aj aj aj ...

Den tredje swaggern har fått hål på ena armbågen. Och så kan vi ju inte ha det. Så här lagar jag det.

 Jag börjar med att hitta ett "någorlunda" varv, ett varv som verkar ha mycket garn kvar i sig. Där sätter jag in en sticka. Noga. Så att jag håller mig till samma varv hela tiden.

Sen stickar jag. Jag lämnar en ganska lång ände på garnet före första maskan. Den ska jag använda för att fästa stadkanten mot ärmen sedan. Det är väldigt bra om man har rätt stickstorlek, alltså samma som koftan är gjord med.

 När jag stickat upp till ett säkert varv, alltså ett med lika mycket garn i som det första varvet, så börjar det vara dags att sluta. Jag tar en sticka och markerar motsvarande varv på koftan.

Ta av garnet med en lång ände. Den ska räcka både till att sy överkant och sidokant. Det är alltså bra att få de båda ändarna vid var sin sidokant. Sen gör jag maskstygn mellan mina levande maskor och de som finns i tyget.

Och sen syr jag fast sidokanterna med resten av de långa ändarna. Sen fäster jag i det täckta tyget.
Voilà!

För övrigt kan meddelas

• att det där med ärmhål tar vi och struntar i ett tag. Jag anar att jag skulle behöva sätta mig ner och studera ärmkonstruktion på riktigt och sluta chansa. Eller behöva ... jag skulle vilja göra det för att jag är nyfiken. Undrar om man kan tubba nåt studieförbund till att hålla en kurs som passar mina krokiga arbetstider. Dessutom har vi i natt haft frost och det lär inte bli sommar än på ett tag.
• att jag inte kunde låta bli att köpa två nystan mellanraggi på Coop häromdagen för det var så grann karamellvitaminfärg på dem. Kanske skulle ett nystan kunna räcka till ett par strumpor men varför chansa?
• att jag inte alls behöver mer strumpgarn och att jag nu håller på med ett par tå-upp-sockar av mitt andra omgjorda tretrådiga garn. (Jag började med 10 maskor sådär virade runt sticka och vajer. Det här är till mig själv och mina anteckningar.) 40 maskor på ett varv syntes vara lagom, men sen började foten få större omkrets och jag fick för mig att göra ökningarna mitt på ovansidan foten. Sådär som jag anar att jag minns att Maevastrumporna ökades. Men om det blir bra vet jag inte. Allt sker i slätstickning och garnet är så sobert spräckligt (än så länge) så jag är så nöjd med att jag bara tog två kulörta trådar och därtill en vit. 
• Den fina strumpboken som jag beställde onödigt långt bort ifrån och onödigt dyrt har anlänt, men det är så in i baljan många maskor på deras varv, typ 60 maskor och 2mm tunna stickor. Sånt garn tror jag inte att jag har. Eller så menar de att man ska använda sånt garn jag använder fast på väldigt tunna stickor. Nu använder jag 3mm:s till strumporna i punkten ovan. När jag stickade strumpor i entrådigt raggigarn (en kardel ur raggigarn alltså) för en del år sen (prebloggtid) tror jag att jag hade så tunna stickor. Så frågan är hur jag ska räkna om för att få allt att harmoniera med mina fötter. (Och så är alla strumporna i boken stickade uppifrån så det blir jätteknasigt att försöka tillämpa den på de här strumporna.)
• ytterligare en liten härva natthimmelsblått garn finns.Nu är det bara 30 gram fluff kvar.
• min älskade svagger den tredje har fått förslitningsskador på ärmkanten. Varför kan inte bara kläder hålla? Nu börjar jag känna att jag är onödigt enjängd som "bara" stickar svaggern och har börjat jag titta efter andra koftmönster. Men i väntan på att komma till skott så borde jag antagligen göra nåt åt ärmkanten ... En sån här gång hade det varit skönt med uppifrånstickade ärmar: bara att repa upp och byta ut garn.

Nummer tre!

 

Får jag presentera den tredje swaggern! Precis som den första så är den stickad i originalfärgsättningen: mellangrå med ljusgrå kilar i omvänd slätstickning.

 

Men den här har fått egna knappar, inhandlade på Hemslöjden. (Och fråga mig inte hur knappbilden kunde bli så blå. Färgen stämmer i den övre bilden.)

Den svarta pensioneras nu från mer offentliga uppdrag och blir mer hemmamyskofta.

TdF!

