Den svartvita tröjan

Det var en gång en tröja som min mamma hade stickat till sig. Som tonåring älskade jag den och snodde den gärna. Mina klasskompisar var inte lika förtjusta, för jag blev lite elektrisk och gav ifrån mig stötar lite till höger och vänster.
Här har jag på mig den på en promenad med mina morföräldrar.

Enligt beskrivningen skulle det vara mönster på hela framstycket, men mamma hade nöjt sig med att sticka det bara i tre rader mitt fram.

Nåväl. Nånting hände under historiens gång och tröjan försvann. 

Tidigare i år pratade mamma om den och om hur mycket hon saknade den. Stickad nån gång på 60-talet och upphört att existera nån gång … 90-talet eller senare?

Så jag började titta på garner, lite sådär lågintensivt och bara på nätet. 

Och sen åkte jag till Östersund och såg en liten liten garnbutik vid buss-stationen. Jag behövde ju inte köpa något bara för att jag gick in och tittade lite. Väl?

Nej. Det behövde jag ju inte. Men där  fann jag Garnet: borstad alpacka från Sandnes garn. Helt i alpacka utom några procent nylon för att hålla lite ordning på garnet. Alpacka är känt för att kunna hänga ut sig och nylonen är med största sannolikhet tillsatt för att inte det ska ske. Eller i alla fall för att motverka det.

Rätt kulörer och allt.

Jag hade skaffat beskrivningen av min mamma och inhandlade sisådär 800 g garn. Helt galet egentligen för jag har inte ens minnet av att originalet var tungt. Jag tror att de tog i lite i överkant på beskrivningen. 

(Min hela tröjstickning vägde så småningom 325 gram!)

Dessutom upptäckte jag häpet att det som benämndes som storlek 44 i beskrivningen inte på något vis kunde bli godkänt som storlek 44 nuförtiden. Så för att reka lite började jag med ärmarna. Resultatet blev att jag lade på några fler maskor per varv på kroppen. Men ärmarna fungerade så som det var skrivet.

När jag kommit till det här stadiet kom en stor känsla av gammal SAKNAD över mig. Jag visste inte att jag hade saknat tröjan så. Konstig erfarenhet.

Så blev den då klar. Typ idiotsnabbt.  Fast vi var inte överens om hur många varv det går på en raglanminskning. Eller jo, men inte hur många centimeter det innebär om man mäter på ärmar och på framstycke. Så det blev en del justeringar där. Nej, det blev ingen snygg bild det här.

Och så blev den julklapp till mamma. Och hon blev jätteglad.
Hurra!

postjulpost

I år blev det två hemgjorda klappar. Det översta är hemkardat, hemspunnet hemfärgat garn (vejde). Det var det som hände i september när jag "kokade te". (Dock, den ull som finns i inlägget är inte den som finns i garnet, för ullen fick bara ligga i på slutet och ta upp det sista. Det blev väldigt ljusblått. Hm. Det resultatet är obloggat ...)

Halvvantarna/muddarna är ett par Mixed Wave Mitts.
Det vita garnet är kamgarn av Värmlandsfår från det jag kammade när jag var på spinnträffen hos Limmo-design sommaren 2013. Det blå är av det pinnspunna kardfloret som jag köpte i/på väg till Uppsala vintern 2013. Och det grå är spunnet på den turkiska sländan och är av gotlandsull (julklapp 2011) Det var detta jag skrev kryptiskt om här.


 
För egen del var den mest garnrelaterade julklappen denna. Jag har inte hunnit detaljstudera den ordentligt, men det finns att ta av där, det är helt klart ...

Å så vann jag en tröja hos Lotten. Alldeles ostickad (nåja, trikå är det ju) men alldeles fantastisk och åtråvärd ändå.

Färdig!

Tydligen har jag använt den rubriken förut, för blogger föreslog att det var precis vad jag skulle skriva.

Nu är alltså mammas kofta klar!

Jag tyckte den blev för hög i halsen och det ser inte snyggt ut med knappkanten högst upp och nederkanten vill vippa utåt.

Förhoppningsvis kan man åtgärda de två senare med blockning och den första är bara ett problem för stickerskan men inte för mottagaren. Man tackar.

Mot Sherwoodsk... tröjan!

Så tänkte jag igår när jag började nysta det nya gröna garnet som kom från garnlek. Det har preciis rätt färg. Att det sen inte är samma kvalitet. Bah!

