strumpredovisning!

Först två bilder på makens gröna sockor. I vanliga fall stickar jag ju i Raggigarn, men de här  är gjorda i Svarta fårets raggsocksgarn, limited edition. Det verkar vara en gnutta tunnare/smidigare för när jag först gjorde en häl i raggigarn så blev den lite kraftigare. Hela berättelsen om dessa strumpors tillblivelse kan man läsa om här.

"Ta på hälen också för där har du gjort så fint" sa maken. Om det precis blev en detaljbild på hälen vet jag inte, men bilden är väl klickbar.

Mina strumpor är av tretrådigt garn som jag gjort av raggigarnrester. Det är inte helt konsekvent taggat om de inläggen, men jag gjorde det förra sommaren i alla fall. Det är s+z-spunnet och s-tvinnat.
Jag har lekt lite med "spår" på slätstickningen, som telemarksvängar ungefär.
Jag är imponerad av konstiga sockkonstruktioner och "hälkilar" ("gusssets" på engelska) som inte sitter där ordet hälkilar antyder. Så jag gjorde nån sorts ökning i samband med att jag övergick till resår, först mitt fram och sedan sprider den sig.
Konstruktionen bort mot hälen ... nej, den gåtan som står i mina anteckningar är alltför svår. Men det finns en wrap&turn-period inblandad i vristen, vilket gör att resåren viker av uppåt istället för att fortsätta bara rakt bakåt..
Men resåren blev väldigt väldigt lös så en bit upp på benet gör jag två minskningar där tre maskor blir en maska.

Kontentan är i alla fall ett par sockor, och ett par sockor som inte kan anklagas för att sitta hårt åt vristen. Och dessutom är de lika snygga med avigsidan utåt.

Påskdag

Solen värmde och havet var öppet och hunden badade och maken fiskade. Jag stickade frenetiskt för att sockorna skulle bli klara. Det blev de -- klockan två på natten. Just då var jag lite irriterad över att det hade kommit datapatiens emellan under dagen. Varje minut mindre patiens hade kunnat lägga mig en minut tidigare. Å andra sidan kanske jag behövde de pauserna då ... Och jag konstaterade nöjt att nattstickningen skedde utan några som helst misstag.

Nu är de klara i alla fall och sitter på rätt fötter.
På den högra strumpan i bild ser man att rapporten är längre än strumporna. Jag är inte helt övertygad om att det är en bra sak för strumpgarn.

Present

En vän har fyllt år. En gemensam vän har får. Jag kardade och spann ull från dem och tvinnade tvåtrådigt och stickade en halsduk på grova stickor.

I efterhand kan jag nog tänka att jag skulle kunna ha nöjt mig med entrådigt garn, att den inte blivit så tung då. Den blev inte våldsamt lång, men ligger snyggt över axlar och kan dras upp över hakan.

Och så inser jag att de gröna sockorna som jag stickade till maken, de som trilskades både lite här och var, är färdiga men inte omnämnda på bloggen som så.

mellanraggi

Asså ... Jag gillar Järbos raggigarner. Mitt Coop Forum har mycket garn (vilket jag häpet upptäckt inte gäller alla CF). I slutet av vintern brukar det vara rea på raggigarn och jag köper på mig. Ska man "hoppsan" iväg på en resa och inte har någon lämplig stickning så kan man sno med sig två nystan och en rundsticka och så är man rustad. Enkel akutlåda där alltså. Man kan väl inte få för många raggsockar? Och får man det så kan man vara generös.

Jag gillar också idén mellanraggi. Sockstickningstrenden är stor i stickvärlden har jag förstått och varför inte gynna ett mer lokalt företag än tyska och amerikanska? Mellanraggisockar kan man ha istället för köpesockar och när vintern är så mild som den som snart är slut så behöver man inte ha mer än såna, istället för tunna köpe plus raggsockar.

MEN, jag gillar inte att rapporterna inte är lika i nystanen.

