KLAAAAR!!!

http://cessistickar.blogspot.com/2011/11/varfor-det-tar-san-evinnerlig-tid.html
Berättar om hur ullen färgas och förbereds för att spinnas.

https://cessistickar.blogspot.com/2012/07/jag-har-alltsa-bestamt-mig-for-att.html

Berättar om att jag behöver mer lölkfärgad ull.

https://cessistickar.blogspot.com/2012/12/long-time-no-see.html
Berättar om hur spinnandet av den lökgula tråden har börjat.

https://cessistickar.blogspot.com/2013/06/blir-klar.html
Berättar om hur den andra tråden spunnits och tvinnats med den första.

https://cessistickar.blogspot.com/2013/07/fardig.html
Berättar om att det nu finns 290 gram färdigt garn och att det finns planer på att kombinera det med garn spunnet av nougatfärgad ull av värmlandsfår. (Det gick åt skogen med de planerna för rätt vad det var satte jag mig och nöjesspann den ullen i helt fel tjocklek utan att tänka på det här projektet.)

https://cessistickar.blogspot.com/2016/04/prova.html
Berättar om det första försöket och den första provningen. Tack och lov inte ens ner till armhålan.

https://cessistickar.blogspot.com/2016/05/gula-koftan.html
Berättar att det går framåt och det framskymtar också att den nougatfärgade värmlandsullen fått en stand-in i tanken av grå gotlandsull.

https://cessistickar.blogspot.com/2016/10/tredje-gangen-gillt.html
Berättar om hur tanken på gotlandsullen överges när den prövats i verkligheten och hur jag inser att jag behöver mer garn av den sort jag har 290 gram av.

https://cessistickar.blogspot.com/2017/06/nu-ar-jag-har.html
Berättar om väldigt många andra saker än denna kofta, men också om att färgandet av ull fortskrider.

https://cessistickar.blogspot.com/2017/07/tdf.html
Berättar om att det återigen färgas ull med gul lök till den här koftan …

Det har inte berättats om att garnet drygats ut med avocadofärgat garn istället för det grå. Eller att
stickningen avstannat för att jag behövde koncentrera mig för att ta beslut om ärmlängd och midjelängd. Inte heller att olika varianter av kanter så småningom provats.

Den här bloggposten berättar att det nu även finns knappar!

Tack Sybingon för att det finns en ufo-ruta och en knapp-ruta.
Tack värmen för att mutan "stor godispåse" med lätthet har kunnat ersättas av "vattenflaska" vid isyandet av alla dessa knappar och några dessutom två gånger då de hamnat lite fel.

Tack maken som tog sig an uppdraget att fotografera koftan på mig.

Ny länk

I många år har jag gått vidare via Maria Carlanders blogglista. Men jag anar att hon inte är så aktiv på sin blogg längre och nu när en av favoriterna där har bytt adress är det lika bra att jag lägger in den nya länken på min egen blogglista: Alicia Sivert.

Alicia är en sprudlande skapare som verkar spruta ur sig alster i alla möjliga tekniker, mestadels kanske ändå bildrelaterade. Jag blir glad av hennes blogg och inspirerad, även om jag inte känner att jag har tid att "hinna ifatt henne".

Den värmen, den värmen ...

Säsongen för stickade plagg är inte just nu, så kan vi säga.
Men man kan ju sticka för det.

Helst ska man ha bilder på det också. Men i nuläget är jag bara glad att jag alls bloggar. Bilder får komma senare. Telefonen hade glömt av att den var en kamera, men idag var den en timme hos farbror doktorn, så nu är den frisk igen. I båda linserna dessutom! (Den har varit suddig i sefishlinsen ett bra tag nu.)

Eget omgjort raggigarn, från fyra till tre kardeler, håller på att bli sockor. Det tog tre försök innan hälarna hamnade där de skulle. Jag var lite optimistisk och startade första gången ca två cm för tidigt.

Siri håller på att bli till! Jag har köpt originalgarnet från Solkusten och håller på med oket. Om jag inte hade gjort fel och upptäckt det många varv senare -- två gånger! -- så hade jag nog varit förbi ärmavtagningen. Men men. Garnet är jättemjukt och fint och det blir en tjock och mysig kofta, i alla fall på oket där nästan alla maskor är flätmaskor. Men det blir förvånansvärt stickigt, verkar det som.

En kjol, jag fick akut behov av en kjol, hittade jag på, och tog fram brevskolans pärmar och fann en kjol och tittade i korgen för tyg och fann ett tyg som ruvat i sisådär 25 år. Lillflickan som skulle fått en klänning är vuxen. Det räckte till en kjol, med linning och två fickor.
Dessvärre upptäcker jag när jag använder brevskolan att den är inte riktigt så förklarande som jag skulle vilja. (Eller så tittar jag inte under rätt flikar kanske.)
"Stryk på ett mellanlägg på linningen om tyget är tunt." Ja, men kanske man ska fylla på med: "Tänk på att det ska in en resår också som rynkar alltihop och så blir det rätt stadigt av att en söm sys mitt på linningen när resåren är i också."

