Spinndlarna!

Så gick det äntligen att kombinera mitt liv med spinnträff i Gårdtjärns missionshus. De har hållit på att träffas under opretentiösa former sen åtminstone i höstas och nu kunde jag äntligen vara med.

Jag tog med mig Louëten, vis av att försöka bängla med mig gammrockarna tidigare. Louëten är egentligen bara att ta i handen och så lägga den snyggt i bakluckan. De andra spretar och har sig och fastnar lätt.

Eftersom jag igår fick tillgång till den vackra presentullen kände jag att nu måste jag få in snitsen på att spinna kardflor så jag har spunnit från floret som kom med Louëten. Snart har jag spunnit tre halva spolar med något som nog inte räknas som snöre och så ska vi se om jag lyckas tvinna ihop dem till ett tretrådigt o-snöre, garn alltså. Tekniken är ungefär långdrag. Jag har spunnit med spolens stora trissa som drag. Eftersom alla Louëtspolarna är upptagna av singlar så lär det bli tvinnat på någon av gammrockarna.

Igår kom jag också äntligen fram till momentet "lägga svarta bönor i blöt" och idag när jag kom hem så öste jag av vattnet och stoppade ner de båda härvorna som förhoppningsvis blir blå. (Eventuellt får de ingen färg alls för att det är för mycket lanolin i dem, men då får vi göra om det.) De ska nu ligga i blöt i bönvattnet i två dygn.

På stickfronten har jag repat upp den första tågsockan och stickar nu två samtidigt på magic loop. Strax är jag nere vid hälen. Jag hoppar att göra hällappshäl som mönstret utgår från utan gör en vanlig timglashäl. Jag ska bara vänta med att göra den tills jag kommer till jobbet. Det finns sådana där som är nyfikna på vad detta är.

I väntan på detta har jag återupptagit slipoverstickningen. Jag vet inte vad det är med den men den är "helknasig". Jag tror att den egentligen är för kort för mig, trots att jag hållit upp den mot mig under tiden jag stickat.Och när jag nu stickar ena axeln på framstycket så får jag helt olika bud varje gång jag mäter mot bakstycket. Alltså inte så att när jag stickat 1 cm så säger den att "nu har du 1 cm mindre att sticka" utan mer att "trodde du att du hade kommit såå långt? Nä men det har du fått helt fel för dig." och så stickar jag lite till utifrån denna nya information och så kommer annan information åt något annat håll nästa gång jag mäter. Vi får väl se hur det artar sig.

Sen så säger almanackan att det kanske blir vår och rent av sommar igen sen. Så det börjar bli dags att rota fram sommartoppsstickningarna. Den lila är nog färdig. Jag ska bara sy ihop de sista maskorna med dem som de möter. Jag avslutade den med en I-cord liknande ärmavslutningarna, nämligen. Men eftersom det inte blev så höga maskor när jag gjorde dem på 2½ som resten av toppen är stickade på så tog jag ... 3½ tror jag för att sticka kanten. Då blev det mer så att varje varv mötte varje maska utan att det drog ihop så mycket.
(Rätt vad det är så blir det fotografering.)
Den laxrosa toppen håller jag ju på med ärmarna till. Eller, håller på är väl att ta i. Sist jag gjorde något på den så var det ärmarna. Så när jag tar fram den igen så är det ärmstickning som gäller.

För övrigt rotade jag runt  i min garnhylla häromdagen och hittade en massa garn som jag alldeles hade glömt att jag hade. Jag har ungefär två planer för det. Den ena eller den andra blir det kanske. Mer precis kan jag inte vara då jag inte vet om någon eller någon annan läser bloggen.

Det är tur ...

att det inte är någon överhängande brådska med att få garn av det mörkblå fluffet som jag spontaninhandlade tidigare i år.
För ikväll är första gången på jättemånga veckor som jag tar mig an det igen. Det går inte fort. Och det är som det ska. Tror jag. De allra allra flesta grammen är fortfarande fluff men jag tycker jag lindar på och lindar på på sländan.
Jag försöker spinna så tunt jag kan. Eller. Just nu har jag istället övergått till att försöka dra ut tråd med lite snodd ur fluffet. Det är som att dra i ett segt tuggummi, när det är i den där konsistensen att det fastnar ta mig sjutton precis överallt. Hjärnblödningsframkallande när det gäller tuggummi (i alla fall i kombination med fluff som inte ska kletas ner) men ganska njutningsfullt när det är fluff. Det blir rätt så tunt det med, men det blir mer ludd runt tråden än när jag strikt dragit ut några strån och låtit dem få snodd.

