lördag, mars 17, 2012

Innan jag gör nåt ...




Trots att spinnrocken for på spa i augusti så är den inte riktigt kry. I den vinkeln som jag pekar på på bilderna är den rapplig. Det vill säga stativet går att rucka på så att det inte alltid är så rätvinkligt riktat mot stora drivhjulet som det borde. Och då ramlar drivtråden av och då blir det krångligt och jag blir sur.

Maken tror att man kan slå ut pluggen (som gått av) som är den ljusa pricken ovanför och kanske ersätta den med en annan plugg som passar bättre, eller vad man nu finner är den ultimata lösningen när man tagit bort den här pluggen.

Men innan vi amatörfingrar på sånt vi int' begrip' ges här tillfälle för expertisen att uttala sig.
Tänker vi fel?
Vad kan man tro väntar?
Vad ska man tänka på /vara försiktig med så att inte ...?

söndag, mars 11, 2012

Flätstickning utan fläthjälpsticka

En del lägger in filmer på sina bloggar. Jag har inte förstått hur man gör det och tror att man måste gå omvägen om youtube och det orkar jag inte.

Så jag tar himskans massa bilder istället och så pladdrar jag på i texten. Den här instruktionsbildserien (utan pip som det var i skolan) handlar om flätstickning utan fläthjälpsticka. Stickar man flätor där tre maskor ska byta plats med tre andra maskor kan det säkert vara lönt att ha en hjälpsticka, men när det handlar om att byta plats på 1+2 eller 2+2 maskor kan man ordna det med fingrarna.

Mitt i mitt plåtande började kameran kippa efter laddning, så vi får se hur anskrämliga bilder jag släpper ut mot slutet. Den hade svårt att koncentrera sig på fokus och sånt larv när den hade fullt upp med att blinka med "Ge mig laddning innan jag dööör!"-ikonen.

Fotomodell är den stackars svågertröjan som fått ligga orörd några månader för att jag inte klarat av att koncentrera mig nog för att ta beslut om ärmhålsdags eller inte förrän idag. (Det är fortfarande en bit kvar är det senaste beslutet.)


Här har jag nu kommit till en liten fläta där skänklarna ska gå ihop. Den tredje maskan på vänster sticka ska flyttas så att den är först och den ska gå på baksidan av de två rätstickade som "ligger i vägen". Man kan också säga att de två räta maskorna ska flytta ett steg till vänster.

Sedan ska de två räta maskorna vid mitt pekfinger flyttas ett steg till höger. Men det tar vi om en stund.

Jag börjar med att fösa över de båda räta maskorna till höger sticka.

Sen stickar jag den aviga maskan och drar ut den så den blir så stor att den passar på mitt pekfinger. Så istället för att prydligt sitta på höger sticka sitter den alltså istället på mitt vänstra pekfinger.

Och där sitter den medans jag föser tillbaka de två räta maskorna till vänsterstickan. Och sen får den stora aviga sätta sig på den högra stickan och anta normal storlek. Och sen är det bara att sticka på.
Så har vi flyttat två räta till vänster.

Nu har vi kommit fram till den andra skänkeln som ska flyttas till höger. Den aviga maskan som står i tur att stickas ska alltså stickas sist av de tre maskorna som sitter främst på stickan. I princip alltså.

I verkligheten stickar jag den först. MEN! Lägg märke till att tråden inte går direkt från förra maskan till att vara redo att stickas! Den går runt mitt högra långfinger först. Detta för att jag ska använda den här extraslingan sen för att sticka de båda räta maskorna.

För att hålla undan den redan stickade aviga maskan som ska flyttas två steg till vänster bakom de båda räta maskorna sätter jag den på vänster långfinger, på samma sätt som jag nyss använde pekfingret som sticka. (Men nu ska jag ju använda pekfingret som vanligt för att hålla garnet jag ska sticka med.) Så på bilden ser man garnet komma från höger och den aviga maskan som strax ska få två räta maskor till granne, över pekfingret precis som när man ska sticka, som en stor avig maska uppträdd på långfingret och sen ut ur bild till vänster på väg mot nystanet. (Vid det här laget skrek displayen om att kameran var jättehungrig på batteri och den var inte alls speciellt intresserad av att fokusera. Sorry.)

Jag plågade min svältande kamera ytterligare för att försöka visa att jag nu stickat de två räta maskorna och sett till att de är av normal storlek och att den aviga maskan sitter på långfingret (pekfingret har nu ingen tråd över sig utan långfingermaskan har dragit åt det överflödiga). Nu ska jag fösa över långfingermaskan till höger sticka och dra åt garnet så den blir i rätt storlek.

Strax före kameran fick batterimat lyckades vi komma överens om att visa hur det blev när båda momenten var gjorda.

lördag, mars 10, 2012

Gröna sockar


Äntligen kom då rätt fötter förbi och modellade med sockorna innan de (sockorna alltså) följde med till sitt nya hem.

Jo, färgen är den rätta: skrikgrön. Att ha samtidigt som de lika skrikgröna fluffiga öronmuddarna bärs. Äsch, tänkte inte på att det skulle varit kul att kombinera dem på bilden.

