Ba' så där

Det ska vara trivselkväll med lotteri och kakfrossa. Men lådan med raggsocksgarner gapade tom när jag insåg att det bara var några veckor kvar.
Så då blev jag ju tvungen att komma upp med en plan B.
Det blev en sjal i Solkustens tvåtrådiga garn, det som blev över när jag stickat Siri.

Jag ökade fyra maskor på räta varv: två i mitten och två innanför de tre kantmaskorna.
Och så ökade jag fyra maskor på vartannat rätt varv så småningom på de ställena som vinklar överkanten: två vid varje ställe.

Först fristajlade jag ytmönstret, men avslutade med eyelet shawl i tre prickrader och udden.
Jag tvättade den med lavendeltvål och avslutade med en sköljning i balsamvatten. Må den bli mjuk.

Det är ganska skönt att kunna hiva ur sig en sjal lite bara så där.

Men under tiden fick sonens strumpor stå tillbaka. Så nu är jag igång med dem igen. Det är väldigt många maskor i resår 2r, 2a innan skaften når upp till 20 cm på stickor 2½. Men snart så! Det mesta garnet sitter fast i strumporna.

(Och så svängde jag in på Stora Coop och köpte raggsocksgarn till två par i lördags. Trots att vårrean ännu inte hunnit börja.)

startitis?

Så här långt räckte det ljusblå presentgarnet med bambu. Vi återkommer om fortsättningen längre ner.  I detta stadium befann sig den enda stickning jag hade när jag akut behövde en stickning! Inte värre akut än att jag kunde undvika ytterligare ett par raggsockor, men akut.  Jag gick ner i ullrummet och tittade i lådorna. Jag fann en hel del Gjestal naturgarn tretrådigt och Garntjänsts tretrådiga. Överblivna efter olika tröjprojekt. Månne de kunde bli en tröja NU? (Det är alltså inte något akut behov av stickat som gäller, utan ett akut behov av att sticka.)

Jag gick till maken: behövde han händelsevis en tröja? Nej.
Behövde jag en tröja? Njae … Men jag behövde en stickning, så vi kan nog klämma in en tröja till när den dagen kommer.
Den här gången gjorde jag en sån där uppläggning så att det ser ut som att resåren rundar uppläggningskanten, tubular cast-on. (Kolla en pikétröjekrage, så fattar du.)

Man använder skräpgarn som man sen klipper bort (på videon, från 5 minuter) eller petar upp (snåla jag: Då är det bra med ett halt garn).

Man lägger bara upp hälften av maskorna och sen gör man ett omslag mellan varje. Så tyvärr blev första försöket ca tio maskor för trång, men nu fungerar halsringningen.
Det blir en tröja med runt ok, och den här gången får klimtinspirationen äntligen utrymme. (Se även gammalt blogginlägg)

(Fast den rapport som är längst ner ska repas upp. Efter att ha använt brunt i någon form i alla andra så blir det alldeles för hårt att använda grått och antracit.) Jag är nu alldeles i faggorna av ärmhålen, jag anar att det blir lagom sedan jag avslutat nästa rapport (=den som jag ska repa upp).

Den ljusblå sommartoppen ovan är också ett sätt att undvika att göra fler raggsockor. Efter att ha gjort de här

så kände jag att nu fick det vara nog. Och samtidigt … var det dags att utveckla.
Vad händer om man gör en Judys magical cast-on, som man ju gör när man startar sockor längst fram i tån, och så kallar man den "linjen" för axelsöm? Och så gör man "tåökningarna" bara på ena sidan och kallar det för ärm, och så stickar man fram och tillbaka och vänder på den andra sidan och kallar det för halsringning?

Ja, det går sådär. Det blir en liten bula högst upp på ärmen, så jag modifierade min idé. 

Istället gjorde jag en uppläggning enligt ovan, men stickade först en liten lapp med hälften av maskorna innan jag längs ena stadkanten tog upp maskor som jag på en gång dubblerade.
Sen fortsatte jag med min idé.
Det blev bättre, men någon annan får räkna ut hur det blir snyggast. Antagligen genom att göra lappen längre, kanske använda en ökning som man kan göra varje varv åtminstone i början innan varannanvarvsökningarna börjar och följer bålstyckenas lodräta "kant" längs ärmhålet.

Sen ska man också samtidigt tänka på hur man vill forma halsringningen och när det är lämpligt förena de båda axlarna i nacken och så småningom också framtill. Inte förrän då blir det dags att sticka runt runt.

Ärmarna blev några varv långa och jag gillar den anspråkslösa rullkanten som blir av att bara köra på med slätstickning hela vägen ut.