I mer idrottsintresserade sammanhang utläses nog rubriken som Tour de France. Den började idag.
Men i mer ulliga sammanhang utläses den Tour de Fleece. Den började också idag.

När cyklisterna trampar uppför berg och nerför berg och genom byar och städer och mellan böljande sädesfält ... så trampar spinnerskorna spinnrockar för glatta livet och förvandlar topsband och kardflor till trådar och garn. (Spinning som spinning, liksom.)

Det är som spinnarnas motsvarighet till stick-OS, fast varje år.
Och så är det lite som Lottens julkalender i det att om man redovisar vad man åstadkommit under en dag på ett speciellt forum på ravelry så är man med i en utlottning. Så har jag förstått det i alla fall,

Nej, jag är inte med.
Det talas om så storstilade planer och att typ spinna dygnet runt på Spinning in Sweden. Och just det där gränslösa slöjdandet ska jag egentligen försöka låta bli, av ergonomiska skäl. Dessutom blir jag stressad av att se summan av vad alla andra gör och jämföra med mitt futtiga resultat. Det är ju kul att läsa de ymniga konversationerna också, vilket ju tar sin tid det med.

Så idag har jag faktiskt inte spunnit alls faktiskt.
Istället har jag stickat på min ... lila sommartopp! (Det hade ni aaaldrig trott, erkänn!)
Idag nådde stickningen ner till jeanslinningen och jag beslutade att nu är det slut med mörkgredelint liv med flätor. Nu är det dags för mörklila resår som stämmer med flätorna.
Jomen så måste det ju vara. Man kan ju inte ha två aviga, fyra räta, två aviga i flätpartierna och så stämmer det inte med resårens alternering mellan aviga och räta. Sånt får de hålla på med i konfektionsindustrin.
Jag har stickat och stickat och stickat och kommit  .... 2 cm på resåren. Hm. Det kan nog vara så att det ingick en massa flätvarv i den där uppräkningen av hur mycket jag stickat.

Dock verkar inte linet bli jättelyckligt av att det finns resårer att krympa ihop omkretsen med. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska tycka om det. Antingen kommer det sig om ett tag eller så blir det inte någon hållihopeffekt och då får jag fundera på hur jag vill ha det.

Vid lunchtid tog jag en liten promenad ner på stan.
Jag har nämligen stickat klart min (tredje) swagger! Nu även halskanten! (Det tog nästan ingen tid alls igårkväll trots att jag dragit på det.)
Så nu är det bara knapparna som skiljer den från nuläget till klar.

När jag stickat den förra flyttade jag över finknapparna från den första swaggern och så satte jag i "fulknappar" i den första. Den kunde man nämligen inte ha bland folk, men den kunde ju värma här hemma ...
Skulle jag göra samma manöver den här gången? Sprätta bort 14 knappar och sy dit dem "en swagger bort". Det kändes inte som överkomligt. Av någon anledning kändes det mer överkomligt att promenera ner till stan och köpa nya knappar på Hemslöjden.
Men de ligger fortfarande kvar i påsen.

Men snaart så!
Då har jag knappar i swaggern.
Då har jag en lämplig kant nertill på sommartoppen och stickorna i ärmarna.
Då har jag tagit tag i hälkonstruktionen på raggsockorna. (Det är tur att andra tänker så att man kan härma.)
Då har jag kommit fram till mitt laxrosa ceciliagarn och kan fundera hur det skulle kunna vara kompatibelt med Isagers beskrivning Fletninger och helst med min kropp också.

Dessutom har jag snart spunnit klart det växtfärgade garnet så att andra garn kan träda fram för att bli till. Det är 62 gram kvar att spinna ...

(Asså ... TdF startade på lördagen. Mitt skrivande startade också på lördagen. Men så blev jag lite sinkad så det hann inte ut förrän på söndagen.)
 
 

dansk grönfink mm

 

Det är inte så mycket ordning på den här bloggen känns det som. Men det har väl att göra med hon som har hannom'et.

Förutom att jag satte snodd i ett bomullsgarn som sedan tvinnades två gånger och förvandlades till ett knytband i ett par regnbyxor så har jag inte varit i närheten av spinnrockarna.

Swaggern har fått alla sömmar sydda och alla trådar fästade, hittills. Nu återstår halsringning och knappar. Det kan jag antagligen klara galant bara jag sätter igång.

Men det är så ynkligt synd om mig (eller nåt).

