Slutspurt på sybingon

Nio rutor kvar och knappt någon tid (som inte är jobbetid eller sovtid).

Laga ett plagg visste jag ju från början vad det skulle vara. Några små sömmar hade släppt på vinterjackan och de skulle återställas. Nu är det gjort.

 Lägg märke till att jag använde fingerborg! 

Häromdagen var jag på loppis och hittade en bit trikå, förklädd som grytlapp. Den kan man skapa något somrigt av tänkte jag. 

Och hepp!

Det blev en sommarkjol till någon som är betydligt mindre än jag => en gåva!

Igår kom en kompis hem till mig och så hade vi syjunta ute på altanen. Det var Projekt Skjorta som stod mest i fokus och den andra ärmen syddes i och syddes i och syddes i, jag vet inte hur många gånger innan jag bestämde mig(?) för att den blir bra.

Kompisen hade dessutom vänligheten att låta mig prova hennes kallfärgningsfärger. Så idag tog jag en näve gotlandsull och sprutade lite färg på och så får vi hoppas att det blir ohemult vackert där i plastpåsen nu över natten.

På det viset är det bara en broderad projektpåse som det inte verkar som att jag hinner med i år. Det blev en bättre utdelning än vad jag kunde hoppas på för några veckor sedan. 

Sju rader ifyllda, men man får inte fler lotter än fem i alla fall. Men ändå!

reklamation!

För några år sedan beställde maken ett par halvvantar att ha när han fiskar.
Idag fick jag en reklamation. När han använde dem igår så hade de blivit så ihoptovade runt fingrarna att de hade krympt där och stasade.

Men se så sött lockarna har krupit ut ur garnet och fram i handflatan!

På ovansidan är de ganska opåverkade.

Men reklamation. Hm. Hur gör man fiskehalvvantar 2.0?
Jag anar att man nog inte ska göra fingrar, utan bara som avklippta tumvantar.
Eller ska man göra ett garn som man sedan valkar, innan man stickar? Men grymt jobbigt och trassligt anar jag ...

Just nu umgås jag med idén att bara klippa upp fingrarna mitt på på insidan handen. Där är det så tovat att det nog inte repar upp sig … nog ...

Det kan ju vara värt att försöka med i alla fall. För som de är nu så går de inte att använda. Möjligen om  man är tio år. Men vi har inte någon tioåring i närheten att lämpa dem på.

obloggad julklapp

Kommer ni ihåg den tecknade serien på tv Monsterskolan? Innan jag gjorde den rosa kanten uppe vid fingrarna tyckte jag att de här halvvantarna/handledsvantarna var ganska lika Oblina.

Ett helt hemmagjort projekt, om man bortser från att ullen är fådd. Gotlandsull och rosa fina lockar som jag fick i julklapp för en del år sen, köpta hos Limmo Design.
Garnet spann jag på Louëten, också en julklapp för en del (fler) år sen.

Bonusbild:

Man är nog ganska nördig när man snabbt läser ULLGARNER på den där fina skylten i december …

Jag hann faktiskt fundera över i vilken riktning affären skulle ligga innan jag läste noggrannare ...

bilder!

Äntligen befann sig allting på rätt plats! Vi börjar med tröjan i egenspunnet garn som stickades uppifrån och ner.

Det är inte lätt att hålla sig diskret som fotograf ...

Det gröna är färgat med Kool Aid, det mörkgula med (blåa) lupiner (om det gör nån skillnad). Övriga garner är av olika ullkvaliteter som jag hittat i gömmorna.
Förkortade varv så den blev högre i nacken.

För säkerhets skull, för att det skulle räcka bättre, så har jag valt att vara snål med storleken och gjort mycket intagningar på kroppen, om än jag, efter att ha gjort ärmarna, stickade om kroppen lite mer generöst. Men jag kunde ha varit mer generös vid avmaskningen på nederkanten.

Först en solskensbild på alafosslopi-koftan för den är mest rättvisande vad gäller färgen. Den är också stickad uppifrån och ner.

För ovanlighets skull blev det en v-ringning som jag inte alls uppskattar annars. Men kanske det fanns en snålhetstanke i det den här gången också. Det fanns inte obegränsat med garn på butiken. Jag har inte "efterbehandlat" halskanten med ytterligare stickning, utan det är stadkanten som är kant.
Eftersom jag gillade knappkanten på kittiwake så blev det en sån den här gången också.

