Handsömnad

Jag har som sagt lite grand snöat in på Bernadette Banner. Kolla hennes youtubekanal och instagram. Det är en entusiastisk energisk kvinna, 

jag tror under 30, som bor i New York och som ägnar sig åt historisk sömnad. Inte bara åt att tillverka plagg utan hon använder dem också i vardagen.

Det senaste halvåret har hon tillverkat en outfit (från särk via korsett till mössa) värdig en kvinnlig Sherlock Holmes. Och hon älskar att handsy! (Även om många långa sömmar i den här outfiten görs med en handvevad Singer symaskin från 1895. Men det är mer av tidsbesparing förstår jag det som.)

Handen på hjärtat. Hur många av oss överväger ens att handsy en söm? 

Jag tror att fler än jag är så modernt hjärntvättade att vi automatiskt tänker ”symaskin!” när vi tänker klädsömnad.

Men samtidigt sitter jag glatt och gör maska efter maska efter maska efter maska efter maska.

Egentligen så gör vi ju samma sak. Jag som stickar och Bernadette om syr. Små handrörelser som lugnar och skapar. Skillnaden är att hon har ett färdigt tyg som hon bearbetar. Jag formar själva tyget. Handstickning är vedertaget och accepterat. Handsömnad anses konstigt.

Men med medvetenheten om Bernadette så blir jag nyfiken på alternativa lösningar när symaskinen är på lagning. Omlottkjolen behövde fållas. För hand. 

Sommarklänningen som hade förlorat sin fållning lagades. För hand. 

Det urgamla UFO:t syddes för hand. (Och blev dessutom lagat med en lapp. För hand.) 

Toppen som också ska kryssa en eller annan ruta i sybingon börjar också få sömmar för hand. Och det är inte dumt! Stygnen blir än så länge inte jämna och regelbundna för mig. Men vad sjutton. Jag har inte sytt så långt än, och dessutom varierat mellan fyra stygnsorter.

Handsömnad är också fiffigt jämfört med symaskinssömnad genom att man kan utföra den lite som stickning. Inte bara vid maskinen.

Men det finns ”risker” med handsömnad också. Jag tänker att det är lätt att man böjer tygerna bredvid varandra. Så att det ena går i ytterkurva och det andra i innerkurva. Så att de färdigihopsydda inte ligger helt platt mot varandra.

Jag tror att Bernadettes trick, som hon sett i gamla instruktioner: att nåla fast ena änden på en kudde och så sträcka tygen därifrån, kan vara ett sätt att undvika det.

När jag tänker efter så har jag gjort en sak i handsömnad för några år sedan. En liten ficka att förvara hårnålar i.

Yttertyg i smalspårig manchester, innertyg i bomullstyg. Mellanlägg av vaxduk eftersom jag tänkte att nålarna annars snabbt kan slita hål i botten. Knytband i smalt ”sidenband”. Allt utom bandet är rester från när jag klädde om barnvagnen för sisådär 30 år sen.

En lista

Jag hittade en lista hos Alicia Sivert om skapande. Jag är ju inte så multiteknikskapande som hon. Men det kan ju vara kul ändå.

Vilka tekniker skapar du mest i?

Stickning. Det är liksom så jag gör. Men ibland händer det att jag behöver ett garn som jag kan göra själv. Så då spinner jag. Fast egentligen spinner jag nog för att det är kul att fluff blir tråd. Sen kan man ju förhoppningsvis använda tråden också. Att kunna bestämma kvaliteten på tråden för att man har en tanke om användningen är en nivå jag försöker vara på. Förra sommaren sydde jag en del i tyg, men det hör till ovanligheterna. Jag skulle vilja utveckla det.  Sen kan det vara roligt att växtfärga också.

Vilken är din bästa sida som hantverkare?

Jag har tålamod.

Vilken är din sämsta sida som hantverkare då?

Jag har svårt för att sy i tyg. Eller klippa i det, kanske. Eller en kombination?

Vilket projekt är du mest nöjd med?

Men så kan man väl inte säga? Att jag kan välja mellan olika koftor i olika kulörer och grovlek är jag nöjd med. Att jag har tänkt ut något från början och sen tillverkat det är jag nöjd med. Men då är det ju nästan allt.

Men jag blev väldigt nöjd med att jag klädde om barnvagnen för drygt 30 år sen och den såg nästan precis ut så som den gjorde när jag blundade och sen gick in i tygaffären för att se om det fanns sånt tyg. Men nu finns inte vagnen i min ägo så det blir ingen skrytbild. Med tanke på min medfödda otur vad gäller klippa och sy satte jag upp en regel: Inga klipp efter kl 22. Det räddade mig från en hel del missöden.

Har du något katastrofprojekt?

Ja. En barntröja i bomullsgarn. Patentstickad. Alltså blytung. Aldrig färdig. Numera i nystan.

Vad inspireras du av?

