Slutspurt på sybingon

Nio rutor kvar och knappt någon tid (som inte är jobbetid eller sovtid).

Laga ett plagg visste jag ju från början vad det skulle vara. Några små sömmar hade släppt på vinterjackan och de skulle återställas. Nu är det gjort.

 Lägg märke till att jag använde fingerborg! 

Häromdagen var jag på loppis och hittade en bit trikå, förklädd som grytlapp. Den kan man skapa något somrigt av tänkte jag. 

Och hepp!

Det blev en sommarkjol till någon som är betydligt mindre än jag => en gåva!

Igår kom en kompis hem till mig och så hade vi syjunta ute på altanen. Det var Projekt Skjorta som stod mest i fokus och den andra ärmen syddes i och syddes i och syddes i, jag vet inte hur många gånger innan jag bestämde mig(?) för att den blir bra.

Kompisen hade dessutom vänligheten att låta mig prova hennes kallfärgningsfärger. Så idag tog jag en näve gotlandsull och sprutade lite färg på och så får vi hoppas att det blir ohemult vackert där i plastpåsen nu över natten.

På det viset är det bara en broderad projektpåse som det inte verkar som att jag hinner med i år. Det blev en bättre utdelning än vad jag kunde hoppas på för några veckor sedan. 

Sju rader ifyllda, men man får inte fler lotter än fem i alla fall. Men ändå!

Jag är inte nöjd

Jag är inte nöjd med min insats den här sommaren. 

När jag gick på semester hägrade en massa hantverk. Jag skulle sy klart toillen och vips skulle jag sen börja på Riktiga Skjortan. Och jag skulle kryssa rutor på sybingon för glatta livet. Typ.

Delvis har det här inte blivit av för att andra bra saker blivit av. Men delvis har de inte blivit av för att jag fastnat i instagram. Och där har det varit så mycket viktigt att läsa att orken inte funnits till annat än att konsumera det. (Ja, det finns viktiga saker där, också. Förutom vackra solnedgångar, härliga bad och söta hundar som folk också visar upp.)

Och det där osyendet har tärt på mig. Och det har varit jobbigt. 

Så där så jag skämts för mig själv och så har jag dragit internet över huvudet och kollat på massa costube. Jag rekommenderar verkligen att nörda ner sig i #cocovid på youtube: en massa intressant om att sy kläder som gick ur modet för några sekler sedan, men också samtal om att vara människa med olika särskildheter: att ha en viss hudfärg, att ha funktionshinder, att vilja klä sig i ovannnämnda omoderna kläder till vardags och hur det tas emot. Och om hur det går till att försörja sig som youtuber.

Läser du det här strax det här inlägget är nytt så rekommenderar jag att du börjar med det som Bernadette Banner lagt upp, eftersom hon tar ner det igen på söndag, 9 augusti.

Men nu har det börja hända lite hantverk här. Och jag ska nog genast återgå till det.

Vi ses sen!

Yes! Bilder!

Jo, så här var det. Jag köpte en klänning för några år sedan som jag nog egentligen tyckte var liiite för kort. Men jag tänkte att jag kan prova att vänja mig. Men det fungerade inte riktigt. 

Då var det så bra att längst ner på klänningen fanns en kant av dubbelt tyg. Alltså, den var förlängd med ett dubbelt tyg.

Om det där dubbla tyget kunde vara enkelt istället så blev det nog bra, tänkte jag. 

Men såg att det var en blekt rand i tygvikningen. Så jag sprättade bort hela kanten. (Vilket var nödvändigt i vilket fall, eftersom tyget var ditsytt med en söm.) Och så sprättade jag även isär sömmarna som var vid klänningens sidsömmar och vände de sömmarna så att den blekta randen hamnade på avigsidan.

Förutom fållen så blev det också en massa sömsmån som jag blev tvungen att göra något åt, för det var väldigt vad det ville fransa sig.

Så jag fällde sömsmånerna för hand. (Utan att klippa bort hälften på den ena. Hade jag tänkt kunde jag ju ha sytt ihop med olika mycket sömsmån på de båda bitarna jag sydde ihop.) 

Det blev inte Bernadette Banner-standard på handsömnaden. Men det blev bra ändå.

Så nu har jag några rutor på bingon: 

Blå ringar för klänningen, grå ring för planeringen jag gjorde förra veckan.

 (Om nu någon har samma problem som jag hade, att det inte går att lägga in bilder: Så var det när jag använde explorer. Det här inlägget har jag skrivit i google chrome. Kanske att det fungerar med Firefox också. Lycka till!)