En liten diskret rand i "sidsömmen" (och "ärmsömmen") av 1 avig maska vart fjärde varv. Hjälper till att hålla räkningen så att knapphålen blir jämnt fördelade.
Muddarna är inte fullständig resår utan är 1 rät-1 avig-resår ena varvet och räta maskor andra varvet. Jag minns inte om jag gick ner någon storlek på stickor.

När jag gick in och bytte plagg såg jag julklappshalsduken på hatthyllan och tog ut den för dokumentation också. Den är alltså kardad mohair spunnen på turkisk slända och stickad 1r 1a. Men första och sista varven rätstickade över en tredjedel så många maskor. De snygga(?) hålen i stadkanterna bara blev. Någon trodde att jag designat dem, men inte så.
(Varför jag inte kan få ha bilden åt rätt håll vet jag inte.)

Medan vi ändå är inne på "stickning till maken" så kan vi ju visa fiskehalvvantarna som varit klara ca ett år nu. Fortfarande väldigt lurviga, men man kan se tendenser till ihoptovning i handflatorna nu.
Det är alltså sländspunnen gotlandsull.

Nu är jag här

Hur börjar man när man varit frånvarande så länge? Var börjar man?

Man kan kolla i kameran och blogga efter bilderna. Jättebra. Om man inte har en iphone och en ubuntudator. De är inte riktigt sams.

Så, här kommer texten och så får bilderna komma sen nån gång kanske.

Jag färgade mer ull till min gula kofta. Några burkar med gammal bark och grejer kom till användning (= Tömdes! Tog slut! Sparades inte längre!) Nu har jag mer garn att göra klar koftan med. Men jag tycker att det ser himla blekt ut. Så jag ska göra en ny raid med lökfärgad ull. Om den blir mörkare så tänker jag randa de olika garnerna på nåt sätt tror jag.

Maken frös om händerna vid isfisket och önskade sig något för det. Gärna något som valkar till sig. Jag tänkte att gotlandsull tovar ju bara man blänger på det, och så tog jag fram min stora påse med gotlandsull, kardade lite, spann lite, provstickade lite och fick godkänt. Fast sen blev det inte slätstickning i alla fall utan 1r, 1a. Och så en liten krage på varje finger. Det blev resår för att då var det lite flexibelt med passformen tänkte jag. Kanske hade slätstickning varit bättre med tanke på små krokar och sånt som man pysslar med när man fiskar. Men jag har inte hört några klagomål.
(Lite kul med en bild som visar stadierna mellan ulltuss och stickning.)

Sen stickade jag några raggsockor. Ett par hade ett trist garn som både poolade och blev randigt mellan varje varv. Så på fotens ovansida lyfte jag var åttonde maska med förskjutning fyra maskor mellan varv 1 och 2.
Alltså lyfte nr 1, 9, 17, 23 på ena varvet och nr 5, 13, 21 på andra varvet. Då blev det en ruteffekt som förlät garnet.

 

 Den gula aeolian-sjalen har hunnit stickats klart och bli blockad, men ännu inte fått trådarna fästade, fyra stycken, eftersom den skulle maskas av i dubbelt garn. Jag blev tvungen att lägga ifrån mig den under några veckor då jag befarade att min stickfasthet skulle vara helt förändrad. Det var lite knepigt att ta fram den igen och förstå var jag var i diagrammen då det var i de sista diagrammen jag var. Men jag klurade ut det och slutförde stickandet. Det blev en knapp tennisboll över av garnet. Ett litet tag på sicksack-bården hann jag bli lite brydd. Under blockningen hände det saker! Först blötte jag ner den fullständigt och spände ut den. När jag sedan skulle ta loss den, när den var torr, insåg jag att jag kunde nog spänna ut den en tum till längs avmaskningskanten. Så då gjorde jag det och lade på ett blött lakan.
Den ritualen upprepades några gånger. Till slut var den mer än två meter längs övre kanten och mer än en meter mellan nacken och rakt ner.
Frågan är bara när jag ska ha ett sånt skrytbygge. Den är så vacker att den inte går att undgå att se och beundra. Jag ville sticka den för att jag ville sticka något vackert och vill ju inte ha den för att dra åt mig komplimanger.
Nåja, det går nog att klura ut nåt.