Men den senaste bilden så avslöjar jag lösningen på garnbristproblemet. Jag tog min magtröja och gick till LYS:en och frågade efter mer garn. Naturligtvis fanns varken kulören eller färgbadet så en annan lösning krävdes. Det fick bli ljusbeiget likadant garn.

Jag repade upp till strax under ärmarna och började randa en övergång: 1varv beige, 8 varv blått, 2 varv beige, 7 varv blått, 3 varv beige, 6 varv blått, osv. 

Nu håller jag på med sistslurken innan det är dags för att göra kanten. Jag tror inte det fungerar med slätstickning ända ner utan det får bli räststickning eller "falsk rätstickning" på slutet.

(Falsk rätstickning: *1 varv avigt, 1 varv 1r, 1a*. Det ser rätstickat ut, men det får lite egenskaper av resårstickning.)

Det blev en hel del blått över, men jag tror att jag gör halsriningen i blått istället för i beiget som jag hade tänkt förut. Så bryter det inte överenskommelsen om blått upptill och beiget nedtill

LYS ja …

Jag hamnade på en annan LYS ute i skogen och blev förtjust i en härva garn som jag aldrig brukar se åt. 

Genom att lägga härvorna i de sista solstrålarna hoppades jag att lystern i de blanka delarna skulle synas, men nja.

Fast egentligen var det ju den här medelhavsinspirerade färgkombinationen som först fångade min blick:

(Men som ni ser så är inte skuggsidan så lysterframkallande i bilderna.)

Tanken var en stor och underbart vacker sjal som skulle kunna bli en present. Snopet upptäcker jag att en härva nog egentligen räcker till en sjal, på stickor nr 8. Och jag som köpte två i var kulör. (För att jag inte riktigt kunde bestämma mig.)

Nåja. Det blir nog någon reda med det också.

Riddari?

Va? Jag hör inte riktigt … 

Nu är jag här

Hur börjar man när man varit frånvarande så länge? Var börjar man?

Man kan kolla i kameran och blogga efter bilderna. Jättebra. Om man inte har en iphone och en ubuntudator. De är inte riktigt sams.

Så, här kommer texten och så får bilderna komma sen nån gång kanske.

Jag färgade mer ull till min gula kofta. Några burkar med gammal bark och grejer kom till användning (= Tömdes! Tog slut! Sparades inte längre!) Nu har jag mer garn att göra klar koftan med. Men jag tycker att det ser himla blekt ut. Så jag ska göra en ny raid med lökfärgad ull. Om den blir mörkare så tänker jag randa de olika garnerna på nåt sätt tror jag.

Maken frös om händerna vid isfisket och önskade sig något för det. Gärna något som valkar till sig. Jag tänkte att gotlandsull tovar ju bara man blänger på det, och så tog jag fram min stora påse med gotlandsull, kardade lite, spann lite, provstickade lite och fick godkänt. Fast sen blev det inte slätstickning i alla fall utan 1r, 1a. Och så en liten krage på varje finger. Det blev resår för att då var det lite flexibelt med passformen tänkte jag. Kanske hade slätstickning varit bättre med tanke på små krokar och sånt som man pysslar med när man fiskar. Men jag har inte hört några klagomål.
(Lite kul med en bild som visar stadierna mellan ulltuss och stickning.)

Sen stickade jag några raggsockor. Ett par hade ett trist garn som både poolade och blev randigt mellan varje varv. Så på fotens ovansida lyfte jag var åttonde maska med förskjutning fyra maskor mellan varv 1 och 2.
Alltså lyfte nr 1, 9, 17, 23 på ena varvet och nr 5, 13, 21 på andra varvet. Då blev det en ruteffekt som förlät garnet.

 

 Den gula aeolian-sjalen har hunnit stickats klart och bli blockad, men ännu inte fått trådarna fästade, fyra stycken, eftersom den skulle maskas av i dubbelt garn. Jag blev tvungen att lägga ifrån mig den under några veckor då jag befarade att min stickfasthet skulle vara helt förändrad. Det var lite knepigt att ta fram den igen och förstå var jag var i diagrammen då det var i de sista diagrammen jag var. Men jag klurade ut det och slutförde stickandet. Det blev en knapp tennisboll över av garnet. Ett litet tag på sicksack-bården hann jag bli lite brydd. Under blockningen hände det saker! Först blötte jag ner den fullständigt och spände ut den. När jag sedan skulle ta loss den, när den var torr, insåg jag att jag kunde nog spänna ut den en tum till längs avmaskningskanten. Så då gjorde jag det och lade på ett blött lakan.
Den ritualen upprepades några gånger. Till slut var den mer än två meter längs övre kanten och mer än en meter mellan nacken och rakt ner.
Frågan är bara när jag ska ha ett sånt skrytbygge. Den är så vacker att den inte går att undgå att se och beundra. Jag ville sticka den för att jag ville sticka något vackert och vill ju inte ha den för att dra åt mig komplimanger.
Nåja, det går nog att klura ut nåt.

