram och tillbaka och vänder på den andra sidan och kallar det för halsringning?

Ja, det går sådär. Det blir en liten bula högst upp på ärmen, så jag modifierade min idé. 

Istället gjorde jag en uppläggning enligt ovan, men stickade först en liten lapp med hälften av maskorna innan jag längs ena stadkanten tog upp maskor som jag på en gång dubblerade.
Sen fortsatte jag med min idé.
Det blev bättre, men någon annan får räkna ut hur det blir snyggast. Antagligen genom att göra lappen längre, kanske använda en ökning som man kan göra varje varv åtminstone i början innan varannanvarvsökningarna börjar och följer bålstyckenas lodräta "kant" längs ärmhålet.

Sen ska man också samtidigt tänka på hur man vill forma halsringningen och när det är lämpligt förena de båda axlarna i nacken och så småningom också framtill. Inte förrän då blir det dags att sticka runt runt.

Ärmarna blev några varv långa och jag gillar den anspråkslösa rullkanten som blir av att bara köra på med slätstickning hela vägen ut.

Men den senaste bilden så avslöjar jag lösningen på garnbristproblemet. Jag tog min magtröja och gick till LYS:en och frågade efter mer garn. Naturligtvis fanns varken kulören eller färgbadet så en annan lösning krävdes. Det fick bli ljusbeiget likadant garn.

Jag repade upp till strax under ärmarna och började randa en övergång: 1varv beige, 8 varv blått, 2 varv beige, 7 varv blått, 3 varv beige, 6 varv blått, osv. 

Nu håller jag på med sistslurken innan det är dags för att göra kanten. Jag tror inte det fungerar med slätstickning ända ner utan det får bli räststickning eller "falsk rätstickning" på slutet.

(Falsk rätstickning: *1 varv avigt, 1 varv 1r, 1a*. Det ser rätstickat ut, men det får lite egenskaper av resårstickning.)

Det blev en hel del blått över, men jag tror att jag gör halsriningen i blått istället för i beiget som jag hade tänkt förut. Så bryter det inte överenskommelsen om blått upptill och beiget nedtill

LYS ja …

Jag hamnade på en annan LYS ute i skogen och blev förtjust i en härva garn som jag aldrig brukar se åt. 

Genom att lägga härvorna i de sista solstrålarna hoppades jag att lystern i de blanka delarna skulle synas, men nja.

Fast egentligen var det ju den här medelhavsinspirerade färgkombinationen som först fångade min blick:

(Men som ni ser så är inte skuggsidan så lysterframkallande i bilderna.)

Tanken var en stor och underbart vacker sjal som skulle kunna bli en present. Snopet upptäcker jag att en härva nog egentligen räcker till en sjal, på stickor nr 8. Och jag som köpte två i var kulör. (För att jag inte riktigt kunde bestämma mig.)

Nåja. Det blir nog någon reda med det också.

Riddari?

Va? Jag hör inte riktigt … 

Där!

För tjugo år sedan ungefär såg jag en annons i Vi-tidningen som jag rev ut. Den gjorde reklam för att åka till Österrike. Anledningen var bilden. Den var väldigt inzoomad och jag fastnade för de små rutorna strax framför kvinnan.

Idag gick jag in på knitty och fann den här koftan och då kändes det som: den är lösningen på längtan efter mönstret på målningen.

Vet inte riktigt om någon annan fattar hur det hänger ihop, för egentligen är det inte alls likt. Men det bryr jag mig inte om.