höstgarn

I den mån jag varit hemma och spunnit i höst så har det resulterat i det här garnet (och dess syskon som jag just tvinnade). Det är inte köpejämnt men det är en skön kvalitet att hålla i och lite glans är det också i det. Det finns enstaka grå fibrer i, men inte så det stör. 75 gram och 237 meter.

När det nytvinnade fått vila på rocken och sen på härveln så tror jag att jag ska försöka med det där med att färga med svarta bönor. Det lär bli blått, men det lär också vara o-ljusbeständigt. Vi får väl se vad det innebär.

Stickningen går lite framåt, tackar som frågar.
Den blå mössan är färdig sånär som på fästandet av uppläggningstråden. Detta för att jag funderar på om jag bara ska fästa den eller om jag ska använda den för att tvinga vikta kanten att uppföra sig som jag vill.
Födelsedagsgarnsmössan har ännu inte fått något nytt garn.

För några år sen (jo ...) så stickade jag par nr 2 av liturgiska halvvantar. Det har inte varit någon större akut brådska att få dem klara. Men nu har jag äntligen fäst alla miljoner (nåja) trådar på dem så nu är de klara.

Den lila sommartoppen har nu kommit fram till i-cord-avmaskningen vid linningen. Men vädret påstår inte att det är bråttom så jag låter den ligga.

Presenten hann bli sisådär 20% klar när jag insåg att nr 3 är för mycket på stickorna. *frogga frogga frogga* och så på't igen med stickor 2½. Snart är jag tillbaka till de 20 procenten. Jag har också modifierat genom att hålla det vinröda garnet dubbelt. Det blir bättre.
Det är mest bråttom med den här stickningen.

Så slipoverstickningen är inte rörd på flera veckor.

Sockorna som presentades iväg har förresten kommit fram för några veckor sen. Så här ser de ut:

 

 



Dagsläget

1. Liturgiska halvvantarna (andra paret) är ännu inte helt färdiga.

2. Dottern kom häromdagen hem med iskalla händer efter att ha varit ute på långpromenad med köpevantar. Så kan man ju inte ha det! Därför stickar jag nu ivrigt på ett par stora sladdriga vantar som ska tovas. Det är dessutom projekterat ett par tunna innervantar i Filipunto Alpalaine.(Hur köpevantarna överhuvudtaget kom in i huset är jag inte människa att förklara ...)
(Bilden visar första vanten tillsammans med provlappen som jag gjorde tidigare i höst för ett projekt som kom av sig.)

3. En kompis överräckte med varm hand ett projekt som hon misslyckats med. Garnet är väldigt likt ett garn jag en gång drömde om! (Men när jag såg hennes garn strax efter drömmen för några år sen så kändes det härmigt att skaffa eget.) Men eftersom hon egentligen inte var riktigt nöjd med den beskrivning som hörde till garnet så bestämde vi hur hennes topp egentligen ska se ut. Det ligger nära till hands att använda White Lies Designs beskrivning som jag använt till en gul, en blå och en grön topp till mig själv. Fast med lite andra detaljer.

4. Svågerns flätstickade tröja har bara fått garn uttittat åt sig. Vilka flätor som ska ringla var tänkte jag bestämma när jag fått hans mått ... som dröjer ...

Inte titta!

Rubriken stämmer om du snart fyller år och bjudit mig på kalas.
Bilden är tagen med blixt så knapparnas stönframkallande sidenmatta lyster kommer inte riktigt till sin rätt.
Nu ska de bara sättas dit på riktigt och så ska jag fästa alla trådar och sen ska den förpackas riktigt riktigt fint.

För övrigt har ullbearbetningen fått stå tillbaka.
Liturgiska halvvantarna, andra upplagan, håller på att få fingrar på första vanten.
Jag har surfat runt lite för att få idéer till svågerns tröja och indeed, det finns flättröjor! Kruxet verkar vara att hitta en modell med "skräddad ärm" eller vad det kan heta när ärmen har samma form som sydda ärmar brukar ha och sömmen följer armens "isättning" mot kroppen. De flesta har en axel som är bred och nedhasad halvvägs på armen.
Men det ordnar sig säkert på ena eller andra sättet för eller senare. Fast inte till jul, det garanterar jag.

