På äventyr!

Idag ska vi iväg på äventyr. Här står Kastanjetten från Kalix och väntar på skjuts.

Men vart ska vi?

Jo, iväg till Sockenstugan i Arnäs

Nu är vi framme och skylten välkomnar in och där inne ser vi hur Kastanjetten har tagit salen i besittning.

Naturligtvis  har Kastanjetten med sig sin kompis Louët. Knäpphärveln tog bilden.

De frihängande sländorna fick också följa med och kardorna. Längst fram står "mattes pedagogiska låda". I bakgrunden syns växtfärgat garn. Lupiner och annat har bidragit till kulörerna.

I fönstret trängdes sådant som matte gjort av hemgjort garn och som hon ville skryta med lite. (Eller ha som åskådningsmaterial om samtal så skulle behöva.)

I väntan på att det skulle strömma in människor som ville prova att spinna så spann jag själv. Det är kardad hel ryaull som jag köpt av en ung tackägare.

Sen väntade jag lite till …

Och sen kom det tre glada barn som älskade allt som snurrar och de spann och vevade knäpphärvel och trampade spinnrockar och ritade och spelade spel och vävde lite på den mattväv som står uppsatt under hela sommaren och så fikade de lite och sen snurrade de en liten stund till.

Sen kom det inte så många fler. Men en av servitriserna provade att spinna lite.

Sen åkte vi hem när Sockenstugan stängde. Så nu har vi semester.

Om man vill kan man fara och fika på Sockenstugan måndag till lördag kl 11 -16 fram till 3 augusti. Då kan man också vara med och väva på trasmattan, eller spela spel, eller sticka lite på några av de kollektiva stickningarna som finns i en korg. Spinnrockarna återkommer inte i sommar, men det finns andra aktiviteter inbokade, koncentrerade till kl 13-15. Fikat kostar, men det andra är gratis. Betalning sker med kontanter eller swish.

Nu är jag här

Hur börjar man när man varit frånvarande så länge? Var börjar man?

Man kan kolla i kameran och blogga efter bilderna. Jättebra. Om man inte har en iphone och en ubuntudator. De är inte riktigt sams.

Så, här kommer texten och så får bilderna komma sen nån gång kanske.

Jag färgade mer ull till min gula kofta. Några burkar med gammal bark och grejer kom till användning (= Tömdes! Tog slut! Sparades inte längre!) Nu har jag mer garn att göra klar koftan med. Men jag tycker att det ser himla blekt ut. Så jag ska göra en ny raid med lökfärgad ull. Om den blir mörkare så tänker jag randa de olika garnerna på nåt sätt tror jag.

Maken frös om händerna vid isfisket och önskade sig något för det. Gärna något som valkar till sig. Jag tänkte att gotlandsull tovar ju bara man blänger på det, och så tog jag fram min stora påse med gotlandsull, kardade lite, spann lite, provstickade lite och fick godkänt. Fast sen blev det inte slätstickning i alla fall utan 1r, 1a. Och så en liten krage på varje finger. Det blev resår för att då var det lite flexibelt med passformen tänkte jag. Kanske hade slätstickning varit bättre med tanke på små krokar och sånt som man pysslar med när man fiskar. Men jag har inte hört några klagomål.
(Lite kul med en bild som visar stadierna mellan ulltuss och stickning.)

Sen stickade jag några raggsockor. Ett par hade ett trist garn som både poolade och blev randigt mellan varje varv. Så på fotens ovansida lyfte jag var åttonde maska med förskjutning fyra maskor mellan varv 1 och 2.
Alltså lyfte nr 1, 9, 17, 23 på ena varvet och nr 5, 13, 21 på andra varvet. Då blev det en ruteffekt som förlät garnet.

