Yes! Bilder!

Jo, så här var det. Jag köpte en klänning för några år sedan som jag nog egentligen tyckte var liiite för kort. Men jag tänkte att jag kan prova att vänja mig. Men det fungerade inte riktigt. 

Då var det så bra att längst ner på klänningen fanns en kant av dubbelt tyg. Alltså, den var förlängd med ett dubbelt tyg.

Om det där dubbla tyget kunde vara enkelt istället så blev det nog bra, tänkte jag. 

Men såg att det var en blekt rand i tygvikningen. Så jag sprättade bort hela kanten. (Vilket var nödvändigt i vilket fall, eftersom tyget var ditsytt med en söm.) Och så sprättade jag även isär sömmarna som var vid klänningens sidsömmar och vände de sömmarna så att den blekta randen hamnade på avigsidan.

Förutom fållen så blev det också en massa sömsmån som jag blev tvungen att göra något åt, för det var väldigt vad det ville fransa sig.

Så jag fällde sömsmånerna för hand. (Utan att klippa bort hälften på den ena. Hade jag tänkt kunde jag ju ha sytt ihop med olika mycket sömsmån på de båda bitarna jag sydde ihop.) 

Det blev inte Bernadette Banner-standard på handsömnaden. Men det blev bra ändå.

Så nu har jag några rutor på bingon: 

Blå ringar för klänningen, grå ring för planeringen jag gjorde förra veckan.

 (Om nu någon har samma problem som jag hade, att det inte går att lägga in bilder: Så var det när jag använde explorer. Det här inlägget har jag skrivit i google chrome. Kanske att det fungerar med Firefox också. Lycka till!)

Något litet

Det är klart att det här inte räddar världen, men många bäckar små …
Tvålbitar som blir för små, så att man byter ut dem mot en ny stor fin tvål. Hur använder man dem?
Ett sätt är att trycka fast dem på den nya tvålen.
Men den här gången ville den inte fastna. Och så blev den en massa småbitar istället.
Då tänkte jag ut att en liten påse för småstumpar av tvål vore kanske en idé. Då borde man kunna använda "vartenda milligram" av dem.

Min tanke var en påse i nylonnät, men det hade jag inte något hemma. Och när jag gick på loppisen så hade de inte där heller. Men i en byrå där hittade jag linnetyg, tänkt för något broderat.
Broderi var väl att ta i, för den här påsen, men jag sydde i alla fall sömmarna för hand. och fällde dem, eftersom det skulle bli slitage på påsen av allt knådande när man använder den.
En liten bit sidenband försluter påsen.

Efter en gångs användning såg påsen ut så här.

Sedan har det blivit många fler och dessutom har en större tvålflisa som degraderats från förstatvål kommit till.

Jag skulle nog rekommendera att använda nylonnättyg, för det här tyget torkar "aldrig" och det kan bli lite "sur tvätt"-lukt av det. 

Å andra sidan så kan man ta den våta påsen och rulla den i handflatan och bli tvålig innan man sätter igång vattnet - och då sparar man väl en skvätt vatten på det. Varje gång.

Surtvättlukten försvinner när tyget tvättas av tvålen när man använder den. Praktiskt!

Som sagt, den här påsen räddar inte världen, men den kan sätta igång tankar om slöseri och smarta lösningar.

Hurra för symaskinen!

Äntligen blev den klar och betald och hämtad och använd. Ett bystsnitt och två axelsömmar hann det bli för hand. Och fyra "sicksackningar" av axelkanter. När jag var mitt på den tredje så insåg jag att jag var dum/oerfaren.

Jag skulle naturligtvis sytt sömmen och fällt ihop sömsmånerna. Mycket enklare stygn och dessutom bara längs halva sträckan!

Jag har också konstaterat att jag klippt ut två vänsterärmar.

Ärmar är inte så symmetriska i tyg som de är i stickat. Det fanns ingen möjlighet att abrovinka till den ena till att bli en höger.
Nåja. Den får sitta som en högerärm ändå, tänkte jag och det verkar gå bra.

Lite abrovinkande blev det ändå. En av ärmarna hade gluggar i ärmkanten nederst på det tillklippta. Det var lite för kort tyg för att det skulle gå att undvika. Hur skulle det gå?
Det gick alldeles utmärkt. Jag bara vek in kanten med det tyg jag hade, istället för det tyg som konstruktören tyckte att jag borde ha. (Som en nödlösning tänkte jag att jag kunde göra en gul infodring där precis som i halsen.)

Till slut blev den i alla fall klar, toppen som jag sydde av de två tygstyckena jag köpte på loppis. De hade varit gardiner, men nu är de det inte längre.

Jag blev lite på gott humör när toppen var klar och funderar på om jag ska sätta fickor på den. Den är rätt styv för att vara en överdel. Jag kom att tänka på mammas ord "målarrock" som hon använde ibland om olika kläder. Det känns som att en sådan nog borde ha fickor.
Det finns lite lite tyg över som kanske kan räcka. Men jag har inte funderat klart på det än.

