Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.

Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Kampes tvåtrådiga när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!

Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.

Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag och mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!

göra garn

Det finns en rubrik som heter "på stickorna" i spalten här bredvid. Men det finns inga indikationer på vad som är på gång på garntillverkningsfronten.
Men det här har jag gjort i sommar i alla fall.

Det blå är första härvan av ett 100g-projekt. Jag spinner på en pinne och det är långsamt och det är tunt och det är rofyllt. Härvan väger 15 g, är tvåtrådig och skall följas av fler.

Det bruna väger 60 gram och är spunnet på ... Louëten om jag inte missminner mig. Det är värmlandsfår som ingick i goodiebagen vid spinnhelgen i Brån förra året. Då kardade vi den i en kardmaskin och sen har den legat sen dess.
Det blev rätt tjockt och spanns på långdrag.
Inte förrän jag var klar kom jag ihåg att jag hade ju tänkt spinna det för att kunna använda ihop med det hemspunna hemfärgade tvåtrådiga garnet jag gjort tidigare, så att det skulle räcka till en kofta. Men nu är det för sent att tänka om. Vi får se om det går att använda något av den gotlandsull jag fick tidigare i vår istället.

De tre härvorna som kommer sen är tretrådigt omgjort raggigarn, 181 g. Det är det här och det här strumpgarnet som tvinnats med helvitt garn. Det är det här garnet där de två kolorerade trådarna är Z-spunna och den vita är S-spunnen och så är det S-tvinnat.Vi får se hur det blir uppstickat sen nån gång.

Den sista härvan är det som blev över förra gången jag gjorde tretrådigt garn kombinerat med det som blev över den här gången av det Z-spunna. 18 g.

När jag tänker på saken har jag nog ganska mycket garn som bara ligger och väntar på att stickas upp. Jag anar att en liten genomgång av alla garnerna kan behövas. Köpa garn behöver jag inte göra i varje fall. Inte för att hålla stickorna igång. Möjligen om det är något speciellt som ska bli till.

lite pigg, (uppd)

men bara lite.

Idag kommer det några bilder till.

Först en med de små garnhärvor som jag producerade. Bouclégarnet har en kärntråd av vanlig hemifråntagen ull. Det ingick i förberedelserna att man skulle ha med sig kärntråd och sytråd. Sytråden är för att man till slut förankrar bouclét med den. Jag grabbade tag i en gredelin tråd och när jag sedan tittade ner i Ingrids mohairlockslåda så var det inte speciellt svårt att bestämma sig för några gram av det gredelina som var såå ton i ton.

En mer närgående bild av själva bouclén. Barbro från Finland, som var vår ciceron i den här konsten, menar att mohair är den fiber som ger snyggast alldeles runda öglor. Skärskådar man mitt garn ser man att det finns både öglor och fnurror och oögliga partier. Men det sägs att man kan pillra till det. Så jag får väl spänna upp det genom trädgården och justera det. Läsglasögon och en tunn virknål går det nog åt.

Det ingick även en liten påse (påse à la köpa sommarplant) med värmlandsull. Alltså inte ull från nåt får som lever i Värmland utan ull från rasen värmlandsfår. Om jag förstått saken rätt så finns de fåren i tre färgställningar: vit, nougatbrun och mörkbrun. Så vi fick en rejäl näve av vardera färgen. Det vita på den här bilden är det som ännu inte blivit processat av mig.

Å tog en bild av mig när jag kammat klart en tuss och sen dizzade, det vill säga drog ut det kammade i en lång korv genom ett litet hål.

 

Sen virar man ihop den långa korven till ett fluffigt fågelbo som "knyts ihop" av att änden dras genom mitten av fågelboet. Det är viktigt att man håller ordning på vilken ände som är vilken och att man sen spinner från samma ände.

 

 

 

Så här många fågelbon gjorde jag i söndags och till höger syns "resterna" som dock inte alls ska ratas utan som sen kardas till något annat.