Det skulle också kunna stå: "När du syr på linningen på kjolen så kommer den första sömmen att bli slät mot tyget och den andra sömmen ger en liten kant. Fundera över vilken sida du vill ha utåt."
På alla de snygga bilderna med modeller så har de satt ett skärp i midjan så att man inte ser. Dumt.

I nuläget har jag kommit så här långt i sybingon:

De orangea prickarna är för kjolen, de gula för när jag stickade på mitt ufo i solen och lade upp det på instagram. Den gröna pricken är för Siri.

Så fort jag sytt i (massor av) knapp(ar) så har jag slutfört ett ufo och två rutor till får gula prickar. Och Skapa ett plagg ska ju också ha en prick, ser jag nu. Och Siri är ju mönstrad.  Där ska det ju också vara en prick.

Lyckas jag sen brodera något till hemmet i material som blivit över har jag två rader klara! 

sybingo 2018! (Uppdat)

Här kan man läsa mer om årets sybingo.

Det finns en länk där för att ladda ner själva brickan, men min dator låter mig inte få med själva texten. Det är oerhört fånigt och inget som jag kan klura ut hur jag ska få det att fungera så här dags.

Jag har heller inte riktigt tagit mig tid att läsa uppdragen. Men imorgon kanske.

God natt!

Och där hittade jag åt en ordentlig bricka på Alicia Siverts blogg:

Lupingrönt (mer bilder nu)

Minns ni att jag färgade med lupiner förra sommaren? Jag hade hört att det skulle bli grönt, men jag fick en brungul färg. Snygg, men väldigt ogrön.

Jag testade vidare i år. Ryktet sade ju "blå blommor, men ta det gröna också". Den här gången tog jag bara blå blommor. Möjligen att stammen bakom blommorna kom med också.

Men först måste man ju ha ett garn att färga. Så då tog jag fram min påse med nordviksull. Tänk att det fortfarande finns kvar av den där ullen! Och så kardade jag och spann och tvinnade ett tvåtrådigt garn. Det kändes lite stressigt, för lupinerna hade blommat i flera veckor och frökapslar hade börjat ta över. Jag kör förbi läskigt mycket lupiner när jag far på jobbet.

Men så var garnet klart och dessutom betat med alun.

I med blommor och i med garn.

Och det blev grönt!
Ivern slog till och jag letade i gömmorna. Hittade ett garn av samma ull som det stod: "kanske betat" på. I med det också. Och några meter vitt bomullsgarn med en viskostråd fick fara i också.

Det första garnet hade kokat en timme när jag slängde i de andra också och stängde av och lät det stå över natten.

När jag sen tog upp härvorna nästa morgon så fanns det ju kulör kvar i vattnet.
Vad gör snåla Cessi då? Åker på Coop och köper ofärgat raggigarn, tvättar det, betar det med alun och stoppar ner det i färgresten! Förstås. Inte hade jag tid att spinna. Badet hade ju säkert hinna mögla innan jag var klar.

Men ack och ve. Det var bara nåt grått kvar till de härvorna. Så då jag gick jag ut och hämtade mer lupinblommor och stoppade ner dem i det avsvalnade vattnet. Nästa dag kokade jag upp badet igen, med blommor och garn i.
Det blev inte samma färg som första härvan, men det är i varje fall inte ullvitt längre.

Här syns då från vänster: det nyspunna garnet som färgades först, betat med alun; det gamla garnet som "troligen är betat", vilket kanske var bara alun eller i en kombination med vinsten; raggigarnet som fick sistslurken och lite påtår. Längst ner ligger bomull-viskos-garnet, obetat.

Vad jag fått ut av det här?

Tre olika gröna garner.

Frustration över alla blåa lupiner som bara står där och snart fröar av sig och det är inte utkommenderat några trupper som använder all den här slösande resursen. Själv ska jag ju jobba och har inte möjlighet att ta hand om mer nu.

(Frustration på Vägverket som förra året sade att de skulle bekämpa lupinerna och ta bort dem innan de fröade av sig. Förra året hann de inte. I år är de hopplöst efter också. Menar de allvar måste de ju klippa ner plantorna strax de tittat upp! Jättemånga gånger! Det är ju hopplösa rötter.)

Sen noterade jag att de två hemspunna garnhärvorna var kortare än raggihärvorna, trots att jag har använt samma härvel. Jag anar att de hemspunna krympt i tvätten.

oj vad tiden går

Men nu har jag i alla fall en dator som vill veta av telefonens bilder.
(Telefonens bilder går inte att lägga in direkt i bloggen. Så det är tvunget att mellanlanda i en dator.)