Fast när jag provlappat lite så inser jag att det är knepigt att se de fantastiska krumelurerna med det här garnet.
Jag tror det är för att garnet är så "randigt" i sig, det är så tydligt två kardeler i det.
Så nu har jag nog övergett sherwood för den här gången. Trist, för det är en jättesöt tröja. Däremot tänker jag att tydligare flätor kanske fungerar, såna med två räta som byter plats med två andra räta.
Jag ska testa.

För övrigt kan meddelas att Den Blå Ormen blev för lång! Och därmed hamnade knapphålen för glest! Så den delen måste jag sticka om. Den motsatta sidan hade lyxen att bara behöva repa upp det som var överflödigt.
Men nu blockar jag iaf framkanten på tröjan så den inte ska knollra in sig när jag ska sätta fast framkanterna.

Lintröjan har fått axlarna ihopsydda och halshålet har fått sina varv. Nederkanterna ser ut som att det inte är ohälsosamt med blockning, men jag tror att jag i så fall ska tvätta hela, inte bara fukta längst ner och få nån smutsrand som aldrig någonsin går bort. Och just nu ids jag inte det.

Första mudden är klar, sånär som på att notraderna hamnade snett i förhållande till varandra. Jag får väl skylla mig själv som sätter mig med sånt vid halvelvatiden om natten. Har ännu inte bestämt mig för om det är "charmigt hemmagjort" eller förfärligt löpandebandaktigt. Lutar åt det sista, men inte blir det kul att pilla upp ...

Nej, det är inte jag. Det är en liten modell som någon skämtsam gav mig för några år sedan. Men ungefär så där såg det faktiskt ut tidigare idag i vår trädgård. Fast i skala 1:1.

Jag slutförde den bruna grova swallowtail-sjalen. Och jag har ju förtjust insett att den blir stoor. Men när jag fick stickan ur arbetet så blev jag nästan häpen att den inte var (ännu) större.
Men vänta bara tills den är blockad.

Den också. Det finns mycket som ska trängas där nu. Och allt är i "ska-sen-läge".

Den blå ormen som såg så komplicerad ut är inte så svår som den ser ut. Den var bara hopknölad. Egentligen är den tre sidor av en tavelram, typ. Men nu har jag förhoppningsvis stickat klart den. Den står också i kö till blockningen.

Jag undrar vad som står i vägen, egentligen ...
Oviljan att vistas i källaren när det är så vackert väder ute?

mysko WIP

Men vad är det för åbäke? Vad är det för en konstig männska som stickar en drygt två meter lång orm som är bruten lite här och var?

Nån sorts idog människa antar jag. Envis. Och uttråkad. Och väntandes på att det snart ska ta slut.

Längst upp till vänster syns det tredje knapphålet nerifrån räknat. Ett knapphål till ska läggas i stickningen på det sättet. Det femte knapphålet hoppas jag "uppstår" då knäppkanten möter halsringningen som jag redan gjort. (Även det som sticker ut över där knäppkanten kommer.)

Vad ormen är för nåt? Jo, framkanten där knapparna ska sys fast, nederkanten på koftan och knapphålskanten och det är där jag nu stickar 573 varv eller nåt bestående av 19 maskor varierat 1r, 1a resp 1r 1 överflyttad. Jätteintressant ... eller nåt ...

Om typ 3 dm ska jag montera ormen på resten av koftan och hoppas på att alltihop passar ihop.

Och sen ska jag montera min lintröja. Ska bara ta reda på om fram- och bakstycke är lika långa eller om de är oliklånga. Ack ja ...

Den stora swallowtail-sjalen är stooor. Redan innan andra liljekonvaljraden är färdig är den, i oblockat skick, så stor som jag kräver av en sjal. (Och den är gjord enligt beskrivningen, inte ett varv extra!) Det här blir en riktig gosa-i-soffan-sjal. Men den är inte så fotogenisk i nuskicket.

Muddarna får vackert vänta på sin tur. Den är sist in i WIP-listan. I nuläget tror jag att den första mudden är färdig och ska monteras ihop. Men det har jag inte ro att göra just nu. Och således börjar jag inte heller med nästa.

Evita är numera ett UFO. Tills dess jag får tag på något lämpligt att montera den med.

Lin-ärmar

Veckorna går fort och jag har mycket att göra som inte har med stickning att göra. Men det har blivit en del stickning i alla fall. Ärmarna har kommit förbi ökningsstadiet och väntar nu bara på att bli 45 cm så de kan börja bli avmaskade.