Kittiwake-koftan annonserade i mars plötsligt stora hål under ärmarna.  Panik utbröt och jag kastade mig in på Panduro(!) och kom ut med Alafosslopi i någon grönblå nyans. En topdown sisådärungefär-kofta blev till. Men ännu har vi inte hittat åt några knappar till den.
Jag försökte sticka den lite kort. Mest för att vara säker på att garnet skulle räcka till ärmarna. Men efter att ha haft den en dag så insåg jag att den behövde vara längre för att jag skulle känna mig bekväm i den. Så då repade jag upp nederkanten och fyllde på med så mycket slätstickning jag vågade innan jag gjorde en nederkant. Den är inte grann uppe i halsen, men det kanske blir bättre om man blockar. Och nu är ju blockningssängen ledig igen.
Koftan stickades på 5½mm och fram och tillbaka. Men sen när jag skulle sticka ärmarna runt runt så behövde jag gå över till 7mm! för att det inte skulle se ihopsnört ut.  Jättekonstigt. För samtidigt som det såg bra ut då, så känns det ändå lite sladdrigare, med all rätta. Men det räckte inte med att byta till 6mm. Jag provade.

Men först hade jag fått stora hål på hälarna på mina svarta tunna raggsockor. Så på en resa klippte jag bort foten och återanvände skaften. Inte helt tokenkelt då de var stickade nerifrån och upp. Det tog hela resan på fem timmar att komma fram till slätstickningen ...
Tur nog skulle vi ju tillbaka också efter helgen. (Kanske jag skulle kunna ta och klippa av trådarna och sy ihop tån nu? Det där var ju i februari!)

Ett av de där grönaktiga raggsocksparen gav jag bort till en vän som jag tänkte behövde såna. Det gjorde att jag fick en beställning på några andra. Ett par är klart, men inte levererat eller betalt eller heller efterfrågat. Vi får väl se hur det går med det.

För att få ordning på mitt stickhandlag igen så övade jag mig på att sticka en babymössa. En ny världsmedborgare såg dagens ljus i april några veckor före beräknad ankomst. Den är presentförpackad men ännu inte levererad.

Det senaste är att jag bedömt mig så rehabiliterad i armen att jag återigen kan karda. (Armen tycker att det kostar Ipren, men det är det värt.) Innan jag bröt mig började jag lattjolajbanspinna nordviksull på Louëten. Nu finns det mer kardrullar så jag kan göra den andra tråden.

Jag har också avslutat kamningen av mohairfibern som jag fick för jättemånga år sen. Alltså den första påsen av det jag fick då. Fulfibrerna som jag kammat bort har jag nu kardat och spinner ihop på turkiska sländan. Alltså, jag har inte ullkammat-kammat mohairen utan kammat med vanlig hårkam. Lite knöligt och lite mjälligt och lite fröigt blir det. Och jag vet inte alls vad jag ska ha det till. Men jag övar mig i att nöjesspinna och inte tänka nytta med allt hela tiden.

Utöver det här så har jag jobbat, brutit armen, sålt hus, köpt hus och flyttat i vår.
I höjd med armbryterierna hade det varit lämpligt att tänka på en present. Men då gick det ju inte att påbörja den och sen har det varit för mycket fullt upp för att ha ett huvud som villigt vill tänka inspirerat. Så den presenten får vänta och se om det blir bättre under semestern.

Ligger lite efter ...

Helt plötsligt tittade jag i spalten här bredvid och upptäckte att en bomullstopp som jag t o m använde förra sommaren stod under "på stickorna".  Helfel jue!

Det är den som fått sin ljust lila/blå färg av den lila lintoppen som jag tvättade.

Jag har gjort en diskret markering av sidan med en avig maska var fjärde varv.

Likaså stod min sjal i gotlandsull som WIP (Work In Progress). Den blev till för att garnet jag spann blev för tunt för att passa ihop med mitt gula koftgarn.
När ni tänker "gotlandsull" så tänker ni säkert som jag: "Nåt så mjukt!" Men inte den här gången. Det här garnet är ganska hårt spunnet så det är faktiskt nästan stickigt! Det känns nästan som helgerån att ha gjort det på det viset, men jag sätter upp det på nybörjarkontot.

