sommartopp med avläggare

I brist på fotograf så att jag kan modella så får stolen i "kuvösen" duga. (Yes! Solen är tillbaka! Man kan vara i kuvösen!) Nederkanten blev rätstickad och likaså halskanten. Alla trådar är fästade. Nu väntar vi bara på sommaren.

Det blev garn över. Och i mitt bakhuvud låg orden från garnförsäljaren: disktrasa. Jag tänkte istället: grytlapp.

Först började jag så här. Men repade upp och gjorde om:

Den är stickad med en teknik som jag inte vet vad den heter, dubbelstickning? Varannan maska stickas rät och hör till den här sidan. Varannan maska stickas avig och hör till baksidan som också blir slätstickad. Eftersom färgen växlar mellan sidorna (blå här och beige på samma ställe på andra sidan) så binds sidorna ihop och det blir ett tjockare tyg, men smidigt. Det knepiga innan man fått in rätta knycken är att hålla det garn som man inte stickar med just då på ett sådant sätt att det så att säga ligger inuti tyget. Inledande och avslutande beige kant stickas med två garn för att få samma kvalitet på tyget där. Det gäller också att hålla tungan rätt i mun på vilken färg som ska väljas. Jag har missat på ett ställe, men det får vara. Såna gånger tänker jag "Det är inget mästarprov. Kan jag leva med det? Är det lätt eller komplicerat att rätta till?"

Jag lade upp 42 maskor och stickade sedan första varvet med dubbelt garn. Nästa varv började jag med "dubbelstickningen". När jag maskade av stickade jag först ihop maskparet från fram- och baksidan innan avmaskningsvarvet. Hanken (som inte behövs hemma i vårt kök, men som ju hör till) är i i-cord-snodd.

Det blå garnet räckte längre än jag trodde, så nu håller jag på med en till.

startitis?

Så här långt räckte det ljusblå presentgarnet med bambu. Vi återkommer om fortsättningen längre ner.  I detta stadium befann sig den enda stickning jag hade när jag akut behövde en stickning! Inte värre akut än att jag kunde undvika ytterligare ett par raggsockor, men akut.  Jag gick ner i ullrummet och tittade i lådorna. Jag fann en hel del Gjestal naturgarn tretrådigt och Garntjänsts tretrådiga. Överblivna efter olika tröjprojekt. Månne de kunde bli en tröja NU? (Det är alltså inte något akut behov av stickat som gäller, utan ett akut behov av att sticka.)

Jag gick till maken: behövde han händelsevis en tröja? Nej.
Behövde jag en tröja? Njae … Men jag behövde en stickning, så vi kan nog klämma in en tröja till när den dagen kommer.
Den här gången gjorde jag en sån där uppläggning så att det ser ut som att resåren rundar uppläggningskanten, tubular cast-on. (Kolla en pikétröjekrage, så fattar du.)

Man använder skräpgarn som man sen klipper bort (på videon, från 5 minuter) eller petar upp (snåla jag: Då är det bra med ett halt garn).

Man lägger bara upp hälften av maskorna och sen gör man ett omslag mellan varje. Så tyvärr blev första försöket ca tio maskor för trång, men nu fungerar halsringningen.
Det blir en tröja med runt ok, och den här gången får klimtinspirationen äntligen utrymme. (Se även gammalt blogginlägg)

(Fast den rapport som är längst ner ska repas upp. Efter att ha använt brunt i någon form i alla andra så blir det alldeles för hårt att använda grått och antracit.) Jag är nu alldeles i faggorna av ärmhålen, jag anar att det blir lagom sedan jag avslutat nästa rapport (=den som jag ska repa upp).

Den ljusblå sommartoppen ovan är också ett sätt att undvika att göra fler raggsockor. Efter att ha gjort de här

så kände jag att nu fick det vara nog. Och samtidigt … var det dags att utveckla.
Vad händer om man gör en Judys magical cast-on, som man ju gör när man startar sockor längst fram i tån, och så kallar man den "linjen" för axelsöm? Och så gör man "tåökningarna" bara på ena sidan och kallar det för ärm, och så stickar man fram och tillbaka och vänder på den andra sidan och kallar det för halsringning?

Ja, det går sådär. Det blir en liten bula högst upp på ärmen, så jag modifierade min idé. 