Mammas kofta: jag mätte ut var knapphålen skulle sitta och insåg att det blir inget snyggt med bara fyra knappar. Som tur var kunde mamma köpa fler knappar. Så nu har jag en till och hon dessutom en i reserv.
Rätt vad det är hoppas jag att jag verkligen kommer igång med stickningen av den där knapphålskanten.

Muddarna har inte kommit längre än att jag har försökt kopiera upp dekorationen till en storlek som kan bli förlaga när jag ska "kryssa" ut mönstret. "Lätt som en plätt" och "snart gjort" fanns i mina tankar när jag kom på att jag skulle göra dem. Men de sitter fast bakom linärmarna och koftan. Det är bara att gilla läget - eller att ändra det.

ohemma

Under fyra veckor befinner jag mig på annan ort. Nu har det nästan gått en vecka. Då måste man ju ha med sig stickningar så det räcker.
Äntligen har nu mammas kofta fått den framkant som knapparna ska sitta på. Och jag har fått reda på hur många knappar det finns (fyra). Så rätt vad det är ska jag räkna ut var knapphålen ska sitta och börja sticka. (Och om den analoga/antika brevvågen här på expeditionen är pålitlig har jag 10 gram garn kvar när jag stickat klart. Hurra!)

I väntan på det har jag under en liten resa stickat lite på ärmarna på lintröjan. Nu dryga decimetern långa.

Pulsvärmare ska det bli också nån gång kanske. Med pärlor. Och med inspiration av Bloggblad (10 maj).

Men i första hand är jag inte här för att sticka, så det blir väl som det blir. (Jag trodde inte jag skulle ha tillgång till internet så jag tänkte "Här ska stickas!")
Men nu ska jag nog skriva ut det som jag tänkte skriva när jag satte mig här för några timmar sen ...

Knitty

Nu har nya knitty kommit ut på nätet. Den enda som jag blev lite sugen på är tangerine twist. Men jag är numera lite kluven till stickade kortärmade sommartoppar. Den gula i Rowan Summer Tweed är lite tjock i förhållande till sin ärmlängd. En kofta hade varit bättre i det garnet. Och den blå är inte så tunn den heller.
Återstår att se hur den gröna är. När jag väl fått sytt dit ärmarna med någon sorts garn. Jag börjar inse att Evita är och förblir slut slut slut.

Nåja. Min första svarta spetssjal är blockad! Bild kommer. Den verkar ha blivit lagomt stor nu. *förtjust*

Den kraftiga swallowtail-sjalen är den som oftast stickas på nu. Den blir gosig, mer som en "filt" än som en skir sjal. Än så länge är jag bara på blomknoppsmönstret och jag har mina funderingar om jag ska nöja mig med att bara sticka det. Och eventuellt bården. Liljekonvaljpluppande ser jag inte fram emot ...

Jaja mamma. Jag ska sticka klart din kofta innan vi ses. Det är tanken. Men jag tror att jag måste vara så himla koncentrerad så just nu passar det inte. Det är knepigt att mäta och jämföra vanligt slätstickat "tyg" och den kraftiga kanten som på längden är en kraftig resår, alltså töjbar. Att då få först den ena knäppkanten lagom lång och sedan därefter få knapphålen jämnt fördelade på den andra. Nej. Det är inget jag gör i ett nafs medans jag gör något annat.

Tack!

Nu vet jag

1. Det finns åtminstone 6 stycken som läser min blogg lite nu och då.
2. Hon som designat sjalen har gjort rätt.

Och hur det nu var så var det roligt att sticka sjal i grovt garn också, så nu har jag två svalstjärtssjalar på gång. Hepp!

Undrar om jag har haft så många WIPpar samtidigt tidigare.

Den svarta sjalen är ju "bara" att blocka.

Den gröna toppen borde kunna få sina ärmar isydda med något annat material än samma garn, för det har tydligen svepts bort från Jordens yta. Jag blir så less.

Mammas kofta borde vara klar på några dagar om jag lägger manken till. (Men det var ju det då ...)

För att inte tala om att somliga böcker borde komma före i prioritet ...

senaste nytt

Oj vad mycket som inte har med stickning att göra som har hänt på sistone. Därför har det inte hänt så mycket som har med stickning att göra.

Men jag har iaf stickat en bit till på mammas blå kofta och vägt nystanet som är kvar och räknat och haft mig.

Bilden är ett irl-montage som ska försöka belysa hur lång jag beräknar att koftan blir.

Knäppkanten som skymtar måste förlängas och den andra kanten också göras.

