Jag kunde inte hejda mig

I jul har jag sparat valnötsskal och såna där innerväggar som inte går att äta i valnötterna.
Sen har jag suttit här och läst om hur man kan göra för att få färg ur dem.

Så för att förhoppningsvis få längtan att färga ur systemet har jag nu satt två plasthinkar med vatten, valnötter och ull i en garderob. I ena hinken ligger det dessutom en hästsko för järnets skull.

Funkar det så funkar det.
Funkar det inte så får jag väl värma lite och joxa.
Fast inte nu. För jag har andra saker som ska vara jätteviktiga och bli klara om några veckor.

God Jul!

Tomten har kommit lite tidigare i år till mig.


Först kom St Nicholas med mohair och angora, varav detta är ett prov på kidmohair.

Och så nu igår med doftande grå fårull.


Men mitt jullov infaller inte förrän i mitten av januari så jag får fortsätta längta efter (att göra något med) dessa mjuka klappar ett tag till.

En sån dag ...

Det var vad jag utbrast igår kväll när jag skulle lägga mig, precis som Oll-E i Pistvakt.

Då hade jag agerat spinnrockskurir och som tack för den tjänsten fått mohair från två getter och angora från en kanin.
Min erfarenhet av så luddigt garn har varit att det känns som att jag hela tiden har ett ludd som ligger tvärs över näsan. Men det har ju varit köpegarn (och det var länge sen för jag gillade inte den där känslan på näsan); nu är det förstås något Helt Annat när jag ska försöka pillra ihop luddet till garn, Helt Annat.
Den lyckliga spinnrocksägaren verkar inte ha någon blogg men väl en flickrsida.

Men jag fick förhållningsorder (som jag snabbt glömt detaljerna i) om i vilken temperatur man ska tvätta luddet så jag avvaktar ett tag. I julklapp har jag önskat mig en riktig termometer att ha till mina ullkonster. Sen så!

Naturligtvis ska det här finnas bra bilder på luddet. Men kamerabatteriet och det lilla ljus som dagen skänker var inte synkroniserade idag.

Dessutom fick jag ett bra besked i det ärendet som jag egentligen var ute och reste i.

När jag sen kom hem och läste Lottens hemlisbloggande julkalender, och ravelry, tills över midnatt så fanns en brasak till: Jag vann gårdagens utlottade t-shirt. Jag är så glad och mallig så det finns nästan inte!

Hur skulle detta kunna matchas?

Jo, med ett mejl idag: Nordiska museet vill ha ett av mina skolslöjdsalster på sin utställning!

(Dottern är modell på bilden jag skickade in.)

Nu äntligen så bloggar hon igen!

Efter att ha skrivit "varför tar det sån evinnerlig tid ..." bestämde jag mig för att tvinna ihop det tretrådiga.

Eftersom jag inte var riktigt säker på hur fantastiskt jag hade fingerspunnit trådarna beslöt jag mig för att ta satellitsländan för att tvinna. (Den är lätt och den är lätt att kontrollera.)



Singlarna lade jag i varsin burk där de helst skulle ligga kvar hela tiden, och det gjord de faktiskt också.



När man vindar upp garnet på satellitsländan så blir det nästan lika fint som på en turkisk slända.





Resultatet: 54 meter tretrådig tråd med 17 wpi.
Jag är nöjd och belåten.

Imorgon är det dags!

Eftersom det numera heter julkalender (och inte adventskalender som borde börjat i söndags) så innehåller alla kalendrar 24 luckor på något sätt.
Somliga i papper har små flikar som ska vikas ut för att man ska se vad som finns på pappret som är kistrat dikt an till det med flikarna.
Andra är utformade på andra sätt.

I år tipsar jag som vanligt om Lottens hemlisbloggarkalender och även om Sticka meras julkalender som också innehåller tävlingar.

Svt har två kalendrar, en för vuxna och en som vanligt för barn.

Finns det fler kalendrar?

Ny länk!

Jag vill be er uppmärksamma att jag har en ny länk här vid sidan: landslagsbloggen.
Sorry Lotten, det är inte basket den här gången.

Varför det tar sån evinnerlig tid ...