 

 Den gula aeolian-sjalen har hunnit stickats klart och bli blockad, men ännu inte fått trådarna fästade, fyra stycken, eftersom den skulle maskas av i dubbelt garn. Jag blev tvungen att lägga ifrån mig den under några veckor då jag befarade att min stickfasthet skulle vara helt förändrad. Det var lite knepigt att ta fram den igen och förstå var jag var i diagrammen då det var i de sista diagrammen jag var. Men jag klurade ut det och slutförde stickandet. Det blev en knapp tennisboll över av garnet. Ett litet tag på sicksack-bården hann jag bli lite brydd. Under blockningen hände det saker! Först blötte jag ner den fullständigt och spände ut den. När jag sedan skulle ta loss den, när den var torr, insåg jag att jag kunde nog spänna ut den en tum till längs avmaskningskanten. Så då gjorde jag det och lade på ett blött lakan.
Den ritualen upprepades några gånger. Till slut var den mer än två meter längs övre kanten och mer än en meter mellan nacken och rakt ner.
Frågan är bara när jag ska ha ett sånt skrytbygge. Den är så vacker att den inte går att undgå att se och beundra. Jag ville sticka den för att jag ville sticka något vackert och vill ju inte ha den för att dra åt mig komplimanger.
Nåja, det går nog att klura ut nåt.

Kittiwake-koftan annonserade i mars plötsligt stora hål under ärmarna.  Panik utbröt och jag kastade mig in på Panduro(!) och kom ut med Alafosslopi i någon grönblå nyans. En topdown sisådärungefär-kofta blev till. Men ännu har vi inte hittat åt några knappar till den.
Jag försökte sticka den lite kort. Mest för att vara säker på att garnet skulle räcka till ärmarna. Men efter att ha haft den en dag så insåg jag att den behövde vara längre för att jag skulle känna mig bekväm i den. Så då repade jag upp nederkanten och fyllde på med så mycket slätstickning jag vågade innan jag gjorde en nederkant. Den är inte grann uppe i halsen, men det kanske blir bättre om man blockar. Och nu är ju blockningssängen ledig igen.
Koftan stickades på 5½mm och fram och tillbaka. Men sen när jag skulle sticka ärmarna runt runt så behövde jag gå över till 7mm! för att det inte skulle se ihopsnört ut.  Jättekonstigt. För samtidigt som det såg bra ut då, så känns det ändå lite sladdrigare, med all rätta. Men det räckte inte med att byta till 6mm. Jag provade.

Men först hade jag fått stora hål på hälarna på mina svarta tunna raggsockor. Så på en resa klippte jag bort foten och återanvände skaften. Inte helt tokenkelt då de var stickade nerifrån och upp. Det tog hela resan på fem timmar att komma fram till slätstickningen ...
Tur nog skulle vi ju tillbaka också efter helgen. (Kanske jag skulle kunna ta och klippa av trådarna och sy ihop tån nu? Det där var ju i februari!)

Ett av de där grönaktiga raggsocksparen gav jag bort till en vän som jag tänkte behövde såna. Det gjorde att jag fick en beställning på några andra. Ett par är klart, men inte levererat eller betalt eller heller efterfrågat. Vi får väl se hur det går med det.

För att få ordning på mitt stickhandlag igen så övade jag mig på att sticka en babymössa. En ny världsmedborgare såg dagens ljus i april några veckor före beräknad ankomst. Den är presentförpackad men ännu inte levererad.

Det senaste är att jag bedömt mig så rehabiliterad i armen att jag återigen kan karda. (Armen tycker att det kostar Ipren, men det är det värt.) Innan jag bröt mig började jag lattjolajbanspinna nordviksull på Louëten. Nu finns det mer kardrullar så jag kan göra den andra tråden.

Jag har också avslutat kamningen av mohairfibern som jag fick för jättemånga år sen. Alltså den första påsen av det jag fick då. Fulfibrerna som jag kammat bort har jag nu kardat och spinner ihop på turkiska sländan. Alltså, jag har inte ullkammat-kammat mohairen utan kammat med vanlig hårkam. Lite knöligt och lite mjälligt och lite fröigt blir det. Och jag vet inte alls vad jag ska ha det till. Men jag övar mig i att nöjesspinna och inte tänka nytta med allt hela tiden.

Utöver det här så har jag jobbat, brutit armen, sålt hus, köpt hus och flyttat i vår.
I höjd med armbryterierna hade det varit lämpligt att tänka på en present. Men då gick det ju inte att påbörja den och sen har det varit för mycket fullt upp för att ha ett huvud som villigt vill tänka inspirerat. Så den presenten får vänta och se om det blir bättre under semestern.

