måndag, januari 16, 2017

Årsredovisning 2016

1. Roligaste stickprojekt.
Barbiekläderna. För de var bara på skoj och utan mycket beskrivning.

2. Tråkigaste stickprojekt.
Den gula koftan när jag insåg att det inte blev bra att kombinera grå ränder med förkortade varv för bysten. Koftan i sig är inte så tråkig, men att det är motgångar med den är tråkigt.

3. Största garnhändelse.
Nej någon sådan kommer jag inte på i år.

4. Årets bästa läsupplevelse/poddupplevelse.
Det kan nog fortfarande vara Nördic knitting. Men jag har nu även hittat Stickkontakt. Fler stickpoddar är bäst.

5. Årets tema med variationer.
Tre teman kan skönjas: strumpor/raggsockor, babymössor och barbiekläder.

6. Det klurigaste.
Den rosa boleron till Barbie. 

7. Årets "Äntligen!"
Att stickpodden kom ut med avsnitt nr 51?
Eller att vi kom fram till Santiago de Compostela?
Eller att jag kom tillbaka till Högbonden efter tolv år?


8. Årets "Det SKA gå!"
Där får väl den pågående gula koftan kvala in. Var det tredje oket som gäller nu? Eller fjärde?
Det kan ha varit Caminon också.

9. Årets snopnaste.
Merillagarnet. Inte ett sjalgarn och inte ett strumpgarn utan ett ... citrongarn.
Det kan ha varit att jag hamnade på akuten också.

10. Årets träff
Kanske de samtal som blev på Högbonden när jag satt där och spann med pinne.

11. 2017 års planerade stickprojekt
Bli klar med gula koftan! 
Jag har dessutom börjat på den där gula sjalen som jag köpte garn till för många år sen. Det blir en aeolian.
Sen anar jag att jag borde spinna ett koftgarn av gotlandsull så att nästa kofta inte behöver ta så lång tid att få klar som den gula. Kittiwake har fått lagningar på armbågarna och borde därmed ha pensionerats från offentligheten, men den väntar på den gula för att ta över ...
Sen har jag hört talas om händelser som ska ske som nog kommer att uppmärksammas med något stickat.
Och så tycker jag att magasin duetts silke-tweed-garn ser så inbjudande ut ...

12. Angående planerade projekt inför 2016: revision
Håller på ... (gula koftan)

Kvar från 2015 års planering är:
Fiberprojektet. Det har nog hamnat i UFO-läge, egentligen nästan UnStartedObject ...
Och fortfarande kastar sig raggigarnerna på mig på Coop.

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2016?
Jag har försökt. Jag har i alla fall inte gett upp om gula koftan även om luften går ur mig när jag inser att jag måste göra om ...

14. Årets tacksammaste
Presentvantsmottagaren? 
Eller resesällskapet till Högbonden? 

söndag, december 25, 2016

Ingen ordning

Det är ingen ordning på den där bloggaren Cessi. Hon tar inte kort på allt hon stickar och hon skriver inget om det heller. Kort sagt: hon bloggar aldrig.Ja, precis så är det. Däremot jobbar hon och jobbar och jobbar. Och så håller hon på att sälja hus så hon städar och kastar och skänker och rotar och rotar och rotar. Så det där med bloggandet ligger lite väl långt ner i prioriteringsordningen så det blir inte gjort.
Trots det så händer det en del på stickorna.

Tidigare i höst, när gula koftan gick i stå och hon rotade fram sin hög med "lite trasiga stickade tröjor och koftor" så fann hon souvernirkoftan hennes man kom hem med från Färöarna ... 1992? Den uppvikta mudden på ärmarna hade slitits ut i vecket och så hade den därmed lagts åt sidan. "Månne man kan laga den?"
 Tanken har varit uppe många gånger, men har inte blivit till handling på grund av fel garn att ersätta muddarna med. (Fel färg, fel tjocklek, fel ...)
Det där är ingen färdig-bild, utan visar bara hur jag stuckit in rundstickan i ett varv innan jag klippte bort den gamla mudden. Tanken fanns att göra en tutorial om att ersätta mudd, men det blev inte mer än så här. Det finns en mudd nu, i något ljusare färg. Men det uppdagades också att garnet som löper på insidan, mellan maskorna av den färgen, är rätt slitet. Så jag spann lite ljus ull för att laga med. Den sitter kvar på härveln. Men jag var smart nog att spara den trasiga mudden för att kunna laga med det garnet också. Tror jag. (Ingen har riktigt koll på vilka bra-att-ha-grejor som finns kvar. Väldigt många har försvunnit iväg här senaste månaderna.)
Så, en halvlagad köpekofta finns det.

När jag stickade senaste babymössan, så började jag med att sticka i mellanraggigarn. Men för att få lite roligare vad gäller färgrapporterna så stickade jag den med två ändar av samma garn, fast med olika färg just där och då. Modellen är samma som tidigare.
Men hur det nu var så blev det inte den här till den lilla flickan.
Så då blev den över. Och så fanns det mer garn kvar. Och så var det lite kul det här att sticka med två ändar (byta garn varje varv, inte varje maska. Således inte tvåändsstickning.)
Så då blev det några till.
Men de är mer i nyföddhetsstorlek. Nu ligger de i en låda och väntar på nyfödingar, och den första har hamnat där med.