Under förutsättning att "stuvbit" går att definiera som "kortare tygstycke, inte avklippt från tygrullen med avsikt att göra detta föremål" så borde jag kunna få pluppa den rutan också. Loppismaterial är i alla fall använt. Hepp!

Handsömnad

Jag har som sagt lite grand snöat in på Bernadette Banner. Kolla hennes youtubekanal och instagram. Det är en entusiastisk energisk kvinna, 

jag tror under 30, som bor i New York och som ägnar sig åt historisk sömnad. Inte bara åt att tillverka plagg utan hon använder dem också i vardagen.

Det senaste halvåret har hon tillverkat en outfit (från särk via korsett till mössa) värdig en kvinnlig Sherlock Holmes. Och hon älskar att handsy! (Även om många långa sömmar i den här outfiten görs med en handvevad Singer symaskin från 1895. Men det är mer av tidsbesparing förstår jag det som.)

Handen på hjärtat. Hur många av oss överväger ens att handsy en söm? 

Jag tror att fler än jag är så modernt hjärntvättade att vi automatiskt tänker ”symaskin!” när vi tänker klädsömnad.

Men samtidigt sitter jag glatt och gör maska efter maska efter maska efter maska efter maska.

Egentligen så gör vi ju samma sak. Jag som stickar och Bernadette om syr. Små handrörelser som lugnar och skapar. Skillnaden är att hon har ett färdigt tyg som hon bearbetar. Jag formar själva tyget. Handstickning är vedertaget och accepterat. Handsömnad anses konstigt.

Men med medvetenheten om Bernadette så blir jag nyfiken på alternativa lösningar när symaskinen är på lagning. Omlottkjolen behövde fållas. För hand. 

Sommarklänningen som hade förlorat sin fållning lagades. För hand. 

Det urgamla UFO:t syddes för hand. (Och blev dessutom lagat med en lapp. För hand.) 

Toppen som också ska kryssa en eller annan ruta i sybingon börjar också få sömmar för hand. Och det är inte dumt! Stygnen blir än så länge inte jämna och regelbundna för mig. Men vad sjutton. Jag har inte sytt så långt än, och dessutom varierat mellan fyra stygnsorter.

Handsömnad är också fiffigt jämfört med symaskinssömnad genom att man kan utföra den lite som stickning. Inte bara vid maskinen.

Men det finns ”risker” med handsömnad också. Jag tänker att det är lätt att man böjer tygerna bredvid varandra. Så att det ena går i ytterkurva och det andra i innerkurva. Så att de färdigihopsydda inte ligger helt platt mot varandra.

Jag tror att Bernadettes trick, som hon sett i gamla instruktioner: att nåla fast ena änden på en kudde och så sträcka tygen därifrån, kan vara ett sätt att undvika det.

När jag tänker efter så har jag gjort en sak i handsömnad för några år sedan. En liten ficka att förvara hårnålar i.

Yttertyg i smalspårig manchester, innertyg i bomullstyg. Mellanlägg av vaxduk eftersom jag tänkte att nålarna annars snabbt kan slita hål i botten. Knytband i smalt ”sidenband”. Allt utom bandet är rester från när jag klädde om barnvagnen för sisådär 30 år sen.

Nytt UFO! Nytt FO!

Jag har övergett Klimttröjan som UFO i sybingon. Den kräver för mycket bearbetning. Men är inte den det enda UFO jag har? Nej, jag hittade ett urgammalt UFO i tygkorgen! En tygkasse som jag haft körnoterna i från 1994 fram till att handtagen bara blev trådar. 

Då bestämde jag mig för att byta ut handtagen. Remsor av jeanstyg klipptes ut och nålades ihop. Och sen hände ingenting på … jättemånga år.

Och nu när jag tar fram det igen så har jag ingen symaskin. Längtan efter att sy fyra lager jeans för hand är obefintlig.

Men jag håller ju på att slakta ett gammalt påslakan. Kanten längst ner, vid öppningen ser ganska osliten ut. Jag sprätter upp sömmen närmast hörnen och inser hur jag ska planera arbetet.

Jag sprätter bort hela sömmen. Men eftersom den suttit där länge finns det perforerade spåret efter den kvar. Vikningen också. Jag klipper loss hela den gamla fållen med en sömsmån på sisådär 1cm. Den viker jag in (har god hjälp av perforeringen) och sen kastsyr jag ihop den igen.

Först vek jag in ändarna på remsorna, men sedan klippte jag bort det. Ändarna skulle ju stoppas långt in i nedviket på påskanten och behövde inte vara säkrade. Det blev de automatiskt i och med att de stoppades in i kanten.

Instoppade och sedan vikta uppåt. Fastsydda med förstygn. Tänker att det räcker då det är rätt många stygn där.

Så, då var själva UFO:t klart. Men väskan var ju trasig också.

En bit till av lakansfållen räcker för att täcka hålet. Här använder jag efterstygn när jag syr fast lappen.

Hepp!

Här tänker jag faktiskt pluppa för "skapa en väska" också. Ety det som fattades för att den lilla gröna med blixtlås skulle kunna uppfattas som väska är nån sorts rem/bärhandtag. Och nu har jag gjort bärhandtag för att UFO:t ska kunna bli en väska (igen).