maeva nr 3

Nånstans där bakom knähunden skymtar mina nya strumpor.

Det är beskrivningen maeva jag följt. Tidigare har jag ju gjort i randiga garner. Så jag tänkte att här har jag nu tillfället att göra i enfärgat garn. Fast jag tror att det här garnet är luddigare än originalgarnet. Det här garnet är Tjorven från Tant Kofta, första säsongen. Det syns på den mörkblå kanten.

När jag följde beskrivningen så blev det för trångt när jag skulle få ner vristen i skaftet. Så jag fyllde på med lite extra maskor i skaftet. (Så att det blev 6r på varje ställe.) Det är väl så det ska vara, men eftersom jag var tvungen att avbryta ökningen på mitten för att vi var framme vid hälen så höll det på att bli färre. Kanske att man kan tycka att det skulle kunnat stå något noterat om det.
Än så länge är de här ovalkade. Kanske att jag valkar dem, kanske att jag hoppas att ett par varma kängor kan göra det jobbet åt mig "on the run". Vi får se.

Nytt försök

Den främsta orsaken till tvekan om att börja om var att det skulle slita på garnet.

Men så kom jag på att jag kunde ju börja i andra änden av nystanet. Då hamnar ju det upprepade mer på skaftet, och det gör ju mindre skada än om det är på foten.
Så tjoff ner med tåhättorna i mitten av nystanet och börja utifrån istället.

Det som lite oroar mig är att det är olika stora nystan av någon anledning jag inte känner till.

Men se så mycket bättre det blir på 2mm än på 2½mm. Det var så pass luddigt och hade en "varm look" med de större stickorna att jag faktiskt var tveksam till idén att använda dem i sommar.
Men med det här stadiga tyget som blir nu så blir jag bara övertygad om att det är alldeles rätt.

Så vi får hoppas på att jag inte får svullna fötter ...

Maeva och Tjorven ...

Min pappa brukade säga: "Om inget annat hjälper: Läs instruktionerna."

Jaha! Man ska inte använda stickor 2½ om man brukar det när man stickar med Tjorven. Man ska använda en kvarts mm mindre.
Men jag har inte någon sådan, utan bara 2mm:s.
Och nu har jag hunnit hit:

Och helt klart är att det är "positive ease" i de här:

Och är det något jag förstått så är det att det snarare ska vara negativ rörelsevidd i sockor.

Ett sätt är att hoppas på, inte blockningen, men valkningen.
Men jag har hört att när man valkar stickat så krymper det mer på längden än på bredden. Och det är ju nog inte något som jag eftersträvar.

Ett annat sätt är att göra om.

Månne det fungerar med stickor 2mm?

Garnet Tjorven

Det här är Tjorven-garn från Tant Kofta. Det är sockgarn utan polyamid/akryl/superwash. Istället är ullen blandad med mohair från vuxna djur. Vuxen mohair är tydligen väldigt slitstarkt.
Jag tycker det är ett bra initiativ att utveckla naturliga strumpgarn/sockgarn och jag har råd att köpa en strumpmängd (numera).
Som ni ser på den väldigt mörkblå lilla garntussen i mitten så är det här från den första utgivningen.
Jag har precis kommit upp i fullt maskantal till varven runt fötterna och funderar på om jag ska ta mig för att sticka ett par maeva-strumpor till eller bara mata på. De tidigare maevastrumporna har ju varit i väldigt randigt/spräckligt garn och  när man ser på fotona vid beskrivningen så ser man ju att de är så snygga i enfärgat garn.

Garnet är i alla fall väldigt lent och har en halo och kommer att bli kanonbra. Och så hoppas jag att det är precis lika hållbart som vanligt mellanraggi eller dylikt.

En gång stickade jag ju ett par strumpor med silke i av anledningen att silke ju (väl?) är slitstarkt. Men jag anar att det inte var långa fibrer. Rätt vad det var en dag så *poff!* försvann hälarna.

Numera är de strumpskaften vantmuddar på ett par vantar som jag gett bort.

oj vad tiden går

Men nu har jag i alla fall en dator som vill veta av telefonens bilder.
(Telefonens bilder går inte att lägga in direkt i bloggen. Så det är tvunget att mellanlanda i en dator.)

Det har nog hänt en del stickning sen sist. Den blå koftan är färdigstickad, men har ännu inte några knappar. Och så har jag två par sockor att redovisa.
Först de Kai-mei-strumpor som jag svamlade om 6 februari och sen använde jag upp resten av garnet till ett par maeva-strumpor. Men skaftet blev av ett annat garn som i affären såg likadant ut, men som visade sig vara något mörkare och spräckligt på det sättet som jag hade förväntat mig att det andra garnet var när jag såg det i nystanet. Ack ja.