Kammen som syns på bilden ovan är fastsatt i bordet och så kammar man med en likadan, lös kam. De är ganska tunga (och vassa!) så det är skönt att man inte behöver fäkta med båda framför ansiktet. Och min högerarm som jag överanvände veckan före var också glad att den slapp vara inblandad. Den kunde ligga och vila sig på bordet medans vänsterkardan skötte kammen och sen bara rycka in när det handlade om slutfasen, dra i topsen genom hålet.

 

Den nougatfärgade ullen glömde jag att föreviga innan jag maskinkardade den. Det blev hiskeligt mycket fluff som med svårighet fick plats i en fruktdiskplastpåse.

Rätt vad det var kom en av deltagarna och var lite salig. Hon hade hittat en skattkammare! Andra kallar det grannens fårs ull som blivit dumpat vid gaveln i höstas. De sägs vara av samma korsning som fåren som lämnat min första ull, men grejen var att här var fibrerna ungefär dubbelt så långa!
Så jag kastade mig runt knuten jag med och drog fram så mycket jag vågade utan att skämmas. Dessvärre tvättade jag den nog lite för häftigt (det här hände efter lunch och tiden var knapp) men jag tror att det ska gå att fluffa till. Hade jag varit lite coolare hade jag knött ner den i en plastpåse och knutit till (så att den visst skulle få åka med i bilen hem) och sen lagt den i blöt här hemma. Men man lär väl sig av sina erfarenheter.

(Uppdatering)


Jag handlade ju lite glitterfibrer också av Kia som kom förbi. Det är tydligen inte nåt som man stoppar i mer än typ en fiber i taget så den här lilla tussen kommer att räcka rätt länge ...

Spinnhelg i Brån!

Så har då den sedan mars emotsedda spinnhelgen i Brån hos Limmo-design ägt rum. Sisådär fjorton personer dök upp och fick snurr på det mesta: spinnrockar, sländor, kardmaskiner, centrifugen ...


Kammarna var det inte så mycket reellt snurr på och det var tur, för det fanns stor punkteringsrisk på de vassa taggarna, men de användes flitigt under lördagen.

Då skulle vi nämligen invigas i bouclégarnspinneriets hemligheter.



För det ändamålet hade Ingrid färgat mohairlockar och allihop slängde sig över ögongodiset. Ja, det var klappgodis också!



Jag valde gredelina mohairlockar som jag kammade och sen spann. Sen snålade jag och kardade resten av fibrerna och spann dem med. Efter ett tag insåg jag att gredelin tråd mot ljus jeanskjol inte var optimalt, speciellt som mina läsglasögon inte hade kommit med. Sån tur att jag hade tagit med en hemlisbloggartröja som jag kunde ha i knät som kontrastbakgrund. Någon kom med den klämmiga idén att ha ett tvåfärgat förkläde: ena sidan svart, andra sidan vit. Ett sådant skrivs genast upp på önskelistan. (Hur det används vid sländspinning har jag inte kommit på. Eller jo? Man hänger det på väggen bakom tråden.)


Bild på det fantastiska!(?) bouclégarnet som jag vid fototillfället fortfarande spann.




När alla blivit kokotrötta efter att ha rest, spunnit, kammat, tvinnat, ätit, umgåtts i en himla massa timmar hela hela dagen var det dags att bryta upp för kvällen. Vi var några som hade hyrt ett hus i grannbyn Strand och pga kvinnfall pga manfall fick jag egen kuppe i det mest orangea rum jag sett på väldigt väldigt länge. Motljus och telefonkamera kanske inte riktigt skvallrar hela sanningen. Om jag somnade ovaggad? Jajamän! Väckarklockan hade ringt klockan fem för att jag skulle hinna i tid.



Men före sänggåendet tog jag mig en kvällspromenad i de vackra omgivningarna.


Här ligger allas bouclégarner och skryter sig ihop med några andra små härvor som också spanns under helgen.

Enligt konstens alla regler ska jag naturligtvis här även förevisa den värmlandsull som ingick och ordenligt visa mina åstadkomna härvor. Men enligt regeln som har förtur handlar det så här dags mer om att göra kväll än att börja fotografera. Så ni får ge er till tåls.