fredag, oktober 04, 2019

Framme!






Titta så fint det blev! Nu får han stå still i växten i vinter. ;-)
Tack till systerson som modellade så bra och systerdottern som tog bilderna.

måndag, september 30, 2019

KLAR!

Ähum. Ja visst ja. Jag borde ju ha fotograferat den innan jag packade den ...
Men nu är tröjan till systersonen klar i alla fall.
Jag får hoppas på att det går att få en bild när den är på plats istället.
Det borde bli på onsdag.

lördag, september 28, 2019

Något litet

Det är klart att det här inte räddar världen, men många bäckar små …
Tvålbitar som blir för små, så att man byter ut dem mot en ny stor fin tvål. Hur använder man dem?
Ett sätt är att trycka fast dem på den nya tvålen.
Men den här gången ville den inte fastna. Och så blev den en massa småbitar istället.
Då tänkte jag ut att en liten påse för småstumpar av tvål vore kanske en idé. Då borde man kunna använda "vartenda milligram" av dem.

Min tanke var en påse i nylonnät, men det hade jag inte något hemma. Och när jag gick på loppisen så hade de inte där heller. Men i en byrå där hittade jag linnetyg, tänkt för något broderat.
Broderi var väl att ta i, för den här påsen, men jag sydde i alla fall sömmarna för hand. och fällde dem, eftersom det skulle bli slitage på påsen av allt knådande när man använder den.
En liten bit sidenband försluter påsen.

Efter en gångs användning såg påsen ut så här.
Sedan har det blivit många fler och dessutom har en större tvålflisa som degraderats från förstatvål kommit till.
Jag skulle nog rekommendera att använda nylonnättyg, för det här tyget torkar "aldrig" och det kan bli lite "sur tvätt"-lukt av det. 
Å andra sidan så kan man ta den våta påsen och rulla den i handflatan och bli tvålig innan man sätter igång vattnet - och då sparar man väl en skvätt vatten på det. Varje gång.
Surtvättlukten försvinner när tyget tvättas av tvålen när man använder den. Praktiskt!

Som sagt, den här påsen räddar inte världen, men den kan sätta igång tankar om slöseri och smarta lösningar.

måndag, september 16, 2019

Projekt Skjorta

I ett inlägg tidigare i sommar nämnde jag att två jobbskjortor gått sönder.

Båda två likadant, men orka fota en svart …
Så småningom tog jag mig för att laga dem.

Jag hittade en liten bit lakansväv som jag klippte i ännu mindre bitar och nålade fast på baksidan.

Sen sydde jag för hand fast det trasiga tyget i lappen så att traskanterna blev täckta av tråd. Och så ramade jag in det hela. Det är knepigt det här med lagningar. Ska man göra dem så osynliga som möjligt eller ska man säga "Ja ja, du ser att det är en lagning här. Jag vet det också och jag tycker vi ärar den." och så gör en grej av det, som de där japanska lagningarna med vit tråd på mörkt indigofärgat tyg? Jag gjorde något halvt mittemellan.

Sen passade jag på och lagade kragens överkant också. Små små kaststygn över kanten.

Därefter gjorde jag något helt annat. Jag köpte 2½m lakansväv och så kontaktade jag en kompis i samma bransch: "Är du också less på dålig passform på jobbskjortorna? Jag tänker sy en. Ska vi göra det här till ett gemensamt projekt?

Och Yes! Hon var på.
Jag googlade alla skjortmönster jag kunde hitta och valde ut några objekt som vi kunde fundera över.
Och en lunch några veckor senare gick vi igenom mitt urval och fastnade för två modeller. Och så beställde vi dem.

Några veckor senare hade mönstren kommit och vi träffades för att rita av dem.

Så nu har vi varsina pappersvarianter av första skjortan, en Harrison från Cashmerette.
Antingen blir de bra eller så går det åt skogen. Men då vet vi en massa mer i alla fall.
Jag var helt slut efter ritamönsterträffen av all koncentration och förväntan. Men då hade vi ändå inte kollat upp att ärmlängden stämmer, och det är ju något som jag retar mig på, så det måste vi kolla innan vi lägger mönstren på tygerna och klipper!
Nästa träff är i slutet av månaden. Det är knepigt att få till det då vi har olika scheman som bara ibland gör oss lediga samtidigt.

lördag, september 14, 2019

Sockbonanza

Minns ni den olycksaliga jobbnyckeln i våras?
Sedan dess har några sockor blivit klara.
Och istället för att spara restgarnet till att göra tretrådigt garn så gjorde jag ett par tågsockor.
Men eftersom jag använt tjockare garn så har jag fått modifiera antal maskor och varv.
När jag handlade garnet så tänkte jag kombinera restgarnerna av dessa båda.


