oj vad tiden går

Men nu har jag i alla fall en dator som vill veta av telefonens bilder.
(Telefonens bilder går inte att lägga in direkt i bloggen. Så det är tvunget att mellanlanda i en dator.)

Det har nog hänt en del stickning sen sist. Den blå koftan är färdigstickad, men har ännu inte några knappar. Och så har jag två par sockor att redovisa.
Först de Kai-mei-strumpor som jag svamlade om 6 februari och sen använde jag upp resten av garnet till ett par maeva-strumpor. Men skaftet blev av ett annat garn som i affären såg likadant ut, men som visade sig vara något mörkare och spräckligt på det sättet som jag hade förväntat mig att det andra garnet var när jag såg det i nystanet. Ack ja.

 Av opedagogiska skäl är det maeva-strumpan till vänster ...

Här ser man hur resåren går från sidan av foten och snett framåt. 

Det konstiga är att när jag senare slöbläddrade på ravelry såg jag att jag hade märkt upp ett par strumpor med sådan resår, så jag hade inte behövt modifiera. Men nu när jag skulle ha tag på den beskrivningen så hittar jag den inte.

Nåja.

Sedan sist har jag också haft besök av några som velat spinna. Det är kul att det finns intresse (och att jag är så pass duktig att jag klarar att lära ut).

Jag har också slaktat restgarn av tre raggisockor. Tidigare har jag tvinnat ihop dem med en nyans i varje tråd. Nu funderar jag på att göra en tombolavariant: Alla nyanser ingår i alla kardelerna, men slumpen avgör hur de hamnar ihop i tvinningen. Men det är inte påbörjat än, bara slakten.

Istället har jag sytt en kjol!

Jag har länge spanat på Clara stickar och Alicia Sivert och blivit sugen på att sy jag också.

Och för några veckor sedan "tog jag tag i saken". Jag hittade åt tyg jag nån gång tänkt till kjol, men det visade sig att stuvbitarna hade olika nyans, vilket jag inte uppmärksammat när jag köpte dem.

Innan jag deppade ihop om det satte jag istället saxen i ett projekt som aldrig blev klart: en klänning med prinsess-skärning som passade för tjugo kilo sen ... Men kjolen kunde jag ju använda! Så nu har jag en ljusblå kjol.

Allan hade förstås en fantastisk knapp till den med.

Månne jag kan hitta på något annat i tyg, nu när jag är igång?

(Eller ta tag i projektet som nu legat tämligen stilla i drygt fem år ...)

Eller kanske vänta tills sybingon presenteras.

Nu är jag här

Hur börjar man när man varit frånvarande så länge? Var börjar man?

Man kan kolla i kameran och blogga efter bilderna. Jättebra. Om man inte har en iphone och en ubuntudator. De är inte riktigt sams.

Så, här kommer texten och så får bilderna komma sen nån gång kanske.

Jag färgade mer ull till min gula kofta. Några burkar med gammal bark och grejer kom till användning (= Tömdes! Tog slut! Sparades inte längre!) Nu har jag mer garn att göra klar koftan med. Men jag tycker att det ser himla blekt ut. Så jag ska göra en ny raid med lökfärgad ull. Om den blir mörkare så tänker jag randa de olika garnerna på nåt sätt tror jag.

Maken frös om händerna vid isfisket och önskade sig något för det. Gärna något som valkar till sig. Jag tänkte att gotlandsull tovar ju bara man blänger på det, och så tog jag fram min stora påse med gotlandsull, kardade lite, spann lite, provstickade lite och fick godkänt. Fast sen blev det inte slätstickning i alla fall utan 1r, 1a. Och så en liten krage på varje finger. Det blev resår för att då var det lite flexibelt med passformen tänkte jag. Kanske hade slätstickning varit bättre med tanke på små krokar och sånt som man pysslar med när man fiskar. Men jag har inte hört några klagomål.
(Lite kul med en bild som visar stadierna mellan ulltuss och stickning.)