Sjalen är stickad uppifrån nacken och nedåt/utåt. Mönstringen är lite slätstickningsränder här och var. De följer varven.
Ökningarna har skett vartannat varv vid sidan (kanten upp  mot halsen), på mitten (mitt bak) och efter ett tag även precis framför mitt på axeln. På det viset böjer sig kanten mot halsen något tvärare in mot mitt fram och sjalen ligger snyggare. Jag gjorde likadant på den här sjalen, som är den första jag gjort i eget garn. (2011)

Present

En vän har fyllt år. En gemensam vän har får. Jag kardade och spann ull från dem och tvinnade tvåtrådigt och stickade en halsduk på grova stickor.

I efterhand kan jag nog tänka att jag skulle kunna ha nöjt mig med entrådigt garn, att den inte blivit så tung då. Den blev inte våldsamt lång, men ligger snyggt över axlar och kan dras upp över hakan.

Förutom ...

... det fluffiga garnet i förra inlägget så håller jag på att spinna tunnare tvåtrådigt garn av gotlandsull på kalixrocken. Båda garnerna spinns från kardrullar.
Sist jag spann så blev jag också lycklig.
Innan jag "kunde" spinna så tittade jag på youtube. Det såg så enkelt ut. De bara höll lite fluff i ena handen och så helt magiskt blev det en tråd och de kunde forma den om det blev fluffbubblor på den och så hela tiden ett lugnt men idogt trampande.
Sist jag spann så såg det ut som på youtube. Helt magiskt att det händer mig!

Det här garnet ska också bli tvåtrådigt och användas för att komplettera det tvåtrådiga växtfärgade garnet.


Jag håller också på med det midnattsblåa kardfloret. Fortfarande har jag inte spunnit allt, men just nu håller jag på att tvinna det tvåtrådigt med den tunga sländan stödd. Nån gång ska jag väl förklara vad "pinn-spinna" är också.


Hur det gick med de före detta ljusblå gardinerna? Jodå, de blev ... hm ... militärfärgade? Men när jag hängde upp dem så kom jag på en idé för tyget. Eventuellt gör jag det själv, eventuellt ger jag bort både tyg och idé till en granne.

Sjukt lycklig

Jo, såna känslor kan fås av att se på ett vackert garn. Speciellt om man gjort det själv.

Fotografera inomhus med belysning är inte optimalt. Det är egentligen ett silverskimrande garn av gotlandsull. Härvan på dörrhandtaget är samma som den lösare delen i den undre bilden. Men sedan jag gjort den insåg jag att jag behövde mer och gjorde det som är uppvevat på härveln (det mer sträckta garnet på nedre bilden). Jag är inte helt säker på att den senare versionen blev lika fluffig som den första. Kanske behöver jag sticka vartannat varv med dem för att det inte ska se konstigt ut. Vi får se.
Garnet är tvåtrådigt och spunnet på Louëten med långdrag. Jag har för mig att jag både spunnit och tvinnat med spolens lilla trissa.

(Påminnelse till mig själv:) Jag tror ...

... att jag ska köpa mig en kamera som har som huvudfunktion att vara kamera. Rätt snart.

Och då ska vi se om jag kan lyckas få rätt kulör på bomullsgarnet.
Och en bild på den lila sommartoppen.
Och en bild på den laxrosa sommartoppen.
Och det nytvinnade fyrtrådigt-blir-tretrådigt-garnet. (Som inte är helt färdigtvinnat än, men det kommer väl.)
Och en förhoppningsvis inte helt hopplös bild på svarta strumpskaft. (Det är ju juli, inte november ...)

Nå, det var väl allt som hänt sen sist ungefär. Det enda som då är igång är de svarta raggsockorna.

Undrar om det inte blir spinning utöver det. Det finns mängder av ospunnen ull här hemma och det är ju inte helt nödvändigt. Och dessutom pågår TdF. Men jag är ju inte med för jag blir stressad av det. Men man kan ju spinna ändå.