Den gula koftan har stickats med ett utdrygande garn: ett garn som är aprikosfärgat av avokado. Två eller tre varv med "rätt" garn och så ett varv med det aprikosa. Så har jag hållit på sedan ärmhålet. Det syns inte att det är ett enfärgat varv här och var, men helhetsintrycket är att det blir lite mer pastelligt än i delen ovanför. Så tog jag mig ner till där jag kan tänka mig att en mudd kan finnas. Och i så fall en grå gotlandsmudd. Sedan tog jag mig an ärmarna och stickade likadant så långt "rätta" garnet räckte. Så nu är den koftan i läge: väntar på mer rätt garn. Och rätt garn kan det bli när jag borstat lockar så att jag kan börja spinna. Just nu är läget: borstar ull som inte är lökfärgad. Men det finns ganska mycket kvar att göra där. Och jag tänker att det är bättre att jag borstar klart allt så att jag kan mixa när jag spinner, istället för att råka göra långa haranger med lika färg som hamnar på var sin ärm ... Been there done that. Eller i alla fall att garnet inte riktigt varit så homogent som jag utgått från.

Dessutom har jag stickat raggsockor. Nu är tredje paret på kort tid på stickorna. Det ena paret for just iväg som nygiven julklapp. Hepp, så blev inte de dokumenterade. Men det var en lite kul julinspirerad färgning.
(Bild från jarbo.se)
Som vanligt stämde inte mönsterrapporterna. Och rätt vad det var så var det en knut, ja rent av två i samma nystan.
Så fastän jag omsorgsfullt letade och fann samma ställe i rapporten för starten så blev det olika vid hälen. Fast den andra knuten gjorde i alla fall så att rapporterna nästan hamnade på samma ställe på foten sedan. Det var några varv "snett" bara. Men det retar mig ... (Jag tycker att Järbos bild är för ljus för att stämma med verkligheten. Det mörkrosa är mer rött.)

Nu när jag hämtade bilden från Järbo så inser jag att den sidan kunde de ha utskriven på Coop. Så slipper man köpa grisen i säcken om resultatet. Den färgningen jag stickar på nu vet jag inte om jag valt om jag vetat resultatet.

Är jag ifatt mitt rapporterande nu?
Då får jag väl sätta mig och klura på årsredovisningen ...

måndag, oktober 17, 2016

Tredje gången gillt?

Kampen går vidare.

Efter det som hände på den länken så kom jag så långt som på bilden ovan. Ja, egentligen något längre. Det blev inte riktigt bra över axlarna och till slut bestämde jag mig för att börja om. Men jag behöll första versionen som avskräckande exempel att mäta mot.
Sen kom jag ända hit. Allt flöt på bra och ränderna med gotlandsull lades in. Lite fundersam var jag för det garnet är kardat och luddigare. Tanken en gång i tiden var att jag skulle spinna brun värmlandsull till bålen, men det hade jag ju glömt den där dagen när jag fick lite inspiration att spinna mig lite brun värmlandsull ... Antagligen hade inte kontrasten blivit lika stor mellan gult och brunt som det nu skulle bli mellan gult och grått. Därav den successiva ökningen med gråa ränder.

Slutandet av ärmhålet under armen blev en liten kamp, men så småningom blev jag nöjd.
Sen kom momentet bystkil. Jättebra. MEN! om man gör ränder ovanför, ränder som går runt hela kroppen. Och sen ska fortsätta med ränder under. Då blir det en väldigt bisarr glipa i ränderna på framstyckena.
Och då tappar man sugen som stickare och börjar sucka att den här koftan blir ju ahaldrig klahar ...
Och dessutom. När jag börjar titta i dokumentationen om garnet så inser jag att 290 g är väl inget för en kofta till en dam i sina bästa kilo. (Därav komplementerandet med brunt eller grått garn.)

Och så börjar jag fundera på om det finns något annat sätt att dryga ut garnet på. Och har funnit på två som får hjälpa varandra.
Sticka på något grövre stickor (3½ istället för 2½) och gör mer garn.
Så för två veckor sedan rotade jag reda på en påse gult lökskal och den sortens ull som resten av det gula garnet är gjort av och satte ihop det.
Ullen här är inte allt. Det blev förhoppningsvis några olika nyanser.
Först värmde jag kypen inte ända upp till 60 grader och så hällde jag av den till en annan bytta. Detta för att jag har för mig att det gula kan vara känsligt för värme. Sen hällde jag på mer vatten och värmde på mer. De båda kyparna fick besök av ull i olika tidskombinationer. Kort stund, samtidigt som kort stund och lite längre, och sånt som kom i efter kort stund.

Men det behövs ju färgningar för den andra tråden också. Det finns mycket avokadoskal och -kärnor i skåpet och i en del burkar. Jag befarar bara att kyparna i burkarna är alldeles för basiska för att det ska vara nyttigt för ullen. Men det är en härligt röd färg på dem ...