 Av opedagogiska skäl är det maeva-strumpan till vänster ...

Här ser man hur resåren går från sidan av foten och snett framåt. 

Det konstiga är att när jag senare slöbläddrade på ravelry såg jag att jag hade märkt upp ett par strumpor med sådan resår, så jag hade inte behövt modifiera. Men nu när jag skulle ha tag på den beskrivningen så hittar jag den inte.

Nåja.

Sedan sist har jag också haft besök av några som velat spinna. Det är kul att det finns intresse (och att jag är så pass duktig att jag klarar att lära ut).

Jag har också slaktat restgarn av tre raggisockor. Tidigare har jag tvinnat ihop dem med en nyans i varje tråd. Nu funderar jag på att göra en tombolavariant: Alla nyanser ingår i alla kardelerna, men slumpen avgör hur de hamnar ihop i tvinningen. Men det är inte påbörjat än, bara slakten.

Istället har jag sytt en kjol!

Jag har länge spanat på Clara stickar och Alicia Sivert och blivit sugen på att sy jag också.

Och för några veckor sedan "tog jag tag i saken". Jag hittade åt tyg jag nån gång tänkt till kjol, men det visade sig att stuvbitarna hade olika nyans, vilket jag inte uppmärksammat när jag köpte dem.

Innan jag deppade ihop om det satte jag istället saxen i ett projekt som aldrig blev klart: en klänning med prinsess-skärning som passade för tjugo kilo sen ... Men kjolen kunde jag ju använda! Så nu har jag en ljusblå kjol.

Allan hade förstås en fantastisk knapp till den med.

Månne jag kan hitta på något annat i tyg, nu när jag är igång?

(Eller ta tag i projektet som nu legat tämligen stilla i drygt fem år ...)

Eller kanske vänta tills sybingon presenteras.

3 x strumpor

Oj vad jag inte bloggat i februari, men nu tar vi nya tag.
För två år sen fick jag ett presentkort som jag löste in på hemslöjden. Då köpte jag två nystan babyalpacka silke från Marks & Kattens. Det är samma sort som i halsduken som blev julklapp för några år sen. Expediten tyckte att det var en konstig idé att sticka strumpor av det här garnet, men jag tänker att silket är väl slitstarkt ... (Det kan ju bero på hur långa silkefiber det är i garnet, men det har jag inte kollat.)

De är stickade från tårna och uppåt efter Barbros beskrivning, med en liten justering: det är inga lyfta maskor i hälen. Detta för att det trycker ihop hälen på höjden och då förslår inte kilen (gusseten) för att vristen ska rymmas. Jag tänkte lite i kors när jag började avmaska där varvet börjar, alltså vid sidan på strumpan. Jag har nämligen en liten i-cord-ögla på slutet för att kunna hänga upp dem. Men när jag upptäckte att den kom på sidan så kom jag på den strålande idén att göra den andra öglan på utsidan av det andra benet. Men inte blev det så inte ... Båda öglorna är på vänster sida av benet.

Expediten tyckte det var en bättre idé att använda sockgarn för sockor. Och det kan hon ju ha rätt i. Och eftersom presentkortet räckte till lite till så köpte jag ett nystan On line supersocke preparerat med Aloe vera och jojobaolja. Jag drog mig till minnes att det var samma sort som jag stickade maevastrumporna av.

Eftersom jag inte visste hur färgrapporten såg ut stickade jag en strumpa i taget ur nystanet, så att de inte skulle ha omvänd färgrapport. Klokt. Dessutom lyckades jag starta på nästan exakt samma ställe i rapporten så de är nästan precis likadana.
Den här gången var jag mycket mer observant på att börja/sluta avmaskningen mitt bak så att öglan hamnade där. Det är samma stickbeskrivning som på de röda.
Men garnet känns torrt och strävt och var inte alls så skönt att hålla på med som det röda garnet.

Så fanns det en gnutta blått garn kvar och då kan man ju tänka att man kombinerar det med det överblivna garnet av samma sort som jag har kvar efter maevastrumporna. (Destash destash destash!)

Den här gången stickade jag från båda håll på nystanet för att det blå skulle räcka lika långt. Jag använde också en annan häl den här gången: Fleegle's toe-up no flap. Den var mycket enkel att göra och sitter fint. Det grönare maevasockgarnet stickade jag också från båda ändar av nystanet. Jag hade svintur att båda ändarna var på motsvarande ändar i rapporten som går från a till ö och tillbaka till a. Så den delen av sockorna är mer eller mindre identiska.