TdF x semester

 Vad är nu detta? Pinne med garn på?

Jaha, ludd också? Kan man verkligen spinna på denna där?
Ja och nej. Pinnen är inte en vanlig slända. Jag rullar den längs låret. Antagligen gjorde man så innan man kom på "riktiga" sländor.
Det går inte att spinna genom att sätta fart på den och låta den hänga i garnet. Den har för liten massa för att klara att hålla emot snodden som (borde) bildas.

Det syns inte riktigt på bilden, men fönsterkarmen som boken och garnet ligger i är samma som i boken! Inget "Bullen-syndrom" här inte.

33 meter tvåtrådigt blir min "prestation" på TdF i år.
Luddet är det som jag köpte på en busshållplats i Uppsala vintern 2013.

Projektet kan börja.

Nu har jag 900 gram otvättad ryaull, lång och finfibrig.
Och så har jag ullkammar. Vassa doningar. Nåt gammalt helgon mördades med såna så de är inte att leka med. Som tur är kan man spänna fast den ena i ett bord så att man bara viftar med den andra. Halverar med en gång skaderisken. Men ryktet säger att man ska inte hantera såna doningar om man inte orkar vara uppmärksam.
Och så har jag en turkisk slända. Den stora varianten hos Gammeldags.

Halva ullmängden ligger i blöt. Sen ska den torkas och den andra blötas ner. Och sen ska jag använda kammar och slända och så småningom sätta upp en väv av garnet.
Det här är ett långtidsprojekt och jag njuter av tanken på det.
Det finns en tanke att färga också. Men i nuläget känns det inte aktuellt. Vejden är inte så stor, indigon är grönkål och de nyköpta inidigofröerna nyss sådda och har ännu inte behagat visa sig. Nå, de har 10 månader på sig enligt förpackningen.

När jag var i Brån förra sommaren övade jag på att kamma, då var det värmlandsfår. Jag blev inte riktigt klar, så jag kanske ska ta och göra klart det momentet och spinna det först. Medan den lanolinstinna ryaullen tvättar av sig.
När jag stoppade ner ullen i vattnet igår så var händerna alldeles alldeles lena när jag tog upp dem några sekunder senare. Helt fantastiskt.

Det är tur ...

att det inte är någon överhängande brådska med att få garn av det mörkblå fluffet som jag spontaninhandlade tidigare i år.
För ikväll är första gången på jättemånga veckor som jag tar mig an det igen. Det går inte fort. Och det är som det ska. Tror jag. De allra allra flesta grammen är fortfarande fluff men jag tycker jag lindar på och lindar på på sländan.
Jag försöker spinna så tunt jag kan. Eller. Just nu har jag istället övergått till att försöka dra ut tråd med lite snodd ur fluffet. Det är som att dra i ett segt tuggummi, när det är i den där konsistensen att det fastnar ta mig sjutton precis överallt. Hjärnblödningsframkallande när det gäller tuggummi (i alla fall i kombination med fluff som inte ska kletas ner) men ganska njutningsfullt när det är fluff. Det blir rätt så tunt det med, men det blir mer ludd runt tråden än när jag strikt dragit ut några strån och låtit dem få snodd.

Dessvärre är det inte fotograferbart pga okamera och oljus.

Vad gör man när 14 gram var för lite?

Man säger "äsch då" och så spinner man lite till.
Fast då visade det sig att nya garnet hade en helt annan struktur än det gamla. Kan mycket väl bero på att jag har spunnit på olika sätt. Igår kväll fingerspann jag, och det blev tunnt och bra, men strävt och inte alls lika fylligt som det andra.
Så då tog jag fram trollsländan ... och då var ju den gula lökskalsfärgade ullen alldeles för mörk, mer mörkorange än gul ...

Så nu går det åt att färga ull och sen spinna på rätt sätt (måtte jag komma på vilket sätt det är) innan jag kan fortsätta.

Ack ja såna bekymmer ...