Kittiwake-koftan annonserade i mars plötsligt stora hål under ärmarna.  Panik utbröt och jag kastade mig in på Panduro(!) och kom ut med Alafosslopi i någon grönblå nyans. En topdown sisådärungefär-kofta blev till. Men ännu har vi inte hittat åt några knappar till den.
Jag försökte sticka den lite kort. Mest för att vara säker på att garnet skulle räcka till ärmarna. Men efter att ha haft den en dag så insåg jag att den behövde vara längre för att jag skulle känna mig bekväm i den. Så då repade jag upp nederkanten och fyllde på med så mycket slätstickning jag vågade innan jag gjorde en nederkant. Den är inte grann uppe i halsen, men det kanske blir bättre om man blockar. Och nu är ju blockningssängen ledig igen.
Koftan stickades på 5½mm och fram och tillbaka. Men sen när jag skulle sticka ärmarna runt runt så behövde jag gå över till 7mm! för att det inte skulle se ihopsnört ut.  Jättekonstigt. För samtidigt som det såg bra ut då, så känns det ändå lite sladdrigare, med all rätta. Men det räckte inte med att byta till 6mm. Jag provade.

Men först hade jag fått stora hål på hälarna på mina svarta tunna raggsockor. Så på en resa klippte jag bort foten och återanvände skaften. Inte helt tokenkelt då de var stickade nerifrån och upp. Det tog hela resan på fem timmar att komma fram till slätstickningen ...
Tur nog skulle vi ju tillbaka också efter helgen. (Kanske jag skulle kunna ta och klippa av trådarna och sy ihop tån nu? Det där var ju i februari!)

Ett av de där grönaktiga raggsocksparen gav jag bort till en vän som jag tänkte behövde såna. Det gjorde att jag fick en beställning på några andra. Ett par är klart, men inte levererat eller betalt eller heller efterfrågat. Vi får väl se hur det går med det.

För att få ordning på mitt stickhandlag igen så övade jag mig på att sticka en babymössa. En ny världsmedborgare såg dagens ljus i april några veckor före beräknad ankomst. Den är presentförpackad men ännu inte levererad.

Det senaste är att jag bedömt mig så rehabiliterad i armen att jag återigen kan karda. (Armen tycker att det kostar Ipren, men det är det värt.) Innan jag bröt mig började jag lattjolajbanspinna nordviksull på Louëten. Nu finns det mer kardrullar så jag kan göra den andra tråden.

Jag har också avslutat kamningen av mohairfibern som jag fick för jättemånga år sen. Alltså den första påsen av det jag fick då. Fulfibrerna som jag kammat bort har jag nu kardat och spinner ihop på turkiska sländan. Alltså, jag har inte ullkammat-kammat mohairen utan kammat med vanlig hårkam. Lite knöligt och lite mjälligt och lite fröigt blir det. Och jag vet inte alls vad jag ska ha det till. Men jag övar mig i att nöjesspinna och inte tänka nytta med allt hela tiden.

Utöver det här så har jag jobbat, brutit armen, sålt hus, köpt hus och flyttat i vår.
I höjd med armbryterierna hade det varit lämpligt att tänka på en present. Men då gick det ju inte att påbörja den och sen har det varit för mycket fullt upp för att ha ett huvud som villigt vill tänka inspirerat. Så den presenten får vänta och se om det blir bättre under semestern.

Ligger lite efter ...

Helt plötsligt tittade jag i spalten här bredvid och upptäckte att en bomullstopp som jag t o m använde förra sommaren stod under "på stickorna".  Helfel jue!

Det är den som fått sin ljust lila/blå färg av den lila lintoppen som jag tvättade.

Jag har gjort en diskret markering av sidan med en avig maska var fjärde varv.

Likaså stod min sjal i gotlandsull som WIP (Work In Progress). Den blev till för att garnet jag spann blev för tunt för att passa ihop med mitt gula koftgarn.
När ni tänker "gotlandsull" så tänker ni säkert som jag: "Nåt så mjukt!" Men inte den här gången. Det här garnet är ganska hårt spunnet så det är faktiskt nästan stickigt! Det känns nästan som helgerån att ha gjort det på det viset, men jag sätter upp det på nybörjarkontot.

Sjalen är stickad uppifrån nacken och nedåt/utåt. Mönstringen är lite slätstickningsränder här och var. De följer varven.
Ökningarna har skett vartannat varv vid sidan (kanten upp  mot halsen), på mitten (mitt bak) och efter ett tag även precis framför mitt på axeln. På det viset böjer sig kanten mot halsen något tvärare in mot mitt fram och sjalen ligger snyggare. Jag gjorde likadant på den här sjalen, som är den första jag gjort i eget garn. (2011)

Nu!