Utvecklad

Utvecklad är inte min simultankapacitet. Trampa, dra ut lagom många fibrer ur kardrullen, släppa efter så att den nya tråden far in på spolen och inte bara blir tvinnad ...

Nä, det funkar inte. Jag måste nog spela mer dataspel för att klara av så mycket på en gång.
(Jag vågar inte i dagsläget skylla på spinrocken offentligt, men jag är inte helt övertygad om att allt snurrar som det ska på den.)

Istället utvecklade jag "pennsländan" till ... jaa, vad ska vi kalla den här skapelsen? Satellitslända?

Den är lagom för mig. Den skrider runt sin bana, den drar inte alltför mycket med sin lätta tyngd, jag hinner med att fördela fram fibrer, det är lätt att sparka på den horisontella delen för att få fart, iaf om den hänger tillräckligt långt ner.
Kort sagt: i nuläget är detta The Slända för mig.

(Men tittar man på verandan och ser papperskasse efter papperskasse med kilovis med ull så kan man undra ...)


På den lila fronten finns det snart ärmar som når till ärmhålet. Sen är det bara resten kvar.

Jag kontrollstickar även de liturgiska halvvantarna. Jag har nu kommit till lillfingeravtaget på den första ...

Svågerns tröja har jag nog bestämt garn till: Rowan felted tweed, midnattsblå. (Alltså den första färgen, nr 133.) Tänk att den kulör jag hade för min inre blick även gick att få tag på med min yttre!
Men jag har inga svågermått än och jag har inte tänkt klart om fläteriet, så det är ännu inte läge att handla. Men då lär jag handla på Cinas garn.

Liturgiska halvvantarna predikar

Nu är de överlämnade och här fotograferade i sin "halvrätta" miljö. De är ju tänkta att användas vid nattvards-firande utomhus. Här är de i kyrkan.

Det är 77 maskor på ett uppläggningsvarv: som antalet gånger man ska förlåta sin bror som gör fel gång på gång.
Det är 3 X 3 varv krokmaskor/släta varv vid handleden. Tre är ju ett heligt tal.

Kalkens fot är större än kupan, Gud är större.
Kupan vetter åt den mottagande.

Oblaten är 12 maskor X 12 varv i radie. Tolv som apostlarna, eller vi alla. ("Så är vi en enda kropp ty alla får vi del av ett och samma bröd.") Och oblaten omgärdas av tre krokmaskor, det heliga tretalet igen.
Korsets delar är två maskor/varv breda. Jesus är Gud och människa i ett, oupplösligt och samtidigt.
(Och de är dessutom stickade i tvåändsstickning och har stigmamärken i handflatorna.)

Fingrarna är sju varv långa. På den åttonde "dagen" avmaskade jag. (Enligt den judiska räkningen är lördag den sjunde dagen och Jesus uppstod på den åttonde dagen i veckan, gick utanför mallen.) Men tummarna är tolv varv långa, avmaskade på det trettonde (lärjungarna och Jesus var ju 12+1).

Vantarna är klara - vantarna är påbörjade

Analogt med utropet när förre kungen dött och nya utropas.

I början av OS-invigningen slutförde jag fästandet av trådarna på halvvantarna. 44 stycken! Inte undra på att det kändes trögt och trist och jobbigt.

Och garnet från Ödeshög har av naturliga skäl ännu inte dykt upp. Det var ju bara några dagar sedan jag beställde det.

Så vad gör en stackars tant? Tar fram boken med de outsägligt många vantarna (nåja, helt oändligt är inte antalet)
och påbörjar ett par!


Det vill säga, så länge de inte hade tänt elden fick man ju bara träna (enligt Yarn Harlots regler från 2006) så jag gjorde mig en liten provbit.