Vad gör man med 14 gram garn?

Något litet förstås. Men babymössor bör väl vara mjuka och det här var rätt strävt. Så då hittade jag på att sticka en top-down-kofta åt en docka. Huruvida koftan kommer att stanna i huset eller gå vidare till någon som faktiskt använder dockkläder får vi se.

Det bästa i veckan

Hos Elisabet i Halland kan man få berätta om det bästa med förra veckan och så få vara med i en lotteridragning. I en del lottdragningar på bloggar får man två lotter om man berättar om lotteriet på sin egen blogg, men något sådant avtal finns inte hos Elisabet.
Jag kom bara på att det här blogginlägget sammanfaller med det bästa förra veckan.

En kväll fick jag sådan otrolig spinnabstinens fastän jag borde sitta och läsa och läsa. Så jag spann lite på den bruna rocken. Sen tvinnade jag det här garnet som jag började tvinna när det var spinnaoffentligtdagen. Fast naturligtvis gick det inte jämnt ut så då spann jag lite mer av det gula så att det sedan gick jämnt upp.

Och efter en stunds ullande gick det bra att sätta sig och läsa igen.
Det var nog det här som var bäst förra veckan.
(Fast garnet i sig är nog rätt stickigt verkar det som.)

existentiella funderingar

... eller nåt. Jag blev häromdagen tipsad om det här blogginlägget som jag vill dela med mig kunskap om.

I ett närliggande härad hamnar det här blogginlägget.

Pregen som jag nämner i min kommentar hos Emma Frost är den här:

(Skryt skryt)

Nå. Vad nördar ni med? Berätta i kommentarsbåset.

wwsipday, rapport

" En sån dag ... ", som han sa, Oll-E i Pistvakt.

Det börjar inte bra med att jag vaknar 40 min före jag ska vara på biblioteket. Med en rejäl trollfrisyr ...
När klockan var dags att lasta ur höll jag på och lastade i. Tur nog har jag bara 1½ km att åka så det var väl inte såå mycket att orda om.
Otrevligare då att det var broöppning närmaste vägen ... Så då "sladdade" jag in på ön över den andra bron istället.

I dörren (som egentligen så dags ska vara låst) mötte mig E som redan hade fått sina saker på plats.
Och så började jag försöka få ur rockarna som inte var så komplicerade att "kasta in" i bilen. Men ut ville de inte. Och rätt vad det var hörde jag ett knak från den grönas trampa och där får det inte knaka! En närmare besiktning senare visade att locket på trampfästet hade gått sönder. Så nu limmar jag själva locket och när det är ordentligt torkat ska jag prova den nytäljda pinnen att låsa med.

Den bruna rocken skötte sig exemplariskt. Tills vi skulle sätta igång den: då gick vevstaken sönder på ena sidan vid ögat som veven sitter i.
Då insåg jag att den här dagen var ingen bra dag ...
Kan man inte få börja om?
(Nu torkar den limningen också.)

Förutom jag och E var även Å och F där med sina rockar. Alla de andra hade moderna rockar som inte gick sönder. Ibland känner jag mig som den där som snubblar och inte alls verkar passa in. (Tänk Peter Sellers på birdie-nam-nam-festen ...) Inte för att de andra hade den attityden till mig utan det var alldeles självpåhittat.

Den bruna rocken ställdes undan men den gröna fick lite mörkgrå ull på sig och fick även vara övningsrock en stund.  Till vänster syns även en av pinnsländorna i aktion.

En besökare mindes att hon hade kardat en gång i tiden och att det var skoj. Så då var det ju roligt att vi kunde erbjuda henne att återuppliva den erfarenheten.

Och jag fick pröva att spinna på modern dubbeltrampad rock. (Louet Julia tror jag, men rättas gärna.)  Det var ... annorlunda. Men efter den erfarenheten utnämnde jag den till provrock.

Och det gick ju bra, men det var svårt att få till när benen var för korta för att kunna sitta långt borta med tussen. (Om man har en lång "färdig" tråd mellan tuss och spinnrock så hinner det komma mer snodd in i den vilket gör den starkare. Utan snodd blir det mer "parallellt ludd" vilket har en förmåga att gå av hela tiden.)