Nu kan jag modella för akutstickningen. Den har varit klar ett tag, men det har inte jag.

Det är ett par sockor i miniraggi med Fleegles heel stickade från tån.

Under tiden har jag roat mig med ett nystan Merilla som jag fick nu i sommar (tillsammans med ett par raka stickor av 2½mm modell). 60% merino och 40% akryl. Ett nystan är 50 g och 400 m. Himla mjukt och himla tunt.

Det är alltså vähäldigt frestande att få för sig att sticka spetssjal av det. Men kära kära Ravelry hjälpte mig. En användare sade att hon, liksom en annan, var sur på att garnet inte tog till sig blockning. Alltså att när man spänner ut en våt sjal och låter den torka så ska den behålla den formen. Men det gör inte det här garnet. En utblockad sjal i Merilla skrumpnar lätt ihop och ser inte alls snygg ut, utan nystickad.

"Men då!" tänkte jag. "Då stickar jag ett par strumpor!" Med 40% akryl borde det kunna bli bra tålighet även om de är tunna. Provlapp stickades och jag konstaterade att det blev inte alls ett så fast tyg som jag tänkt, ens med så tunna stickor. Det gick liksom lätt att dra det snett och vint och jag tänkte att de strumporna kommer att halka runt och korva sig så att jag blir galen.
Så på't igen med sjaltänk.

Citronsjalen var en fluga när den kom för flera år sen. Jag tänker att det är inte så mycket hålmönster i den som kan desavoueras av att blockning kollapsar. Men så är jag ju lite snål ... Så de där tjocka partierna, där man ska sticka med dubbelt så många maskor som i de omgivande, där har jag bara ökat med 50% istället för med 100%. (Delvis för att "receptet" säger att man ska använda ett nystan som är 430m och jag vill att garnet definitivt ska räcka.)

Jag lade upp på tunna stickor, för det blev en himla massa "öglor" som jag inte förstod vilken som var vilken när jag hade större grovlek. Men efter ett tag bytte jag upp mig till 3mm. Jättefint tyg. Men när sjalen växte och behövde utrymme även på kabeln stötte jag på problem. Garnet fastnade ideligen i ett litet hack i övergången mellan kabel och sticka och rätt vad det var gick det av! Så jag bytte till 3½ för att övergången var så slät på den. Antagligen skulle jag kunna byta till 4mm:s, precis som man "ska", men jag tycker det blir lagomt glest redan.
Eftersom jag har tunnare stickor än "man ska" så blir sjalen mindre också. Men jag fortsätter "samma likadant" bortanför receptet. Och ungefär där, när jag gick utanför, så hade jag bara använt 25g. Så det blir nog nåt enormt. Kanske. På vart tionde varv ökar man 24 maskor. Nu är jag uppe i ca 250 maskor per (glest) varv. Jag anar att det går åt rätt mycket garn till avmaskningsvarvet och att jag inte blir förtjust om garnet tar slut innan det varvet ...

Sjalar ... en liten guide till trekantiga sjalar.

En sjal har ofta en trekantig form, men den kan stickas i olika riktningar. Jag tror att den enklaste varianten är den som här nedan illustreras med röda streck.

Man börjar längst ner och så ökar man antalet maskor på ett sätt som man bestämmer själv: t ex mellan första och andra maskan på varje varv. Gör man något sorts mönster i sjalen så hamnar det i horisontella rader parallella med överkanten. Överkanten är avmaskningsvarvet.

En annan metod börjar i ena sidsnibben. Då kan man inte öka i varje sida utan får bestämma sig för att "den här sidan är överkanten" och "den här sidan är den som strävar ner mot mitt-bak-snibben". Det är längs den senare sidan som man ökar t ex som i det förra exemplet: varje gång man börjar varvet vid denna sida så ökar man en maska.
Gör man en sjal enligt denna metod och har en begränsad mängd garn men vill göra en maximalt stor sjal så behöver man veta när hälften av garnet gått åt. För när man har halva mängden garn kvar så måste man istället minska en maska på samma ställe som man tidigare ökade, och i samma "hastighet".Mönster i den här sjalen blir i lodräta rader. Här är avmaskningsvarvet bara någon enstaka maska längst till höger i bild.

Om man istället vill ha mönsterrapporterna parallella med sidokanterna och en "söm" mitt bak så gäller den metoden som illustreras med de blå strecken.
Man börjar mitt bak i nacken med en liten lapp: lägg upp tre maskor och sticka rätstickning i åtta varv. Sedan tar man upp fyra maskor i den sida som är närmast sist stickade maska. (Se de röda pilarna i bilden till vänster.) Efter det tar man upp tre maskor från där man lade upp tre maskor. (Se de röda pilarna på den högra bilden.)