Framsprängda bergsväggar, deras struktur och färger. Färgkombinationer. Former. Arkitektur. Garn. Knasiga tankar utanför lådan.

Vart tycker du bäst om att skapa?

Till målet.

Var jag tycker bäst om att skapa? Hemma i soffan. Kanske i uterummet.

Hur tycker du bäst om att skapa?

Sticka!

Vilket är ditt bästa skaparminne?

Kanske något där jag tar något gratis och gör något av det och det fungerar och så är det inte mer med det, men andra häpnar och undrar och jag förstår inte frågan. Gör inte alla så?

(T ex när jag tog fårull som fastnat i buskarna och gjorde en liten garntåt som jag då behövde. Eller när jag gick ut i syrenbusken och hämtade en klyka som jag kunde slynga med, istället för att köpa en slynggaffel eller försöka slöjda ihop en.)

Vilket är ditt sämsta skaparminne?

När avocadokärnorna kokade ihop till en slemmig gröt och mina förväntningar att färga garn den dagen gick om intet?

Nörden gick igång ...

Jag var och såg en film eller två häromkvällen. Den här tog upp ett viktigt ämne och det har jag den största respekt för.
Men nörden i mig hade gnagande funderingar: hur är oket stickat?
Det vet jag fortfarande inte. Jag tänkte att kanske var det ärmen som fortsatte upp över axeln fram till halsringningen, men i ett annat klipp syns det att det är axelsöm och att oket sitter i fram- och bakstycke.

Det kanske inte syns så bra på den här bilden, men på helskärm så. Definitivt i biosalong.
Om resten av tröjan är i patentstickning(?) så är det som att oket ha patentstickningens åsar gåendes i sicksack.

Hur gör man?

(En skön sak är att jag faktiskt vågade ta upp stickfrågan med en annan person som var närvarande och som inte såg ut "som en stickare" - och fråga mig inte hur en sån ser ut - och hon förstod mig och hade tänkt på samma sak!)

S och Z och sånt ...

Jag har förstått på en del kommentarer att det här med S och Z och snodd och tvinning är knepiga grejer. Så nu ska vi se om jag kan lyckas reda ut begreppen.

Här syns två raggscksgarn som de ser ut som köpe. Det ena är polkagrisrandigt vilket är angenämt ur pedagogisk synpunkt här.
Om du ritar ett S med fingret över det randiga garnet så ser du att mitten på S:et sammanfaller med lutningen på ränderna.

De här garnerna är 4-trådiga, det vill säga, det är fyra stycken trådar - singlar - som tillsammans utgör garnet. Här har jag splittat upp det vita garnet. Det ska ingå i mitt nya tretrådiga sockgarn.

Andra garn är entrådiga (lovikkagarnet t ex, men annars brukar de vara tunna), eller tvåtrådiga eller tretrådiga eller ännu fler. Lin- och bomullsgarn brukar bestå av ännu fler trådar. I en bok om garn såg jag att flätstickning gör sig bäst i mångtrådiga garner, för de blir rundare än tvåtrådiga. Tvåtrådiga är tydligen av motsatt anledning bäst om man tänker göra spetsstickning.

Singlarna är spunna.
Garnet är tvinnat.

Tyvärr så lyckades jag inte med kameran fånga hur fibrerna (själva håret) i de frilagda singlarna istället vrider sig i Z-snodd, så jag fick rita dit streck. (Rita ett Z med fingret över tråden och se att mitten följer de blå strecken)
Singlarna måste vara Z-spunna för att de glatt ska vrida sig om varandra för att göra ett S-tvinnat garn. Om allt är snyggt och bra och balanserat så tycker singlarna att nu är det lagom och vilsamt när de blivit tvinnade till garn.

Mitt s+z-garn blir lite knorvligt. Det består av singlar spunna åt båda håll som sen tvingats ihop i ett garn. Z-singeln slappnar av och s-singeln protesterar mot att få ännu mer snodd i sig. Så den försöker sno garnet åt andra hållet.
Nu ska jag göra 2z+1s-sockgarn. Det sägs att det blir ett mer elastiskt garn än ett med singlar åt samma håll.

Det är den vita singeln jag ska "byta varv" på. Så från Z-vriden singel ska jag tillföra så mycket snodd med spinnrocken att den vänder sig till att bli S-vriden. I ett visst läge blir då fibrerna parallella med trådriktningen. Så då gäller det att inte dra nåt för då går tråden sönder.

Pillra gärna isär en garnände i din närhet och experimentera med att sätta mer snodd i garn eller singlar.

olika talanger

Jag tycker jag är ganska bra på att läsa stickbeskrivningar. Om någon på något forum skriver och undrar hur man ska tolka nåt så brukar jag kunna klura ut hur det är tänkt. (Nu talar vi vanliga beskrivningar, inte såna där sockor som stickas på diagonalen och annat som helt krupit ur lådan.)

