Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.

Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Kampes tvåtrådiga när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!

Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.

Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag och mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!

Presentdags igen!

Som vanligt är det en färgvariation på givet tema. Den här gången var det vit och svart som var huvudfärg i vantarna, precis som på ett piano.

Hur jag stickar med tre färger

I podden Nördic knittings tolfte avsnitt efterlyste Heléne och Johanne hur vi stickar med tre färger. Och nu äntligen har jag kommit till skott för att redovisa min teknik.


Nu ska det bli ett varv med tre färger. Den rosa ska bara vara med en maska per rapport, så den behöver bindas in.


Jag brukar slå trådarna om varandra vid var tredje maska, men inte så att jag gjort det på samma ställe förra varvet. I så fall blir det bara efter två maskor det här varvet. Nu är det dags igen. Jag ska fortsätta sticka med det grå. Istället för att lägga både den svarta och den rosa om det grå så lägger jag ...


... först det garn som ser ut att sitta fast längst bak (det rosa) om det garn som sitter fast i mitten (det svarta) ...


... och sen det mittersta om det främsta (det grå) om det är det främsta som ska stickas.

Här syns att nu är det det grå som ska stickas.
Naturligtvis är det här pedagogiskt utdraget så att det ska vara tydligt.
Hade det varit det svarta som skulle stickats så hade jag "stannat" vid förra bilden.

Men hade det varit det rosa som jag skulle sticka med så hade jag slagit det runt det svarta (som det ligger nu på senaste två bilderna) och stickat så att det svarta hade varit bundet.

Genom att alltid slå garnet om varandra åt samma håll så blir det ett mönster av snodd åt samma håll på baksidan.
Ja, det blir trassligt efter ett tag mellan stickningen och nystanen, men det får man reda upp. Det är det värt.
Det kan också vara bra att töja lite på det stickade både nu och då så att man inte råkar dra åt trådarna för hårt.
Ett tips från Latinamerika som jag sett någonstans är att sticka med avigsidan utåt, fast sticka från rätsidan.
(Istället för att sticka på hitsidan av det runda varvet så stickar man på bortsidan av det runda varvet, men den är ju rät på insidan så det är ändå räta maskor. Men avigsidan får yttervarv och därmed är det kanske lättare att få flotteringarna att bli tillräckligt ospända.)

Hemligheten kan avslöjas!

Det som inte hände för drygt tusen maskor sen häromsistens var att jag glömde sätta dit en tumme. Men nu är det gjort, trådarna är fästade, vantarna paketerade och levererade.

Jag glömde bara säga: den färgen som tillsammans med det vita formar hjulkorsen: det är råwsa! Så det så.
Eller ja, var och en som titta noga ser ju att jag ljuger. Men det var tänkt att det skulle vara råwsa eftersom den färgen passar mottagaren och det fanns råwsa kvar sedan ett par andra vantar i samma serie. Men det vita blev nästan artificiellt vitt med det råwsa och det blev väldigt hårda kontraster som jag inte alls ville ha.

presentvantar

Det blev presentvantar i år också. Lite sent redovisade av logistikskäl.

Presentdags igen!

Igår var det då äntligen dags att presenta med de där vantarna som jag började planera att sticka för några år sen.

Samma anledning som de andra av samma modell.

Den här gången var det en mycket mindre storlek än de tidigare och jag funderade vilt hur jag skulle göra: skulle det verkligen fungera att ta bort en rapport och hur skulle det då se ut?
Tills jag kom på den geniala idén att sticka likadant som vanligt, bara med tunnare stickor. Så de här lär vara tätare än de andra.

Två FO redan i år

Det var en ovanligt hektisk december för mig i år. Det stickades två julklappar, det sjöngs en massa juloratorium, det skrevs uppsats, det sköttes normala decembersysslor (icke att förglömma att Lottens julkalender ingår i mina decembersysslor) och åretruntsysslor. Dessutom stickade jag en present som skulle överräckas i mitten av januari, nämligen dessa vantar.
Nån som känner igen modellen? Jajamänsan, det är samma anledning till presentandet den här gången, men dessa flyttade till Jämtland.

Även om mönstringen är logisk och lätt att klura ut när man kommit en bit så gör de sig inte som bilstickning när det är nermörkt. Och åka bil utan att sticka är förspilld tid, det anser jag. (Detta gäller mig själv, andra får åka hur de vill. Men kör man så bör man hålla händerna på ratten och ögonen på vägen.)

Alltså behövdes en stickning när resor ideligen gjordes till grannstaden för juloratoriets skull.

Det blev dessa strumpor. Jag minns inte riktigt om jag började på dem redan i advent eller om det då var ett par andra sockor (troligtvis presenterade i nästa inlägg) som stickades, men det stod i alla fall snart klart att de skulle ges bort.