Sen stickade jag några raggsockor. Ett par hade ett trist garn som både poolade och blev randigt mellan varje varv. Så på fotens ovansida lyfte jag var åttonde maska med förskjutning fyra maskor mellan varv 1 och 2.
Alltså lyfte nr 1, 9, 17, 23 på ena varvet och nr 5, 13, 21 på andra varvet. Då blev det en ruteffekt som förlät garnet.

 

 Den gula aeolian-sjalen har hunnit stickats klart och bli blockad, men ännu inte fått trådarna fästade, fyra stycken, eftersom den skulle maskas av i dubbelt garn. Jag blev tvungen att lägga ifrån mig den under några veckor då jag befarade att min stickfasthet skulle vara helt förändrad. Det var lite knepigt att ta fram den igen och förstå var jag var i diagrammen då det var i de sista diagrammen jag var. Men jag klurade ut det och slutförde stickandet. Det blev en knapp tennisboll över av garnet. Ett litet tag på sicksack-bården hann jag bli lite brydd. Under blockningen hände det saker! Först blötte jag ner den fullständigt och spände ut den. När jag sedan skulle ta loss den, när den var torr, insåg jag att jag kunde nog spänna ut den en tum till längs avmaskningskanten. Så då gjorde jag det och lade på ett blött lakan.
Den ritualen upprepades några gånger. Till slut var den mer än två meter längs övre kanten och mer än en meter mellan nacken och rakt ner.
Frågan är bara när jag ska ha ett sånt skrytbygge. Den är så vacker att den inte går att undgå att se och beundra. Jag ville sticka den för att jag ville sticka något vackert och vill ju inte ha den för att dra åt mig komplimanger.
Nåja, det går nog att klura ut nåt.

Kittiwake-koftan annonserade i mars plötsligt stora hål under ärmarna.  Panik utbröt och jag kastade mig in på Panduro(!) och kom ut med Alafosslopi i någon grönblå nyans. En topdown sisådärungefär-kofta blev till. Men ännu har vi inte hittat åt några knappar till den.
Jag försökte sticka den lite kort. Mest för att vara säker på att garnet skulle räcka till ärmarna. Men efter att ha haft den en dag så insåg jag att den behövde vara längre för att jag skulle känna mig bekväm i den. Så då repade jag upp nederkanten och fyllde på med så mycket slätstickning jag vågade innan jag gjorde en nederkant. Den är inte grann uppe i halsen, men det kanske blir bättre om man blockar. Och nu är ju blockningssängen ledig igen.
Koftan stickades på 5½mm och fram och tillbaka. Men sen när jag skulle sticka ärmarna runt runt så behövde jag gå över till 7mm! för att det inte skulle se ihopsnört ut.  Jättekonstigt. För samtidigt som det såg bra ut då, så känns det ändå lite sladdrigare, med all rätta. Men det räckte inte med att byta till 6mm. Jag provade.

Men först hade jag fått stora hål på hälarna på mina svarta tunna raggsockor. Så på en resa klippte jag bort foten och återanvände skaften. Inte helt tokenkelt då de var stickade nerifrån och upp. Det tog hela resan på fem timmar att komma fram till slätstickningen ...
Tur nog skulle vi ju tillbaka också efter helgen. (Kanske jag skulle kunna ta och klippa av trådarna och sy ihop tån nu? Det där var ju i februari!)

Ett av de där grönaktiga raggsocksparen gav jag bort till en vän som jag tänkte behövde såna. Det gjorde att jag fick en beställning på några andra. Ett par är klart, men inte levererat eller betalt eller heller efterfrågat. Vi får väl se hur det går med det.

För att få ordning på mitt stickhandlag igen så övade jag mig på att sticka en babymössa. En ny världsmedborgare såg dagens ljus i april några veckor före beräknad ankomst. Den är presentförpackad men ännu inte levererad.

Det senaste är att jag bedömt mig så rehabiliterad i armen att jag återigen kan karda. (Armen tycker att det kostar Ipren, men det är det värt.) Innan jag bröt mig började jag lattjolajbanspinna nordviksull på Louëten. Nu finns det mer kardrullar så jag kan göra den andra tråden.