Projekt skjorta

Projekt skjorta har fortsatt utan redovisning på bloggen. Inför den senaste träffen var "allt" klart utom manschetter, fåll och knapphål och knappar.
Visst låter det som något som man skulle kunna svänga till på en dag?

Vi började med att "svänga till" manschetterna.
Och då uppenbarade sig det som jag befarat:

Ärmarna är för korta. Det här är ingen längd som är godkänd. Jo, jag håller ut den, men såå mycket för kort mot armen ska den inte vara.
Tankearbete tillstötte: hur mycket ska ärmen förlängas med? En ganska enkel sak att klura ut.
Jag är mallig att jag också då tänkte på att lägga på 4 cm: 2 för de sömsmåner som extrabiten ska ha och 2 för de sömsmåner som helt plötsligt behövs i "gamla" ärmtyget som ju skulle klippas upp.

Nästa tankearbete handlade om VAR på ärmen ska snittet läggas?
Det lades så att förlängningen hamnade över armbågen så att sömmarna inte skulle behöva belastas extra för armböjning.

Snitsigt va?

Och så blev det bra! Nästan lite föör bra, men hellre det.

Projekt knapphål var nästa kapitel. Först krånglade liksidigheten på sicksacksömmarna. Jag visste att det fanns ett sätt att korrigera det, men mindes inte hur och tänkte att bruksanvisningen låg hemma.
Så glad när jag upptäckte att den visst fanns med i slöjdpåsen.
Efter några provkörningar var jag nöjd och skulle börja sy på skjortan.

I mönstret finns en knappslå med som vi inte använt då vi sytt dold knäppning. Men nu tog vi den mönsterdelen och nålade fast i knapphålssidan och provade att röra oss i skjortan med denna knäppning/nålning för att se att hålen var placerade där de skulle. Det var de. Så då fick vi nåla ut oss igen.

Jag mätte först fel på ett obegripligt sätt. Mina knappar som är 11 mm i diameter mättes på något sätt till 7 mm.
Så första hålet blev för litet. Men det är ju "bara" att sprätta sig lite grand. Och mäta om resten.
Vilken lycka att jag inte sydde allihop innan jag provade!

Och sen är det ju bara att sy i alla knapparna.
Vis av erfarenhet med koftknappar sydde jag i överst och underst och på mitten och på mitten av de som är kvar tills alla knappar är på plats.

Alla knappar?

Nej, inte den allra allra översta. Kragknappen.
Och när man ser det här förstår man att tänket inte riktigt hade den erfarenhet som det behövde.
Så nu måste jag sprätta nio (tio?) knappar i frontknäppningen; sy i kragknappen, och sy tillbaka alla knapparna i knappslån igen.
Gôrkul eller nåt ...

Sen är det bara manschettknapparna och fållen kvar! (Och där tänker jag vara så pragmatisk att jag bara sätter en snedslå. Fållen böljar snyggt i höjdled, vilket betyder att på somliga ställen blir det för mycket och på andra ställen för lite tyg när man viker fållen två varv.)

Det finns en viss möjlighet att den faktiskt kan bli klar. Men det har tagit tid.
Frågan är om nästa skjorta går i ett huj, eller om den tar precis lika lång tid.

Något litet

Det är klart att det här inte räddar världen, men många bäckar små …
Tvålbitar som blir för små, så att man byter ut dem mot en ny stor fin tvål. Hur använder man dem?
Ett sätt är att trycka fast dem på den nya tvålen.
Men den här gången ville den inte fastna. Och så blev den en massa småbitar istället.
Då tänkte jag ut att en liten påse för småstumpar av tvål vore kanske en idé. Då borde man kunna använda "vartenda milligram" av dem.

Min tanke var en påse i nylonnät, men det hade jag inte något hemma. Och när jag gick på loppisen så hade de inte där heller. Men i en byrå där hittade jag linnetyg, tänkt för något broderat.
Broderi var väl att ta i, för den här påsen, men jag sydde i alla fall sömmarna för hand. och fällde dem, eftersom det skulle bli slitage på påsen av allt knådande när man använder den.
En liten bit sidenband försluter påsen.

Efter en gångs användning såg påsen ut så här.

Sedan har det blivit många fler och dessutom har en större tvålflisa som degraderats från förstatvål kommit till.

Jag skulle nog rekommendera att använda nylonnättyg, för det här tyget torkar "aldrig" och det kan bli lite "sur tvätt"-lukt av det. 

