Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.

Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Kampes tvåtrådiga när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!

Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.

Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag och mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!

Nu!

Nu kan jag modella för akutstickningen. Den har varit klar ett tag, men det har inte jag.

Det är ett par sockor i miniraggi med Fleegles heel stickade från tån.

Under tiden har jag roat mig med ett nystan Merilla som jag fick nu i sommar (tillsammans med ett par raka stickor av 2½mm modell). 60% merino och 40% akryl. Ett nystan är 50 g och 400 m. Himla mjukt och himla tunt.

Det är alltså vähäldigt frestande att få för sig att sticka spetssjal av det. Men kära kära Ravelry hjälpte mig. En användare sade att hon, liksom en annan, var sur på att garnet inte tog till sig blockning. Alltså att när man spänner ut en våt sjal och låter den torka så ska den behålla den formen. Men det gör inte det här garnet. En utblockad sjal i Merilla skrumpnar lätt ihop och ser inte alls snygg ut, utan nystickad.

"Men då!" tänkte jag. "Då stickar jag ett par strumpor!" Med 40% akryl borde det kunna bli bra tålighet även om de är tunna. Provlapp stickades och jag konstaterade att det blev inte alls ett så fast tyg som jag tänkt, ens med så tunna stickor. Det gick liksom lätt att dra det snett och vint och jag tänkte att de strumporna kommer att halka runt och korva sig så att jag blir galen.
Så på't igen med sjaltänk.

Citronsjalen var en fluga när den kom för flera år sen. Jag tänker att det är inte så mycket hålmönster i den som kan desavoueras av att blockning kollapsar. Men så är jag ju lite snål ... Så de där tjocka partierna, där man ska sticka med dubbelt så många maskor som i de omgivande, där har jag bara ökat med 50% istället för med 100%. (Delvis för att "receptet" säger att man ska använda ett nystan som är 430m och jag vill att garnet definitivt ska räcka.)

Jag lade upp på tunna stickor, för det blev en himla massa "öglor" som jag inte förstod vilken som var vilken när jag hade större grovlek. Men efter ett tag bytte jag upp mig till 3mm. Jättefint tyg. Men när sjalen växte och behövde utrymme även på kabeln stötte jag på problem. Garnet fastnade ideligen i ett litet hack i övergången mellan kabel och sticka och rätt vad det var gick det av! Så jag bytte till 3½ för att övergången var så slät på den. Antagligen skulle jag kunna byta till 4mm:s, precis som man "ska", men jag tycker det blir lagomt glest redan.
Eftersom jag har tunnare stickor än "man ska" så blir sjalen mindre också. Men jag fortsätter "samma likadant" bortanför receptet. Och ungefär där, när jag gick utanför, så hade jag bara använt 25g. Så det blir nog nåt enormt. Kanske. På vart tionde varv ökar man 24 maskor. Nu är jag uppe i ca 250 maskor per (glest) varv. Jag anar att det går åt rätt mycket garn till avmaskningsvarvet och att jag inte blir förtjust om garnet tar slut innan det varvet ...

Sen var det ju skoj att se den här också ...

 (Bilden är lånad från knitty. Tröjan heter Parhelion)

 Jag tycker att jag känner igen färgen

och ungefär själva kombinationen med krumelurer

Nej, något plagiat är det inte alls, men jag tyckte det var skoj att haja till och tycka att jag sett nåt liknande förut.

(Såg ni förresten på Kapp-Ahl förra året? De sålde orangea tröjor med ett stort område med flätstickat på framstycket. Jag kollade inte exakt, men jag tyckte den var väldigt lik Beatnik: )

Äsch då ...

Jag antar att det här är en artikel jag skulle läst tidigare. Inte bara tidigare på dygnet utan minst för en månad sen.

Nåja. Svågertröjan är KLAR!
Och jag har stickat ärmkullar av alla möjliga dimensjanger. Nå, de flesta var inte möjliga utan omöjliga. Därför repade jag upp dem efter att ha funderat en stund på hur jag skulle gjort istället. Men till slut tror jag att jag fick till en bra form. Hoppas svågern också tycker det.
Förhoppningsvis har jag lärt mig något av varianterna (t ex är jag ganska övertygad om hur man formar en fårbogskulle). Men mest borde jag ha läst den där artikeln.