Jag har också avslutat kamningen av mohairfibern som jag fick för jättemånga år sen. Alltså den första påsen av det jag fick då. Fulfibrerna som jag kammat bort har jag nu kardat och spinner ihop på turkiska sländan. Alltså, jag har inte ullkammat-kammat mohairen utan kammat med vanlig hårkam. Lite knöligt och lite mjälligt och lite fröigt blir det. Och jag vet inte alls vad jag ska ha det till. Men jag övar mig i att nöjesspinna och inte tänka nytta med allt hela tiden.

Utöver det här så har jag jobbat, brutit armen, sålt hus, köpt hus och flyttat i vår.
I höjd med armbryterierna hade det varit lämpligt att tänka på en present. Men då gick det ju inte att påbörja den och sen har det varit för mycket fullt upp för att ha ett huvud som villigt vill tänka inspirerat. Så den presenten får vänta och se om det blir bättre under semestern.

Stickkurs I Pamplona

Strandsatta av en konstig tågstrejk som verkar varannan dag blev det ett dygn längre tid i Pamplona än vi tänkt. Vad gör man då kanske någon tänker? Sightseeing? Shopping?
Sade jag att fötterna har blåsor och jag måste bära allt i flera mil till?
Kompisen nämnde att hon skulle vilja lära sig sticka.
Ett nystan väger ca 50 g och så en uppsättning strumpstickor på det. Dessutom slipper jag bära annat än ansvaret som lärare. Och det är en lätt börda.
Tänk om bara mobilen kunde dela med sig av bilden jag tog.

(Av viktskäl lever jag alltså utan stickning i två veckor. Men jag fick abstinenssticka lite från andra änden av nystanet som lärare. Vilken lättnad.)

årets stickningar

Det märks både att jag jobbar och veckopendlar på den här bloggen. Jo, för den uppdateras alldeles för sällan. Och somliga saker försvinner både från stickorna och ur synhåll utan att de hinner dokumenteras. Som t ex uppföljaren på den här mössan:

Ägaren växer och modern vädjade: finns det möjlighet till en uppföljare? Njae ... det var ju det som var det knepiga. Garnet som blev över räcker inte till en hel mössa. Och garnfärgaren har gått i pension och lagt ner. Men! Om man blandar det här garnet med garnet från den här blå mössan

och stickar ett varv med ena tråden och ett varv med den andra tråden så blir det en blå mössa. Den andra mössan visade sig vara mycket mer grön i sin blåa färg och dessutom finns de lila duttarna. Men det blev jättebra och alla är nöjda.

I somras hade jag ett intressant stickprojekt som semesterstickning. Maken ville ha en tunnare smidig tröja än den härliga tvåändsstickade tröjan. Men det viktigaste var att det skulle finnas en bröstficka på den

Det fanns en del sånt garn kvar. Trots att det har använts till både sjal och mössa och lagning av tröjan. Men inte så väldigt mycket. Så för att inte överraskas så började jag uppifrån, med raglanärmar. Och så gjorde jag bålen klar före jag fortsatte med ärmarna. Och så gjorde jag den så stor som garnet räckte till.
Garnet räckte till en "t-shirt". Den har väldigt flådiga lila kanter.
Men det får ni inte se nu utan sen nån gång när "t-shirt", jag och ljus är på samma ställe som minnet ...

Dessutom har kittiwake fått sina knappar och är i full gång i användning.
Antagligen vet alla det redan, men det kan inte nog understrykas: Sy inte i knappar en i taget uppifrån utan att verkligen kontrollera att de sitter på rätt ställe. Rätt vad det var, när jag varit flitig och sytt i SJU knappar, så var nederkanten på knäppslåarna olika lång med flera centimeter.
Det tog ett tag att hämta sig från besvikelsen, men sen gjorde jag om det. Utan att klippa hål i själva tröjgtyget när jag sprätte upp sytråden.
Och då sydde jag i knapparna lite mer enligt intervallhalveringsmetoden. Först och sist, mittersta, mitterst på de två halvorna, mitterst på de fyra delarna osv. Och så himla bra det blev.
De ganska trånga ärmarna är trängre än jag brukar ha ärmar, men de går bra. Kanske att jag kan rekommendera fem maskor mer på varvet.
Och har vi tur kan även kittiwake fotograferas med makens.

