ny tåavslutning

för mig i alla fall.

En del har ju en tåsilhuett som stämmer bra överens med pumps. Icke så med eder Cessi. Först minskar det vid lilltån och sen blir det rätt vad det är tvärslut.

När jag stickar raggsockar i vanliga fall så börjar jag minskningen vid lilltån vartannat varv och när jag gjort det ett tag så minskar jag på båda sidor av foten varje varv. En nystickad raggsocka stämmer inte väldigt väl med min fot, men det bättrar sig snart.

Med detta tunnare garn blev det annorlunda. Jag började minska på lilltåsidan som vanligt, men minskade varje varv. Dessutom minskade jag med maska 2 och 3 (nästnäst sist och näst sist). Så "sargen" som brukar vara två maskor bred på raggsockan blev fyra maskor här.
När alla maskor utom sargmaskorna var minskade på lilltåstickorna var det inte så mycket fot kvar framåt, så att säga.
Jag gjorde då en manöver där sargen "äter upp" maskorna som är kvar på de andra två stickorna, fram till det fanns fyra maskor kvar i andra änden. Då sydde jag ihop maskorna med maskstygn.



Jag hade sargen på en sticka och de ännu inte "avmaskade" maskorna på två andra stickor, en för ovansidan och en för undersidan sockan.

Så här:
*(Här börjar sargen.)Sticka 2 tills, 2r, lyft 1m, 1r, dra den lyfta maskan över den stickade, 1r, dra förra maskan över den senast stickade, vänd.
lyft 1 m, 2a, lyft 1m, sticka 1m avigt (nästa sticka), dra den lyftade m över, vänd. flytta över 1 m före sargen till sargstickan. Börja om från *

Skam den som ger sig.

Lyssna på föreläsning på nätet. Är inte det ett synnerligen gott tillfälle att sticka nåt okomplicerat under tiden? Sägs något jätteviktigt så stoppar man, kör om och antecknar.
Så, vad passar bättre än en vanlig hederlig socka?
Men skjutmåttet var inte i syskrinet. Nå, men då kan jag ju ta en rundsticka istället. Då kan jag dessutom sticka två sockor samtidigt, det är bra.
Men var är rundsticksasken? VAR ÄR DEN?? Jag har fortfarande ingen aning. Den har bara uppslukats av jorden eller röran eller nåt annat.
Makens skjutmått fanns iaf på sin plats så jag vet att jag använder stickor nr 3. Dessutom använder jag för första gången mellanraggi. Så får vi se hur det går.

gammalt FO

När jag tittade igenom gamla fotografier (ni vet, såna där på papper som man fick ut hos fotohandlaren när man lämnat in en film) i ett helt annat ärende kom den här bilden fram.

Mottagaren har vuxit åtskilligt sedan hon rymdes i den här för fyra år sen.
Anledningen till de många färgerna är helt och hållet rationella: det är restgarn och jag hade inte så det räckte i en färg. Garnet är Mika som är en blandning av ull och alpacka och hur mjukt som helst.

Koftan är hämtad ur boken Sparat som är en lite annorlunda stickbok.

VM-stickning

Även om jag själv befinner mig i "Christian Olsson-kategorin" så vill jag påminna andra hugade stickerskor/stickare om VM-stickningen.

Interweave knits hösten 2009

Här finns förhandstitten.
Det blir inget köpt av mig iår. Vi har inte riktigt samma smak jag och de på tidningen. Här är min rescension utifrån länken ovan:

Scoop pullover var faktiskt rätt intressant. Inte på mig, men som idé. Antagligen gör den sig bättre som kortärmad, men jag är ju en lite mer långärmad typ ...

Freyia sweater. När jag såg den på bild tänkte jag: bohusstickning i bomull. Jag blev verkligen förvånad över att det var alpacka/silke/kamel/kashmir när jag såg garndeklarationen. Den var väl fin, men jag är inte inne på det spåret.

Bandelier socks. Det har talats om att handarbete är förspilld kvinnokraft och vad är detta om inte det? Sockor slits. Sockor fastnar i konstiga skruvar i trappan. (Därav familjens inomhusbarfotaskap.) Redan när de spetsmönstrade sockorna kom på modet så var jag skeptisk. Det kvarstår.
(Säger hon som delade raggigarn i fyra kardeler och stickade tunna tunna strumpor på tunna tunna stickor och med dubbel hällapp ... Men de hade ett syfte: vandringsstrumpor till mig som så lätt får skoskav.)


