R.I.P

Det var den indigon det. Grönkålen blev åtminstone en rejäl planta ...

Indigo!

Titta vad jag nyss hittade!
Den första indigoplantan! Och den här gången kan det (nog) inte vara annat.
Tokigt bara att titta upp precis när den mörkaste årstiden satt igång.
Men jaja, det är inte lätt att pricka när groningstiden är "1-10 månader". Det känns inte som att jag kan göra något för att styra det där.

Nu ska vi bara se om vi kan lyckas hålla liv i den här parveln ...

Projektet kan börja.

Nu har jag 900 gram otvättad ryaull, lång och finfibrig.
Och så har jag ullkammar. Vassa doningar. Nåt gammalt helgon mördades med såna så de är inte att leka med. Som tur är kan man spänna fast den ena i ett bord så att man bara viftar med den andra. Halverar med en gång skaderisken. Men ryktet säger att man ska inte hantera såna doningar om man inte orkar vara uppmärksam.
Och så har jag en turkisk slända. Den stora varianten hos Gammeldags.

Halva ullmängden ligger i blöt. Sen ska den torkas och den andra blötas ner. Och sen ska jag använda kammar och slända och så småningom sätta upp en väv av garnet.
Det här är ett långtidsprojekt och jag njuter av tanken på det.
Det finns en tanke att färga också. Men i nuläget känns det inte aktuellt. Vejden är inte så stor, indigon är grönkål och de nyköpta inidigofröerna nyss sådda och har ännu inte behagat visa sig. Nå, de har 10 månader på sig enligt förpackningen.

När jag var i Brån förra sommaren övade jag på att kamma, då var det värmlandsfår. Jag blev inte riktigt klar, så jag kanske ska ta och göra klart det momentet och spinna det först. Medan den lanolinstinna ryaullen tvättar av sig.
När jag stoppade ner ullen i vattnet igår så var händerna alldeles alldeles lena när jag tog upp dem några sekunder senare. Helt fantastiskt.

Nää!

I vintras köpte jag fröer. Indigo och vejde. Här ska färgas blått!

Femton fröer fick man av indigon. Och det var en grotid på 1 till 10 månader. Jorå. Så småningom hittade jag en liten liten planta som hade grott. Och så småningom planterade jag stolt ut den i en kruka.

Idag påpekade min man försiktigt att den har vähäldiga likheter med grönkålen som står uppe i landet ...

Å se på sjutton! Den skulle ju se ut så här:

Nå. Men vejden tror jag är vejde på riktigt i alla fall. Tre frön har haft den goda smaken att gro ...
Och min grönkålsplanta på balkongen är inte lika angripen av insekter som hans.