(Bild kommer senare när den har landat på rätt ställe.)

Javisst ja!

Har ju glömt att "redovisa" mina klara maevasockor!

Jag stickade ju lite grövre än det är i beskrivningen så jag minskade antalet maskor på varvet och därmed även på flätan. Därför "fattas" det en ruta i bredd vid sidorna.

Därför stämde inte heller antalet maskor som man ska öka ovanpå foten och följaktligen inte heller antalet maskor runt benet.

knitty vinter 2011

Palisander har ett intressant mönster på både avigsidan och rätsidan ... elller om det var tvärtom. Rätt så genialiskt tycker jag.

Gweneira är en stor bylsig sjal som jag tror jag hoppar över för egen del. Men den var ny. Dvs sjalar formade som cirkelbågar har väl varit populära ett tag, men den här är alltså flätstickad.

Cartouche har kombinerat spetsstickning och flätstickning i en sjal. Intressant.

Ytterligare tre runt-halsen-grejer finns det beskrivningar på, men de tilltalade inte mig.

MInns ni att jag drömde om konstiga sätt att sticka sockor på före jul? Det har tydligen fler gjort. Alla tre sockorna har sin egen specialitet i det här numret:

Sweetheart är mest "vanlig": en tå-upp-socka, med flätmönster och med "tumhäl". Alltså en sån häl som stickas på efteråt, precis som man gör med en tumme.

Maeva föll jag för. Jag har rent av skrivit ut beskrivningen. (Dessvärre är mitt tilltänkta garn ett melerat, så vi får se om det blir nåt av det den här gången.) Fotens ökande omkrets har jag förstått heter "gusset" på engelska. (Har vi nåt namn på svenska?) De ökningarna ligger i den här strumpan i kilen ner mitt på foten, den kil som sen fortsätter upp i strumpskaftet. Himla elegant!

Java gör inte heller som vanligt (alltså gör gusseten "framför" hällappen) utan den kil som maeva har mitt på foten halverar java och sätter ... ja vad ska man säga ... ovanför vanliga gusseten, på var sida om foten.
... hm. Skulle man ju kunna tro, om den hade varit en tå-upp. Nu är det en skaft-ner-strumpa så gusseten görs på vanliga stället. Men minskningarna äter inte på gusseten utan på ovansidan foten.

Jag bliir så lycklig över snillrika konstruktioner!

Turn of the glass tyckte jag också såg intressant ut. Mitt koftförråd börjar sina (underdrift!) och kanske att jag har nåt gammalt traderainrop som jag kan kombinera med den här modellen.

De andra tröjorna var lite väl grovgarniga för mig, men bilden på Joanies nacke var vacker, kanske pga kombinationen med frisyren. Den fick mig att dra efter andan. Ärmen var vacker också, men jag vet inte om jag skulle trivas med så hög resår och dessutom grova flätor.
Lady lovelace påminner mycket om en tröja min dotter köpt för många år sen, speciellt pga kragen. Men köpetröjans krage kan man inte ta av.

Lördagsgodis!

Ja, kan man likna det vid något annat, Knittys nya?
I alla fall om man älskar flätstickning i ena eller andra formatet.
Jo, det finns andra saker också: en och annan spetsgrej och en och annan färgstickning.

Mycket fint!
Tekniken i decembre och i travelling cap är jag mer intresserad av än själva resultaten. Kanske decembre kan göra sig i bomullsgarn som grytlappar?

(Nej, jag orkar inte göra länkar på alla modellerna jag skriver om. Gå in på länken som finns så finns de och de andra ett klick bort.)

Nya knitty

Konstruktionen av de blå strumporna ska jag testa nån gång. Fast inte kringlor mellan mina lättömma fötter och skor!

Intervjun om elefanten gillade jag. Jag hörde nästan damerna som i en inspelning i ett burkigt ljud från ett vardagsrum.

Påfågelvantarna var i grällaste laget för min del, men det var ett vackert mönster.

F ö inser jag att det finns snygga sjalnålar. Fisken som stänger koftan Mythos är enkel men snygg.