Det finns nästan 300g ljusröd ull som jag tror jag ska spinna tunt tretrådigt av. Tanken var kanske en liten kofta, men det verkar som det skulle behövas ett hekto till för att det skulle räcka. Antagligen är det fiffigt att köpa mer liknande ull före jag börjar karda så att eventuella kulörskillnader kan bli lite mer omärkliga/uppblandade. Hm.
Lite mer hm kan man säga när man ser den laxrosa sommartoppen ihop med provstickningen. Det är ungefär samma färg.

Det finns ett kilo kardad gotlandsull också. Den hoppas jag kunna spinna fluffigt tjockt garn av, tretrådigt typ.

Och så finns det natthimmelsblå ull, och värmlandsull  i tre kulörer varav den bruna är kardad och den vita kammad till en del.

Spinndlarna!

Så gick det äntligen att kombinera mitt liv med spinnträff i Gårdtjärns missionshus. De har hållit på att träffas under opretentiösa former sen åtminstone i höstas och nu kunde jag äntligen vara med.

Jag tog med mig Louëten, vis av att försöka bängla med mig gammrockarna tidigare. Louëten är egentligen bara att ta i handen och så lägga den snyggt i bakluckan. De andra spretar och har sig och fastnar lätt.

Eftersom jag igår fick tillgång till den vackra presentullen kände jag att nu måste jag få in snitsen på att spinna kardflor så jag har spunnit från floret som kom med Louëten. Snart har jag spunnit tre halva spolar med något som nog inte räknas som snöre och så ska vi se om jag lyckas tvinna ihop dem till ett tretrådigt o-snöre, garn alltså. Tekniken är ungefär långdrag. Jag har spunnit med spolens stora trissa som drag. Eftersom alla Louëtspolarna är upptagna av singlar så lär det bli tvinnat på någon av gammrockarna.

Igår kom jag också äntligen fram till momentet "lägga svarta bönor i blöt" och idag när jag kom hem så öste jag av vattnet och stoppade ner de båda härvorna som förhoppningsvis blir blå. (Eventuellt får de ingen färg alls för att det är för mycket lanolin i dem, men då får vi göra om det.) De ska nu ligga i blöt i bönvattnet i två dygn.

På stickfronten har jag repat upp den första tågsockan och stickar nu två samtidigt på magic loop. Strax är jag nere vid hälen. Jag hoppar att göra hällappshäl som mönstret utgår från utan gör en vanlig timglashäl. Jag ska bara vänta med att göra den tills jag kommer till jobbet. Det finns sådana där som är nyfikna på vad detta är.

I väntan på detta har jag återupptagit slipoverstickningen. Jag vet inte vad det är med den men den är "helknasig". Jag tror att den egentligen är för kort för mig, trots att jag hållit upp den mot mig under tiden jag stickat.Och när jag nu stickar ena axeln på framstycket så får jag helt olika bud varje gång jag mäter mot bakstycket. Alltså inte så att när jag stickat 1 cm så säger den att "nu har du 1 cm mindre att sticka" utan mer att "trodde du att du hade kommit såå långt? Nä men det har du fått helt fel för dig." och så stickar jag lite till utifrån denna nya information och så kommer annan information åt något annat håll nästa gång jag mäter. Vi får väl se hur det artar sig.

Sen så säger almanackan att det kanske blir vår och rent av sommar igen sen. Så det börjar bli dags att rota fram sommartoppsstickningarna. Den lila är nog färdig. Jag ska bara sy ihop de sista maskorna med dem som de möter. Jag avslutade den med en I-cord liknande ärmavslutningarna, nämligen. Men eftersom det inte blev så höga maskor när jag gjorde dem på 2½ som resten av toppen är stickade på så tog jag ... 3½ tror jag för att sticka kanten. Då blev det mer så att varje varv mötte varje maska utan att det drog ihop så mycket.
(Rätt vad det är så blir det fotografering.)
Den laxrosa toppen håller jag ju på med ärmarna till. Eller, håller på är väl att ta i. Sist jag gjorde något på den så var det ärmarna. Så när jag tar fram den igen så är det ärmstickning som gäller.

