En sjal har ofta en trekantig form, men den kan stickas i olika riktningar. Jag tror att den enklaste varianten är den som här nedan illustreras med röda streck.
Man börjar längst ner och så ökar man antalet maskor på ett sätt som man bestämmer själv: t ex mellan första och andra maskan på varje varv. Gör man något sorts mönster i sjalen så hamnar det i horisontella rader parallella med överkanten. Överkanten är avmaskningsvarvet.
En annan metod börjar i ena sidsnibben. Då kan man inte öka i varje sida utan får bestämma sig för att "den här sidan är överkanten" och "den här sidan är den som strävar ner mot mitt-bak-snibben". Det är längs den senare sidan som man ökar t ex som i det förra exemplet: varje gång man börjar varvet vid denna sida så ökar man en maska.
Gör man en sjal enligt denna metod och har en begränsad mängd garn men vill göra en maximalt stor sjal så behöver man veta när hälften av garnet gått åt. För när man har halva mängden garn kvar så måste man istället minska en maska på samma ställe som man tidigare ökade, och i samma "hastighet".Mönster i den här sjalen blir i lodräta rader. Här är avmaskningsvarvet bara någon enstaka maska längst till höger i bild.
Om man istället vill ha mönsterrapporterna parallella med sidokanterna och en "söm" mitt bak så gäller den metoden som illustreras med de blå strecken.
Man börjar mitt bak i nacken med en liten lapp: lägg upp tre maskor och sticka rätstickning i åtta varv. Sedan tar man upp fyra maskor i den sida som är närmast sist stickade maska. (Se de röda pilarna i bilden till vänster.) Efter det tar man upp tre maskor från där man lade upp tre maskor. (Se de röda pilarna på den högra bilden.)
Nu har man tio maskor som är dem som resten av sjalen utgår från:
Det som bilden ovan visar befinner sig i mitten längst ner på sjalen i bilden nedanför här. (Den här motsvarar alltså sjalen med de blå varven inritade ovan, fast upp och ned.)
De tre första maskorna (av de tio) är kantmaskorna som bildar vänstra halvan av sjalens baskant.
De tre sista maskorna är kantmaskorna som bildar högra halvan av sjalens baskant.
På varje rätt varv (o-avigt alltså) ökas en maska mellan kantmaskorna och de övriga maskorna.
Av de mittersta fyra (i det här fallet) benämner man de två mittersta som "mittmaskan".
(I andra beskrivningar stickar man sju varv på startlappen och tar upp tre maskor längs långsidan och då blir det naturligt nog bara en mittmaska. "Hantera" de
två maskorna i
den här beskrivningen som "en mittmaska".) Öka en maska på var sida om mittmaskan vid räta varv.
Vid varje rätt varv ökas alltså fyra maskor: en i var sida och två i mitten.
Varven i den här sjalen är alltså parallella med sidokanterna som alltså är avmaskningsvarvet.
När man avmaskar sjalar med långa avmaskningsvarv (som det senaste exemplet) så är det viktigt att det blir en elastisk kant. (Speciellt om det är en spetssjal som behöver spännas ut kraftigt i vått tillstånd för att mönstret ska framträda tydligt.)
Ett sätt är att sticka två maskor, dra den första över den andra. Gör en luftmaska (tänk virkning).
Sticka nästa maska på vänsterstickan.
Dra luftmaskan över den stickade. Gör en luftmaska.
Repetera de två sista raderna tills alla maskor är avmaskade.
Förutom den trekantiga sjalformen så finns ett otal andra. Man kan ha fyrkantiga sjalar: som en bred halsduk eller som en liten filt.
Man kan göra ytterligare "mittmaskor" på den sista trekantiga sjalen ungefär mitt på axeln. Då vinklas kantsidorna lite så att man omfamnas bättre av sjalen
Man kan göra en asymmetrisk trekantig sjal som ökar maskorna i ena kanten (jämför bilden med gröna varv inritade) hela tiden och sen avmaska vid motsvarande halva sjalen. Formen blir då den som brukar användas för att beskriva Pythagoras sats. Kanterna motsvaras av hypotenusan och ena kateten och avmaskningsvarvet är den andra kateten.
Ha en trevlig stickning!
(Fotona och den omvända sjalbilden har jag hämtat från
Knitting Dailys nyhetsbrev 2 januari 2015.)