Jag tror att det rosa ska bytas ut. Det blir inte tillräckligt fräckt i prickarna däruppe. (Längst upp till vänster syns det lite.)
Kanske att jag byter till grönt, kanske jag byter bort det rosa längst ner också? Eller byter plats på rosa och grönt där nere?

Snacka om att snubbla ur träningsoverallen strax efter startskottet gått ...
(Kanske rent av ska anmäla mig till laget?)

Halvvantarna?
Jo de ska få ett eget inlägg om ett tag.

version 2

Jag är mer nöjd med andra versionen så det blir den som får överleva. Nu ska vi bara se om det blir konstigt med fingrarna. (Jo, små fingerrör ska det vara.) I nuläget har jag 30 maskor på ovansidan och 21 på undersidan att använda till de tre mittersta fingrarna. Anar att det kan skeva konstigt. Nåja. Man kan alltid repa upp ...

utveckling

Nu har jag börjat på en version 2. Jag har inte repat upp den förra för då kan jag jämföra bättre. Och inser jag då att den första var bättre behöver jag inte sticka en till av den.
Den nya ska ha större kupa och även vara högre.

I bakgrunden går funderingarna om den vänstra vanten, den med oblaten. Ska det vara något mönster på oblaten (ja) och i så fall vilket?

prototyp

Ibland säger min man att jag repar upp mer än jag stickar. Jag funderar på den repliken nu. Jag tycker kalken hamnade för nära handleden. Foten flyter som ihop med helig-ränderna.

Det var ju inte lätt att veta när jag började, hur många varv som går åt för att skapa en vante. Nu ser jag att jag skulle kunna satt kalken högre. Så då är frågan om jag ska göra det, det vill säga om jag ska repa upp eller inte.

Jag funderar ett tag till ...

Liturgiska halvvantar

Fråga mig inte hur en liggande bild helt självsvåldigt ställer sig på högkant när den skickas som alla andra bilder.

Däremot är det alldeles okej att fråga vad liturgiska halvvantar kan vara för nåt.
Behovet synliggjordes för några år sedan när vi firade mässa utomhus i maj. I min del av Sverige betyder det inte nödvändigtvis att sommaren brutit in och det gällde även denna dag. Det blåste en kall vind och prästen var inte alls förtjust i att hålla kalken av metall med bara händer.
Då föddes idén att hon skulle ha ett par halvvantar, snygga i vitt, enkomt gjorda för att användas till detta. Och naturligtvis skulle de vara prydda med symboler som hör till.

När jag provstickade med ett färgat garn av samma kvalitet (stickabstinens kan användas till mycket) kom jag fram till att 52 maskor på varvet vore lagom. Och så trevligt med vantar som är ett helt år stora runt om. (= Mässa firas året om.)
När jag sedan lade upp för den här riktiga vanten så blev jag mycket tveksam till 52 maskor. Så jag lade upp 77 maskor istället. (77 är en av faktorerna i svaret på hur många gånger man ska förlåta sin broder: "7 gånger 77 gånger")

Och så där håller jag på. Tre varv krokvarv, tre varv slätstickning, tre varv krokvarv blir ju förstås 3 X 3 Helig, således Kolossalhelig.

På den högra vanten, som jag nu gör, ska det finnas en kalk på ovansidan och på den vänstra ett bröd/ en oblat.
Problemet med om jag skulle göra en tydlig ökning för tummen (och vilken variant då?) eller inte löste sig med att 77 maskor räcker bra ändå.

Och vilket är upp och vilket är ner på vantar? Oftast brukar man ju mönstra så att upp är vid fingertopparna, men om man oftast håller händerna nedåt så blir det ju felvänt.
Jag ställde mig frågan, men insåg att naturligtvis ska kalken ha sin kupa uppåt fingrarna och foten ner mot handleden. På det viset möts ju nattvardsgästen av kalkbrädden även på vanten.