Sommartoppsstickningen är inte bra för mina händer/min högerarm enligt kroppen. I alla fall inte mer än en timme i taget. Och jag är ju sån att jag inte vill sluta när jag väl börjat så vi är lite osams där. Men några varv har det blivit. Dessvärre är jag inte helt på det klara med när det egentligen är dags för korsandet av maskor i flätorna. Jag anar att det kan slå +- 1 varv. Men vad sjutton, det är inte ett mästarprov och skaffa sig extra varv att sticka för nåt som förhoppningsvis(!!) inte syns i vanliga livet låter jag bli.

Min taktik för att räkna är att flytta en säkerhetsnål ett steg bort i flätrepetitionen för varje varv. När den har hamnat "där" är det dags att fläta. Men då går det ju åt att man kommer ihåg att flytta den och inte bara lyfta över den ...

Idag hade jag fått brev från Danmark. Det var väldigt raskt marscherat må jag säga!

 

I fredags hittade jag äntligen åt ett ställe som bara sålde beskrivningen, utan garn, till sommarlinnet Fletninger av Marianne Isager.

 

 

 

Jag såg en sådan uppstickad på spinnträffen och blev förtjust. Nån som kommer ihåg att jag ganska nyss funderade på att sticka det laxrosa reagarnet på skrå? Hm. När jag skulle länka till det så ser jag att det har jag inte alls tänkt, inte officiellt i alla fall.

Skit var med det jag då tänkte dock, för den här stickas uppifrån den med. Men på skrå då. Fast på större stickor än nu (4 mm jämfört med 2 mm).

 

Det är bara det att fyran sitter fast i raggsockarna och där behövs lite tänk och eventuellt omflyttning på stickan. När jag nu var ute och reste i helgen och inte kunde sticka mer så tog jag mig en titt på maevasockan. Det är väl inte otroligt att jag kan använda den hälen istället för att konstruera nåt nytt eget som kanske inte blir bra.

Hepp! Så gör vi.

sommarlov

Det är mycket att stå i när man kommer hem för sommaren:
sova sovmorgnar, sitta uppe halva nätterna för att man fastnat i träsket att vilja lokalisera sig i världen, beundra potatisblasten som knappt krupit upp ur jorden, förfära sig över och "ta tag i" brännässlors och kvickrötters etableringsframfart (Fräken bara suckar jag över. Det kanske är vackert med en rabatt i stort sett bara bestående av fräken?), hugga och slita i döda syrengrenar, mer artificiell träning samt spinna och sticka dårå.

Från de senare fronterna kan rapporteras:

Entrådigt S-spunnet garn att ta med till Brån i helgen. Sisådär 36 x 1,40 m. (Jo för inte ser jag på spolen hur mycket det överensstämmer med påbudet "några tiotal meter"; jag behövde vinda upp det på knäpphärveln.)

Den lila sommartoppen har nu börjat förses med flätor lite här och var i den nya nyansen. Antagligen går det även åt att minska lite här och där. Men då blev jag så trött i huvudet att jag gick hit och skrev istället.

Det långsamma projektet med att spinna växtfärgad ull har fått sig ungefär två timmar vid spinnrocken. Det behövs några timmar till innan den här spolen är full och jag kan tvinna den första delen av garnet.

Svarta bönor är inhandlade. Enligt det allvetande nätet blir ull blått av att bada i blötläggningsvattnet, kallfärgat. Om man då först färgar ullen gul med hjälp av lökskal, visst borde väl summan bli grön då?

I Brån ska jag få vara med om att sortera en fäll, alltså få lite mer kunskap om hur man sorterar ull. Så det där med färgningen väntar jag med tills jag vet lite mer.

Jag ska även ta reda på hur mycket ull jag behöver färga för mitt projekt.

Raggsockorna blir inte vanliga raggsockor. Jag experimenterar med en "gusset" mitt på foten (ungefär som maevastrumporna) men har nu hamnat i ett läge där det inte är optimalt att sticka med magic loop: framochtillbakastickandet går inte att utföra så långt som jag tänkt. Så där behöver jag byta till strumpstickor, eller i alla fall sätta sockorna på var sin sticka.
Men just nu är det mer akut med sommartoppen.

Och nu när jag taggar det här inlägget så inser jag att jag ju har swaggern uppspänd på sonens säng. Han kommer hem endera dagen. Läge att förändra läget.

Senaste nytt

Ingen mössa.

En hel härva lingarn är nu uppbunden i en topdownsommartopp. Det går åt mer. Jag är i trakterna av att det är dags att sluta sticka ärmar och börja köra runt runt på bara bålen.