Å andra sidan så kan man ta den våta påsen och rulla den i handflatan och bli tvålig innan man sätter igång vattnet - och då sparar man väl en skvätt vatten på det. Varje gång.

Surtvättlukten försvinner när tyget tvättas av tvålen när man använder den. Praktiskt!

Som sagt, den här påsen räddar inte världen, men den kan sätta igång tankar om slöseri och smarta lösningar.

Projekt Skjorta

I ett inlägg tidigare i sommar nämnde jag att två jobbskjortor gått sönder.

Båda två likadant, men orka fota en svart …

Så småningom tog jag mig för att laga dem.

Jag hittade en liten bit lakansväv som jag klippte i ännu mindre bitar och nålade fast på baksidan.

Sen sydde jag för hand fast det trasiga tyget i lappen så att traskanterna blev täckta av tråd. Och så ramade jag in det hela. Det är knepigt det här med lagningar. Ska man göra dem så osynliga som möjligt eller ska man säga "Ja ja, du ser att det är en lagning här. Jag vet det också och jag tycker vi ärar den." och så gör en grej av det, som de där japanska lagningarna med vit tråd på mörkt indigofärgat tyg? Jag gjorde något halvt mittemellan.

Sen passade jag på och lagade kragens överkant också. Små små kaststygn över kanten.

Därefter gjorde jag något helt annat. Jag köpte 2½m lakansväv och så kontaktade jag en kompis i samma bransch: "Är du också less på dålig passform på jobbskjortorna? Jag tänker sy en. Ska vi göra det här till ett gemensamt projekt?

Och Yes! Hon var på.

Jag googlade alla skjortmönster jag kunde hitta och valde ut några objekt som vi kunde fundera över.

Och en lunch några veckor senare gick vi igenom mitt urval och fastnade för två modeller. Och så beställde vi dem.

Några veckor senare hade mönstren kommit och vi träffades för att rita av dem.

Så nu har vi varsina pappersvarianter av första skjortan, en Harrison från Cashmerette.

Antingen blir de bra eller så går det åt skogen. Men då vet vi en massa mer i alla fall.

Jag var helt slut efter ritamönsterträffen av all koncentration och förväntan. Men då hade vi ändå inte kollat upp att ärmlängden stämmer, och det är ju något som jag retar mig på, så det måste vi kolla innan vi lägger mönstren på tygerna och klipper!

Nästa träff är i slutet av månaden. Det är knepigt att få till det då vi har olika scheman som bara ibland gör oss lediga samtidigt.

Färdig, som sagt!

Det där sybingo:andet för med sig en massa färdiga saker. (Fast ännu ingen städning av stashen. Jag blir lite avis på dem som postar snygga bilder på God Ordning. Det kommer aldrig se ut som de bilderna hemma hos mig.)

Nu kan vi presentera bilder på gardinbyxorna som blev en topp (med två vänsterärmar), maken som klickar och jag som modellar. De skulle varit med i förra inlägget, men det kom förbi lite liv, och en dotter med sambo och sånt.

Ja, det finns snyggare sätt att visa upp den gula infodringen, men orka. Gul är den i alla fall!

När det här skrivs är det sista dagen på semestern. Det är lite varmt och skönt igen. Lite mysigt att sitta i "kuvösen" och sticka och lyssna på poddar. Behöver bruka allvar med M:s tröja innan han växer ur den.

Det där med underkläder och rådda stashen blir inte idag. Tror jag …

Det var kul att planera. Men det är ju en hel del som har ändrats längs vägen. Det har varit lite jobbigt. Men det har också blivit ett tillfälle att öva i att släppa taget, flyta med, ta ett simtag och komma på nåt annat. En övning i att inte ta på allvar, att mantra "jag gör det här för att det är roligt" och inte sätta sig på tvären mot mantrat utan istället bli påmind. En övning i att komma ihåg att det är JAG som är chefen -- inte planen ...

Öva sig i att inte snöa in och fokusera, utan göra bredvid det som är "att ha semester". Att komma ihåg att det är NU jag har semester, inte sen när jag har sybingo:at klart.

Är det bra eller inte att ha en plan?

Det var spännande att skriva ihop en plan. Det gav en startpunkt, även om saker sen kom på ända. 

Jag anar att jag inte fyller brickan i år heller. (Även om det är tre veckor kvar.)

Men jag ser redan fram emot nästa sommars bingobricka.

