Årsberättelse 2011

Jag inser att de här frågorna kanske inte riktigt stämmer med mitt "garnliv". Det innehåller ju inte längre bara stickning utan även garnproducering. Men eftersom dessa frågor har hängt med hela tiden så får de stå kvar och så får jag svara så gott jag kan.

1. Roligaste stickprojekt. Två saker: maevastrumporna för de blev så snygga och hemspunna sjalen just för att jag nån gång började med ull och så slutade det med en sjal.



2. Tråkigaste stickprojekt. Sista babymössan, tror jag.



3. Största garnhändelse. I meningen "mest omfattande" är det helt klart det projekt som innefattar färga ull, kamma, så småningom spinna kambullarna och som redan resulterat i tretrådigt fingerspunnet garn. (Satellitsländetvinnat)



4. Årets bästa läsupplevelse. Jag har tre böcker som är nominerade, men ingen av dem har jag hunnit läsa speciellt mycket. Men mest knollror kommer jag nog få av ullboken som jag fick i julklapp. (Som kommer att redovisas sen nån gång.)


5. Årets tema med variationer. Kan det vara något annat än babymössorna? De flesta gjordes i samma modell, men det blev olika garn i dem.



6. Det klurigaste. Två saker nominerade. Den konstiga bruna toffeln som ännu ej fått någon make (stickad från mitt under foten och utåt). Z-muffen. Först gjorde jag en "inomhusmuff" och sen vidareutvecklade jag den till en utomhusmuff som dottern fick i julklapp.



7. Årets "Äntligen!" Nä, inte svågerns tröja i år heller. Det får istället bli när jag hittade en grupp blodspindelskivlingar.



8. Årets "Det SKA gå!" Någon av alla de gånger när jag slagits med en spinnrock om att tråden inte alls ska gå av utan bara bli fin och fara in på spolen i lagom takt.



9. Årets snopnaste. Den sista babymössan som jag på något konstigt vis fick för mig skulle passa en vuxen när jag lade upp för den. Men den misslyckade framställningen av färg ur avocoadokärnor tror jag tar priset. Det var inte bara snopet utan förtvivlat.



10. Årets träff Återigen kommer spinnrockarna fram och kniper diplomet. Två är nominerade: rockspaet och världsvida spinnaoffentligtdagen. Men mötet med min bruna rock kanske också skulle kunna platsa?



11. 2012 års planerade stickprojekt Jag har fått i uppdrag att sticka en fårbasker. Jag ska bara... först. Sen har jag två presenter inplanerade varav jag börjat på en. Den andra ska inte vara klar förrän om knappt ett år. Svågertröjan bör väl få ett avslut nån gång - varför inte iår? Sen tycker jag att något av de garn som jag hoppas göra borde få bli mer än garn. Men än har jag inte fått några visioner i ärendet.


12. Angående planerade projekt inför 2011: revision Jag skrev att jag väl skulle göra något av julklappsgarnet. Det ligger orört. Däremot blev födelsedagsgarnet en julklappsmössa, men odokumenterad.


Kvar från 2010 års planering är: svågertröjan. Som alltid.


13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2011? Tja. Fearless dyer snarare. "Allt" som jag har tittat på i höst har bedömts i termer av "kunna avge färg". Somligt har jag prövat och en del har jag förkastat.

Årets tacksammaste är en kategori som inte funnits tidigare. Det är en knepig sak att skilja i detta. Jag låter nog diplomet gå till alla tre som nominerats: den grå gotlandsullen, mohair-ullen(heter det ull?) och ullboken som jag fick av maken i julklapp.

Äntligen!

I flera månader har jag varit hård mot mig själv och sagt att jag inte får hålla på med ullandet förrän jag är klar med det viktiga utanför ull-livet som jag måste bli klar med.

Nu har den deadlinen varit och det finns bara "kompletterande åtgärder" kvar. Men jag lovade mig själv under processens gång att jag den här veckan ska ulla. Jo, det är ett verb numera. Ett verb som handlar om allt som har med ull, spinna, färga, garn, kamma osv att göra. (Det kan alltså t ex betyda spinna, men det kan också betyda karda eller färga eller sticka.) Så "kompletterande åtgärder" får vänta, eller i varje fall se sig omsprungna i prioritet den här veckan.



Eftersom ullen som stått i valnötsbad en tid inte nämnvärt hade fått någon färg tömde jag den hinken i en kastrull i förmiddags. Andra saker har tillstött i livet idag så värmningen har inte fått den uppmärksamhet som den borde ha haft idag. Jag värmde en hel del, sen svalnade det. Sen värmde jag till 90 grader igen, men fick avbryta. Nyss kom jag återigen upp till 90 grader men nu får det stå på en timme.
Jag är lite häpen över att vattnet står alldeles stilla. Jag har någon gång mätt vattentemperatur när en kastrull får stå på och då började det bubbla sådär som det sägs göra vid hundra grader redan före 90 grader. Men det här står still som en sörja, fast jag inte skulle vilja beskriva det som sörjigt.

Bilden visar hur det såg ut vid lunchtid. Nu liknar det mer bruna bönor, fast klarare.
Eftersom jag tyckte det såg ut att ha fastnat alldeles för lite färg på ullen nu i kväll så tillsatte jag 3 g alun. (Hur jag väger upp så lite? Det finns en krutvåg i hushållet och jag har blivit instruerad att 3 g är samma som "45" på den. Liten och exakt.)