Framsteg ...

eller nåt.
Kittiwake ligger och väntar på att få knapparna isydda.

Bomullstoppen har hel kropp. Den hade nästan färdiga ärmar också. Men så sydde jag i den ena lite provisoriskt och hela toppen gled över på den sidan kroppen. Viftade jag lite med ärmen så stretade det väldigt i kroppen.
Hur det skulle bli med två ärmar blev en mardröm för mitt inre.
Så nu har den mycket mindre ärmar, men de är 15 maskor vidare. Förhoppningsvis är problemet därmed avhjälpt.

Så snart(?) har jag ingen stickning!
I många år har jag haft en idé att jag skulle sticka spetssjalar på somrarna.
Jag köpte en gång ett gult garn på kon för den sakens skull. Men så var det det där med "den ultimata spetssjalen". Vilken ska jag sticka?

Sedan dess har det dykt upp mängder av spetskoftor som flickorna stickar. (Ja, ibland förstår jag att jag är tant när jag läser alla stickbloggar av söta flickor.) Men de stickar så korta koftor. Jag brukar inte ha nån vid kjol som sen tar vid så jag tänker att koftor är längre. Och då är jag inte säker på att den där konens garn räcker. Och börja på nåt som sen blir abrupt avbrutet för att garnet tog slut känns som att jag borde ha hunnit växa ifrån. Så då är det bättre att inte börja. Fegt.
(Antagligen går det alldeles utmärkt att vinda upp garnet på knäpphärveln och därmed få veta hur mycket det är och då få en uppfattning om det räcker. Men det har jag inte orkat än.)
Så det gula granna garnet ligger där det ligger.
Ett fått marinblått också. Det är också ett spetsgarn och ska man sticka med så mörkt garn är det verkligen högsäsong att sticka! Tantögon måste ha sommarljus till mörk spetsstickning.

Det fattas lite grått gotlandsullsgarn tror jag. För jag tror ju att jag ska sticka en kofta uppifrån i mitt hemspunna hemfärgade kombinerat med grått. Å andra sidan har jag ju tänkt hemfärgade överst, så det går ju att spinna ifatt. Eller hade jag tänkt nåt mönstrat upptill?
Nej, det har jag inte tänkt klart på, det är tydligt ...

Men så var det det där med Projektet. Fortfarande är inte all ull tvättad. Och en del av den tvättade är fortfarande lite gul. Frågan är om det går att få bort eller jag måste köpa mer? I så fall köper jag färdigtvättad den här gången.

Jag undrar vad jag egentligen vill. Nästa vecka börjar min semester. Kanske jag kan använda hela huvudet till att fundera på det då.
Det konstiga är att de här stickbloggflickorna inspirerar mig till att vilja sy också. Det kanske blir nåt sånt?

(Påminnelse till mig själv:) Jag tror ...

... att jag ska köpa mig en kamera som har som huvudfunktion att vara kamera. Rätt snart.

Och då ska vi se om jag kan lyckas få rätt kulör på bomullsgarnet.
Och en bild på den lila sommartoppen.
Och en bild på den laxrosa sommartoppen.
Och det nytvinnade fyrtrådigt-blir-tretrådigt-garnet. (Som inte är helt färdigtvinnat än, men det kommer väl.)
Och en förhoppningsvis inte helt hopplös bild på svarta strumpskaft. (Det är ju juli, inte november ...)

Nå, det var väl allt som hänt sen sist ungefär. Det enda som då är igång är de svarta raggsockorna.

Undrar om det inte blir spinning utöver det. Det finns mängder av ospunnen ull här hemma och det är ju inte helt nödvändigt. Och dessutom pågår TdF. Men jag är ju inte med för jag blir stressad av det. Men man kan ju spinna ändå.