Jag har ganska god koll på  vilken stickstorlek som passar till vilken garntjocklek, även om jag ännu inte tagit till mig det där (för Sverige) nya sättet att mäta garntjocklek: fingering och sånt, eller si många meter per hekto.

Men idag var vi iväg och skulle köpa virke. Det ska bli ett annat trädgårdsskjul än det som tidens tand har gnagt ner (för att inte tala om luciastormen).

Man ska ha olika tjocka långa träbitar. (Jag vet att det är skillnad på plank och bräder men vet inte vilken så jag låter bli de orden.) Somliga ska användas till ett moment, andra till annat.
Om man sätter en bit från ena hållet fram till hörnet, så ska man inte räkna samma mått på den som kommer till hörnet från andra hållet. Den biten ska ju täcka "gaveln" på den andra.

Jag blir alldeles yr. Jag har ingen aning om vad alla bitar ska användas till. 24 såna, 27 sånadär, och 27 såna andra.
Då kan man göra två saker. Man kan sätta sig in i. Ta reda på. Skriva egna anteckningar. Förstå.
Eller så kan man säga: "Förstår du?" Och blir svaret i någon mån jakande från den som är satt att vara ansvarig så släpper man det.

Hepp. Man måste inte kunna allting.

Själv har jag precis börjat vända snodden på singlar. Den tredje singeln på det nya tretrådiga sockgarnet ska vara s-spunnet. Men när de singlarna satt i köpegarnet så var de z-spunna. Så jag ska genom mitt trampande sätta så mycket snodd att det löser upp den gamla snodden och utan att formen löser upp sig så ska den ta snodd åt andra hållet.

S- och Z-snodd?
Ta en bit garn. Se hur fibrerna går på diagonalen mot själva garnet. Följer diagonalen samma riktning som mitten på S eller Z?

Så de stackars fibrerna ska "luta om", från Z till I till S utan att garnet går av i I-tillståndet. Det går rätt bra. Det gäller bara att inte ha händerna för långt isär. Om ullhåren är 10 cm så måste man hålla händerna närmare varann än så för att de inte ska glida isär.

Spinnhelg i Brån!

Så har då den sedan mars emotsedda spinnhelgen i Brån hos Limmo-design ägt rum. Sisådär fjorton personer dök upp och fick snurr på det mesta: spinnrockar, sländor, kardmaskiner, centrifugen ...


Kammarna var det inte så mycket reellt snurr på och det var tur, för det fanns stor punkteringsrisk på de vassa taggarna, men de användes flitigt under lördagen.

Då skulle vi nämligen invigas i bouclégarnspinneriets hemligheter.



För det ändamålet hade Ingrid färgat mohairlockar och allihop slängde sig över ögongodiset. Ja, det var klappgodis också!



Jag valde gredelina mohairlockar som jag kammade och sen spann. Sen snålade jag och kardade resten av fibrerna och spann dem med. Efter ett tag insåg jag att gredelin tråd mot ljus jeanskjol inte var optimalt, speciellt som mina läsglasögon inte hade kommit med. Sån tur att jag hade tagit med en hemlisbloggartröja som jag kunde ha i knät som kontrastbakgrund. Någon kom med den klämmiga idén att ha ett tvåfärgat förkläde: ena sidan svart, andra sidan vit. Ett sådant skrivs genast upp på önskelistan. (Hur det används vid sländspinning har jag inte kommit på. Eller jo? Man hänger det på väggen bakom tråden.)


Bild på det fantastiska!(?) bouclégarnet som jag vid fototillfället fortfarande spann.




När alla blivit kokotrötta efter att ha rest, spunnit, kammat, tvinnat, ätit, umgåtts i en himla massa timmar hela hela dagen var det dags att bryta upp för kvällen. Vi var några som hade hyrt ett hus i grannbyn Strand och pga kvinnfall pga manfall fick jag egen kuppe i det mest orangea rum jag sett på väldigt väldigt länge. Motljus och telefonkamera kanske inte riktigt skvallrar hela sanningen. Om jag somnade ovaggad? Jajamän! Väckarklockan hade ringt klockan fem för att jag skulle hinna i tid.



Men före sänggåendet tog jag mig en kvällspromenad i de vackra omgivningarna.


Här ligger allas bouclégarner och skryter sig ihop med några andra små härvor som också spanns under helgen.

Enligt konstens alla regler ska jag naturligtvis här även förevisa den värmlandsull som ingick och ordenligt visa mina åstadkomna härvor. Men enligt regeln som har förtur handlar det så här dags mer om att göra kväll än att börja fotografera. Så ni får ge er till tåls.

existentiella funderingar

... eller nåt. Jag blev häromdagen tipsad om det här blogginlägget som jag vill dela med mig kunskap om.

I ett närliggande härad hamnar det här blogginlägget.

Pregen som jag nämner i min kommentar hos Emma Frost är den här:

(Skryt skryt)

Nå. Vad nördar ni med? Berätta i kommentarsbåset.