Hurra för symaskinen!

Äntligen blev den klar och betald och hämtad och använd. Ett bystsnitt och två axelsömmar hann det bli för hand. Och fyra "sicksackningar" av axelkanter. När jag var mitt på den tredje så insåg jag att jag var dum/oerfaren.

Jag skulle naturligtvis sytt sömmen och fällt ihop sömsmånerna. Mycket enklare stygn och dessutom bara längs halva sträckan!

Jag har också konstaterat att jag klippt ut två vänsterärmar.

Ärmar är inte så symmetriska i tyg som de är i stickat. Det fanns ingen möjlighet att abrovinka till den ena till att bli en höger.
Nåja. Den får sitta som en högerärm ändå, tänkte jag och det verkar gå bra.

Lite abrovinkande blev det ändå. En av ärmarna hade gluggar i ärmkanten nederst på det tillklippta. Det var lite för kort tyg för att det skulle gå att undvika. Hur skulle det gå?
Det gick alldeles utmärkt. Jag bara vek in kanten med det tyg jag hade, istället för det tyg som konstruktören tyckte att jag borde ha. (Som en nödlösning tänkte jag att jag kunde göra en gul infodring där precis som i halsen.)

Till slut blev den i alla fall klar, toppen som jag sydde av de två tygstyckena jag köpte på loppis. De hade varit gardiner, men nu är de det inte längre.

Jag blev lite på gott humör när toppen var klar och funderar på om jag ska sätta fickor på den. Den är rätt styv för att vara en överdel. Jag kom att tänka på mammas ord "målarrock" som hon använde ibland om olika kläder. Det känns som att en sådan nog borde ha fickor.
Det finns lite lite tyg över som kanske kan räcka. Men jag har inte funderat klart på det än.

Under förutsättning att "stuvbit" går att definiera som "kortare tygstycke, inte avklippt från tygrullen med avsikt att göra detta föremål" så borde jag kunna få pluppa den rutan också. Loppismaterial är i alla fall använt. Hepp!

Handsömnad

Jag har som sagt lite grand snöat in på Bernadette Banner. Kolla hennes youtubekanal och instagram. Det är en entusiastisk energisk kvinna, 

jag tror under 30, som bor i New York och som ägnar sig åt historisk sömnad. Inte bara åt att tillverka plagg utan hon använder dem också i vardagen.

Det senaste halvåret har hon tillverkat en outfit (från särk via korsett till mössa) värdig en kvinnlig Sherlock Holmes. Och hon älskar att handsy! (Även om många långa sömmar i den här outfiten görs med en handvevad Singer symaskin från 1895. Men det är mer av tidsbesparing förstår jag det som.)

Handen på hjärtat. Hur många av oss överväger ens att handsy en söm? 

Jag tror att fler än jag är så modernt hjärntvättade att vi automatiskt tänker ”symaskin!” när vi tänker klädsömnad.

Men samtidigt sitter jag glatt och gör maska efter maska efter maska efter maska efter maska.

Egentligen så gör vi ju samma sak. Jag som stickar och Bernadette om syr. Små handrörelser som lugnar och skapar. Skillnaden är att hon har ett färdigt tyg som hon bearbetar. Jag formar själva tyget. Handstickning är vedertaget och accepterat. Handsömnad anses konstigt.

Men med medvetenheten om Bernadette så blir jag nyfiken på alternativa lösningar när symaskinen är på lagning. Omlottkjolen behövde fållas. För hand. 

Sommarklänningen som hade förlorat sin fållning lagades. För hand. 

Det urgamla UFO:t syddes för hand. (Och blev dessutom lagat med en lapp. För hand.) 

Toppen som också ska kryssa en eller annan ruta i sybingon börjar också få sömmar för hand. Och det är inte dumt! Stygnen blir än så länge inte jämna och regelbundna för mig. Men vad sjutton. Jag har inte sytt så långt än, och dessutom varierat mellan fyra stygnsorter.

Handsömnad är också fiffigt jämfört med symaskinssömnad genom att man kan utföra den lite som stickning. Inte bara vid maskinen.

Men det finns ”risker” med handsömnad också. Jag tänker att det är lätt att man böjer tygerna bredvid varandra. Så att det ena går i ytterkurva och det andra i innerkurva. Så att de färdigihopsydda inte ligger helt platt mot varandra.

Jag tror att Bernadettes trick, som hon sett i gamla instruktioner: att nåla fast ena änden på en kudde och så sträcka tygen därifrån, kan vara ett sätt att undvika det.