Det finns nästan 300g ljusröd ull som jag tror jag ska spinna tunt tretrådigt av. Tanken var kanske en liten kofta, men det verkar som det skulle behövas ett hekto till för att det skulle räcka. Antagligen är det fiffigt att köpa mer liknande ull före jag börjar karda så att eventuella kulörskillnader kan bli lite mer omärkliga/uppblandade. Hm.
Lite mer hm kan man säga när man ser den laxrosa sommartoppen ihop med provstickningen. Det är ungefär samma färg.

Det finns ett kilo kardad gotlandsull också. Den hoppas jag kunna spinna fluffigt tjockt garn av, tretrådigt typ.

Och så finns det natthimmelsblå ull, och värmlandsull  i tre kulörer varav den bruna är kardad och den vita kammad till en del.

På stickorna? Färdigt?

Jag slängde en blick i högerspalten och insåg att den kan ju inte vara så speciellt uppdaterad.
Vad är egentligen på gång och vad är egentligen färdigt?

Ja det som nu står upptaget som färdigt är ju det. Alla slutsatser som ev dras av punkt 2-4 är felaktiga. Sockorna är bara tidsfördrivande restgarnsprojekt och mössan en present till en väns son.

Den lila toppen är färdig. Den ska bara ... först innan den "slutbloggas".
Slipovern ligger sedan länge blockad på gästrumssängen. Jag ser den ibland när jag går förbi och tänker "Javisstja". Den ska monteras (axel- och sidsömmar) och så nån sorts kant i ärmar och halsringning.

De laxrosa ärmarna är på slutspurten, de slutgiltiga ärmarna. De fick följa med mig till Uppsala i pingst och blev offentligt stickade längs vägen. Jag är lite missnöjd med att det blev en ful gles rand där magicloopen möttes/övergick mellan ärmarna. Men jag hoppas att det ordnar sig med lite blockning eller annan behandling. Just nu håller jag på med de förkortade slutvarven på den andra ärmen och enligt planerna maskar jag av idag.

s+z-vantar känns inte helt aktuellt. Men eftersom anteckningarna är bristfälliga om hur jag gjorde första vanten kan det vara lämpligt att kasta mig över den andra när väl den laxrosa är klar. Det är ju trots allt mer säsong för den just nu. Och när jag är klar med vantarna så kan jag använda överbliven ull till annat.

Raggsockorna är klara men hemliga. Och restgarnet började jag genast dela på till entrådigt. Så där blir det nog också ett projekt vad det lider.

Det känns som att det finns plats för nya projekt ...

före sista stunden

 

... tog jag upp det sista av den f d otvättade ullen och lade det på tork, inne. (Bilden är från ett tidigare sköljvatten.)

Så nu har jag i snabb takt klarat av två av de där punkterna på listan: blogga om swaggern och tvätta klart ullen.

Det laxrosa linnet börjar helt klart närma sig slutstationen i linningen. Den lila toppen glömde jag hemma, men bättre lycka nästa vecka.

Vävningen är åtminstone påbörjad som prova-på-lapp och vilken dag som helst sätter jag stickorna i det röda silkegarnet!

lista

Det känns som att allt bara är rörigt i mina projekt uppe i mitt huvud så nu listar jag upp dem så det kanske blir nån reda i det hela:

• den tredje svaggern är färdig och invigd men obloggad.
   
• den lila sommartoppen är färdig och invigd och funnen behöva ändras på. Den kröp upp lite när jag använde den så att flätorna på framstycket liksom såg ut att börja vid "källorna" och det var inte så stiligt. Därför bestämde jag mig för att peta upp den i färgskiftningen och fylla på med så mycket mörklila som jag har kvar för att sen sätta ihop med det ljuslila.
  Jättefiffig idé, men resultatet ser inte klokt ut. Nu ser det ut som en mörklila topp nerpulad i en ljuslila korsett ... (Jag minskade ju i början av det ljuslila.)
  Dessutom blev jag inte nöjd med ihopsyningen.
  När jag petade isär delarna trädde jag garnet genom maskorna. Det blev hemskt slitet av det så om jag skulle sy ihop delarna igen med maskstygn skulle garnet jag sydde med bli slitet och svagt och inte alls vare sig snyggt eller hållbart.
  Därför tänkte jag virka ihop delarna eller hur jag ska förklara det: en maska mörk stickas ihop med en maska ljust och sen maskas det av: sticka två maskor och dra den-före över den-efter.
  Eventuellt kan man göra detta på ett annat sätt.
  