Dessvärre är det inte fotograferbart pga okamera och oljus.

Män Jössäs!

Idag kom mitt traderapaket och det innehåll precis det som det skulle. Om jag lagade middag när jag kom hem med det? Glöm det! Här måste ju sländan testas!

Skillnaden mot min gamla snigelskridarslända var enorm. Som skillnaden mellan en gammal sjuk och trött hund och en tio veckors valp med turbo.
Nja, nu var ju den jämförelsen tio år bort så jag ska inte säga att jämförelsen är helt adekvat. Men fort gick det. Och ludd krävde den.


Hittills (en timmes experimenterande) har jag kommit fram till:

Jag började snurra sländan åt fel håll (nedför höger lår istället för vänster) så det här lär bli mitt första entrådiga garn.
"From the fold" är inte metoden som gäller för oss just nu. Ullen ska hellre vara väl förberedd med mycket "predraft", alltså utdragen till en lång korv där man spinner från änden. (För-dragen? Du ser, Karin! Det fattas ord på svenska numer!)
Men den ska nog också hellre vara tvättad än otvättad.
När jag lindar upp tråden på sländan ska jag inte linda upp all tråd. Då finns det en buffert av tråd som kan ta emot snodden medans jag intar läget "börja spinna" och kommer igång att spinna.
När jag sen tar upp sländan (genom att göra "imse vimse spindel-rörelser" runt tråden för att linda upp den på fingrarna) så gäller samma sak: inte ha en kort tråd som får ta hand om all snodd. Eller ännu hellre: stanna sländan så inte en kort tråd får ta hand om all snodd.

Med all denna empiri i huvudet och middag i magen säger jag "på återseende" till bloggläsarna. Jag kan inte sitta här längre. Jag måste ju spinna!

(Bilder kan inte komma ifråga i nuläget då det inte finns nån kamera hemma.)
(För-dragna ullen kardades med de nya kardorna. Jag är såå nöjd! Det är glimåkrakardor med tygbotten och jag tror de är tätare än de som jag fått låna. Mer om dem i ett annat inlägg.)

How Does Your Dog Inspire Your Crafting?

Idag fick jag ett mejl från Interweave med den rubriken.
I mejlet fanns tips och idéer om piffiga lapptäcken och ett stickat hundtäcke.

Så här inspirerar vår hund mitt slöjdande:


En tuss avkammat bara måste mina fingrar försöka dra/tvinna ut till en tråd. Dagens lilla skörd blir dock inget. Den lilla tråden som syns i förgrunden är redan hoptvinnad till tvåtrådigt. Det kommer aldrig bli något av den heller, det är bara själva handhavandet som drar.
Däremot händer det att en karda inte alltid bara innehåller fårull. En del kardflor är omisskännligt lite mörkare än andra ...

Det här med att spinna ... Ny frågelåda

Precis som förra gången definieras "frågelåda" här och nu som: jag ställer frågorna och den som vet nåt svarar klokt och efterlängtat.

Nu har jag "tagit tag i" det där med spinnrocken igen.
Fortfarande med väldans klent resultat.

Jag började med att kolla youtube: tutorial spinning. Verkade väldigt pedagogiskt och enkelt. Hepp, bara! Varför har jag tvekat så länge?

Sen tog jag fram min kardade ull som låg i fina korvar i en papperskasse bakom fåtöljen.

Då upptäcker jag: min ull går på fel håll! På youtube plockade hon fram "ett långt band" av ull där "stejplarna" (hårstråna) ligger parallellt med bandet. I änden av bandet finns ändar av ull.
I mina korvar ligger ullen vinkelrätt mot korvens längd. I änden av korven finns en tuss ull.

Jag lyckas inte klura ut hur jag ska kunna vända på mina korvar. När jag kollar på det eminenta http://www.joyofhandspinning.com/hand-carding.shtml (tack för länktipset i tidigare frågelåda) så gör de likadana korvar. Men sen använder de inte såna i videosnuttarna.


Nåja. Jag lyckas få ulltussen att fästa vid ledaren (bomullssnöret som sitter fast i spolen) och sen snurrar det ull som bara sjutton!
Men nej, nåt upplindande på spolen sker inte. Det får jag göra för hand. *gnirk gnirk gnirk*
När jag försöker "släppa fram" garnet till hålet så bara knörvlar det ihop sig.
Visst, en dam på youtube sa att det ska knörvla ihop sig om man släpper på spänningen. Men hur övertygar jag spolen om att det är dags att lägga den här biten till handlingarna? Håller jag stenhårt kvar så blir det massa twist på garnet, men spolen "äter" ju inte alls.