 Nu har man tio maskor som är dem som resten av sjalen utgår från:

Det som bilden ovan visar befinner sig i mitten längst ner på sjalen i bilden nedanför här. (Den här motsvarar alltså sjalen med de blå varven inritade ovan, fast upp och ned.)

De tre första maskorna (av de tio) är kantmaskorna som bildar vänstra halvan av sjalens baskant.
De tre sista maskorna är kantmaskorna som bildar högra halvan av sjalens baskant.
På varje rätt varv (o-avigt alltså) ökas en maska mellan kantmaskorna och de övriga maskorna.
Av de mittersta fyra (i det här fallet) benämner man de två mittersta som "mittmaskan".
(I andra beskrivningar stickar man sju varv på startlappen och tar upp tre maskor längs långsidan och då blir det naturligt nog bara en mittmaska. "Hantera" de två maskorna i den här beskrivningen som "en mittmaska".) Öka en maska på var sida om mittmaskan vid räta varv.

Vid varje rätt varv ökas alltså fyra maskor: en i var sida och två i mitten.

Varven i den här sjalen är alltså parallella med sidokanterna som alltså är avmaskningsvarvet.


När man avmaskar sjalar med långa avmaskningsvarv (som det senaste exemplet) så är det viktigt att det blir en elastisk kant. (Speciellt om det är en spetssjal som behöver spännas ut kraftigt i vått tillstånd för att mönstret ska framträda tydligt.)
Ett sätt är att sticka två maskor, dra den första över den andra. Gör en luftmaska (tänk virkning).
Sticka nästa maska på vänsterstickan.
Dra luftmaskan över den stickade. Gör en luftmaska.
Repetera de två sista raderna tills alla maskor är avmaskade.


Förutom den trekantiga sjalformen så finns ett otal andra. Man kan ha fyrkantiga sjalar: som en bred halsduk eller som en liten filt.
Man kan göra ytterligare "mittmaskor" på den sista trekantiga sjalen ungefär mitt på axeln. Då vinklas kantsidorna lite så att man omfamnas bättre av sjalen
Man kan göra en asymmetrisk trekantig sjal som ökar maskorna i ena kanten (jämför bilden med gröna varv inritade) hela tiden och sen avmaska vid motsvarande halva sjalen. Formen blir då den som brukar användas för att beskriva Pythagoras sats. Kanterna motsvaras av hypotenusan och ena kateten och avmaskningsvarvet är den andra kateten.


Ha en trevlig stickning!

(Fotona och den omvända sjalbilden har jag hämtat från Knitting Dailys nyhetsbrev 2 januari 2015.)

olika inriktningar

Först en bild på den obloggade sarisilkesjalen som jag stickade efter jag varit på båsfesten hos Lotten. Storleken är en besvikelse. Men det går säkert att lära om, eller så får den komma till någon annan som kanske längtar efter den. Dumt nog kommer jag inte ihåg var jag hittade beskrivningen på sjalen, mer än att det var på ravelry förstås. Jag minns bara att det var en kanadensiska som lagt ut den, hennes var röd-vit och det hade något med att heja på ett lag att göra, eller nationaldagen. Hålvarven är min egen uppfinning, men ökningarna har jag snott från henne. Finns det någon som vet vilken beskrivning jag talar om får ni gärna tipsa mig så jag kan lägga en länk.

När det var melodifestivalen tänkte jag att jag kunde ju sätta mig och spinna lite. Inte gotlandsull, men väl från stort kardflor. Det ska bli experimentgarn. En singel är redan färdig z-spunnen. Den här är s-spunnen och så ska de tvinnas s. Så får vi se. Men jag stötte på problem: finns det nån som ser änden? Helt plötsligt gick tråden av (igen) och änden försvann in i  mängden. Jag minns inte vilken krok jag använde heller ...

För åtta år sen, i mars, blev äntligen makens tvåändstickade tröja klar. Nu har han börjat dra sig för att använda den då den gått lite isönder på ärmarnas kant och nederkanten. Så igår påbörjades operation restaurering. Jag repade upp fyra slätstickade varv och fyllde på med nytt garn. Det är samma garn, men det är tydligt att mycket färg försvunnit genom åren på tröjan. Den är vackert gyllenbrun numera.