Efterforskningar har inletts om var den försvunna beskrivningen har tagit vägen. Ännu inga framsteg på den fronten. Men framstycket skulle ju vara likadant som bakstycket i ganska många centimetrar så jag började på det på bussen för några veckor sedan. Men så här kan jag ju inte hålla på! Antingen får den rackarns beskrivningen pallra sig fram eller så får jag skicka efter en ny. Alldeles i onödan. Eller, nja.

De gröna ärmarna är ... klara. Elller nåt. Garnet räckte preciis till att få en ärm som räckte runt hela ärmhålet och ca 1 cm lång ärm därefter. Men det räcker inte till att montera.
Ärmarna hade gärna fått vara liite längre ändå. Finns det någon som råkar ha ett nystan Evita i ljusgrön färg (nr 567) som bara ligger och aldrig blir nåt? Är det färgbad 29733 bleve jag ännu gladare om jag kunde få köpa det.

Lyckat, eller nåt.
De gröna ärmarna är nog färdiga, men jag har inte kollat hur de passar i ärmhålen. Då tog huvudet slut och jag tog linnetröjan istället ett tag. Och nu hittar jag inte beskrivningen på den. Den är bara borta!
Månne ett tecken på att jag ska ägna mig åt sånt jag ska ägna mig åt?
(Och att det är läge att ta tag i mammas kofta om det nu är så att jag tvunget ska sticka?)

Objektbyte

I väntan på att jag ska ta mig iväg till en affär med en våg tillsammans med nederkant och knäppkant till mammas kofta och väga och nysta och beräkna så återupptar jag ufo:t "grön topp" från förra året.

Bilden visar framstycket under blockning och nu ska jag börja med halsringningen på bakstycket. Har jag tur räcker garnet även till ärmar.

Jag har swatchat för tröjan i lingarnet som jag köpte för ett tag sedan. Mysko. Banderollen rekommenderar stickor nr 5. Beskrivningen säger nr 4,5. Men ska jag få till masktätheten går det åt att jag använder nr 4 och stickar hårt. Det känns lite väl överambitiöst att använda 3,5.

Ojoj. Så mycket svengelska det har blivit i sticktermologin numera: ufo, blockning, swatcha.

Nån som inte hänger med?

• ufo = UnFinished Object. Alltså sånt som inte är klart. Det är en mer passiv grupp av stickningar än wip = Work In Progress. Alltså sånt som man håller på med. Ufon är undanlagda av olika anledningar. Garnet kanske är slut, man gillar inte vad som håller på att bli, ljuset är för dåligt för att man ska kunna sticka på det arbetet (tänk svart spetssjal), det känns inte som säsong (tänk sommartoppar i november), etc.
• blockning. På gamla svenska beskrivningar står det: "Spänn ut delarna mellan fuktade handdukar."
• swatch = provlapp helt enkelt.

Dagsljus

Här kommer då en bild i dagsljus. jag upplever inte knappen så ljus som den ser ut på bilden. Men koftan har iaf rätt färg. (Har den ju inte juh! Gårdagens mörka färg ligger närmare. Men en är lite plattare i verkligheten.)
Och så en bild på mössan. Den trasiga halsduken kommer väl också så småningom ...

Framsteg

Så. Nu har jag gjort klart ärmarna och halsringningen. Och knappar har införskaffats och en är hitsänd och numera fotograferad. I konstljus nu ikväll. Får väl se om det blir nån annan färg imorgon vid dagsljus.

Jag tror det blir bra. Vad tror du mamma? Knappen ligger på manchetten. Den övre bilden överensstämmer bäst med färgen.

Den gula mössan är klar och invigd (trots att jag inte fäst översta tråden).
Den trasiga halsduken är också klar men jag frågar mig vad den har för charm. Ingen som tilltalar mig iaf.

Ordnung!

Här kommer då änteligen bilden på första färdiga för iår.
Fyrtrådigt svenskullgarn från Kilafors stickat på nr 6 uppifrån och med muddarna (moss-stickning) på nr 5. Som vanligt, för mig iaf, så krullade kroppens nederkant upp sig och jag börjar fundera på om blockning är det enda rätta. Swaggerns likadana kant har ju aldrig kommit på tanken. Eller har det att göra med att den har sydda sidsömmar?

Alla hypoteser är välkomna. Jag provar alla fram tills jag hittar ett system som fungerar.