Men garnerna var inte identiska. Det äldre garnet var mycket mjukare och trevligare. Det blå garnet var mer "mjuka delen på en scotch brite-svamp". De var heller inte lika i sträckning. Det blå garnet var ca 420 meter per hekto och det grönare 250 meter per hekto. Och ändå går de väldigt väl ihop.

Podden rätt och avigt har i år hittat på trippelsocksutmaningen och då kan man väl säga att jag gjort klart två av tre nu. För min del har det alltså handlat om att prova nya hälar. Barbros häl är bra, men som sagt, med lyfta maskor blir den för trång. Fleegle's häl är lika enkel som timglashälen, men blir en hällappshäl. Man bara ökar som sjutton för hälkilen och sen stickar man ihop så det blir sidor på hällappen. Man kan sticka den uppifrån och ned också, sägs det, och även då gör man ökningarna först och minskningarna sen.

För övrigt kan meddelas

• att det där med ärmhål tar vi och struntar i ett tag. Jag anar att jag skulle behöva sätta mig ner och studera ärmkonstruktion på riktigt och sluta chansa. Eller behöva ... jag skulle vilja göra det för att jag är nyfiken. Undrar om man kan tubba nåt studieförbund till att hålla en kurs som passar mina krokiga arbetstider. Dessutom har vi i natt haft frost och det lär inte bli sommar än på ett tag.
• att jag inte kunde låta bli att köpa två nystan mellanraggi på Coop häromdagen för det var så grann karamellvitaminfärg på dem. Kanske skulle ett nystan kunna räcka till ett par strumpor men varför chansa?
• att jag inte alls behöver mer strumpgarn och att jag nu håller på med ett par tå-upp-sockar av mitt andra omgjorda tretrådiga garn. (Jag började med 10 maskor sådär virade runt sticka och vajer. Det här är till mig själv och mina anteckningar.) 40 maskor på ett varv syntes vara lagom, men sen började foten få större omkrets och jag fick för mig att göra ökningarna mitt på ovansidan foten. Sådär som jag anar att jag minns att Maevastrumporna ökades. Men om det blir bra vet jag inte. Allt sker i slätstickning och garnet är så sobert spräckligt (än så länge) så jag är så nöjd med att jag bara tog två kulörta trådar och därtill en vit. 
• Den fina strumpboken som jag beställde onödigt långt bort ifrån och onödigt dyrt har anlänt, men det är så in i baljan många maskor på deras varv, typ 60 maskor och 2mm tunna stickor. Sånt garn tror jag inte att jag har. Eller så menar de att man ska använda sånt garn jag använder fast på väldigt tunna stickor. Nu använder jag 3mm:s till strumporna i punkten ovan. När jag stickade strumpor i entrådigt raggigarn (en kardel ur raggigarn alltså) för en del år sen (prebloggtid) tror jag att jag hade så tunna stickor. Så frågan är hur jag ska räkna om för att få allt att harmoniera med mina fötter. (Och så är alla strumporna i boken stickade uppifrån så det blir jätteknasigt att försöka tillämpa den på de här strumporna.)
• ytterligare en liten härva natthimmelsblått garn finns.Nu är det bara 30 gram fluff kvar.
• min älskade svagger den tredje har fått förslitningsskador på ärmkanten. Varför kan inte bara kläder hålla? Nu börjar jag känna att jag är onödigt enjängd som "bara" stickar svaggern och har börjat jag titta efter andra koftmönster. Men i väntan på att komma till skott så borde jag antagligen göra nåt åt ärmkanten ... En sån här gång hade det varit skönt med uppifrånstickade ärmar: bara att repa upp och byta ut garn.

sommarlov

Det är mycket att stå i när man kommer hem för sommaren:
sova sovmorgnar, sitta uppe halva nätterna för att man fastnat i träsket att vilja lokalisera sig i världen, beundra potatisblasten som knappt krupit upp ur jorden, förfära sig över och "ta tag i" brännässlors och kvickrötters etableringsframfart (Fräken bara suckar jag över. Det kanske är vackert med en rabatt i stort sett bara bestående av fräken?), hugga och slita i döda syrengrenar, mer artificiell träning samt spinna och sticka dårå.