Så nu måste jag väl börja läsa beskrivning lite och sådär ...
Inte för att beskrivningen är kalibrerad till mitt garn och masktäthet precis, utan för att kolla principerna.

Hemma har swaggerstickningen hunnit upp till att kilarna just tagit slut.

Men när jag kommer hem är det nog spinna som gäller några dagar. Rätt vad det är så är det ju dymmelonsdag igen så då gäller det ju att man inte får en massa spinnabstinens.

Fast på loueten är det sätta snodd i särat sockgarn som gäller. Kanske lite garn av det växtfärgade projektet kan få lite fart?

Och så söka i lådorna efter mössgarn och göra en ny snodd till syslöjdpåsen, och antagligen finns det mer att göra ...

långsamt långsamt

Det är inte riktigt fart på stickorna. Men det är en himla fart på resten av livet så det är väl bra ändå.
Jag tror att jag nu kommit fram till där ärmen tar vid efter axel"sömmen" på den lila sommartoppen.
Jag har bara två maskor kvar i kilen på swaggern på framstyckena.
Dockkoftan är sååå nedprioriterad.

Sommartoppen får följa med till skolan och blir därmed stickad på rätt så nära "varje dag". Swaggern väntar på mig hemmahemma, men där finns ju så mycket annat som också distraherar. (Och så kan man ju inte bara blåsticka när man måste hålla ordning på kilminskningar och knapphål.)

Män nu vät ni. Jag ä mä, fast kanske inte precis just här.

citat

Eunny Jang: "I'll say something right now: I don't believe in knitting being hard or easy.  Some projects require more concentration to make them come out right than others do, but I'm a firm advocate for the idea that anyone who can knit a stitch and purl a stitch can make pretty much anything he or she wants to. The first try at a new technique might look a bit wonky (that's what swatches are for!), but if you have good instructions—in person, on paper, or on-screen—and take it one step at a time, looking at your work and really thinking about what you're doing, you'll be able to do it, and do it well. I promise."

Jepp. Så är det.

Just nu finns det tre stickningar på gång: en swagger, den tredje i ordningen och denna gång åter i originalfärgerna mellangrå med ljusgrå kilar. (Den är två stickningar. På resande fot drar man inte gärna med sig fyra nystan som ideligen snor in sig i varandra. Därför tog jag ärmstickningen som resestickning.)
Den tredje stickningen är en alldeles vanlig strumpstickning med raggsocksgarn. (Den hade kommit så långt att den hade kunnat ta slut på resan och det är en allvarlig händelse som bör undvikas.)

Den som väntar på nåt gott ...

tycker sig ofta vänta alldeles för länge. Men nu så! Här är en bild av senaste swaggern. Garntjänsts modell, men stickad enbart i antracitfärgat garn.

Tröjor ...

... kan vara av olika sorter fastän de är sprillnya.









T ex kan de vara ... (se bilden för fortsättning på texten)












eller så kan de vara stickade utifrån en beskrivning köpt hos ...
Här är senaste katalogen som kom idag. Tyvärr är swagger-mönstret inte med i denna, men det är väl för att man inte kan ha samma mönster med år ut och år in.

I årets vår/sommarkatalog har man flera sidor med ekologiska garn och somliga modeller var väldigt trevliga; 8026 är ett sommarfräscht exempel.

I oekologiska garner finns det några modeller som jag funderar på att föreslå dottern (att jag stickar till henne). Vi får väl se hur jag lyckas lobba. (Ytterligare en hade jag tänkt länka, men den fanns inte med på hemsidan.)


Som ni ser på översta bilden är alltså den antracitfärgade swaggern KLAAR! Igårkväll mutade jag mig med choklad och flyttade över finknapparna från den förra och ersatte dem med några som blivit över från något jag kasserat. Så nu kan jag slafsa runt i gamla swaggern hemma och bara slita på nya vid umgänge med folk. Himla praktiskt.

Provlapp!

När jag i höstas ropade in det blå melerade garnet till barntröja nr 2 köpte jag samtidigt ett aubergine-färgat "fingarn". Minns jag inte fel var det silke och merino i eller nåt. 6 trådar är tillsammans lindade runt en kon. De är fasligt tunna var och en, men ett halvdussin i taget blir lite väl tjockt och grovt tänkte jag och splittrade garnet i två trådar och gjorde en provlapp till Print O' the wave stole.