Istället gjorde jag en uppläggning enligt ovan, men stickade först en liten lapp med hälften av maskorna innan jag längs ena stadkanten tog upp maskor som jag på en gång dubblerade.
Sen fortsatte jag med min idé.
Det blev bättre, men någon annan får räkna ut hur det blir snyggast. Antagligen genom att göra lappen längre, kanske använda en ökning som man kan göra varje varv åtminstone i början innan varannanvarvsökningarna börjar och följer bålstyckenas lodräta "kant" längs ärmhålet.

Sen ska man också samtidigt tänka på hur man vill forma halsringningen och när det är lämpligt förena de båda axlarna i nacken och så småningom också framtill. Inte förrän då blir det dags att sticka runt runt.

Ärmarna blev några varv långa och jag gillar den anspråkslösa rullkanten som blir av att bara köra på med slätstickning hela vägen ut.

Men den senaste bilden så avslöjar jag lösningen på garnbristproblemet. Jag tog min magtröja och gick till LYS:en och frågade efter mer garn. Naturligtvis fanns varken kulören eller färgbadet så en annan lösning krävdes. Det fick bli ljusbeiget likadant garn.

Jag repade upp till strax under ärmarna och började randa en övergång: 1varv beige, 8 varv blått, 2 varv beige, 7 varv blått, 3 varv beige, 6 varv blått, osv. 

Nu håller jag på med sistslurken innan det är dags för att göra kanten. Jag tror inte det fungerar med slätstickning ända ner utan det får bli räststickning eller "falsk rätstickning" på slutet.

(Falsk rätstickning: *1 varv avigt, 1 varv 1r, 1a*. Det ser rätstickat ut, men det får lite egenskaper av resårstickning.)

Det blev en hel del blått över, men jag tror att jag gör halsriningen i blått istället för i beiget som jag hade tänkt förut. Så bryter det inte överenskommelsen om blått upptill och beiget nedtill

LYS ja …

Jag hamnade på en annan LYS ute i skogen och blev förtjust i en härva garn som jag aldrig brukar se åt. 

Genom att lägga härvorna i de sista solstrålarna hoppades jag att lystern i de blanka delarna skulle synas, men nja.

Fast egentligen var det ju den här medelhavsinspirerade färgkombinationen som först fångade min blick:

(Men som ni ser så är inte skuggsidan så lysterframkallande i bilderna.)

Tanken var en stor och underbart vacker sjal som skulle kunna bli en present. Snopet upptäcker jag att en härva nog egentligen räcker till en sjal, på stickor nr 8. Och jag som köpte två i var kulör. (För att jag inte riktigt kunde bestämma mig.)

Nåja. Det blir nog någon reda med det också.

Riddari?

Va? Jag hör inte riktigt … 

Ligger lite efter ...

Helt plötsligt tittade jag i spalten här bredvid och upptäckte att en bomullstopp som jag t o m använde förra sommaren stod under "på stickorna".  Helfel jue!

Det är den som fått sin ljust lila/blå färg av den lila lintoppen som jag tvättade.

Jag har gjort en diskret markering av sidan med en avig maska var fjärde varv.

Likaså stod min sjal i gotlandsull som WIP (Work In Progress). Den blev till för att garnet jag spann blev för tunt för att passa ihop med mitt gula koftgarn.
När ni tänker "gotlandsull" så tänker ni säkert som jag: "Nåt så mjukt!" Men inte den här gången. Det här garnet är ganska hårt spunnet så det är faktiskt nästan stickigt! Det känns nästan som helgerån att ha gjort det på det viset, men jag sätter upp det på nybörjarkontot.

Sjalen är stickad uppifrån nacken och nedåt/utåt. Mönstringen är lite slätstickningsränder här och var. De följer varven.
Ökningarna har skett vartannat varv vid sidan (kanten upp  mot halsen), på mitten (mitt bak) och efter ett tag även precis framför mitt på axeln. På det viset böjer sig kanten mot halsen något tvärare in mot mitt fram och sjalen ligger snyggare. Jag gjorde likadant på den här sjalen, som är den första jag gjort i eget garn. (2011)

Framsteg ...

eller nåt.
Kittiwake ligger och väntar på att få knapparna isydda.

Bomullstoppen har hel kropp. Den hade nästan färdiga ärmar också. Men så sydde jag i den ena lite provisoriskt och hela toppen gled över på den sidan kroppen. Viftade jag lite med ärmen så stretade det väldigt i kroppen.
Hur det skulle bli med två ärmar blev en mardröm för mitt inre.
Så nu har den mycket mindre ärmar, men de är 15 maskor vidare. Förhoppningsvis är problemet därmed avhjälpt.