För övrigt rotade jag runt  i min garnhylla häromdagen och hittade en massa garn som jag alldeles hade glömt att jag hade. Jag har ungefär två planer för det. Den ena eller den andra blir det kanske. Mer precis kan jag inte vara då jag inte vet om någon eller någon annan läser bloggen.

Väldans obloggande

Av obloggbara anledningar har det inte blivit så mycket bloggande på sistone. Irlet har kört hårt med mig. Men lite stickning har jag hunnit snika in här och var.
Jag insåg att min låda med raggi-rester höll på att svämma över och att sannolikheten att alla rester kommer att gå ett sådant öde till mötes som det här garnet gjorde är ganska liten. Så då kom jag på att jag kunde "välgörenhetssticka" småplagg. Det finns alltså inga specifika barn som ska få de här vantarna (som är så där riktigt grodgröna, vilket är svårt att fånga på bild) eller de här sockorna.

De rödspräckliga sockorna (som alltså stickas en och en) är av modellen "finska tågsockor" men stickade i alldeles för tjockt garn jämfört med beskrivningen. Här använder jag 4mm-stickor istället för 2½-or. Så det mesta vad gäller antal maskor och antal varv är modifierat. Jag träffade en baby mitt i processen och skaftet verkade räcka långt upp på benen, men vara lagom i vidd. Nåja. Antingen så blir de användbara, eller så blir de inte det.

När jag kom så här långt på hälen så for jag ut och reste i en mörk bil. Då behövdes en mer automatisk stickning och så började jag på de med blåspräckligt skaft. Där blir det istället en "tumhäl". Storleken är höftad med hjälp av en småbarnsmammas ögonmått.

 

Så nu har jag snart två halva sockpar som ska kompletteras.

 

Jag har fått löfte om 1 kg maskinkardad gotlandsull snart. Jag anar att det betyder att jag borde öva mig på gotlandsullspinning så det inte blir snöre av alltihop. Jag fick en bild av en 1r1a-stickad fluffig halsduk i huvudet och riktigt sånt garn brukar det inte komma ur mina rockar. Men vänster tumme surar idag. Antagligen betyder det varken datorknattrande eller stickande. Kanske inte heller spinnande. Håhåjaja, vad gör man då?

 

Det kompletterande garnet till födelsedagsgarnsmössan är färdigt. Det borde räcka, tycker jag.

Den blå mössan har gått och gömt sig nånstans och vill inte vara med på bild. Den ofästade tråden är fortfarande ofäst.

Man tager vad man haver ...

I Lottens kommentarsbås blev jag återigen uppmärksammad på att Emma Frosts ullkammar tidigare var bärplockare.
Eftersom hårdslöjdstalangerna äro ganska få i min del av världen så suckade jag uppgivet vid tanken på att göra ullkammar själv (eller lägga ut det på entreprenad), men i slutet av utandningen kom jag på genvägen!

Varför hålla på och åbäka sig och göra ullkammar av bärplockare? Varför inte kamma ullen direkt med bärplockare? Då kan man ju använda dem till det ursprungliga syftet när de inte kammar ull, typ.

Jag hittade bara den ena, men tänkte även utanför denna låda och greppade Kammen. Den underbara kam jag köpte för ohemula 75 kronor för sjutton år sen och som jag älskat sen dess. (En valp för tolv år sen tyckte också att den var fin. Som tur var koncentrerade han sig på bakersta delen av skaftet.)

Det gick jättebra. När jag väl kommit på att ullkammens krattform gör att man kan vrida och vända på kammen och ändå få fibrerna åt samma håll, men att det inte riktigt gäller för en vanlig hårkam. Där måste man tänka så det blir rätt.

 

Se så fint det gick! Och som diz* använde jag en liten uddanyckel som låg här och skräpade.

 

* Diz: ett litet hål genom vilket man drar fibrerna som man kammat så att det blir en lång korv av ull.

 

 

Nu blev det lite krångligt ...

• En spinnrock med gul tråd på som ska spinnas mer av och sen tvinnas ihop med andra färger på ull till ett tvåtrådigt garn. Den andra tråden med fler färger finns inte än.
• En ny rock med spännande tjockt garn som man kanske kan göra nåt av.
• En hel massa finullsfluff som man kan göra mer sånt garn av.
• Bakläxa på den stickade halsduken som gavs bort i julklapp. 140 cm fick gärna bli längre. (Men jag hann ju inte före jul.) Så det är det jag fokuserar på nu för rätt vad det är så far han igen.