När jag tänker efter så har jag gjort en sak i handsömnad för några år sedan. En liten ficka att förvara hårnålar i.

Yttertyg i smalspårig manchester, innertyg i bomullstyg. Mellanlägg av vaxduk eftersom jag tänkte att nålarna annars snabbt kan slita hål i botten. Knytband i smalt ”sidenband”. Allt utom bandet är rester från när jag klädde om barnvagnen för sisådär 30 år sen.

mer bingo

Ett UFO som tar tid att få klart kan ju inte få ligga i vägen för resten av bingot.

För några veckor sedan gick jag på Röda Korsets second hand och köpte två våder som varit gardiner.

(Ja, och så ett överlakan som jag också har planer för.)

Tanken var att jag skulle göra ett par somriga byxor. Jag måttade så gott jag kunde och tyckte att det borde räcka. Men ack så fel jag hade när jag kom hem till min pärm med mönster. Jag skulle kanske möjligen få till ett par i storlek 34. Till vems glädje? Vad ska jag då göra med tyget? 

En topp! 

Rita rita rita. (Fast först iväg och köpa mönsterpapper.)

Kolla på förklaringar om hur man får bystinsnittet att passa perfekt på en själv. Och ge upp så mycket tänkande som jag inte begriper utan handledning. (Och upptäcka att alla mönster som finns i de där pärmarna är utan bystinsnitt trots de där förklarande sidorna. Men det är i alla fall snygga foton på det som de beskriver och modellerna som är uppsydda.)

Åka iväg (där den gröna "väskan" fått vara necessär för elastiska bindor som tack och lov inte behövdes). Och drömma om att göra en liten jacka av tyget istället.

Komma tillbaka hem och inse "in your dreams". Det blir en topp och ingen jacka.

Lägga ut mönstret på tyget. Om man blundar för det som sticker ut i bystinsnittet i sidan så går det visst det.

Se att klockan är över 22 och därmed inte klippa idag.

Klippa nästa dag. Lägga ut ärmarna på tyget och inse att det blir hack i inviket i fållen  på den ena för att det var liite för kort om tyg. Men vadårå. Man kan säkert göra en annan kant, kanske göra inviket i samma gula tyg som besparingen runt halsen istället.

Stryka på klistertyg på besparingsdelarna. Sy ihop axelsömmarna på besparingsdelarna. Klippa ner ytterkanten på besparingsdelarna.

Nu kör vi!

Sicksacka den nedklippta kanten.

Machine says no.

Jo. 

No.

Human says lunch.

Så småningom tittade jag vidare på det där. 

Under undertråden snurrar en skiva. I den finns ett hack/en hake som ska fånga övertråden och vispa runt med den. Det hände, med stor tur, att tråden fångades.

Före lunchen tänkte jag att ingenting hade förändrats. 

Sen tänkte jag att raksöm till sicksack kanske är problemet (nålen kommer ner för långt från mötespunkten så att säga) och försökte med smalare sicksack. 

Det gick i några centimeter. Sen gick det inte ens med raksöm.

Så nu är maskinen på service. Mer än tusen kronor. Plus eventuella delar.

Förstår ni varför jag gillar att sticka såå mycket mer?!

För att trösta mig ser jag på Bernadette Banners youtubeavsnitt.

Så mycket entusiasm och handsömnad! (Och en gammal gammal vev-Singer)

(Jag kanske ska handsy?)

Så det vart ...

"Sy en kjol."
Den punkten tänkte jag kombinera med "något i linne" och "somrigt". Men sen så läste jag på Fredrikas blogg något om omlottkjol. Och då kom jag att tänka på de där båda stuvarna(!) i snarlika blå färger. Tänk om man skulle sy en omlottkjol av dem  där den ljusare ligger över den mörkare? Det skulle bli såå snitsigt! (Och så skulle jag sluta ha dåligt samvete för att de bara ligger där och för att jag var så ouppmärksam när jag köpte dem.)

Men mitt 2D -> 3D-sinne är inte riktigt utvecklat.
Så jag googlade kjolmönster. Och blev inte riktigt nöjd.
Jag har haft en omlottkjol en gång i tiden. En i bomullstyg med rikt vaxbatikmönster, köpt på Indiska eller HM eller nåt, strax efter att Sverige tittade fram under iskanten. Den var klockad så i mitt huvud så är en omlottkjol klockad.
Så, hur mycket klockning kunde de blå tygerna erbjuda?