Till decemberrutinerna hör nämligen att baka en engelsk fruktkaka. Men ve och fasa! Tidningen från 1989 var försvunnen! Antagligen hade någon nitisk julstädare svept med den förra året.
Eftersom Lottens bås är att likna vid en gemytligare kvarterskrog ropade jag till de församlade: Finns det någon som har detta recept, händelsevis?
Efter diverse skämtande så var det en som skärpte till sig och frågade om jag var så allvarlig som jag verkade. Jo, det var jag ju.

Och rätt vad det var, någon dag före julafton så fick jag receptet av Béa. Klart hon skulle ha dem! (Har man bakat samma kaka i 23 år så är det mycket värt att få fatt på det bortsprungna receptet.)

Sockorna fick ett alldeles unikt stuk. Ett sprund framtill gör att det lite påbjuds att vika ner mudden. Rent praktiskt tillkom det för att jag i bilmörkret inte klarade av/inte ville misslyckas med att sluta rundstickningsvarvet. Det blir så lätt moebius av det. Så jag stickade på där i mörkret tills jag en dag i lugn och ro och ljus kunde göra rundstickning av det hela istället. (Ja naturligtvis är det magic loop som är metoden som vanligt.)

Hälen är min första erfarenhet av tomato heel, tomathäl, och den var angenäm.

Igår

... såg jag att jag var designat klädd när jag satt och stickade den försenade tummen.

Strax är alla trådar fästa och den fullständiga överlämningen av presenten kan göras.

Edit november 2011. Jag upptäckte att detta var enda bilden jag hade av vantarna. Så nu lägger jag in en på det färdiga paret så jag kan länka till den i färdiglistan.

Ögonblicksbild

Kl 07.23 i söndags morse.
Jodå, stickningen hann jag klar med. Men det var värre med fästandet av trådar. Situationen var inte optimal: en färd i bil genom mörker. Enda lampan var en ledficklampa av den sorten som ryms i munnen och så kan man trycka med framtänderna på den lilla knappen så den lyser på arbetet ...

Så sen. När tentan är färdig ska jag fästa de sista trådarna och skicka den andra vanten på posten. Den första är redan levererad.

Solig strålande dag

Så var nu äntligen den Stora Dagen för presentandet. Solen sken och föremålet för uppvaktningen sken ikapp. Det är osäkert vem som vann.

Presenten var ett par vantar (latvian mittens, plansch 4f). Eftersom det blev bäst skärpa på bilden med en vante så får ni tro på mitt ord att det blev två.

Det mest fantastiska med tillverkningen är att ingenting gick fel! Alla maskorna satt där de skulle. (Nåja, några maskor fick jag väl backa, men inte längre bort än samma varv.)

Jo förresten, avmaskningen mot toppen av vanten fick jag göra om på första. (Och den skrev jag ner, tänka sig!) Nästa vante var det bara att läsa innantill.

presentrapport

Om jag förstått det hela rätt. Så kommer garnet att räcka, formatet bli det rätta och dessutom blir det formidabelt vackert!

Återstår att gråta när det visar sig att... ja. Vadå?
Läste nånstans idag att 98% av allt vi oroar oss för aldrig kommer att inträffa. Låter toppen!

Fast ibland (eller ska jag använda ordet "ofta"?) inträffar stickrelaterade fadäser alldeles utan att man har oroat sig ett dugg. Så jag går nog inte säker förrän sista maskan är stickad, sista tråden fäst och presenten överlämnad...

Rösta!

Nu är omröstningen igång om den bästa a) traditionella b) nyskapande lettiska vanten på Latvian mittens KAL-en .
Eftersom tävlingsledningen uppmanat oss att göra reklam för den på våra bloggar kommer här nu lite Reklaaaam!

I övrigt har jag nu kommit till ärmhålen på den gula toppen, hämtat garnpåsen från Garntjänst, samt håller på och pillar på regiagarnet för att få ihop ett par strumpor. Tyckte det var en lagom stickning att ha med mig på bussen igår.
Så blev jag ju en hel del inspirerad av Cina när jag fick se hennes sockor lajv häromdagen när vi stickade ihop.
Eftersom jag inte vet hur långt ett nystan räcker och jag vill göra traditionell hällapp har jag kommit på att jag ska lägga upp en upptagbar uppläggning strax ovanför hälen, sticka ner mot tårna, ta upp vid upplägget och sticka så höga skaft som garnet räcker till.
Men det var ett himla pill att göra uppläggningen! Jag hann på 45 minuters bussresa bara få till 40 maskor... ca hälften alltså...
Ska spana efter en alternativ uppläggning...