• Dags för en present men vissa mått saknas. Under tiden gör jag en provlapp, men det börjar bli bråttom. (Påbörjad innan bakäxan dök upp igår.)
• Och så var det ju det där garnet till den där dockkoftan ... (Hur var det nu jag gjorde?) Fast det är ju inget viktigt utan kan liksom hända sen nån gång.
• Och så finns det otvättad gotlandsull och finull/texel som jag skulle ha ägnat mig åt i höst hade jag tänkt i somras.
• Dessutom skulle jag ju kamma igenom all mohair ... ju ...
• Och de nya fina rödfärgade lockarna som också kom i julklapp vill jag ju också ha idéer för/göra något av ...
  
  
• Och så tror jag det finns några projekt till som jag just nu glömt ...

Var det nån som sa nåt om Uppsala också? Jo, det ska också rymmas där bland all ullen ... Ännu ingenstans att bo. Och lite andra förberedelser.

Nån som fick tid i julklapp som vill dela med sig?

 

Här är nu de små härvorna som jag gjort. Den kardade härvan är balanserad men de andra vrider sig som sjutton. Antagligen kan man ta bort tvist när man stickar, men det återstår att se. Sen är ju frågan hur hårt vridet singlarna är också. Nå, vi får se.

Gotlandsull!

Nu har jag testat att spinna:
kardad
"kammad" tuss från roten
"kammad" tuss från toppen
"kammad" tuss från vecket.
Alltihop på den bruna rocken och sedan tvinnat tvåtrådigt.

Kardad var nog lättast. Den lilla provhärvan blev balanserad efter tvätt.
Idag härvade jag tuss från roten och det var inte klokt vad den var översnodd! Jag dängde den inte "hela dan" men ordinärt många gånger och den är fortfarande vriden.
Eftersom jag har flera prov igång samtidigt så väntar de andra på härvning och tvätt. Det är svårt att sätta lappar på våta härvor.

Från toppen var svår att spinna såtillvida att ulltussen knörvlade ihop sig till ett kaos bakom bakre handen. Så hur mycket som de facto blev från toppen kan säkert diskuteras.

Det visade sig att jag hade gått lite hårdhänt fram när jag tvättade tussarna. Det blev lätt filtat. Det gjorde att det var rätt "tungt" att "kamma" (med yttersta delen av kardan). Men jag har långt hår själv och är van att trassla ut i all oändlighet så det var inte så konstigt, bara tidsödande. Och jag tror det har tagit på min vänstertumme/-handled.

Men det kan ha varit spinnandet också. Det var lätt att få upp snodden i tussen när jag spann från ändarna så jag fick knipa ordentligt med tummen då.

När jag har tvättat och dängt och torkat alla härvorna ska de dokumenteras här och sen ska jag provsticka små lapppar för att se om det blev någon skillnad och i så fall vilken.

Men ullen då?
Ja man kan bli knäsvag för mindre. Ett sånt silkigt moln som blir när det är kammat eller kardat går inte att beskriva.
Att sådan ull kastas bort i stora berg är skandal!

Nån som har nån idé om hur man ska kunna lansera ullen så den slutar vara "värdelös" för lammbönderna?
Mina spinnkompisar köper ulltops av diverse olika engelska raser och merino och silke i olika blandningar eller rena. Visst blir jag nyfiken på vad de talar om, men varför gå över ån efter vatten?
Vi är mer än 250 medlemmar i "Spinning in Sweden"-gruppen på ravelry. Sen finns det fler grupper, men eftersom man kan vara med i flera grupper kan man inte bara summera antalet i de olika grupperna.
Sen finns det säkert folk utomlands som kan vara lika nyfikna på gotlandsull som folk här är nyfikna på merino.

Och alla de som stickar utan att spinna. De behöver ju också få reda på att man inte behöver köpa merinoull från får som kanske har problem med läskig fluga som gör att man skär i deras skinkor. (Riktigt hur och varför har jag inte fattat, men det finns ett samband. Sök på mulesing) Det finns ljuvligt garn att få härifrån!