Annars håller jag med om att coquille är enkel och trevlig. En hel del kan tillskrivas garnet.

Nya knitty

Knittys senaste nummer har kommit. Här är innhehållsförteckningen över modellerna.

Det fanns flera intressanta saker den här gången.

Ice queen såg trevlig ut, även om jag och mohair har svårt att dra jämnt. Jag tycker mig alltid få ett ludd tvärsöver näsan som jag ideligen försöker fösa bort. Men mamman som säger sig inte klä i mössor kanske skulle kunna få en?

Justify är någon sorts fuskmöbius som såg trevlig ut.

Aoife har en rysligt vacker kant och spännande ärmar, men är för lite "jag" för att hamna som stickning hos mig. (Dessutom blev jag inte klok på uttalet.) Men man kanske kan göra en sån där kant på något annat?

Fair isle rapids var intressant gjord. Den skulle jag vilja testa.

Men det bästa kom sist: Den här fick mig att yla! Vill vill vill!

Mot Sherwoodsk... tröjan!

Så tänkte jag igår när jag började nysta det nya gröna garnet som kom från garnlek. Det har preciis rätt färg. Att det sen inte är samma kvalitet. Bah!

Fast när jag provlappat lite så inser jag att det är knepigt att se de fantastiska krumelurerna med det här garnet.
Jag tror det är för att garnet är så "randigt" i sig, det är så tydligt två kardeler i det.
Så nu har jag nog övergett sherwood för den här gången. Trist, för det är en jättesöt tröja. Däremot tänker jag att tydligare flätor kanske fungerar, såna med två räta som byter plats med två andra räta.
Jag ska testa.

För övrigt kan meddelas att Den Blå Ormen blev för lång! Och därmed hamnade knapphålen för glest! Så den delen måste jag sticka om. Den motsatta sidan hade lyxen att bara behöva repa upp det som var överflödigt.
Men nu blockar jag iaf framkanten på tröjan så den inte ska knollra in sig när jag ska sätta fast framkanterna.

Lintröjan har fått axlarna ihopsydda och halshålet har fått sina varv. Nederkanterna ser ut som att det inte är ohälsosamt med blockning, men jag tror att jag i så fall ska tvätta hela, inte bara fukta längst ner och få nån smutsrand som aldrig någonsin går bort. Och just nu ids jag inte det.

Första mudden är klar, sånär som på att notraderna hamnade snett i förhållande till varandra. Jag får väl skylla mig själv som sätter mig med sånt vid halvelvatiden om natten. Har ännu inte bestämt mig för om det är "charmigt hemmagjort" eller förfärligt löpandebandaktigt. Lutar åt det sista, men inte blir det kul att pilla upp ...

Knitty

Nu har nya knitty kommit ut på nätet. Den enda som jag blev lite sugen på är tangerine twist. Men jag är numera lite kluven till stickade kortärmade sommartoppar. Den gula i Rowan Summer Tweed är lite tjock i förhållande till sin ärmlängd. En kofta hade varit bättre i det garnet. Och den blå är inte så tunn den heller.
Återstår att se hur den gröna är. När jag väl fått sytt dit ärmarna med någon sorts garn. Jag börjar inse att Evita är och förblir slut slut slut.

Nåja. Min första svarta spetssjal är blockad! Bild kommer. Den verkar ha blivit lagomt stor nu. *förtjust*

Den kraftiga swallowtail-sjalen är den som oftast stickas på nu. Den blir gosig, mer som en "filt" än som en skir sjal. Än så länge är jag bara på blomknoppsmönstret och jag har mina funderingar om jag ska nöja mig med att bara sticka det. Och eventuellt bården. Liljekonvaljpluppande ser jag inte fram emot ...

Jaja mamma. Jag ska sticka klart din kofta innan vi ses. Det är tanken. Men jag tror att jag måste vara så himla koncentrerad så just nu passar det inte. Det är knepigt att mäta och jämföra vanligt slätstickat "tyg" och den kraftiga kanten som på längden är en kraftig resår, alltså töjbar. Att då få först den ena knäppkanten lagom lång och sedan därefter få knapphålen jämnt fördelade på den andra. Nej. Det är inget jag gör i ett nafs medans jag gör något annat.