Med så här långa rapporter så tar det ju hur lång tid som helst att hitta samma del i det andra nystanet. (Här ser det ut som att jag har frångått mitt vanliga två-på-en-rundsticka-stickande. Och det är för tillfället sant. När jag kom till hälen var kabeln för kort för att det skulle vara bekvämt att sticka två på samma gång. Been there done that och man kan ju lära sig av sina misstag.)

Och när det gula kom på skaftet till höger började jag tro att jag återigen fått två nystan som var nystade åt olika håll. Så där satt jag och stickade och var arg lite grand i förväg för säkerhets skull. (Om det nu var så som jag misstänkte alltså.)
Ska man repa upp och göra om och vilken av sockorna då?

Sen när jag kom ner på sulan så började jag fundera på om det här mönsterstickade egentligen är speciellt snyggt i det här garnet. För det såg så snyggt ut med det här garnet i slätstickning.

Nåja, jag sammanstrålade med den tilltänkta sockbäraren (i varje fall tänkte jag på henne när jag såg garnet, men det kan ha varit mig själv jag tänkte på när jag började på den här stickningen) och hon gillade strukturmönstret så då fortsatte jag.

Men så kom jag hit!

Nej! Så kan man ju bara inte göra! Man kan inte bara knyta ihop två tåtar som har precis hur mycket rapport som helst mellan sig!

Så jag lindade upp kvarvarande nystan runt en möbel och letade efter ett ungefärligt samma ställe i nästa rapport och återupptog stickandet där.

Under min frustration om färgrapporterna i den här stickningen har det kliat i fingrarna på mig om att tänka spinnare. Spinnvänner som spinner från färgade topsband brukar ibland riva isär topsband för att slippa såna färger de inte vill ha eller få dem i en annan ordning. Med erfarenheten av mina omgjorda garner (4-trådiga raggigarner splittras och tvinnas om till 3-trådiga) så känns det inte helt främmande. Om det inte vore för att nu pratar vi 6-trådigt garn ...

"Vad är det för sockbeskrivning då?!" hör jag nu hojtas från längre bak i publiken. Jo, det är Rick ur den där boken jag köpte förra året. Det visade sig att Rick, som är det mönster som jag spanade in och är anledningen till att jag köpte boken, stickas med garn som är lika långt per vikt som mellanraggi. Tocken tur.

påskpyssel

Vanligt påskpyssel brukar innefatta påskkärringar och kycklingar, en och annan tupp och så dekorerade ägg.

Men hallå, det där själva påskandet då? Gud och Jesus och grejer?
Nu ska det påskpysslas med konfirmander och jag inser att det här är inte lätt.
Men så pratade jag med en som pratade om gula garnbollar som blir kycklingar.
Och då tänkte jag "Jippi! Man kan använda garn!" och fortsatte att tänka i de gängse fjäderfägängorna ... men blev lite fundersam ... höns har inte ull/päls. De har fjädrar ...

Innan jag kom på att det här med lamm är ganska påskigt och "kyrkiskt" och insåg att naturligtvis ska vi pyssla lamm! Göra lamm som vi kan hänga upp i fastlagsris.

Nå, hur gör man lamm?
Nålfiltning/nåltovning, föreslog någon. Fiffigt! Men hur gör man? En tur ut på youtube gjorde att jag tänkte att det där kanske vi kan greja. Men jag vet inte om det finns nålar att tillgå. Jag har inga i alla fall. Så jag tog en vanlig stoppnål som under årens lopp blivit misshandlad med en tång och därför inte är riktigt slät. Men det dög inte. Så, i väntan på att eventuellt få besked om att det kryllar av tovnålar på pysselavdelningen i församlingen (hoppas kan man ju) så tänker jag vidare och funderar ut något annat pyssel.

Det ska vara något som är lite pyssligt, kan bli någorlunda trevligt även om man har en tumme centralt placerad, inte ta hela träffens tid i anspråk, men ändå inte något som är "tjoff tjoff färdigt".