Garnet till nästa swagger har kommit. Det blir en i antracit-antracit. Ska bara tvätta härvorna först. Sniffar hellre på schampodoft än petroleumoljor.
Samtidigt kom garn till Garntjänsts modell 6155 (förra sommarens katalog, sidan 24 enligt pdf, sidan 46 enligt pappersupplagan). Fast jag ska göra den längre i livet.
OBS! Det är extrapris på både deras svenskullgarn och på lingarnet. (Numera. När jag köpte ullgarnet var det det inte.)

Mammas kofta håller på att få sista varven på andra manchetten.
Sen blir det knäppkant och matematik på högre nivå.
Eller vad tror ni? (tankehopp från högre matematikakrobatik) Kan jag sticka en nederkant nedifrån, sticka knäppkant och koftliv parallellt och när garnet tar slut knyta ihop nederkanten med resten?
Anar att det minimerar starka känsloyttringar mot slutet ...

Fel.

Hur roligt är det att upptäcka att man gjort ett kännbart fel tre centimeter ner i en stickning? Och när det betyder att man måste repa upp 20 varv? Inte ett dugg. Fråga mig, jag vet.

Därmed vet jag också att man ska inte sticka tjocka täta manchetter i mörkblått garn utan full koncentration och ljus.
Jag känner också en viss ambvivalens för att utföra själva froggandet i dåligt ljus.

Men det är mycket lättare att sticka på strumpstickor än med krångliga rundstickor som hela tiden klagar över att stickningsomkretsen är för snäv. Massa magiska loopar här och var på varvet blir lite påfrestande efter ett tag. Det blir ingen rytm i stickandet.

Mamma är varskodd. Snart behöver jag veta måtten på knapparna så jag kan göra den tjocka täta knappkanten. (Och hur länge måste man vara totalt koncentrerad då??)
Sen får vi se hur mycket garn som finns kvar till att göra koftan lång och vacker.

Tänk va? Att ett sånt simpelt litet fel i diagramskrivningen kan göra så helt olika strukturer. När inte det felaktiga diagrammet stämde stickade jag upp en liten bit och "såg fejlet".
Och nu är första manchetten klar!

Manchett

Nu ni!

Nu är slätstickningsjobbet avklarat på ena ärmen. Alltså dags att gå över till "manchetten".
När jag gjorde provlappen (som jag sedan repade upp och återanvände garnet av ety jag redan från början visste att jag skulle behöva varenda centimeter) blev manchettstickningen ett kompakt härligt tyg. Tänk er att gå barfota på en green, ungefär.

Men nu! Nu när jag (tror att jag ) gör samma stickning så blir det glest och fult och mycket mer besläktat med spetsstickning än tjocka heltäckningsmattor.

Blä.
Men nu vet ni.
Imorgon får jag "ta tag i" problemet och se om jag kan komma på vad som är annorlunda. Kan jag t ex ha använt tunnare stickor? Kan jag ha förskjutit rapporterna? Helt klart är det i alla fall att det är den andra mudden jag eftersträvar, även om den antagligen drar garn nåt så in i Norden.

Men det är skoj att sticka ärmar uppifrån. För varven blir bara kortare och kortare hela tiden ( Två maskor vart femte varv). Till skillnad från när de blev åtta maskor längre vartannat varv vid raglanökningen!

post-jul

Jahapp! Då var man beta-blogger-omformad då.
Hoppas att allt funkar så bra som det är tänkt.

Julen har varit - bra. Men grön. Och plusgradig.
















Makens jultidningsbeställning till mig var Interweave Knits höstnumret och i julklapp fick jag de andra båda tidningarna. Tror jag gillar den där rätstickade tvärstickade polotröjan på framsidan av knitsimple. Och swallowtail shawl finns i IK. Iofs ska jag väl i första hand återuppta påstickningen av min svarta sjal så den får ett någorlunda bra format, men ändå. *Väntar på vårsolen*

Före jul blev jag klar med mina raggsockor så nu finns det två par oavbildade sockor.

Inatt bestämde jag mig äntligen för att raglansömmen var lång nog på mammas kofta och satte ihop bakstycket med framstyckena under ärmarna och stickade några varv. Hoppades orka upp imorse för att kasta mig iväg till byn där de hyrt hus nu i jul för att hinna prova innan de återvände till söderns nejder.

Opp kom jag, men fick inte tag på dem. Och när jag äntligen kom på att jag skulle ringa hyresvärden så hade de precis farit. Typiskt. Skulle kastat mig handlöst alltså.

Så nu jobbar jag på att inte slå på mig själv, samt att förmå mig att gå och lägga mig igen en stund.