Objektbyte

I väntan på att jag ska ta mig iväg till en affär med en våg tillsammans med nederkant och knäppkant till mammas kofta och väga och nysta och beräkna så återupptar jag ufo:t "grön topp" från förra året.

Bilden visar framstycket under blockning och nu ska jag börja med halsringningen på bakstycket. Har jag tur räcker garnet även till ärmar.

Jag har swatchat för tröjan i lingarnet som jag köpte för ett tag sedan. Mysko. Banderollen rekommenderar stickor nr 5. Beskrivningen säger nr 4,5. Men ska jag få till masktätheten går det åt att jag använder nr 4 och stickar hårt. Det känns lite väl överambitiöst att använda 3,5.

Ojoj. Så mycket svengelska det har blivit i sticktermologin numera: ufo, blockning, swatcha.

Nån som inte hänger med?

• ufo = UnFinished Object. Alltså sånt som inte är klart. Det är en mer passiv grupp av stickningar än wip = Work In Progress. Alltså sånt som man håller på med. Ufon är undanlagda av olika anledningar. Garnet kanske är slut, man gillar inte vad som håller på att bli, ljuset är för dåligt för att man ska kunna sticka på det arbetet (tänk svart spetssjal), det känns inte som säsong (tänk sommartoppar i november), etc.
• blockning. På gamla svenska beskrivningar står det: "Spänn ut delarna mellan fuktade handdukar."
• swatch = provlapp helt enkelt.

Nu haver jag swatchat

Nu haver jag swatchat. *sjunger som Emil i Lönneberga*
Men det är beroendeframkallande!

Pga batteriproblem har jag ännu inte fotograferat skapelsen till tävlingen men det är värre än så. Jag blev inte fullt ut nöjd, jag insåg att jag frångått vissa kompositionsmässiga "regler" så det känns som om jag skulle göra en 2.0-version. Men jag ska varken sitta här och blogga eller sticka swatchar (eller repa upp 1 cm av nederkanten på mammas kofta maska för maska) utan göra vad jag ska.

Summan av lasterna är konstant konstaterar Lotten idag. Nja, just nu är nog lasterna extra tunga. Ett skepp av sticklaster går runt till Europeiska öar den här veckan!

Å så spännande!

Har ni sett den spännande resan som är på gång?
Biljetten är alldeles gratis, om man inte räknar kostnaden för datorn och uppkopplingen, som väl går på ett annat konto.

Gå in på sidan och klicka runt på de olika rubrikerna. Hur ska jag hinna läsa sånt jag ska läsa när de håller på med såna här lattjo grejer?

Och det är så bra att föreningen Sticka! öppnar resan för även oss som inte har råd att vara medlemmar. Man kan ju vara sympatisör även utan ekonomi ju.

Jag och mammas koftas nederkant sitter i incheckningen och väntar på att få komma ombord. Samtidigt funderar jag över om jag har något som hör till öarna och om jag t o m ska vara med i garnlotteriet.

Dagsljus

Här kommer då en bild i dagsljus. jag upplever inte knappen så ljus som den ser ut på bilden. Men koftan har iaf rätt färg. (Har den ju inte juh! Gårdagens mörka färg ligger närmare. Men en är lite plattare i verkligheten.)
Och så en bild på mössan. Den trasiga halsduken kommer väl också så småningom ...

Framsteg

Så. Nu har jag gjort klart ärmarna och halsringningen. Och knappar har införskaffats och en är hitsänd och numera fotograferad. I konstljus nu ikväll. Får väl se om det blir nån annan färg imorgon vid dagsljus.

Jag tror det blir bra. Vad tror du mamma? Knappen ligger på manchetten. Den övre bilden överensstämmer bäst med färgen.

Den gula mössan är klar och invigd (trots att jag inte fäst översta tråden).
Den trasiga halsduken är också klar men jag frågar mig vad den har för charm. Ingen som tilltalar mig iaf.

Nya äventyr!

Så var det då dags för start i årets Öppet spår söndag. Armen min har inte hållit mig från att sticka de senaste veckorna, men definitivt från att åka skidor. Så jag fick stå utanför och se hur de svischade förbi. Eller nåt. Ibland var det tvärstopp och ibland flöt det på bra vid starten vid sjutiden på morgonen. Nånstans därute var maken med de nya vantarna och stakade. Jag insåg att hans mössa inte var den mest lättsedda där ute, och hans färger i övrigt var också ganska allmäna.
Men de där som hade neonfärgade mössor i t ex rosa och grönt, de såg man minsann.
Gissa vad som började pyra i min skalle ...

