Visar inlägg med etikett punis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett punis. Visa alla inlägg

lördag, september 05, 2020

Inför nästa års sybingo ...

Det här är årets sybingobricka:

När jag såg den så tänkte jag på min uttjänta kofta och så rutorna: skapa något i återvunnet material, gör en remake, testa en ny teknik, skapa med garn.

Jag vet inte om det syns så bra, men den är lagad på armbågarna och har ett stort hål under ena armen. Och på en del knappar har färgen lossnat.
Dessutom har jag ju gett uttryck för att jag inte är riktigt nöjd med att färgställningen skiftar med vilken av härvorna som jag använt, vilket jag kom på efter en bit på ryggen och sen försökte kompensera för på framstyckena och ärmarna.

Så, vad vore mer passande än att repa upp tröjan, repa upp garnet, blanda om bitarna och spinna nytt garn? Hepp! typ.
Men så insåg jag att det skulle jag inte hinna i sommar. Men jag skulle kunna förbereda för nästa års sybingo! Så jag lade listigt ner det här projektet i sommar för att tjuvstarta på nästa års bingobricka nu i höst! (Nej, naturligtvis har de inte en exakt likadan bricka nästa år, men somliga rutor känns som mer återkommande än andra.)
Häromkvällen satt jag alltså och repade upp hela koftan. Det gick förvånansvärt fort, med tanke på hur lång tid det tar för att skapa en kofta. Det är inte utan att man tänker på entropi och liknande uttryck.
Redan tidigt kollade jag lite på fiberlängden och höjde en del på ögonbrynen. Max 5 cm. När jag började handspinna hade jag ganska kort ull, knappt så kort. Och någon kommenterade att om jag kunde spinna den så skulle jag ju vara väldigt duktig.
Det kan vara så att det är skillnad på vilka fiber man kan använda om man har ett spinneri eller om man handspinner. Inte alls omöjligt. Men med så korta fibrer är det nog inte så konstigt att den där koftan inte blev så hållbar. Det var ett ganska fluffigt garn, vilket alltså inte gör att fibrerna håller ihop så mycket. Så även om "Spinning Jenny":s ättlingar kan spinna med så korta fibrer så blir ju inte resultatet det bästa ändå.

Nå. Jag repade upp lite till av garnet, drog isär fibrerna så att det inte fanns någon garnkänsla kvar nånstans utan det var bara fluff. Jag kardade det och rullade upp det på en pinne och gjorde en puni av den och sen spann jag på min turkiska slända.
Ett försök att visa hur ojämnt garnet blev. Det gick att ha sländan hängande mestadels, men den behövde stödjas en hel del också.
Det räckte till ca 1,5 meter tvåtrådigt garn

Men det blev ju inte alls likt garnet som kom från koftan.
Och garnet från koftan är nött och inte något att bygga något stort av. På en del ställen är det naturligtvis mindre nött, men orka hålla på att kolla upp. 

Nej, det här garnet blir nog inte till någon hjälp i nästa års sybingo. Kanske att nån vill ha det att dreva ett hus med eller nåt. Men var hittar man en sån?


lördag, augusti 11, 2012

fluffus domesticus

Man tar en voffsepoffs
 Och sen tar man hand om håret som ramlar av den.
 Sen kardar man det och rullar upp på punis, dvs man lägger en sticka på kardan och rullar upp kardfloret på den, ungefär som man rullar upp håret på papiljotter eller silkespapper på rullen när man gör smällkarameller. Sen drar man ur stickan ur florrullen. Voilà en punis.
 Sen kommer vi till själva grejen: spinna av dessa korta fibrer. Tydligen är de bästa verktygen en tahklislända eller en långrock. Jag har ingendera så jag får fundera själv.
En tahklislända är en liten, tung, stödd slända med krok upptill. (Vanliga stödda har ingen krok.) Tung för att den ska rotera flitigt.
Eftersom min tunga träslända roterar flitigt och har krok så fick den leka tahkli.
Jag tycker den klarade uppgiften rätt bra. Det var värre med mig. Spinna med långdrag är spännande. Men rätt vad det var så höll jag emot med vänsterhanden nånstans på tråden och så gick inte snodden fram och vips så gick garnet av. Så småningom hade jag flera småsnuttar som vägrade sitta fast så då kardade jag om dem. Om det var de fibrerna det var fel på eller mig vet jag inte, men det försöket lyckades inte fullt ut. Jättefin puni, men det blev inte tråd av hela.

Nu får garnet vila lite innan jag tvinnar det. För tvinnas måste det, det är alldeles för skört för att bli entrådigt. (När jag fingerspunnit hundhåret förut på skoj så har jag behövt tvinna det fyrdubbelt för att det ska ens låtsas vara hållbart.)

Innan jag kom på att jag skulle använda sländan försökte jag mig på att spinna på gröna rocken. Det gick ungefär som nu: somliga drag höll ihop och somliga gånger så gick allting bara av, av, av och av.