Jag har en sykurs i lösblad som ryms i fyra tjocka pärmar. Där finns receptet på klockade kjolar.

Men det där med dubbelvikt tyg gick inte att få till. Och det gjorde ju inte så mycket, för jag skulle ju ha två tyg. Men gränsen mellan dem skulle ju inte vara sidsömmarna utan… ja, vardå? Ena sömmen finns ju inte utan tygerna går omlott, men den andra sömmen skulle onekligen finnas, men var skulle den hamna? Skulle man kunna justera det på något sätt och hur?

För att få till en omlotteffekt behövs mer tyg än i en vanlig kjol. Typ två framstycken istället för ett, efter vad jag läste mig till på nätet. Hur mycket extra tyg kunde jag få ut?

19 cm bortanför den vikta kanten, per tyg. 

Nej, det sade inte mig någonting! 

Dags för en toille! 

Ett älskat hemsytt påslakan som jag tryckt mönster på ovansidan hade tackat för sig. Nu skulle det få bli en bärbar toille där det tryckta skulle få utgöra utsidan på kjolen och det otryckta vita få vara insidan.

Et voilà!

Så blev det med skarven mitt bak. Bra. Men jag vill nog inte ha något skarv mitt bak mellan två ganska lika färger. Jag nöjer mig med den här toillekjolen. Och kanske kanske går jag lite bananas på den vita delen med en rekonstruktion av den tryckta delen. Vi får se. 

Men redan den tryckta halvan av kjolen tycker jag går in under "färgglad".

Dags för att dutta dit fler pluppar:

Eftersom jag inte riktigt är säker på att "repa upp och sticka om" på samma projekt duger som definition på "remake" så sätter jag en kjolplupp där också: Lakan blev kjol.

UFO:t för övrigt: Jag har nu stickat hela kroppen utom nederkanten och håller på med ärmarna. Eftersom jag ska resa med bil tänker jag att den får följa med. Maken kör.

Väska?

Så var det då dags att göra en väska och i den sy i ett blixtlås och även göra en ficka. Bäst vore om den gjordes av en stuvbit från loppis och med blixtlås från stashen. Och så skulle den ju helst vara färgglad också …

Det fanns inte otroliga valmöjligheter på blixtlås i stashen. Det här har nog varit i en gylf kan jag tro.

Så då blir ju "väskan" av motsvarande proportioner.  

Så var det det där med att skapa efter ett indiemönster. Var hittar man ett sånt? Det första stället jag letade på var hos Clara stickar och syr. Hon brukar även sy olika väskor. Så scroll scroll scroll …

Och så drar jag mig till minnes att jag sett någon som så smart började med att sy i blixtlåset och gjorde resten av "väskan" sen. Var inte det Clara? Neej … Det var ju Alicia!

Och där hittade jag även en länk till en blogg om hur man gör. Det måste väl vara indie?

När jag skulle klippa ut fodertyget (av ett gammalt örngott) så tyckte jag det vore synd att inte använda den snygga fållen. Så den fick bli krönet på en ficka i "väskan".

Och där var alla bitarna urklippta: två yttertygsidor, två innertygsidor och en likadan sida, fast lite lägre, som ficka. När det var dags att sy ihop foderbitar för sig och yttertygsidor för sig lade jag bara in ficktyget mellan foderbitarna och sydde genom tre lager. 

Det var en tydlig beskrivning hur man gör tycker jag, även om jag som nybörjare gärna kunde fått påpekat tydligare vilken skänkel av blixtlåset som man skulle sy ihop med tyget när. Jag gjorde inte fel utan tittade nooga på bilderna, men hade jag varit mindre observant hade det kunnat gå galet.

Det räckte med att läsa 4" som 'lite drygt 4 cm' och lämna ett hisnande litet hål att vränga allt genom. Men det gick vägen.

Och sen hisna lite och fundera hur i hela världen jag skulle få utsidan utåt? Men det gick ju bra tack vare blixtlåset ...

Den här skapade jag inför vår resa till fjällen. Riktigt vad jag ska packa i den har jag inte tänkt ut, kanske ha en speciell plåsterväska?

Men alltså … väska …? Kan en kreation med måtten 19 x 16 cm sägas gå in under epitetet väska?

Är den färgglad? Mörkgrön med ljusorange foder, även om det gröna på bilden förvanskats i lampans sken.
Tja, den är ju inte grå …

Jag tror jag får låta domaren komma in här och ta beslut.