Det som fascinerar mig är att när man känner på det nya sticket och det gamla så känns de lika tjocka. Jag var rädd att den nötning som blivit väldigt tydlig längst ut vid handen skulle finnas även längre upp på ärmen, men det känns helt okej.
Nu ska jag fortsätta med den andra ärmen och sätta dit en ny resår i nederkant. Sen står han sig i några år till.

hyfsa bloggen

Det är mycket nu ...
Inte mycket bloggande, men irlande.
Mycket hattande hit och dit och saker som ska kommas ihåg och produceras (på annat sätt än med stickor och garn) och lektioner att närvara på.
Som tur är lämpar sig åtminstone föreläsningar, fikaraster och resor till sticktid. Fast vad som helst kan ju inte stickas då utan det måste vara nåt "något mer produktivt än att rulla tummarna". Kort sagt något enkelt som man inte behöver koncentrera sig på utan bara göra. (Resestickning består av logistikskäl av skolstickning.)

Jag såg att punktlistorna i högerspalten behövde ansas. Så nu gör jag det.
Det fattas två saker att föra in i färdigspalten. Dels ett par sockor gjorda till present. De är fotograferade men inte skickade.
Dels en ännu oblockad sarisilkesjal. Hur svårt kan det vara att blöta ner ett bylte och spänna ut det på en ledig säng när man kommer hem? Hur svårt är det att fotografera det sen? Hur svårt som helst verkar det som för det har legat ogjort jättelänge. Och fotografera vet väl de flesta stickbloggare är mer eller mindre omöjligt i november.

Men sockorna jag rapporterade om i förra inlägget finns med nu i alla fall.

"På stickorna"-listan har också setts över.
Den mest aktiva stickningen är slipoverstickningen. Den är nämligen tämligen "rakt fram" så den är skolstickning. Bakstycket är färdigt och nu gäller det bara att avgöra var ärmhålen ska komma på framstycket. Jag har blivit lite övermodig vad gäller hur mycket garn som finns kvar på nystanet och fantiserar om ärmar. Men vi får se. Först ett framstycke. Sen sidsömmar. Sen halsringningens kant. Sen ärmhålens kanter. Och så får vi se hur långa de kanterna blir ...

Hemma är den lila sommartoppen soffstickning. Ännu är inte första nya härvan uppstickad och jag anar att det är i de räjongerna som man kan börja tänka på nederkant, när det är slut alltså. Men det går lite framåt de gånger jag kommer hem och hinner sitta där. (Och färgen är alldeles perfekt! tackar som frågar.)
(Fast nu tre helger har det varit diverse kostymeringar till dottern som varit prioriterade. De två senaste helgerna en tingeling-utstyrsel i ett häftigt grönt tyg med påklistrade paljetter. Dessvärre har symaskinen åsikter om sånt tyg så alla sömmar har vi fått sy för hand! Kvart i tre i natt var vi klara!)

Den laxrosa ska få ärmar och det går väldigt långsamt med dem. Det är liksom inte riktigt säsong för linnen med tunna ärmar på de här breddgraderna och några andra breddgrader är inte inplanerade för besök. Jag anar att det blir mer sprutt på den stickningen efter nyår.

Något som det definitivt är säsong för är hemlisar och mössa. Jag lyckades ju tappa bort min gula vasaloppsstickningsmössa förra vintern och använder nu en köpemössa som dessutom är grå och tråkig. Så eftersom skolstickningen ser ut att behöva en efterträdare någorlunda snart, sockförrådet inte har några brister och hemlisstickningen är komplicerad lade jag nu ikväll upp för en 2r-2a-mössa av enklaste snitt av resterna av sonens julklappsstickning förra året. Huruvida han begär att få komplettera ensemblen med den eller jag får ha den ifred får vi se. Han är inte så mössig av sig så jag hoppas för egen del.
Äntligen prövade jag uppläggningen som jag skrev om redan 2010.

Något om hemlisen? Nä. Den är ju en hemlis jue! Jag bara skriver upp den för att komma ihåg att tänka på den själv.

Och spinnrockar och sländor står stilla. Färgardrömmar (t ex en massa torkad svamp som definitivt är torr vid det här laget!) är också på paus.

(Och när jag ska sätta etiketter på det här inlägget så inser jag att Blog Action Day gick mig helt förbi i år. Så mycket annat har jag alltså att tänka på ...)

För övrigt...

... kan meddelas att det blir inte mycket till sjal av en härva sarisilke. Knappt ens en sjalett. Snarast nån sorts halsduk som smalnar åt ändarna och blir bredare på mitten.
Sen, när jag kommer hem, typ nästa helg, ska jag blocka den lite då jag var tvungen att vara lite snål med avmaskningen (2 dm garn kvar?) och då blir den väl bloggad också.

Den laxrosa är numera ett komplett linne. Jag tror jag har funderat ut att jag ska sticka ärmarna av delat garn. Jag tror jag har funderat ut början på ärmkonstruktionen. Dela garn kan jag göra här, men jag tror det behöver mer snodd och det får det inte före jag kommer hem till spinnrockarna.