Det har nog hänt en del stickning sen sist. Den blå koftan är färdigstickad, men har ännu inte några knappar. Och så har jag två par sockor att redovisa.
Först de Kai-mei-strumpor som jag svamlade om 6 februari och sen använde jag upp resten av garnet till ett par maeva-strumpor. Men skaftet blev av ett annat garn som i affären såg likadant ut, men som visade sig vara något mörkare och spräckligt på det sättet som jag hade förväntat mig att det andra garnet var när jag såg det i nystanet. Ack ja.

 Av opedagogiska skäl är det maeva-strumpan till vänster ...

Här ser man hur resåren går från sidan av foten och snett framåt. 

Det konstiga är att när jag senare slöbläddrade på ravelry såg jag att jag hade märkt upp ett par strumpor med sådan resår, så jag hade inte behövt modifiera. Men nu när jag skulle ha tag på den beskrivningen så hittar jag den inte.

Nåja.

Sedan sist har jag också haft besök av några som velat spinna. Det är kul att det finns intresse (och att jag är så pass duktig att jag klarar att lära ut).

Jag har också slaktat restgarn av tre raggisockor. Tidigare har jag tvinnat ihop dem med en nyans i varje tråd. Nu funderar jag på att göra en tombolavariant: Alla nyanser ingår i alla kardelerna, men slumpen avgör hur de hamnar ihop i tvinningen. Men det är inte påbörjat än, bara slakten.

Istället har jag sytt en kjol!

Jag har länge spanat på Clara stickar och Alicia Sivert och blivit sugen på att sy jag också.

Och för några veckor sedan "tog jag tag i saken". Jag hittade åt tyg jag nån gång tänkt till kjol, men det visade sig att stuvbitarna hade olika nyans, vilket jag inte uppmärksammat när jag köpte dem.

Innan jag deppade ihop om det satte jag istället saxen i ett projekt som aldrig blev klart: en klänning med prinsess-skärning som passade för tjugo kilo sen ... Men kjolen kunde jag ju använda! Så nu har jag en ljusblå kjol.

Allan hade förstås en fantastisk knapp till den med.

Månne jag kan hitta på något annat i tyg, nu när jag är igång?

(Eller ta tag i projektet som nu legat tämligen stilla i drygt fem år ...)

Eller kanske vänta tills sybingon presenteras.

bilder!

Äntligen befann sig allting på rätt plats! Vi börjar med tröjan i egenspunnet garn som stickades uppifrån och ner.

Det är inte lätt att hålla sig diskret som fotograf ...

Det gröna är färgat med Kool Aid, det mörkgula med (blåa) lupiner (om det gör nån skillnad). Övriga garner är av olika ullkvaliteter som jag hittat i gömmorna.
Förkortade varv så den blev högre i nacken.

För säkerhets skull, för att det skulle räcka bättre, så har jag valt att vara snål med storleken och gjort mycket intagningar på kroppen, om än jag, efter att ha gjort ärmarna, stickade om kroppen lite mer generöst. Men jag kunde ha varit mer generös vid avmaskningen på nederkanten.

Först en solskensbild på alafosslopi-koftan för den är mest rättvisande vad gäller färgen. Den är också stickad uppifrån och ner.

För ovanlighets skull blev det en v-ringning som jag inte alls uppskattar annars. Men kanske det fanns en snålhetstanke i det den här gången också. Det fanns inte obegränsat med garn på butiken. Jag har inte "efterbehandlat" halskanten med ytterligare stickning, utan det är stadkanten som är kant.
Eftersom jag gillade knappkanten på kittiwake så blev det en sån den här gången också.

En liten diskret rand i "sidsömmen" (och "ärmsömmen") av 1 avig maska vart fjärde varv. Hjälper till att hålla räkningen så att knapphålen blir jämnt fördelade.
Muddarna är inte fullständig resår utan är 1 rät-1 avig-resår ena varvet och räta maskor andra varvet. Jag minns inte om jag gick ner någon storlek på stickor.

När jag gick in och bytte plagg såg jag julklappshalsduken på hatthyllan och tog ut den för dokumentation också. Den är alltså kardad mohair spunnen på turkisk slända och stickad 1r 1a. Men första och sista varven rätstickade över en tredjedel så många maskor. De snygga(?) hålen i stadkanterna bara blev. Någon trodde att jag designat dem, men inte så.
(Varför jag inte kan få ha bilden åt rätt håll vet jag inte.)

Medan vi ändå är inne på "stickning till maken" så kan vi ju visa fiskehalvvantarna som varit klara ca ett år nu. Fortfarande väldigt lurviga, men man kan se tendenser till ihoptovning i handflatorna nu.
Det är alltså sländspunnen gotlandsull.