Av olika anledningar kom jag iväg lite hastigt och lustigt till Mora från huset där vi bodde och jag hade tänkt sitta och vänta några timmar till.
När jag kom fram till Mora slog det mig: jag glömde stickningen (den trasiga halsduken) i huset!

Vad det blir för följder av sådant?
En titt in hos Hemslöjden som var den första garnbutik jag såg. Neongröna raggsockor fanns till försäljning, men inte garn. Jag fick "nöja mig" med det här fina gula.
Så gick jag på café och nystade ihop det till dubbelt garn. Solostickcafé. Jättekul. Eller nåt. Men sen kom det en dam från Lidköping som hjälpte mig att hålla garnet när det hade trasslat till under nystningen.





Sen hjälpte hon mig att ta kortet vid spåret strax före målet. Det gick ganska bra att sticka med bara händer och metallstickor om det bara inte blåste på dem. Ett tag iaf. Jag försökte sticka fort så att jag skulle få värma händerna i mössan, men det hanns inte så långt.

Drygt 10½ timme (förlåt förlåt maken att jag skrev fel tid!!) efter jag vinkade av maken i Sälen kom han till Mora. Vantarna hade hållit bra. Lite färgade av korken i stavarna bara. Och sin vasaloppsmössa tänker han minsann inte byta ut till nästa år. Så det så. Nähä. Då får det väl bli jag som kommer med en lysande mössa då.

Den trasiga halsduken ser elegantare ut på skyltdockan än på mig. Jag har hunnit drygt 3 dm nu och - tja ...
Jag kan tänka mig att den blir lite elegantare i grått syntetpälsgarn, typ Tindra eller nåt. Men anar att det garnet inte riktigt ger formen sin rätt.

Nåja. Det är nog så att mamma varken får sin kofta eller nån trasig halsduk i födelsedagspresent.

Göra en Lotten

Lotten bloggar om allt. Inklusive mammografibesök. Inspirerad av detta, och då jag inte tänkte på att ta med mig kameran på gummiverkstan i höstas, kommer här en bild av stickning på bilbesiktningen. Jag är inte riktigt så framfusig som Lotten och skaffar mig externa fotografer, så jag var ju tvungen att fota med ena handen själv.

Arbetet ska helst bli en "trasig" halsduk. Jag har ännu inte jämfört mins proportioner med dem som originalet har (ja, detta är ren idéstöld) så jag vet inte om jag ska fortsätta som jag gör eller göra på något annat sätt.
(Bilbesiktningen gick f ö bra, två små ombesiktningsdetaljer, men inga förfärliga grejer.)

På kvällen trotsade sedan jag och Cina kylan och begav oss till stickcaféet i Sundsvall med den nybesiktigade bilen. Trevlig samvaro med uselt ljus om man pillar med små mörkblå maskor och trevliga sticktidningar att bläddra i.

När vi kom hem visade det sig att min dotter inte hittat någon bra mössa på stan. (Ja, jag är en oortodox stickerska som inte drar mig för att köpa stickade persedlar om inte utrymme finnes för att producera själv. Sa jag att det var drygt tjugo minus på morgonen och hennes öronmuffars båge gick sönder samma dag?)
Så genast förvandlas den oortodoxa stickerskan som egentligen borde vara trött till en varelse som river i sin hylla efter mjukt garn att förvandla till en mössa under natten. Efter en kortare överläggning bestäms det att mössan ska bli samma sorts röd som mina OS-vantar, men enfärgad.
Tjugo upläggningsmaskor senare drar jag mig till minnes en blå mössa stickad efter instruktioner i en julkalender på nätet nu senast.

Förutom knoppen som genast repades upp på dotterns begäran är den nu hennes vintermössa och jag kunde gå och lägga mig som en vanlig kvinna och sova hela natten.
Så nu har ni äntligen fått se något av det sista som blev färdigt förra året.
Men det var löftet om en neongrön blomma som gjorde att den accepterades.
Så, Cina, månne jag kan få det garnet snart?