Någon nämnde piprensare och det är ju ett himla trevligt material ... även om jag varken har såna hemma eller någon större vana vid att hantera sådana.

Jag gjorde som mamsell Warg och tog vad jag hava kunde.

Sen funderade jag på vad som händer om man lindar den där stommen med ull ...

Sen tänkte jag i andra banor ...

Tänk om det skulle gå att få in lite spinnande i det hela!

Så en väldigt svintolik ull kardades och spanns på turkisk slända. Det var fel kombination. Ullen var för styv och sländan för lätt. Men kanske det är en kombination som fungerar för ovana. Den får följa med i alla fall, tillsammans med min tunga slända. Den borde fungera bättre. Kanske spinnpinnen kan fungera också. Den hanterar man ju väldigt påtagligt och borde inte råka ut för så mycket tillbakasväng.

Det entrådiga garnet som mycket gärna får vara ojämnt spunnet och ha övertvist dras sen genom en mall av ett får.

Mallen har jag klippt ur en bit kartong. Hålen har jag först markerat med stoppnålen innan jag perforerade ordentligt. Tidningen är för att få stöd utan att förstöra bord och nål.

Öglor av garnet dras igenom med en tunn virknål.

Och det gäller att lämna en liknande ögla på baksidan.
Delar med övertvist blir det lite krull av.

Mina erfarenheter säger att det är inte fel att ha många täta hål. Men förstås inte så tätt mellan att stommen försvagas och mellanväggarna mellan hålen brister.
Försök gärna ta tag i garnet med virknålen en god tum ifrån stommen och försök dra rätt ände genom hålet, alltså hellre försöka få den sidan i öglan som kommer från nystanet att komma över till framsidan än den sidan som är själva öglan på baksidan.
Ändarna på garnet pular man in lite diskret så att det ser ulligt ut.
Kanske att man ska göra något för att skyla "ryggraden" på stommen, så att lammet är ulligt inte bara på två sidor utan även längs ryggprofilen. Eller bara vara mer våghalsig med att sätta hål nära kanten.
Måla dit ett öga eller två.
Och så försök hitta i vilket hål man behöver sätta en sytråd igenom för att få jämvikt när man hänger upp lammet i riset.

Jamen det här blir trevligt!

mycket irriterande

De där strumporna jag lade upp för i förra inlägget är inte helt överens med stickerska och fötter.

Jag bestämde mig för en tumhäl (afterthought heel som det heter på utrikiska). Alltså: först sticka foten och sen hälen.
Fast ... man behöver ju en häl för att veta hur foten ska arta sig, när man ska minska för tårna och sånt. (Man kan t ex upptäcka att foten ska vara stickad med tio maskor färre på varvet.)
Så därför stickar man en häl.

Men eftersom båda ändarna på nystanet sitter fast i strumpstickningen (då jag gör två sockor samtidigt, magic loop) så tog jag fram ett annat garn och gjorde en häl med. Man måste ju inte sticka två hälar just då, man kan ju nöja sig med att mäta på en fot.

Den hälen blev lite för lång, det var som att det stack ut en liten tunga där jag sytt ihop maskorna på slutet, på "toppen" av hälen.
Så när jag hade stickat klart sockorna så skulle jag korrigera det. Fast då satt ju inga strumpor fast i nystanet, och det hade nog varit snyggare med samma garn i hälen ...

Så jag började sticka hälar i strumpgarnet.
Men ve och fasa, det såg ju inte klokt ut! Jo, färgmässigt, men så strumporna satt!
Just nu minns jag inte vilken åtgärd som först syntes klokast att göra, men det går i alla fall inte att minska på vartannat varv med det här garnet som jag gjorde i raggigarnet (första hälen). Och dessutom var foten för kort!

Nåja. Tålamod säger de att jag är utrustad med så repa upp repa upp och stickeli stickeli stick.
Igår kväll skulle jag då sy ihop hälarna. Och upptäcker att det är 13 maskor på ena hälhalvan och 16 på den andra ... på den ena hälen.

GAH!