På joy of handspinning (JoHs)säger de att det ska finnas nån läderbroms för spolen på en del modeller (inte min). Men jag fattar inte var den ska sitta och hur den fungerar. Jag tycker det verkar som att spole och spindel snurrar precis lika fort hos mig.
Och tittar jag på de små hjulen på spindelns ten så är de ju tämligen lika i storlek. Om spindeln ska snurra fortare (som verkar logiskt om spolen ska kunna bromsas) så borde ju den ha mindre hjul, men båda de hjulen är ju (en gnutta) större än spolens.

Återstår alltså att öka spänningen. Men den ökar ju för både spole och spindel. *?*

På JoHs menar de också att det finns olika sätt att spinna på. Ursäkta, men jag fattar inte alls skillnaden. Möjligen att nr 2 ser annorlunda ut. Och ingen av teknikerna verkar ta upp att spinna från kardkorvar.

Igårkväll gick jag och lade mig med en briljant idé i huvudet: jag går till friluftsmuseet i morgon och ber att få lära mig!
En ännu smartare idé kom på morgonen: ring och hör om det finns någon spinnkunnig där idag. Det gjorde det inte. Jag måste vänta i mer än en vecka.

Många kommentarer och tips mottages därför gärna. Både för omedelbar prövning och så jag har nåt att kolla efter där på museet.

Frågelåda

"Frågelåda" definieras här och nu som: jag ställer frågorna och den som vet nåt svarar klokt och efterlängtat.

Man börjar med att ta "råull" och lägga på underkardan. Är det här lagom mycket?

Sen ska man karda tills det finns lika mycket i båda kardorna. Jag lyckas inte klura ut hur man gör för att uppnå det tillståndet. Innan jag vet ordet av är underkardan tom ...
... och överkardan full. Hver gang. Och det kvittar om jag kardar några tag eller många. Vad gör jag för fel här?
Dessutom blir det hela tiden "u-svängar" runt de översta "tag-garna". Dessa är fotogra-ferade efter det att de lossats från överkardan och den ullen överförts till underkardan. Det ska nog inte bli några u-svängar, men hur undviker man dem? (Just överföringen verkar jag iaf ha koll på.)

Nå i alla fall, så när man har kardat "en tuss" så lossar man den från kardan och lägger ovanpå den förra "tussen" och så vidare i en hög som så småningom blir tio "tussar" hög. (Den här är inte klar än.)
Och så rullar man ihop "tuss-högen" och nu kallas denna tjocka rulle "kardflor".
Varför gör man kardflor?
För sen drar man ut fibrer ur kardfloret och lägger ut på underkardan likt "råullen" på första bilden och kardar ett varv till ...
... för att sen fösa av kardan och då ska den rullas i en "spiral-formad rulle" enligt boken. Det är tydligen denna "korv" (kardrulle) man ska närma sig spinnrocken med.
Men mina kardrullar blir måttligt "korviga". De blir mer som de där lagren som bildar kardfloret, fast dubbelvikt.

Och "spiralformat", det förstår jag inte alls. Jag förstår av bilderna att man rullar dem "parallellt" som när man rullar ihop en matta. Men "spiralformat" får mig att förstå att rullen ska bli sned, så där att "den gamla långsidan", kortsidan på rullen, ska ringla sig upp längs rullen.
Det som sitter i min karda är alldeles för "kort" för att lyckas rullas ihop så spiralformen får vänta.
Hur får jag till snyggare kardrullar?

Fram till ikväll har jag nog tyckt att jag varit rätt så bra på att karda.
Igårkväll försökte jag mig på att spinna på kompisens spinnrock men det var high tech! Jag har inte C-kursen på den civilingenjörsutbildningen, helt klart.
När det då stod i boken att det är svårare att karda än att spinna då blev jag tveksam till om jag lyckats göra nånting rätt.

Väldigt tacksam för svar ...

Får jag presentera!

Min spinnrock!
Det syns att den är använd. Den är här och var renoverad. Inte för att vara vacker utan för att fungera. Jag tror allt finns på den, utom rockhuvud.
Och så funderar jag på om man inte behöver fler än en "trådrulle" som det nyblivna garnet lindas upp på.
Fråga b blir i så fall: var får man tag på såna? Finns det "standardstorlek" på såna här grejer eller måste man söka med skjutmåttet i högsta hugg?

För övrigt kan meddelas att det håller på att fyllas en papperskasse med kardflor. Men fort går det inte.