På stickor 3½ kändes det ... lite för mycket fisknät. Utspänt ser det mycket bättre ut än provlappen kändes igårkväll.
Frågan är vilken kvalitet en färdig stola bekänner sig till: uppspänd och vacker eller "fisknät slängt i ett hörn"?

Jag blev nästan lite lättad över att det kändes fel. För trådarna verkade ha gått med i facket eller nåt. De var inte alls så intresserade av att skiljas åt som man skulle kunna tro när man ser dem tillsammans. De är nämligen inte tvinnade med varandra utan bara "medresenärer".

Så att pilla med nåt "silkigt" som inte ser ut att ha nån styrsel och dessutom svära över trådtrassel ... njae, jag kan använda min tid till annat.


Så jag är nog på väg att repa upp den här lappen och istället göra en ny med alla trådarna. Så får vi se.


Om swaggern kan meddelas att den tydligen är lite längre än den förra. Och summa knapphål upptäcktes vara ... åtta!
Den senast uttänkta strategin är att "plugga igen" (eller ignorera) det som ligger strax under det på halskanten och därmed använda sju.

Trots beskrivning

Jaha, då trodde jag att jag var klar med swaggern. Bara sätta dit knapparna från den gamla och Voilà!

Antagligen kan man visst göra det. Det är bara det att jag har klantat till det.

En klok en läser innantill, rent av mäter på swagger nr 1 för att få knapphålen där hon vill ha dem, för att få dem där de ska vara.

Cessi tycker att hon mäter ganska bra. Och sätter dem för glest. Så det blir några ynka centimeter mellan översta och näst översta.

Så nu är frågan: kan jag ha det så här, eller måste jag repa upp hela ena framstycket, eller kan man göra något trickigt för att bara flytta knapphålen?

Nånstans på nätet såg jag något om att byta håll på fläta som vridits åt fel håll. Kan man "sy igen" respektive "öppna upp" knapphål på liknande sätt?

Att blocka och montera

Blocka är nysticksvenska för att nåla det stickade stycket till rätt storlek mellan två fuktiga handdukar.

Förra gången jag blockade var det sjalar. Då har man en mycket blöt, genomdränkt, sjal i ett litet bylte och sen drar man och sliter och försöker töja ut byltet till en symmetrisk sjal som ska vara så stor som möjligt.

Den här gången var det swaggerdelar och de skulle man inte dra i det minsta. Snarare tvärtom.

Eftersom jag inte tvättade garnet innan jag började sticka och det smakade päckel de gånger jag skarvade garnet och vattnet blev svart när jag tvättade händerna, så tvättade jag delarna. Det var dags att inviga den stora kubiska ulltvålen som stått länge i skåpet.

Så de ganska våta delarna breddes ut på badlakanet på madrassen och sen greppades beskrivningen. "45 cm". Hmmm. Ojdå. Nej, jag hann inte dra och töja men när jag lagt ut bitarna så var de där 45 cm:arna helt av sig självt nästan 50. Så då gick det ju åt att krympa ihop dem igen.

Nu ligger det tre delar på tork med rätt mått och "tyget" känns fluffigt och bra.

Snart är det dags att montera, eller sy ihop som man också kan säga. Det är inte det roligaste man kan göra, men jag tror att swaggern vinner på att ha ordentliga sömmar i sidorna och raglanskärningen. Sömmar stagar upp, har jag märkt när jag har min randiga kofta som inte har några sidsömmar. Hela tröjor, ollar, behöver inte sidsömmar, men koftor.

Det är min erfarenhet, vilken är er?

julklappströjorna

Tack för "räkningen"! Jag blev faktiskt förvånad. 12 stycken, wow! Hoppas ni också hade en god jul och så önskar jag er ett Gott Nytt År! Vi ska se vad jag kan göra åt räknarsaken.


Nu ska jag vara en gnutt flitig igen och uppdatera med bilderna jag tog på julklapps-tröjorna innan de for till mottagarna. Det blev ett blått ljus ser jag nu, så den stämmer kanske inte riktigt i färgen, den rosa.

Swaggern har nu hel kropp och drygt 2 dm långa ärmar. (Och nej, fotografera svarta saker så här års är inte ens lönt att försöka.)

Inser när jag nu flyttat saker från "håller på med" till "färdig 2007" att jag i genomsnitt blivit klar med en sak per månad. Nästan. Statistiken slog tårna i det gröna evitagarnet. Hade det inte tagit slut så ... Gör därför återigen en efterlysning: Ljusgrönt garn av sorten Evita. Finns det någon som har nånting mellan två meter och ett nystan över? (Bilden är från april i år då jag höll på med ärmarna. Garnet räckte från axlarna ner till armhålan. Jag skulle kunna tänka mig liite längre ärmar, men framförallt att montera dem med rätt garn.)