En liten spinnare som gav upp fick med sig ludd hem till stor förtjusning.

F hade en väldans snurr på sin rock. Hon trampade mycket snabbare på den än E på sin. Men det såg inte ut att vara plågsamt att hinna med med händerna ändå.

Å hade lärt sig en läxa från förra året då en slända tappades i stengolvet och gick sönder: hon spann slända över en tjockvikt filt.

E provade sin nya julgransslända.

 Den här färggranna högen av spinnfibrer tror jag fick många att stanna till. Men det var en del som inte hängde med på att det var material utan trodde de var resultat.

På bordet låg det andra fibrer och lite hemgjorda sländor: den bruna fibern är alpacka, i lådan är det gotlandsull i olika stadier mellan tvättad tuss och stickad provlapp. (Den kammade tussen med rosa snodd är dock kid mohair.) De ljusa garnerna/fibrerna är min blandrasull. (finull/texel).

Mitt på bilden finns det två små små provlappar. Den ena är texel och den andra kid mohair. Tydliga exempel på att olika ull har olika användningsområden.

Å hade bullat upp med redskap, färdiga garner, stickade sjalar och annat på ett annat bord.

fluffus domesticus

Man tar en voffsepoffs

 Och sen tar man hand om håret som ramlar av den.

 Sen kardar man det och rullar upp på punis, dvs man lägger en sticka på kardan och rullar upp kardfloret på den, ungefär som man rullar upp håret på papiljotter eller silkespapper på rullen när man gör smällkarameller. Sen drar man ur stickan ur florrullen. Voilà en punis.

 Sen kommer vi till själva grejen: spinna av dessa korta fibrer. Tydligen är de bästa verktygen en tahklislända eller en långrock. Jag har ingendera så jag får fundera själv.
En tahklislända är en liten, tung, stödd slända med krok upptill. (Vanliga stödda har ingen krok.) Tung för att den ska rotera flitigt.
Eftersom min tunga träslända roterar flitigt och har krok så fick den leka tahkli.

Jag tycker den klarade uppgiften rätt bra. Det var värre med mig. Spinna med långdrag är spännande. Men rätt vad det var så höll jag emot med vänsterhanden nånstans på tråden och så gick inte snodden fram och vips så gick garnet av. Så småningom hade jag flera småsnuttar som vägrade sitta fast så då kardade jag om dem. Om det var de fibrerna det var fel på eller mig vet jag inte, men det försöket lyckades inte fullt ut. Jättefin puni, men det blev inte tråd av hela.

Nu får garnet vila lite innan jag tvinnar det. För tvinnas måste det, det är alldeles för skört för att bli entrådigt. (När jag fingerspunnit hundhåret förut på skoj så har jag behövt tvinna det fyrdubbelt för att det ska ens låtsas vara hållbart.)

Innan jag kom på att jag skulle använda sländan försökte jag mig på att spinna på gröna rocken. Det gick ungefär som nu: somliga drag höll ihop och somliga gånger så gick allting bara av, av, av och av.

Säg hej till min nya slända

Eftersom en körkompis ska komma och lära sig spinna lite på måndag så började jag "planera lektionen" och kom på att det skulle vara bra att ha en slända mitt mellan satellitsländan som skriiiider så sakta sin ban och den tyngre köpta sländan.

Så då blev det den här trollsländesländan.

En blompinne 75 cm lång. Delades ungefär på mitten. Och den ena delen delades på mitten.
Den långa delen blev ten och de andra bitarna "trissa".
Jag satte fast dem med ett gummiband som jag virade runt och trissbitarna sitter på ömse sidor om tenen.

Först gjorde jag den bottentyngd (trissan långt ner) men den wobblade så dant att jag flyttade upp trissan.
Och då blev det ju en trollslända!
Kroken är ett slaktat gem som är fastsatt med eltejp.

Nu äntligen så bloggar hon igen!

Efter att ha skrivit "varför tar det sån evinnerlig tid ..." bestämde jag mig för att tvinna ihop det tretrådiga.