  Läget nu är att jag tar med den till Uppsala och hoppas att det i någons vrå ska gå att hitta en härva med rätt mörklila nyans så att jag bara kan fortsätta som jag tänkt från början. Så får det ljuslila vara till något annat.
    
• Den laxrosa verkar ha hittat sin lunk och har avancerat väl. Flätan är nu 40 cm så det finns hopp om livet. Faast ... så var det det där med ärmar som jag tänkt lägga till ... Det har jag inte börjat tänka på än.
    
•  Mitt spinna-för-att-väva-projekt har inte kommit igenom tänka-tänka-tänka-fasen än vilket stressar mig. Jag trodde att det var det jag skulle hålla på med i sommar. Men jag har fått tänkhjälp så det är nog ganska nära "jag gör som hon tänker" och beställning av ull och saker. Men så har jag fått för mig att jag ska använda det garnet som jag gjorde av den bärplockarkammade ullen för att provväva, men så har jag inte kommit till nån sorts skott. Dock är det garnet både spunnet och tvinnat och till hälften härvlat. (Fast det är inte så långt precis ...)
    
• Jag håller på att tvätta gammal ull från första dosen jag fick. De där sju kilona verkar kunna ta slut! Nu är det nog bara en kastrull kvar att börja tvätta.
  Tvättandet sker på ett lågintensivt sätt. Ullen får ligga i vattnet i flera dygn och ifred. (Varmt vatten och gnidning gör ju att det filtar och det ska jag inte göra!) Sen byter jag vatten då och då och när det inte verkar bli smutsigt längre tar jag upp ullen, kramar ur den och sprider ut den på en handduk.
    
• När jag tagit om hand det som torkat av det tvättade har jag skiljt på såna tussar som är vita, såna som är missfärgade gula och såna med grått i. De gulfärgade har jag tänkt spinna ett garn av att färga med svarta bönor. Än så länge har jag spunnit en spole och påbörjat en annan. En hel del kardning blir det.
  Så karda, spinna, tvinna, härvla, beta med alun och färga är momenten med ullen.
  Fast före färga (som tydligen ska kunna vara utan uppvärmning fast under några dygn) så ska bönorna ligga i blöt några dygn. Det gör att jag tänker att färgningsfasen är något som kräver flera dygn hemma, men det borde väl gå att få maken att skrämma ihop bönor och vatten i väntan på min hemkomst?
     
• Jag har köpt en bok: The intentional spinner, a holistic approach to making yarn. Jag kan inte påstå att jag läst den än, men tänker att det "kommer jag nog att göra sen när jag behöver" ...
  (Bara för det kollade jag i den nu och ser att det jag är intresserad av kommer på sidan 62 och sen var jag tvungen att slita mig från den för att skriva klart här ...)
    
• Jag skulle ju vilja sticka med mitt omgjorda sockgarn. Skew-strumpor har kommit för mig i tanken, men jag tror att garnet ska vara mer randigt än vad det här är för att det ska bli tydligt hur konstiga de är.
    
• Jag har på "sen-nån-gång"-basis bestämt med en kvinna att hon ska komma hit och lära sig spinna. Ser man den här listan så kanske man inte kan tro att det går att klämma in, men det gör det ju visst det. Resten av listan är flyttbar, så det så.
    
• Ja och så nåt av födelsedagsgarnet och nån sorts sjal av silkegarnet och så har jag ju funderat på halsduk eller vantar eller nåt av långdragsgarnet. (Varför har jag inte fotograferat det?)

Jamen det blev väl lite ordning av det? Lottens sockar finns inte med här, men de är ju både klara och  bloggade.