måndag, oktober 31, 2011

Mössorna till Kongo

I juni skrev jag om projektet att sticka babymössor till Panzisjukhuset i Kongo.
Sen stickade jag i rask takt fem mössor och skickade iväg.
Inte bara jag stickade, det vällde in mössor, och koftor, och filtar.

Idag såg jag artikeln i Dagen som publicerades i mitten av september om mottagandet.

Den avslutas med
Boony Mobole berättade att många kvinnor som kommer till dem inte har några kläder att sätta på sin nyfödda bebis och sjukhuset har hittills inte haft någon möjlighet att köpa åt dem. Så det som finns är det som kommer genom donationer och sändningar från Sverige.
- Om man vill fortsätta sticka så vore det jättebra med kompletta babyset med mössa, byxa, kofta, sockar och gärna en filt, hälsade hon.
- Det kan vara kallt och fuktigt även i Afrika, en mössa hjälper en nyfödd hålla kroppstemperaturen, säger Elisabeth Hammarberg.

söndag, oktober 30, 2011

Nya tag


Om man nu inte är så himla bra på att färga så är det ju tur att man kan sticka tjocka vintervantar iaf. Nu när det snart behövs såna.
Mina förra stickade jag som OS-stickning vintern 2006 och förra vintern dömdes de ut som för slitna. (Så då tjyvlånade jag dotterns ena par som hon inte använde.)

Men nu är det dags för nya. Men jag orkade inte leta reda på nåt nytt märkvärdigt mönster eftersom jag eventuellt skulle ha stickat i mörker häromdagen. Så det får bli flugsvampsvantar den här gången.
Garnet är dubbelt garn av Filipuntos Alpalainen så med två färger blir det ganska gosigt.
Naturligtvis stickar jag båda parallellt, på magic loop. Men jag lärde mig av OS-stickningen att det är fiffigt att göra själva uppläggningen och några varv till på strumpstickor när det är så många saker att hålla reda på samtidigt.
Uppläggningen är av den stickade varianten. Men jag stickar inte i förra maskan utan mellan förra och förförra. Det sägs ge en starkare kant.

torsdag, oktober 27, 2011

Fattar ni?

I somras hörde jag som sagt talas om att man kunde färga garn/ull med avocadokärnor. Men det behövs många kärnor, så jag började samla. Varje gång jag ätit en avocado så skar jag kärnan i mindre bitar och frös in i en gammal halvlitersförpackning som innehållit grädde. (Himla praktiskt med en stor öppning med skruvlock.) Och när den var full tömde jag ut den i en gammal brödpåse som fick ligga bakom gräddpaketet som fylldes än en gång.
Och oj vad jag längtade. Varje gång jag hackade en kärna och frös in så tänkte jag på den fina färgen som skulle hamna på min ull.

Så igår eftermiddag fick jag för mig att nu när jag har en liter kärnor ... nu är det dags!

För att jag skulle få maximal yta av kärnorna för färgen att tränga ut genom körde jag dem genom "morotsrivarjärnet" på matberedaren. Sen hällde jag på 1½ liter vatten och det blev en vacker färg på vattnet med en gång.

Sen vet inte jag hur det kom sig att vettet for ut. För jag var som vanligt alldeles nykter.
Men jag kokade badet i en timme. (Jo, för det har man ju gjort med alla andra bad hittills. Fråga mig inte varför jag inte läste några instruktioner. Det kan ha att göra med att de var på internet och det fanns inget internet i köket.)

När jag kom ut i köket mötte mig en förfärlig syn! Det hade bildats en korvstroganoff-färgad avocadokärngröt. En slemmig gröt.
Ingenting som på något sätt får en att hänfört hoppa jämfota och stoppa ner en massa ull i det.

Tre månaders drömmar och förväntningar åt fanders på bara en eftermiddag.

Så nu väntar tre nya månader innan jag kan göra om det. NEJ! Inte göra om det! Göra som pappa brukade säga: "om inget annat hjälper - läs instruktionerna!"

Så gör nu inte som musikläraren envist hävdar: Följ Alltid Cecilias Exempel. För ibland blir det så eländigt att man kan gråta åt det. Det gjorde jag.

fredag, oktober 21, 2011

avocadopremiär



Receptet så här långt:
1 dl småbitar av torkat avocadoskal (knappt 1 x 1 cm)
kokas upp i en liter vatten och får stå två dygn (med ett uppkok i mitten) i det vattnet. (Då är det bara 9 dl kvar.

Skalen silas av och de nio decilitrarna fördelas på två kastruller (en aluminium och en järn) och 25 g ull fördelas jämnt ner i de båda.

Utvärdering så här långt:
Ja, de har rätt de som säger att det går åt mycket avocadoskal. För hur lite ull ryms det egentligen i 9 dl som antagligen skulle kunnat vara ännu mörkare i färgen?
Det är svårt att hålla en jämn temperatur strax under kokpunkten när man inte har så mycket vätska, som dessutom absolut inte får koka in ...

Nå.
Jag "kokar" vidare ...
Edit:
det finns skillnad på den ullen som legat i färgbadet och den som bara är tvättad. Jo. Men inte är det så chockerande mycket kulör precis.
Så nu har jag dragit igång ett bad till:
1 dl mortlade avocadoskal
1 l vatten
½ kork ättika.
När det varit igång en timme så häller jag det över de andra baden.
Under tiden värmer jag dem långsamt.

söndag, oktober 16, 2011

Blog Action Day, om mat, about food

(In English below.)