Så ja. Det lär dröja innan den här gula koftan blir klar ... Speciellt om jag ska invänta att jag blir klar med mer garn.
Kanske borde spinna mer gotlandsull bara och vips ha garn till en kofta i enbart sånt garn?

lördag, oktober 15, 2016

Välkommen!

En liten flicka har fötts i bekantskapskretsen och har förärats en mössa i Alpalaine, samma garn som mina vantar är stickade i, men den här gången har jag använt enkelt garn.

fredag, september 02, 2016

Ligger lite efter ...

Helt plötsligt tittade jag i spalten här bredvid och upptäckte att en bomullstopp som jag t o m använde förra sommaren stod under "på stickorna".  Helfel jue!

Det är den som fått sin ljust lila/blå färg av den lila lintoppen som jag tvättade.
Jag har gjort en diskret markering av sidan med en avig maska var fjärde varv.

Likaså stod min sjal i gotlandsull som WIP (Work In Progress). Den blev till för att garnet jag spann blev för tunt för att passa ihop med mitt gula koftgarn.
När ni tänker "gotlandsull" så tänker ni säkert som jag: "Nåt så mjukt!" Men inte den här gången. Det här garnet är ganska hårt spunnet så det är faktiskt nästan stickigt! Det känns nästan som helgerån att ha gjort det på det viset, men jag sätter upp det på nybörjarkontot.
Sjalen är stickad uppifrån nacken och nedåt/utåt. Mönstringen är lite slätstickningsränder här och var. De följer varven.
Ökningarna har skett vartannat varv vid sidan (kanten upp  mot halsen), på mitten (mitt bak) och efter ett tag även precis framför mitt på axeln. På det viset böjer sig kanten mot halsen något tvärare in mot mitt fram och sjalen ligger snyggare. Jag gjorde likadant på den här sjalen, som är den första jag gjort i eget garn. (2011)

torsdag, augusti 25, 2016

Mer i Barbies garderob

Först ut i den här fotosession är en blå topp och en lika blå kjol.
Kjolen är stickad på tvären med förkortade varv ungefär som en sån där babykofta. (Från rätsidan tänkt: Sticka *alla maskor i varvet, sticka alla utom 3, sticka alla utom 6*. Alla aviga varv går ner till fållen.) Babykoftan brukar stickas i rätstickning, men då blev det här som en grytlapp. Därför stickade jag i slätstickning utom hela aviga varvet tillbaka, då blev det naturligt en "resår" av 3 maskor rätstickning i midjan. *
Vändningen har jag gjort med s k "German short row".
Fållen vill vika in sig lite, så det blev ballongkjol av det. (Om nu inte blockningen har lyckats häva det.) Kanske hade det gått att rädda om jag gjort 3 maskor rätstickning i den kanten också?

Här kombineras toppen med en "kontorskjol" i stadigt bomullsgarn.

Ska man sen iväg på after work kan man byta till den silvriga toppen med den fräcka fyrkantiga knappen vid ena nyckelbenet. Toppen är jättefint glittrig och jag önskade att jag hade en tokvacker knapp som jag antingen drömt eller sett i mormors knappask när jag var liten eller nåt. Tänk blankt glas, nån sorts metall inuti och så skuren som en näckros eller nåt. Lite grand som såna där kristalldjur ... Nu blev det en udda liten knapp i pärlemor och som sagt fyrkantig, med hålet på ett skaft undertill.

Blir det kyligare under kvällen tar hon på sig sin bolero i fluffigt rosa tjockt garn.
Den här är stickad från höger ärm med ökningar under armen (jättemånga ökningar på slutet och sen sticka fram och tillbaka över axeln) och sen stickade jag framsidan och  maskade av för framkanten. (Då hade jag redan maskat av för halsringningen och gjorde nån sorts smygmaskvirkning förbi den för att fortsätta med bakstycket.)
Sen försökte jag göra vänster framstycke likadant, men det blev konstigt vid halsringningen. Dessutom blev jag tvungen att byta till nästan-samma-likadant garn mot slutet av bakstycket och det var lite tunnare. (Månne det har varit stickat tidigare och liksom av-fluffat sig?) Sen avslutade jag med att sticka vänster ärm.

Den här toppen stickade jag som nummer två i ordningen. Den glittriga blev för smal i urringningen för att gå över höfterna (därav knappknepet) så då tog jag det i beaktande när jag gjord den här.
Men den blev lite väl öppen framför axlarna tyckte jag. Så då gjorde jag den blå lite annorlunda.
De här två topparna, nr 2 och 3, har jag stickat uppifrån. Jag har lagt upp så många maskor som det är runt urringningen och sen nästa varv eller några varv senare maskat av för ärmhålen och i varvet därefter lagt upp maskor för under armen.
Den gröna kjolen är av sånt där lite fluffigt tjockt bomullsgarn som man brukade (brukar?) väva grytlappar av i ram på skolslöjden.

måndag, augusti 22, 2016

Hej och hå inspirationen!

Hos Alicia Sivert hittade jag en länk till kloka ord. Håll till godo.