Eftersom jag inte var riktigt säker på hur fantastiskt jag hade fingerspunnit trådarna beslöt jag mig för att ta satellitsländan för att tvinna. (Den är lätt och den är lätt att kontrollera.)



Singlarna lade jag i varsin burk där de helst skulle ligga kvar hela tiden, och det gjord de faktiskt också.



När man vindar upp garnet på satellitsländan så blir det nästan lika fint som på en turkisk slända.





Resultatet: 54 meter tretrådig tråd med 17 wpi.
Jag är nöjd och belåten.

Män Jössäs!

Idag kom mitt traderapaket och det innehåll precis det som det skulle. Om jag lagade middag när jag kom hem med det? Glöm det! Här måste ju sländan testas!

Skillnaden mot min gamla snigelskridarslända var enorm. Som skillnaden mellan en gammal sjuk och trött hund och en tio veckors valp med turbo.
Nja, nu var ju den jämförelsen tio år bort så jag ska inte säga att jämförelsen är helt adekvat. Men fort gick det. Och ludd krävde den.


Hittills (en timmes experimenterande) har jag kommit fram till:

Jag började snurra sländan åt fel håll (nedför höger lår istället för vänster) så det här lär bli mitt första entrådiga garn.
"From the fold" är inte metoden som gäller för oss just nu. Ullen ska hellre vara väl förberedd med mycket "predraft", alltså utdragen till en lång korv där man spinner från änden. (För-dragen? Du ser, Karin! Det fattas ord på svenska numer!)
Men den ska nog också hellre vara tvättad än otvättad.
När jag lindar upp tråden på sländan ska jag inte linda upp all tråd. Då finns det en buffert av tråd som kan ta emot snodden medans jag intar läget "börja spinna" och kommer igång att spinna.
När jag sen tar upp sländan (genom att göra "imse vimse spindel-rörelser" runt tråden för att linda upp den på fingrarna) så gäller samma sak: inte ha en kort tråd som får ta hand om all snodd. Eller ännu hellre: stanna sländan så inte en kort tråd får ta hand om all snodd.

Med all denna empiri i huvudet och middag i magen säger jag "på återseende" till bloggläsarna. Jag kan inte sitta här längre. Jag måste ju spinna!

(Bilder kan inte komma ifråga i nuläget då det inte finns nån kamera hemma.)
(För-dragna ullen kardades med de nya kardorna. Jag är såå nöjd! Det är glimåkrakardor med tygbotten och jag tror de är tätare än de som jag fått låna. Mer om dem i ett annat inlägg.)

Mer inköp! inkl OT

"Köp och köp, aldrig hör jag något annat", klagade Anton Svensson i Katthult. Det är inte nån större risk att någon skulle säga det i det här hemmet, om det inte skulle handla om mjölkkonsumtionen då möjligtvis ...

Men nu handlar det inte om mjölk eller smålandsbönder utan om nåt så modernt som Tradera. Där hittade jag ovan visade objekt på ett utrop och det visade sig att mitt bud räckte till. Vi får väl se hur fina kardorna är, men det stod att de var fullt funktionsdugliga så då är de väl det. Det har varit säljarens farmors i alla fall har framkommit i senare korrespondens.

Om det nu är så bra som jag hoppas så sparade jag typ 400 kr jämfört med att köpa nyproducerat.
Vad jag ska köpa för det? (som Alma hade sagt) Nej det finns inget inplanerat. Jag tror jag sparar dem till "allmäna konkursen".

Men jag måste ju få berätta vad som hände när jag skulle betala inropet. Eftersom säljaren har ett konto på en viss bank så for jag till den. Sladdade in till stan sisådär kvart i tre på cykel. Alla vet vi ju att bankerna stänger klockan 15. Förvisso. Men denna har kommit på en annan begränsning: inga kontanter efter kl 13. Jag hade gapskrattat om någon hade berättat om det, men cykelsvettig är det lätt att hålla sig för skratt. Nå, det gjordes ett undantag för den här transaktionen och jag fick gjort mitt ärende.

Har ni hört om nåt liknande? En bank som inte vill hålla på med pengar?