Den lila toppen är med till Uppsala, så jag hoppas att det går att få till någon lösning på det problemet.

Ett par sockar i raggigarn är i vardande, den här gången med Judys magiska tåuppläggning. (Det finns youtubefilmer som förklarar i rörliga bilder för den som vill det.) Det knepiga just nu är att de tilltänkta fötterna är nån helt annan stans än hos mig.

Silkeflätan är orörd. Likaså den tvättade ullen, fast några kardrullar spann jag i helgen av det jag tvättat tidigare.

Igår genade jag genom en fårhage. Riktigt till vad jag ska ha det vet jag inte, men det följde med lite upphittade bösiga smutsiga toviga ulltussar hem till mig. Det är väl mest en utmaning: går det att göra något av dem alls?

A just de ja ...

Skulle ju visa bild på sjalen scarfen också jue.

Kanske inte världens skarpaste bild, men den är åtminstone färgtrogen. Det blev nog inte sockorna dock.

Helgens garneri

Helgens garneri har bestått i att jag i torsdags eftermiddag stickade klart raggsockorna. Jag har varken fäst trådar eller fotograferat, men det lär komma.

Sen började jag dela det garnet. Två restnystan ska bli åtta singlar. Och likadant med de andra raggsocksresterna från mitt fyndande förra våren.
Så småningom ska dessa 24 singlar förenas till ett tretrådigt garn som världen sällan skådat. (Frågan är om världen insett att den saknat det; troligen inte, är svaret.) Och så är det tänkt att det garnet på nåt vis ska bilda ett par sockor till. Inte riktigt lika tjocka, men det blir bra det med. Tror jag. Det sägs bli vår.

På lördagen hade jag planerat att åka iväg på en spinnträff. Men jag blev tvungen att revidera de planerna.

Idag har garnsplittrandet fått ersättas av "byta dragkedja i dotters kjol". Ja, hon är stor nog att kunna göra det själv. Men eftersom inte heller jag är bekväm med uppgiften så kunde jag tänka mig att hjälpa henne med det. (Hon fick istället hjälpa mig att sprätta när jag sytt fel och det inte fanns strålkastare nog att se stygnen med mina ögon.)

Nyss stickade jag klart den lilla scarfen och nog blev den liten alltid. Det är inte lätt att ha den två varv med knyt runt halsen. Om det räcker med att blocka eller om den bör övertas av någon annan med smalare hals är frågan.
Den får jag fotografera samtidigt som sockorna.

Däremot har jag nu förevigat hundjackan med mannekäng. Riktigt om det blev ett bra resultat har jag dock inte hunnit kolla och jag fick inte med mig bilderna heller.
(Oj vilket bildparty vi ska ha nästa helg!)

Nu har jag suttit och kollat våffelvirkning på youtube. Det var flera år sen min mamma lärde mig och jag gjorde två grytlappar. Nu har mitt hyreskök akut brist på grytlappar och kanske kan jag göra något åt det. Ska bara skaffa bra garn. (Detta var kod för "Äntligen har jag nån anledning att gå in på Yll & Tyll!")

Jag har alltså bestämt mig för att spinna en gul-lök-singel och en alla-andra-färger-singel och tvinna ihop dem.
Då behöver jag ett hekto mer av ull färgat med gul lök.
Här är första extradosen. En timmes färgning och ligga kvar över natten.
Någon mer än jag som tycker att det inte är riktigt samma färg som den gamla ullen, den som finns i påsen?

Huruvida detta kommer sig av att jag har betat ullen annorlunda eller något annat vet jag inte. Men jag är glad att jag inte har börjat spinna med det gula iaf. Jag tänker göra all färgning klar, och kardningen och sen tombolablanda de olika tussarna innan jag börjar. Då blir det en slumpartat flerfärgad gul-lök-singel-tråd.

Nu har jag ny ull på betning som sen ska ner i ett (jättemörkt) lökskalbad. Undrar hur den ska bli gulare än det här?
Snabbare dopp?
Späda lökbadet innan jag stoppar i ullen?

Så här blev provlappssjalen. Den är lite grand för liten för mig om jag inte bara ska ha den som halsduk, så jag anar att den får hamna på presenthyllan.

Jo sen kunde jag ju inte låta bli att kolla (när jag gjort första extrafärgningen) att se om det fanns nån färg kvar i lökskalen, så de fick nytt vatten att lösa ut i. Samtidigt kollade jag om det fanns nån färg kvar i det färgbadet jag använt.
Måttligt är väl svaret i båda fallen.

Provlapp?

Som jag skrev häromdagen så påbörjade jag en provstickning.

