Trämaskiner

Det finns ju en massa trämaskiner, alltså såna som är gjorda i trä: spinnrock, knäpphärvel, garnvinda och vävstol är de som jag har en relation till, men det finns säkert fler.

(Jo, jag har en vävstol efter svärmor som legat nedpackad i femton år ...)

Min gröna spinnrock har ibland fått för sig att den ska kasta av sig drivbandet och det är för att hjulet wobblar. Så idag har jag haft en "konsult" här, en träslöjdlärare. Han har fått virke av mig när jag haft för mycket trä som förut varit på rot här på tomten så jag tyckte jag kunde få en gentjänst.

Naturligtvis skötte sig den gröna exemplariskt och wobblade visserligen, men snöret höll sig på plats. Vi konstaterade tillsammans att det var järnaxeln som var lite sned. Han slog lite på den med en hammare, men den gav inte med sig. Sen vågade han inte slå mer för tänk om den skulle gå av!
Så då nöjde vi oss med det försöket och konstaterade att ska det spinnas på den gröna får det ske på en "bra" dag. Kastar den snöret så får den stå till en annan dag.

Jag visade honom även "kastanjetten från Kalix" och fick reda på att det är antagligen spolen som slår mot tenen på "hitsidan". Nånstans finns det nog en skevhet, men den vågar vi oss inte på. Nu vet jag i alla fall varför den klapprar. (Och lite charmigt är det.)

Knäpphärveln tog jag också fram och han förklarade vilket otroligt arbete det var att få alla kuggarna att bli precis så formade som de måste för att de skulle gå att passa in i gängorna på axeln ovan. För att inte tala om pillerilljobbet att skära till gängorna. Det finns visserligen ett verktyg som gör sånt, men det måste justeras med t ex silkespapper för att hamna rätt och tappar man det i golvet så är det förgjort med inställningen.

"Och gör man inställningen ena dan och kommer tillbaka nästa när det varit omslag i vädret ..." antog jag och han höll med.
Han konstaterade också att det var nån sorts hårt trä som kuggar och gänga var skurna i, och nån mer del var också i o-furu. Men sen var nog det mesta annat i furu.

Han sa också att han inte trodde sig om att kunna göra en knäpphärvel med den konstruktionen. Priset jag betalade, 50 kr, var ett hån mot hantverkaren. I dagens löneläge skulle inte 5000 kr förslå.

Jag frågade om spinnrockarna också. Den gröne från Öje, var det något man kunde anta var en julklapp från make till maka, eller kunde man anta att han kanske hade en liten "fabrik"? Han trodde på det senare, och sen förklarade han hur spinnrockshjul görs. (De snyggt svarvade ekrarna var bara de en indikation på att det var en kunnig man med tillgång till svarv.)

Hjulet började som ett antal klossar som fogats samman med någon sorts enkel laskning. (Heter det väl? Han sa ingen term.) Sen hyvlar man försiktigt så att de börjar likna nån sorts cirkel. Sen ska man ta fram svarven och hitta centrum! Och så svarvar man. "Bara sådär" är nog inte heller det arbetet.
Och nu inser jag att jag inte fattar hur ekrarna och navet kommer dit.

Med tanke på att spinnrockarna i trakten liknar varandra så är det väl inte otänkbart att de är från samma verkstad.

Sen hände en annan sak som jag skäms för.
När jag skulle visa den gröna så stod jag och trampade. Och rätt vad det var vägde jag fel på nåt sätt så att med ett brak gick något i närheten av trampan sönder. Men vi hittade inte vad det var.

Så dagens visdomsord är: STÅ ALDRIG OCH TRAMPA SPINNROCK!

Glad påsk!

Spinnrockarna har stått still och taket ligger kvar. Alles gut således. Nu har jag återupptagit rundstickandet av ärmar på samma rundsticka. Bålen är "nog" uppe vid halsringningen på framstycket och för att spara tid när jag får beslustångest om axelsömsavmaskningarna så har jag börjat på ärmarna, nerifrån.

Före påsk tvinnade jag tvåtrådigt. Det blev två härvor. Detta var den första; första bilden visar härvan uppspänd på härveln och den andra visar hur mycket härvan snor sig själv.

Nästa härva blev lite mindre, för den begränsades inte av spolens storlek utan av att ena singeln tog slut.

Det är fortfarande en bra bit kvar till ett homogent garn som är balanserat (dvs att härvan inte snor sig runt sig själv).