Fast nu finns det ju inte lika mycket av det första så vi får se hur jag gör. De här senaste har jag stickat uppifrån för att variera mig, och med en hällappshäl enligt alla konstens regler.
Tårna har jag också minskat enligt min princip: först  minskar jag bara på lilltåsidan och vartannat varv. Men sen minskar jag på båda sidorna och varje varv.

Sockorna har varit klara ett tag nu, men jag har inte kommit mig för att fotografera dem förrän nu.
Och när jag sitter här och skriver så inser jag att det fattas två sockor från det där inköpet. De första sockorna blev makens och sen gjorde jag ett par till, åt mig av samma garn.
Men de har jag ju inte dokumenterat …
Återkommer.

tisdag, augusti 13, 2019

Skärpning Järbo!

En liten dagstur till staden norrut. Milen går fort, ni ser ju på första bilden. Det är vad jag hann med under sträckan dit. Maken körde. I ärlighetens namn har jag också hunnit lägga upp 24 maskor på vardera sockan, sätta ihop dem till runda varv - och inse att det är ju 48 maskor på en raggsocka!
(Den här gången börjar jag inte framme vid tån som omväxling.)


Men redan här börjar jag fatta misstankar. Nystanen börjar från var sitt håll. IGEN! Vad är sannolikheten för det? Jag tycker det börjar kännas som 100%, men det är ju omöjligt.
Sannolikheten för att de är nystade åt samma håll borde vara 100%. 


När vi kom hem så hade jag hunnit så här långt.

Snälla Järbo.
Först vill jag ha en förklaring till detta alldeles för vanliga fenomen. Varför kan ni inte bara nysta åt samma håll hela tiden?
Sen vill jag ha ett löfte om att ni hädanefter bara nystar åt ett håll.
Gärna i kombination med att rapporterna går jämnt upp med nystanet så att det inte blir så här:


Några andra sockor som blivit upp och ner i rapporten:


Dessutom hittade jag ett inlägg där jag "för säkerhets skull" stickat en strumpa i taget för att få rapporterna vända åt samma håll "och det var tur". Och ett inlägg om ett par strumpor som började på var sitt ställe i en låååååång rapport som var ungefär längre än ett par strumpor och om oron för att de skulle vara omvända dessutom.

Det kanske inte är hela världen. Men det kan ju vara det någon gång. Kanske man vill ge bort randiga sockar till någon som mår dåligt av att de inte är identiska?
Och att sitta och oroa sig för om det blir likadana sockor den här gången eller inte, är en onödig oro.

måndag, augusti 05, 2019

Färdig, som sagt!

Det där sybingo:andet för med sig en massa färdiga saker. (Fast ännu ingen städning av stashen. Jag blir lite avis på dem som postar snygga bilder på God Ordning. Det kommer aldrig se ut som de bilderna hemma hos mig.)

Nu kan vi presentera bilder på gardinbyxorna som blev en topp (med två vänsterärmar), maken som klickar och jag som modellar. De skulle varit med i förra inlägget, men det kom förbi lite liv, och en dotter med sambo och sånt.



Ja, det finns snyggare sätt att visa upp den gula infodringen, men orka. Gul är den i alla fall!

När det här skrivs är det sista dagen på semestern. Det är lite varmt och skönt igen. Lite mysigt att sitta i "kuvösen" och sticka och lyssna på poddar. Behöver bruka allvar med M:s tröja innan han växer ur den.

Det där med underkläder och rådda stashen blir inte idag. Tror jag …

Det var kul att planera. Men det är ju en hel del som har ändrats längs vägen. Det har varit lite jobbigt. Men det har också blivit ett tillfälle att öva i att släppa taget, flyta med, ta ett simtag och komma på nåt annat. En övning i att inte ta på allvar, att mantra "jag gör det här för att det är roligt" och inte sätta sig på tvären mot mantrat utan istället bli påmind. En övning i att komma ihåg att det är JAG som är chefen -- inte planen ...
Öva sig i att inte snöa in och fokusera, utan göra bredvid det som är "att ha semester". Att komma ihåg att det är NU jag har semester, inte sen när jag har sybingo:at klart.

Är det bra eller inte att ha en plan?
Det var spännande att skriva ihop en plan. Det gav en startpunkt, även om saker sen kom på ända. 

Jag anar att jag inte fyller brickan i år heller. (Även om det är tre veckor kvar.)
Men jag ser redan fram emot nästa sommars bingobricka.