Nä, inte en vanlig lapp, det bidde en sjal ... Eller ja, provlappandet blev början på en sjal som ju som sjal betraktat måste vara större än en provlapp. Så de där garnerna till nånting kom väl till pass. På bilden väntar det fingerspunna tretrådiga garnet på att få komma med och nu har jag hunnit några varv med det.

Frågan som provlappen skulle ge svar på var: ska jag spinna/tvinna si eller så? Si och så skiljs på den här bilden av ett avigvarv.


Nåntinggarnerna stickade jag varannat varv med. (Med rundsticka behöver man inte göra två varv i taget. Man stickar ett rätt varv med färg A, sen ett rätt varv med färg B. Sen ett avigt varv med färg A och sen ett avigt med färg B.) I och med att det ena garnet bestod av flera nyanser så ser det inte så randigt ut som det stickats.

Nu får vi se hur långt det tunna garnet räcker. Jag stickade sjalen på nr 7-stickor, men det blir lite väl "nätigt" för så tunnt garn så jag har tagit stickor nr 5 till det. Men för att då inte dra ihop alltihop så har jag gjort ett omslag efter två maskor längs hela varvet.
 
(Jag stickade en liten provlapp och måttade mot sjalstickningen. Det gick åt 1½ gång så många maskor på provlappen jämfört med sjalen. Alltså öka efter varannan maska. Eftersom de andra ökningarna i sjalen är omslagsökningar så tyckte jag att det passade med omslagsökningar. Jag tror också att de är lite mer "flexibla" än om man ökar i en maska längre ner så att ökningen blir tätare.)
 
Jag började förresten med att sticka sjalen på nr 5, men det blev för stabbigt. Det var mer "koftatyg" än draperande sjaltyg.

Snygg sjal

Nån som minns att jag en gång i tiden köpte ett solgult garn på kon som jag skulle sticka en sjal av? The Ultimate Shawl, så att säga. Det ultimata sjalmönstret tycker jag mig ha hittat lite nu och då, men jag har aldrig kommit till skott. Nu är jag där igen:

http://www.knitty.com/ISSUEwbis11/PATToceanspray.php

Det tråkiga är att mina händer inte alls tycker att jag ska "hålla på" just nu. Surfa är också sånt som känns.

Håll alla tummar (ni som kan ... :-\) att jag åtminstone kan avsluta sånt jag påbörjat.

Galapremiär

Eller nja. Men premiär för sjalen och det på ett kalas.

Jag blev lite förvånad när jag nu ser den på mig själv att "extraökningarna" som gör att "överkanten" blir svängd sitter så mitt på axeln och inte hänger framför.
Nåja. Jag är jättenöjd, men gör jag en till så börjar jag nog ännu tidigare med de ökningarna och kanske att jag ökar lite mer där.

Klar!

Så blev sjalen stickad i garn som jag spunnit och tvinnat alldeles själv. Det framgår kanske inte så väl av bilden, men garnet blir tunnare med ökad spinnskicklighet/ längre ut mot kanten. Rätstickningsraderna markerar byte av garn.

Frågelåda

Så var det då dags för frågelåda om spinnrocken igen.

Eftersom jag håller på att avsluta sjalen, och eftersom garnet inte räckte till avmaskningen fick jag anledning att närma mig spinnrocken igen. Att spinna gick bra, jag blev nästan förvånad över att det gick så bra.

Men sen när jag skulle tvinna ihop två trådar blev det en tålamodsövning. Drivsnöret for loss hela hela tiden. Fick jag det nån gång att fungera så höll det max tre fyra trampningar innan snöret for loss från hjulet.
När jag tittar noggrannt på rocken så ser jag att sådär himla rakt är inte allting. Trissorna sitter inte "rakt framför hjulet" så att säga.
Den delen som man föser fram och åter för att spänna drivsnöret är också ruckbar: tenens vinkel är inte nödvändigtvis rät mot hjulets så att säga.

Några tips om hur jag ska få till det?

Det händer ...

... att jag stickar också.

Det har inte blivit så mycket stickning alls faktiskt ett tag. Och jag märker att det inte varit bra. Spinnrocken står här med en liten tuss ull hängandes som vill(?) bli spunnen och berättar för mig att det finns ett handfast liv som man kan alternera huvudlivet med. Men huvudlivet har varit elakt och krävt att jag ska ägna mig åt "viktiga saker".

Men händernas arbete är också viktigt. Så det så. Så nu har jag äntligen börjat fullskaligt med svågerns tröja. Må den inte fortsätta vara en följetong i min stickårsberättelse några fler år.
Dessutom har jag repat upp min sjal av hemspunnet garn. Jag vill att den ska ligga bättre över axlarna. Petigt? Jajamän. Här är det haute coture och inte konfektion!