Sockorna är av raggigarn och stickade uppifrån. Eftersom jag gjorde fel och lade upp för få maskor fick det bli resår på ovansidan hela vägen för att kompensera.
Där resåren försvinner successivt framåt tårna sker det minskningar.

onsdag, mars 07, 2012

75 gram!


Otvättad ull. "Massor av ull." Och ändå så lite.
Jag ska väga den när jag tvättat den också. Jag antar att vikten minskar rejält om lanolinet och smuts försvinner.

Lite både till vikt och i jämförelse med "lagret". Men "jättemycket" när man lägger upp det i en hög på köksbordet ...
Jag är nog nån sorts rik ...


Så småningom vägde jag det i torkat skick: 65 gram.
Nu ska jag karda och spinna och sen tvinna ihop med den tråd som redan är betad, ajrå. Men då får den ena tråden bli jättebetad och så den andra betad en gång. Så får vi se om det gör någon skillnad för vad det blir för nyans på trådarna.

fredag, februari 24, 2012

Färgexperiment

Fast jag är en lite usel bloggare, för hade det varit något med mig så hade jag naturligtvis dokumenterat det hela ordentligt med foto.

Nåväl.
Jag tog igår fram burken som jag satte i fönstret och såg att färgen hade bleknat betydligt i vätskan.
Det borde ju betyda att den satt på ullen. Men ack nej. Den var lika blek som tidigare.

Jag ställde in burken i micron, en halv minut på halva effekten, men det gjorde ingen succé. Så jag hällde på två teskedar färgbad till. Och har fortsatt med halvminutrar och helminutrar, men försökt låta bli att koka.

Eventuellt att man kan se en gnutta rosa i ullen. Men den mesta färgen är kvar i vätskan.
Undrar om man kan vara envis nog att försöka färga in all färg i ullen så att vätskan blir klar?

Jo, sen vet jag ju att det rosa inte består i solljus, men jag antar att blåheten som uppstår är i paritet med det rosa. Så mer rosa borde ge mer blått.

onsdag, februari 22, 2012

OT Carmen

Nej, jag har inte varit på opera i Malmö.

Men jag har hört rösten, Carmens röst, Astrid Robillards röst.

Hade Malmö legat "bak kröken" hade jag definitivt farit dit.

Har du Malmö inom räckhåll så ska du definitivt gå på Carmen.
Kan du ta dig till Malmö med en gnutta besvär är det också värt.

Heja Astrid!

DN:s rescension
Intervju med Astrid

fredag, februari 17, 2012

Två FO redan i år



Det var en ovanligt hektisk december för mig i år. Det stickades två julklappar, det sjöngs en massa juloratorium, det skrevs uppsats, det sköttes normala decembersysslor (icke att förglömma att Lottens julkalender ingår i mina decembersysslor) och åretruntsysslor. Dessutom stickade jag en present som skulle överräckas i mitten av januari, nämligen dessa vantar.
Nån som känner igen modellen? Jajamänsan, det är samma anledning till presentandet den här gången, men dessa flyttade till Jämtland.

Även om mönstringen är logisk och lätt att klura ut när man kommit en bit så gör de sig inte som bilstickning när det är nermörkt. Och åka bil utan att sticka är förspilld tid, det anser jag. (Detta gäller mig själv, andra får åka hur de vill. Men kör man så bör man hålla händerna på ratten och ögonen på vägen.)

Alltså behövdes en stickning när resor ideligen gjordes till grannstaden för juloratoriets skull.

Det blev dessa strumpor. Jag minns inte riktigt om jag började på dem redan i advent eller om det då var ett par andra sockor (troligtvis presenterade i nästa inlägg) som stickades, men det stod i alla fall snart klart att de skulle ges bort.

Till decemberrutinerna hör nämligen att baka en engelsk fruktkaka. Men ve och fasa! Tidningen från 1989 var försvunnen! Antagligen hade någon nitisk julstädare svept med den förra året.
Eftersom Lottens bås är att likna vid en gemytligare kvarterskrog ropade jag till de församlade: Finns det någon som har detta recept, händelsevis?
Efter diverse skämtande så var det en som skärpte till sig och frågade om jag var så allvarlig som jag verkade. Jo, det var jag ju.

Och rätt vad det var, någon dag före julafton så fick jag receptet av Béa. Klart hon skulle ha dem! (Har man bakat samma kaka i 23 år så är det mycket värt att få fatt på det bortsprungna receptet.)

Sockorna fick ett alldeles unikt stuk. Ett sprund framtill gör att det lite påbjuds att vika ner mudden. Rent praktiskt tillkom det för att jag i bilmörkret inte klarade av/inte ville misslyckas med att sluta rundstickningsvarvet. Det blir så lätt moebius av det. Så jag stickade på där i mörkret tills jag en dag i lugn och ro och ljus kunde göra rundstickning av det hela istället. (Ja naturligtvis är det magic loop som är metoden som vanligt.)

Hälen är min första erfarenhet av tomato heel, tomathäl, och den var angenäm.