Men trots att andra härvan är värre obalanserad så gjorde jag somliga förbättringar tror jag. När jag märkte att det skulle bli ojämnt stannde jag rocken (ser man på bilden så förstår man att det inte skedde varje gång ...) och så exeperimenterade jag hur jag skulle hålla singlarna för att de skulle gå jämlikt in i garnet. Ibland fick jag hålla den ena mer i linje med garnet och den andra ut åt sidan, ibland den andra för att det skulle se bra ut.
Huruvida detta förfarande har gjort något åt balansen eller om garnet "slutar lyssna på mamma" när jag släpper det vet jag inte. Men synpunkter och tips emottages gärna.

Påskdags!

Nu är det påsk på gång.

Mina väl underrättade vänner på ravelry visste att berätta att man inte fick spinna eller dra slipsten på dymmelonsdagen, det vill säga igår. Överhuvudtaget skulle alla hjul stå still, all kringgärning skulle upphöra. (Och då förstod vi att scrolla med hjulet på musen borde ingå, och cykla och köra bil, även om flera av de föremålen inte fanns på den tiden som detta skrock uppkom. Frågan är om man får rundsticka?)
Såna skulle nämligen förvärra Kristi plågor och dessutom skulle taket blåsa av om man spann.

Det senare är jag personligen väldigt intresserad av att det ohänder.

Men så funderade jag på det där med Kristi plågor. Om man tänker att det som hände hände då så är det ju färdiglidet. Men ser man det som att han dog för våra synder, d v s för världens bortvändhet från Gud, så kan man ju se det som att man bidrar till den om man inte ids bry sig om att han dog utan håller på med vardagen istället, spinner t ex.

Jag antar med ledning av detta att spinnförbudet gäller fram till tredje dag påsk, även om Nordiska museet menar att kringgärningarna inte skulle ske onsdag till lördag.

För att vara på säkra sidan (vem vet hur skrockfullt försäkringsbolaget är?) så har jag bara tvättat ull på sistone.

Ny länk!

Nu kan jag inte undanhålla er den roligaste hästbloggen i nätet!

En sån charmig pizzahäst måste man ju bara läsa om.

Och precis som Lotten så förändrar han språket. Lotten skriver ibland om sin sekruttbil och Mullematten skriver om när Mullehästen reagerar jetemycket på fnöh och hästätande brevlådor och sånt. Det finns även en påbörjad grundkurs i hästeri så det finns något för alla hos Mulle.

Knäpphärvel

En liten pinne (eller preg som jag är uppvuxen med att kalla det) på kugghjulet hakar fast i en liten pinne på "hammaren" vilket gör att hammaren lyfts.

Så småningom flyttar sig kugghjulspinnen åt vänster och släpper pinnen på hammaren och *klonk* så faller hammaren och ger ifrån sig ett "knäpp". Nästa gång man hör det har det gått 60 varv.

Äntligen! (OT)

Som kanske en del av er känner till så har Elisabet här i länklistan bredvid haft ett "uppmuntringslotteri" sedan ... ja när var det hon började? Nån stans i trakterna av jul var det iaf.
Alla som ville vara med var tvungen att anmäla sig före ett visst datum och sen fick vi var och en en lott med ett rött hjärta på.

Sedan har det varit dragning varje lördag kl 11 i det gula huset på kullen i landet Halland. Notarius Publicus är sambon "pv" och ibland är harry där och övervakar också, eller nån av katterna. (Fast en gång var dragningen ute på äventyr och entreprenad.) Dragningen filmas och läggs ut på bloggen.

Många dragningar har det varit ... många vinnare av både tröstpris och förstapris likaså ... men min lott har ihärdigt legat kvar i den vackra träskålen.

Så nu i lördags var det dragning igen.

Och idag låg det ett paket och ett kuvert i brevlådan:


Och när försändelserna öppnats visade det sig att de innehöll ungefär det som hade utlovats.


Fast rakknivsmusselskal hade jag inte räknat med och jag hade missat det vågiga randmönstret på hjärtat.

Tack så mycket Elisabet och pv för att ni bjuder så på er själva och djuren.

Nu är det gjort!

Operationen gick bra.

Den utfördes medan jag var hemifrån.

Maken slog ut pluggen som var hemtäljd. Sen slog han in den igen, på ett något annorlunda sätt och grejerna satt ihop som om de var limmade.

Vi var dock inte riktigt överens när jag skulle tvinna ihop två trådar dock, så det problemet kvarstår. (Av någon anledning är den mindre samarbetsvillig när jag tvinnar än när jag spinner.) Drivtråden hoppade av flera gånger.

Och så hade den börjat knattra. Inte lika ljudligt som den bruna, men lite. Maken fingrade lite på den och så blev den tyst igen. Det får mig att hysa hopp om att det ska gå att få tyst på den bruna också. Det känns som att den inte skulle vara så populär att ta med sig på en spinnträff där folk skulle vilja prata ...
Den brunas spinnvinge plus spole väger förresten 190 gram. (Jag bara behöver notera det nånstans.)