Om jag lägger rejält med manke till så kanske jag kan klara statistiken med hjälp av swaggern. Vi får se hur det blir med det.

Under kontroll

Tentan. Klar. Förhoppningsvis för evigt.
Tröjorna till småbarnen klara. Skickade. Uthämtade från "Posten". Dock fortfarande oupp-packade ett drygt dygn till kan jag tro.
Engelska fruktkakan bakad. (Titta, Lotten! Jag bloggade om den utan att stoppa stickor i den!) Inte ens en provsticka använde jag. Men det är väl för att jag "aldrig" provstickar ...
Vörtbröden står nu i ugnen och doftar, i tio minuter till.

Huset halvstädat, dvs rätt så plockat och ingen dammsugning än. Granexpeditionen är utskickad.

Numera fortsätter jag med den antracitfärgade swaggern. Samtidigt som jag börjar fundera på vad som ska hamna på stickorna härnäst.


God Jul på er alla läsare!
Jag har ingen räknare, för jag har inte orkat klura ut vilken och hur man sätter dit den, så nu anordnar jag en egen liten "räknare". Månne man kan få en liten julhälsning kommentarerna av var och en som läser?

På måndag!

Då är det Blog Action Day.

Enligt någon sorts kommitté ska våra bloggar då på något sätt försöka innehålla något miljörelaterat.

Så nu go'vänner får vi försöka tänka ut nåt sätt att få detta att fungera.


För övrigt är strax swaggerns bakstycke klart. Och måtten är fådda.

I väntan på ...

Nu har jag kommit så långt på lillans tröja att jag ska skilja fram- från bakstycket. Och då tänkte jag istället börja med ärmarna så att skarvgarnet sen kommer som ett ok, ungefär. Då behöver jag veta hur långa ärmar jag ska göra och då behöver jag mått... som jag slarvat bort. Äsch. Hallå, syrran! Mejla måtten snarast!

Så stackars lilla mig (eller nåt). Då får jag börja med min swagger nr 2, för nr 1 är snart inte i skick att ha bland folk. Jag tycker jättemycket om den och fått många komplimanger. Den här gången gör jag den i antracit-antracit. Att ha ljusare kilar till antracit skulle bli för mycket likt en schnauzer befarar jag. (Inte ont om schnauzrar, och den där svarta med silver i ögonbrynen är den snyggaste färgen, men jag tycker den färgen gör sig bäst på ... schnauzrar.)

Värdinnan i onsdags visade sig bara ha lite rost på kunskapen, med lite gnuggning så sken handlaget blankt igen och hon satte högsta fart med sitt projekt. Bredvid satt en yngre stickerska som gjorde sina första ronder med stickor och garn. Det blir säkert en halsduk av det. Kameran var med, men den togs inte fram.

Ordnung!

Här kommer då änteligen bilden på första färdiga för iår.
Fyrtrådigt svenskullgarn från Kilafors stickat på nr 6 uppifrån och med muddarna (moss-stickning) på nr 5. Som vanligt, för mig iaf, så krullade kroppens nederkant upp sig och jag börjar fundera på om blockning är det enda rätta. Swaggerns likadana kant har ju aldrig kommit på tanken. Eller har det att göra med att den har sydda sidsömmar?

Alla hypoteser är välkomna. Jag provar alla fram tills jag hittar ett system som fungerar.

Garnet till nästa swagger har kommit. Det blir en i antracit-antracit. Ska bara tvätta härvorna först. Sniffar hellre på schampodoft än petroleumoljor.
Samtidigt kom garn till Garntjänsts modell 6155 (förra sommarens katalog, sidan 24 enligt pdf, sidan 46 enligt pappersupplagan). Fast jag ska göra den längre i livet.
OBS! Det är extrapris på både deras svenskullgarn och på lingarnet. (Numera. När jag köpte ullgarnet var det det inte.)

Mammas kofta håller på att få sista varven på andra manchetten.
Sen blir det knäppkant och matematik på högre nivå.
Eller vad tror ni? (tankehopp från högre matematikakrobatik) Kan jag sticka en nederkant nedifrån, sticka knäppkant och koftliv parallellt och när garnet tar slut knyta ihop nederkanten med resten?
Anar att det minimerar starka känsloyttringar mot slutet ...