Från de senare fronterna kan rapporteras:

Entrådigt S-spunnet garn att ta med till Brån i helgen. Sisådär 36 x 1,40 m. (Jo för inte ser jag på spolen hur mycket det överensstämmer med påbudet "några tiotal meter"; jag behövde vinda upp det på knäpphärveln.)

Den lila sommartoppen har nu börjat förses med flätor lite här och var i den nya nyansen. Antagligen går det även åt att minska lite här och där. Men då blev jag så trött i huvudet att jag gick hit och skrev istället.

Det långsamma projektet med att spinna växtfärgad ull har fått sig ungefär två timmar vid spinnrocken. Det behövs några timmar till innan den här spolen är full och jag kan tvinna den första delen av garnet.

Svarta bönor är inhandlade. Enligt det allvetande nätet blir ull blått av att bada i blötläggningsvattnet, kallfärgat. Om man då först färgar ullen gul med hjälp av lökskal, visst borde väl summan bli grön då?

I Brån ska jag få vara med om att sortera en fäll, alltså få lite mer kunskap om hur man sorterar ull. Så det där med färgningen väntar jag med tills jag vet lite mer.

Jag ska även ta reda på hur mycket ull jag behöver färga för mitt projekt.

Raggsockorna blir inte vanliga raggsockor. Jag experimenterar med en "gusset" mitt på foten (ungefär som maevastrumporna) men har nu hamnat i ett läge där det inte är optimalt att sticka med magic loop: framochtillbakastickandet går inte att utföra så långt som jag tänkt. Så där behöver jag byta till strumpstickor, eller i alla fall sätta sockorna på var sin sticka.
Men just nu är det mer akut med sommartoppen.

Och nu när jag taggar det här inlägget så inser jag att jag ju har swaggern uppspänd på sonens säng. Han kommer hem endera dagen. Läge att förändra läget.

Javisst ja!

Har ju glömt att "redovisa" mina klara maevasockor!

Jag stickade ju lite grövre än det är i beskrivningen så jag minskade antalet maskor på varvet och därmed även på flätan. Därför "fattas" det en ruta i bredd vid sidorna.

Därför stämde inte heller antalet maskor som man ska öka ovanpå foten och följaktligen inte heller antalet maskor runt benet.

Nu har jag kommit så här långt. Jag fick ju modifiera "allt" eftersom beskrivningen ansåg att jag skulle ha 64 maskor på varvet medan mina fötter tyckte att det räckte med 46 maskor. Iaf med det här garnet, Online supersocke Wellness II-Color.

Det gjorde att det blev färre rutor på ovansidan foten och sedan även längs med sidorna.
Eftersom antalet ökningar mitt fram beror på antalet varv som behövs för att fotens längd ska bli rätt så fick jag bara nätt och jämnt plats med fyra mossränder där. Och på hälsidan blev det sen bara två ränder (46 maskor, remember?) fast jag utökade så att det blev 48 maskor för jag tänkte det skulle stämma bättre med matematiken, fast det gjorde det ju inte ... (Så nu är det 5 räta och 7 räta på sidorna om en och samma rand. Skit samma.)

Jag har stickat båda strumporna samtidigt på magic loop och det gick bra ända tills jag skulle börja ta av maskorna där rutraden slutar för att förbinda dem med hällappen. Ena sidans rutmaskor satt ju på andra sidan skiftet ... Så just hälarna har jag gjort o-samtidigt på var sin rundsticka. (Att ens prova med att göra hällapparna samtidigt, med extra mycket maskor på stickorna har jag redan prövat och funnit farligt.)

Nu är det bara skaften kvar och det roliga i stickningen är slut. Så frågan är hur långa skaf jag ska ha? Det finns vansinnigt mycket garn kvar så det kan nog räcka upp emot ett par knästrumpor. Frågan är om det finns någon användning för det.

Jag gick förresten in på Ravelry för att se om någon annan hade rapporterat någon liknande omräkning. Det hade inte någon så jag tänkte lägga upp min bild på de här. Men lyckas inte få in bilden i rutan. Den hoppar bara bort. Någon som fattar vad jag gör för fel?

Röstvila

Nöjd över dagens repetition stickade jag vidare på mina maevasockor.

Så fick jag för mig att jag prova om de passar ...

Yes indeed ... En fot och en liten katedral ryms...

Frog it, frog it, frog it ...

Så nu finns det en version som är 16 maskor mindre, men ungefär lika långt stickad. 16 färre maskor betyder en ruta mindre i bredd. Vilket kanske ställer till det sen när man ska "dela" mitt på.
Men jaja. Det tar vi då ...