Jag har ju börjat spinna. Sägs det. Men just nu står rockarna still och drivsnörena är avlagda och det är "i väntan på"-läge. Väntan på vadå? Att ullen ska bli klar för spinning förstås! Och eftersom mina kompisar på Ravelrygruppen "Spinning in Sweden" hela tiden spinner den ena färgade ullen efter den andra i ett rasande tempo (i alla fall om man summerar alla deras prestationer och jämför sig med bara sig lilla själv) så vill ju jag också spinna färgad ull. Annars är det ju orättvist.
Och eftersom jag har "en himla massa ull" så är det ju onödigt att köpa annan ull så jag bestämde mig för att färga själv, som ni läst en del om i höst. (Men giftsvampfärgningen har jag inte vågat mig på än, jag ska nog skaffa mer saker som inte ska ingå i vanliga köksutrustningen.)

Hittills har jag färgat några kulörer:

Här är ett exempel på det. Men så måste man ju förbereda ulltussarna för spinnrocken också. Göra dem till såna här små kanelbullar:
Nej, man måste inte göra så. Man kan karda, det går förhållandevis fort. Men nu hade jag tänkt prova på en annan förberedelse: kamgarn. Jag har inte kammar och jag har nog inte tillräckligt långhårig ull heller, så jag gör "nåt liknande".

Jag tar en tuss.
Och så borstar jag den från ungefär mitten och utåt och sen vänder jag på tussen och så borstar jag åt andra hållet också. (Man kan "tesa" den lite i förväg: fördela den lite vidare i sidled så att säga.)
Nu har jag här en borstad tuss. När jag spann mitt första garn på den bruna rocken använde jag såna här tussar. Jag böjde dem på mitten över mitt pekfinger och drog lite där i vecket så att spinntråden så att säga utgick därifrån mitten. "Spinning from the fold" som det heter på engelska och dessvärre även på internetspinnarsvenska. Spinna från vecket är ett förslag.

Här kommer nu momentet som ska göra att det här ska påminna om kamgarn. Den rätt så parallellhåriga tussen dras ut i hårens riktning, förlängs så att säga. Man tar ett tag om tussen och så nyper man om änden och så drar man försiktigt ut änden. Men innan det håret lossnat från tussen (kanske att hälften dragits ut) så tar man ett nytt nypgrepp från samma ställe (räknat från andra hållet av tussen) Och drar ut mer. Och mer.

Till slut har man en väldigt lång tuss ... Jag brukar hålla upp den i motljus och försöka se till att den är någorlunda jämn i sin täthet.

När jag är nöjd så snor jag den lite. Garn håller ihop för att fibrerna är snodda, det samma gäller även för utdragna långtussar. Och eftersom jag inte ska spinna precis just nu utan spara den här tussen bland en massa andra så snor jag den lite så att den går att "nysta ihop" till en "kanelbulle.
(Håll ena änden av tussen mellan två fingertoppar och nysta "tussgarnet" runt de fingrarna. När tussen är slut: stoppa ner änden mellan fingrarna och "dra till lite".)

Men så blir det ju "restprodukter" i borsten. Och jag är en förfärligt snål människa med sånt som kan användas, så jag använder detta också. Det blir nämligen en hel del ...

Restullen som inte alls ligger snyggt parallellt som ullen i "kanelbullstussarna" ungefär gör spinner jag för hand. Och nu pratar vi bokstavligen. Jag drar ut lite ur en restullstuss och tvinnar det mellan tummen och pekfingret. Den uppnådda snodden/singeltråden lindar jag upp på ihopvikta toalettrullar. Ihopvikta för att det är lättare med ergonomin för vänsterhanden så.

När man spinner på rock eller slända så är det tråden och "trådsamlingen" som snurrar, men i det här fallet är det alltså den ospunna ullen som snurrar. Men den är ju inte så tung så tråden klarar av att vara väldigt tunn. På bilden här ovan är det nu dags att dra ut lite fibrer ur tussen för att sen ge dem ännu mer snodd och slutligen linda upp tråden på "spolen".

Tre såna här spolar har jag som jag har tänkt tvinna ihop till ett tretrådigt garn: en kardel lökgult, en kardel ofärgat vitt med lite grått (naturliga tussar) och en kardel blandade andra färger.
Kan man inte fraktalspinna/-tvinna så får man göra så gott man kan. Njae. Den här tråden är egentligen bara ett enda stort experiment: kan man göra ett garn av så tunna trådar eller blir det bara ett enda ludd som fluffar isär och gör en galen när man ska använda det?
Hur ser det ut med färgerna som möter varandra?
Det senare svaret har jag tänkt använda när jag sen ska köra "kanelbullstussarna" på en spinnrock. Sen nån gång. När jag har borstat alla tussarna (och färgat några kulörer till) och tvinnat ihop det här tretrådiga experimentet ...