Slanting Gretel tee. Söt fotomodell, söt tröjmodell, söt färg. Återigen inte för mig, den där är mer för dottern. Lite förvånad blev jag dock att den inte är insvängd i midjan. Och varför inte långärmat? Är det bara jag som alltid fryser mer om armarna än om kroppen?

Barcelona jacket. Snygg modell, snygg yta, snygg färg. Men är man lite lång så ser den där rundade nederkanten lätt ut som att plagget sitter på Vanheden eller Magnus i fem myror. Skulle jag göra den här skulle jag göra en horisontell nederkant. Men då skulle jag antagligen få göra om framkanten också till en lodrät. Kanske den blir alldeles förfelad då.

French braid pullover. Jag gillar inte så breda flätkardeler.

Nordic swing. Men hallå? Gjorde inte jag något sånt alldeles nyss? Men så konstig kragen ser ut bak?

Trellis and vine pullover. Är det bara jag eller finns det bara en modell på hur en tröja ser ut? Freyja sweater här ovan och många enkla tröjor innan dessa ser ut på precis samma sätt. Sen har de lång eller kort ärm. Färgmönster eller strukturmönster, uppe eller nere. Tja. Kanske ska man inte ändra ett vinnande koncept.

Alpaka tunic. Tänk, den där kan jag nästan tänka mig. Fastän den är kortärmad ...

Farmer's market cardigan. Jag vill gärna kunna knäppa mina koftor. Men jag blev väldigt glad åt de finurliga fickorna. Kragen var enkel men effektfull.

Sen finns det några modeller till. Men de är oviktiga för mig.

Hur i he...?

Ett framstycke. Lika många kantmaskor på båda sidor. 4 cm i skillnad på sidosömmen!

Någon som kan förklara hur det här gått till?

Och dessutom befarar jag att bakstycket blivit alldeles för kort jämförelsevis ... med båda framstycks-kanterna ... Tycker inte om att repa opp. Tycker det är bättre att repa opp bakstycket än framstycket trots allt.
Detta medför kortare ärmar. Ack ja ...

Noen for tweed?

I en vecka har jag befunnit mig på en norsk ö i havet, strax bredvid den här ön. Anledningen heter make + 50 år = fiskeresa. Huvudsysselsättningen var alltså att sitta i en liten båt på havet med ett låååångt snöre hängande nästan ner till botten. Som den Mamma Mu jag är så kändes det lite otäckt att det skulle kunna fastna fiskar på de där krokarna. "Det kunde ju vara fullständigt livsfarligt för dem." Men samtidigt så skulle ju priset för det hela kunna förbättras en del om man fick "gratismat" med sig hem.

Min erfarenhet av metning sade att jag blir rastlös efter tio sekunders stirrande på flötet, men det här var lite mer spännande. Hela tiden gällde det att hålla sig nääära bottnen - fast inte fastna, men få fiskarna att fastna. Så jag var ganska fullt sysselsatt hela tiden.

Tydligen förhöjdes min upplevelse av den nya varianten av fiskelina. Fastän det var hundra meter lina ute så kändes bottendunsen och fiskars nafsande lika tydligt som att jag hade suttit på köksbordet och slagit sänket i köksgolvet. Fantastiskt.

Stickandet blev under dessa långa sessioner på havet (näst intill kav lugnt!) kraftigt eftersatt. (För att inte tala om när vi snirklade oss ut mot övärlden på smala smala vägar längs bergssidor så branta att det kändes som att man skulle slå i huvudet om man reste sig upp. Ner till havet och sen högt upp igen på ett berg och så ner igen. Rent av under havet. Men de svenska, breda raka vägarna, var stickvänliga.)

Dock har stickade ärmar förlängts betydligt. Jag fasade att garnet inte skulle räcka till så långa ärmar alls, därför stickar jag dem uppifrån, men nu är jag mer i höjd med armbågen än "kort t-shirt-ärm".

Bilden och rubriken då? Jo tweed var vad jag tänkte på när jag såg de här öarna med knappt någon växtlighet alls. Svarta och vita lavar med inslag av gräs (mer eller mindre torrt) och ris. Det måste vara från liknande natur som tweedspinnarna fått inspiration till sina "prickiga" garner.

Svågerns tröja, den ännu inte påbörjade, fick sig garn till slut ändå, innan vi for. För ett år sen såg jag ut en nyans som skulle vara såå super. Men när jag då äntligen skulle få ändan ur i år och inhandla det så fanns inte tillräckligt mycket på affären. Till slut hittade jag en färg som jag tror blir bra också.
















Bilden är helt fräckt snodd av Garnkorgen där jag fann garnet.