Eftersom det här är en stickblogg kommer jag att ha en vinkling från sticknings sida om mat.
Stickning sker med nån sorts garn. Det finns många olika sorters garn, av många olika material. Ett av mina favoritmaterial, ja det mest älskade, är ull.
Ull kommer från får.
Får går ute i hagar och äter gräs och sly och löv och "allt sånt grönt" som de når. Det gör inget att marken i hagen är så stenig att man inte kan köra ner en plog utan att slå sönder den. Marken producerar ändå. I och med att de håller sly borta så håller de landskapet öppet. De är så nätta att de inte sliter så hårt på marken som större djur. De behöver inte heller lika mycket näring per djur och dag som ett större djur.

Förutom att få ull från får kan man få ost och kött och skinn. Man får alltså både slöjdmaterial och mat.

Angoragetter antar jag inte bara ger en bra ull utan även getost, även om de kanske inte är avlade på just mjölkproduktionsegenskaper.

Alpacka är ett annat djur som ger ull och som sliter måttligt på marken, då de har trampdynor istället för hårda klövar. Men jag vet inte om de ger något ätbart.

På senare år har man hittat på nya material. T ex kan man, håll i er, spinna garn av mjölk! Riktigt hur man behandlar mjölk för att få fibrer av den vet jag inte, men det låter inte så där väldans enkelt.
Det jag reagerar mest på är att man gör slöjdmaterial av mat. Hallå! Det finns folk i världen som väldigt mycket hellre skulle ha mjölk i sina magar än runt om. Och jag är dessutom övertygad om att de inte ens skulle få mjölken runt just sina magar. Den skulle hamna runt våra.

Man kan även fundera kring bomullsodlingar. Skulle man kunna ha odlat mat där? Tillsammans kan jag tro att det inte fungerar då de flesta bomullsodlingar är hårt besprutade med allehanda ämnen. Det kanske rent av märks i grundvattnet?

Och hur är det med de syntetiska materialen? Stör de matproduktionen?

In English:
This is a blog about knitting, so I will look at the issue food from that angle.
When you knit you use some sort of yarn. There are different kinds of yarn, of different materials.One of my favorites is wool, well, the most preferred. Wool grows on sheep. Sheep graze outdoors: grass, brushwood, leaves and "anything green" they can get to. A lot of stone in the ground so you can't plough is no problem, the land produces anway.
Brushwood away means a nice pastorale landscape. That is nice and very popular, at least in Sweden. They are so dainty so they make almost no harm to the ground, compared to heavier animals. Also, they don't need that amount of food per head and day.

In addition to wool, you can get cheese, meat and leather from the sheep. So you get both craft material and food.

Mohair goat, I guess, produce cheese besides nice "wool", even though you don't breed for the milk amount.

Alpacka produces wool and they have pads instead of cloven hooves. So they also walk without harming the ground. But I don't know if you eat them.

In recent years new materials are invented. For example there is yarn spun of milk! I'm not sure how you treat the milk to get the fibres but I don't think it seems very easy.
I am upset about doing this to high quality food just because you can. There are thousands of people who would like to have the milk in their bellys instead of wrapped around. (And I am pretty sure the milk yarn item will be wrapped someone else anyway.)

One can also think about cotton fields. Should it be possible to grow food there? I think no. The cotton is heavily sprayed and that wouldn't be healthy for the food. Maybe it is also so that chemicals goes from the cotton fields to the ground water?

How about the synthetic fibres? Do they disturb the production of food?

fredag, oktober 07, 2011

Hjälp mig!

Nu har jag varit ute och samlat in nån sorts svampar. Nej, jag lovar att jag inte plockar svamp så "slarvigt" om jag ska äta dem, men nu är jag ute efter färgningssvampar så då är det inte "så noga" med vad jag kommer hem med och vilka svampar de delar påse med på vägen hem.

Men detta till trots så skulle jag vilja veta vad det är för nåt. Så jag plockade fram svamp"floran", men inte blev jag någe klokare av det. Varken nyckeln eller fotobilderna är till någon större hjälp.

Sort nummer 1. Två bilder.

Oj. Jag ser att jag inte hade med linjalen på den här sorten. Den stora svampen är 9 cm hög och har en hattdiameter på 4,5 cm. Lägg märke till den tydliga "skurna" ringen halvvägs mellan fot och kant på skivorna. Den finns inte på den lilla svampen. Lika mycket mörkfux som nummer 2 är på skivorna är den här över hela sig.



Sort nummer 2. Den är den "rödaste" svampen, men den är inte alls så rödbetsröd som jag tyckte att den röda svampen var som jag plockade förra veckan (som jag inte har kort på). En mörk fux skulle man kunna säga om man tänker i hästtermer. Men nu när jag tittar närmare så är den här ljusare ovanpå hatten än skivorna inunder.


Sort nummer 3.


Sort nummer 4. Ungefär som nummer 3, men en ljusare sort. Om nummer 3 har mörka chokladskivor så har nummer 4 nougat.



Sort nummer 5. Den är grå i skivorna.



Sort nummer 6. Två bilder. Skivornas färg är närmare i den övre bilden. Rätt så gröngult från början men de har mörknat tills bilden togs.




Sort nummer 7. Vi har lite grand varit inne på pelargonspindelskivling, men den luktar inte mer än ... svamp? Och inte ens starkt. Den är ljusare än nummer 4. Det känns som att nr 3, 4 och 7 är tre sorter som borde vara näraliggande, men med olika starka färger, blekare med högre siffra.



Alla förslag, funderingar och gissningar är välkomna.

torsdag, oktober 06, 2011

Blog action day

Den 16 oktober är det Blog Action Day igen.

I år handlar det om mat.

Undrar hur man kan få ihop det med stickning ...
Jo, det blir nog inte så svårt ...