Rockspa i grannstan

Ja hur det nu var så hamnade jag i "ravelryträsket" jag med. Det där stället på nätet där man kan prata garn dygnet runt: hur man gör garn, hur man köper garn, vad man gör med garn ... Det finns fyrahundrafnuttontusen grupper och forum och medlemmar som visar sina garnlager och sina alster och jaa ...

Så visst finns det möjlighet att glänsa (ikapp) och visa upp sig där. Om man vill. Eller så kommer man som jag, dragandes med sin gamla rock, som är som en tjock lurvig sovande shetlandsponny och stjärnögt förklarar som en åttaåring att "jag älskar också hästar" i det där forumet för SM-hoppningsfolket ...

Ibland känns det så när medlemmarna på Spinning in Sweden drar igång med olika förkortningar som inte förklaras och de diskuterar tekniker som jag ännu bara har lagt märke återkommer i diskussionerna men som jag fortfarande inte har pejl på vad de innebär. Och så spinner de miljooner meter garn i fantastiska färger och har hela huset fullt av fluffig ull.
Fast egentligen är det inte så, för det är trevliga människor som inte alls tycker min rock är som en fet shettis och som har gott om tips om man frågar.
Man kan rent av bli hembjuden till en av dem som ska ha rockspa i grannstan!

Så då tar man sin gröna spinnrock och erbjuder den skjuts i bilen. Bilen har många kvaliteter (bland annat är den för tillfället blank), men sådär väldans pigg på att transportera spinnrock är den inte. Det har så att säga inte slagit herrarna ingenjörerna att det är något man bör tänka på. Fast om man monterar ner allt som sitter i vägen så går den in. (Utan nedmontering fattades det några ynka centimeter för antingen ett ben eller hjulkrönet.)

Och då. Då upptäcker man. Under trampan.



Att färdtjänsten erbjuder skjuts till en gammal dam, kanske en julklapp en gång i tiden. I Öije i Stigsjö socken förfärdigades denna den 8 december 1881 av S H Larsson. (Eller står det L M Larsson?)

Jisses! Den var skolmogen när Umeå och Sundsvall brann!


Väl i grannstan så fick den hälsa på sina kollegor i branchen som också var på spa.

(Min rock står som nummer nummer två från höger.)

De bjöd "gästerna först" och min rock fick sin behandling: en liten metallbit som var på väg att krypa ut ur drivtrissan förpassades in i den igen och genast satt drivtrissan fast som den skulle på tenen, snällan roterade som om det vore 9 december 1881 och det blev återigen en fröjd att spinna.
Tack doktor Olle!

Sen förlustade jag mig med att studera ullkammar, kardor, topsband, merino, silke, alpacka, gotlandsfårull och riktiga sländor. Det är bara att konstatera: min satellitslända är som ett luciatåg bestående av sniglar ... Jag tror minsann att jag ska göra investeringar på det området.

På väg hem gjordes det investeringar. I det stora blå huset köpte jag en korv med bröd och en lampa till hallen. Och i loppisen på hörnet köpte jag den här:



Det kändes nästan lite genant när jag spanade in den när jag for iväg på förmiddagen, men med den pigga rock som kom med hem så är det inte alls omöjligt att jag får användning för den här, som har visare som går runt runt och visar hur många varv som härvträt gått runt. Enda lilla abret är att det fattas en sprint så att fjärde armen håller sig rak under pådragningen.

Belöning

När man gjort sina plikter så får man lov att pilla med ullen igen. Detta är en liten härva på 10½ meter tvåtrådigt av det allra första jag spann på slända.

Numera är det början på en mössa. Men eftersom det var så pass fluffigt och jag inte riktigt litar på det (draa ner mössan på huvudet) så stickar jag med dubbelt garn: den andra tråden är av mitt rockspunna "sjalgarn".

Numera finns även härva nummer två i den här serien, tolv meter långt garn. Och det finns spunnet att kunna bli härva nummer tre också tror jag. Men nu spinner jag inte så tjockt och fluffigt. Vi får väl se vad det får för konsekvenser på den där mössan.