Och medan jag skrivit detta så har temperaturen sjunkit från 90 till 86 igen. *morr* Och så inser jag att 3 g var ju inte det jag skulle ha utan 20! Men nu är den biten korrigerad.
Istället påstår nu termometern att det som nyss var sisådär 86-92 grader numera är 145. Vi talar om något som till största delen är vatten ... Det är säkert jättebra med digitala termometrar som kan pipa. Men när de tappar bort sig så blir man lika borttappad. En analog med röd vätska som stiger eller sjunker i ett rör med streck runt är liksom lite mer pålitlig. Känns det som. Den här termometern gjorde sin jungfrumätning i förmiddags. Jag tycker det är lite dåligt om den har mätt klart i sitt liv nu.



Och så har jag "satt" de frusna avocadokärnorna plus fem teskedar 25%-ig ammoniaklösning och hett vatten i en glasburk. Jag såg att Färghäxan hade haft garn i från detta stadiet, men när jag hällde och grejade så hade jag ingen ren ull att stoppa i.

Jag gjorde en rockad och hällde de sedan länge fermenterade(?) lavarna i en mindre burk för att komma åt den större som de stått i länge. (Maken måste fås att äta mer oliver. Och så måste vi spara burkarna.)

Färghäxan, jag har ett problem just nu med bloggar som din. När inställningen i tekniken är sådan att man klickar på "kommentarer" så ska inlägget komma med kommentaren nederst, då blir det bara vitt.

Men ser du att jag länkat till dig härifrån så kommentera gärna: Jag tyckte det var läskigt att kombinera avocadokärnor med varmt vatten med tanke på min hemska upplevelse i höstas. Men frusna kärnor plus hett vatten från vattenkokaren borde ju inte bli så hemskt varmt för kärnorna, så jag körde på det. (Och så hoppades jag att glasburken inte skulle spricka och det gjorde den inte heller.)
Räcker det med den temperaturen för att få den där "mögla-inte"-effekten?

Man vet att man är nördig när man ...

sitter och väntar på att solisterna ska sjunga klart så man som körsångare får göra rätt för sig ...

och upptäcker att man funderar på ett tretrådigt garn med en grå singel och två melerade orangea när man ser på kyrkans tegelpelare ...

(Ja, det har blivit nytt år. Årsberättelse kommer. Sen.)

Jag kunde inte hejda mig

I jul har jag sparat valnötsskal och såna där innerväggar som inte går att äta i valnötterna.
Sen har jag suttit här och läst om hur man kan göra för att få färg ur dem.

Så för att förhoppningsvis få längtan att färga ur systemet har jag nu satt två plasthinkar med vatten, valnötter och ull i en garderob. I ena hinken ligger det dessutom en hästsko för järnets skull.

Funkar det så funkar det.
Funkar det inte så får jag väl värma lite och joxa.
Fast inte nu. För jag har andra saker som ska vara jätteviktiga och bli klara om några veckor.

God Jul!

Tomten har kommit lite tidigare i år till mig.


Först kom St Nicholas med mohair och angora, varav detta är ett prov på kidmohair.

Och så nu igår med doftande grå fårull.


Men mitt jullov infaller inte förrän i mitten av januari så jag får fortsätta längta efter (att göra något med) dessa mjuka klappar ett tag till.

En sån dag ...

Det var vad jag utbrast igår kväll när jag skulle lägga mig, precis som Oll-E i Pistvakt.

Då hade jag agerat spinnrockskurir och som tack för den tjänsten fått mohair från två getter och angora från en kanin.
Min erfarenhet av så luddigt garn har varit att det känns som att jag hela tiden har ett ludd som ligger tvärs över näsan. Men det har ju varit köpegarn (och det var länge sen för jag gillade inte den där känslan på näsan); nu är det förstås något Helt Annat när jag ska försöka pillra ihop luddet till garn, Helt Annat.
Den lyckliga spinnrocksägaren verkar inte ha någon blogg men väl en flickrsida.

Men jag fick förhållningsorder (som jag snabbt glömt detaljerna i) om i vilken temperatur man ska tvätta luddet så jag avvaktar ett tag. I julklapp har jag önskat mig en riktig termometer att ha till mina ullkonster. Sen så!

Naturligtvis ska det här finnas bra bilder på luddet. Men kamerabatteriet och det lilla ljus som dagen skänker var inte synkroniserade idag.

Dessutom fick jag ett bra besked i det ärendet som jag egentligen var ute och reste i.

När jag sen kom hem och läste Lottens hemlisbloggande julkalender, och ravelry, tills över midnatt så fanns en brasak till: Jag vann gårdagens utlottade t-shirt. Jag är så glad och mallig så det finns nästan inte!

Hur skulle detta kunna matchas?

Jo, med ett mejl idag: Nordiska museet vill ha ett av mina skolslöjdsalster på sin utställning!

(Dottern är modell på bilden jag skickade in.)

Nu äntligen så bloggar hon igen!

Efter att ha skrivit "varför tar det sån evinnerlig tid ..." bestämde jag mig för att tvinna ihop det tretrådiga.

Eftersom jag inte var riktigt säker på hur fantastiskt jag hade fingerspunnit trådarna beslöt jag mig för att ta satellitsländan för att tvinna. (Den är lätt och den är lätt att kontrollera.)



Singlarna lade jag i varsin burk där de helst skulle ligga kvar hela tiden, och det gjord de faktiskt också.



När man vindar upp garnet på satellitsländan så blir det nästan lika fint som på en turkisk slända.





Resultatet: 54 meter tretrådig tråd med 17 wpi.
Jag är nöjd och belåten.