Så snart(?) har jag ingen stickning!
I många år har jag haft en idé att jag skulle sticka spetssjalar på somrarna.
Jag köpte en gång ett gult garn på kon för den sakens skull. Men så var det det där med "den ultimata spetssjalen". Vilken ska jag sticka?

Sedan dess har det dykt upp mängder av spetskoftor som flickorna stickar. (Ja, ibland förstår jag att jag är tant när jag läser alla stickbloggar av söta flickor.) Men de stickar så korta koftor. Jag brukar inte ha nån vid kjol som sen tar vid så jag tänker att koftor är längre. Och då är jag inte säker på att den där konens garn räcker. Och börja på nåt som sen blir abrupt avbrutet för att garnet tog slut känns som att jag borde ha hunnit växa ifrån. Så då är det bättre att inte börja. Fegt.
(Antagligen går det alldeles utmärkt att vinda upp garnet på knäpphärveln och därmed få veta hur mycket det är och då få en uppfattning om det räcker. Men det har jag inte orkat än.)
Så det gula granna garnet ligger där det ligger.
Ett fått marinblått också. Det är också ett spetsgarn och ska man sticka med så mörkt garn är det verkligen högsäsong att sticka! Tantögon måste ha sommarljus till mörk spetsstickning.

Det fattas lite grått gotlandsullsgarn tror jag. För jag tror ju att jag ska sticka en kofta uppifrån i mitt hemspunna hemfärgade kombinerat med grått. Å andra sidan har jag ju tänkt hemfärgade överst, så det går ju att spinna ifatt. Eller hade jag tänkt nåt mönstrat upptill?
Nej, det har jag inte tänkt klart på, det är tydligt ...

Men så var det det där med Projektet. Fortfarande är inte all ull tvättad. Och en del av den tvättade är fortfarande lite gul. Frågan är om det går att få bort eller jag måste köpa mer? I så fall köper jag färdigtvättad den här gången.

Jag undrar vad jag egentligen vill. Nästa vecka börjar min semester. Kanske jag kan använda hela huvudet till att fundera på det då.
Det konstiga är att de här stickbloggflickorna inspirerar mig till att vilja sy också. Det kanske blir nåt sånt?

För övrigt ...

... har jag blockat kittywake och det visade sig att det fattades ca 1 dm ärmkullekant för att fylla ärmhålet. Så nu stickar jag om ärmkullen.
I min knappburk har jag hittat några ljusbruna plastknappar som kanske skämmer koftan med sitt material, men de är 1) lagom stora, 2) tillräckligt många, 3) rätt snygga i färg mot koftan.

Och så har jag plockat fram bomullstoppen som så plötsligt blev tvungen att bli till förra året för att den lila lintoppen fällde så förbaskat med färg när den tvättades. Snart är jag klar med kroppen (och när jag skrev det så kom jag att tänka på att jag bara mäter ärmhålet - inte när det är dags att göra urringningen ...)

Lite stora projekt att släpa på, men det får jag ta. Nån måtta på sockstickandet får det ju vara.
(Däremot finns det anledning att gå igenom somliga hemstickade tunnare sockor fram på  stortån. Någon eller någon annan har en skarp stortånagel som sliter hårt.)

För övrigt kan meddelas

• att det där med ärmhål tar vi och struntar i ett tag. Jag anar att jag skulle behöva sätta mig ner och studera ärmkonstruktion på riktigt och sluta chansa. Eller behöva ... jag skulle vilja göra det för att jag är nyfiken. Undrar om man kan tubba nåt studieförbund till att hålla en kurs som passar mina krokiga arbetstider. Dessutom har vi i natt haft frost och det lär inte bli sommar än på ett tag.
• att jag inte kunde låta bli att köpa två nystan mellanraggi på Coop häromdagen för det var så grann karamellvitaminfärg på dem. Kanske skulle ett nystan kunna räcka till ett par strumpor men varför chansa?
• att jag inte alls behöver mer strumpgarn och att jag nu håller på med ett par tå-upp-sockar av mitt andra omgjorda tretrådiga garn. (Jag började med 10 maskor sådär virade runt sticka och vajer. Det här är till mig själv och mina anteckningar.) 40 maskor på ett varv syntes vara lagom, men sen började foten få större omkrets och jag fick för mig att göra ökningarna mitt på ovansidan foten. Sådär som jag anar att jag minns att Maevastrumporna ökades. Men om det blir bra vet jag inte. Allt sker i slätstickning och garnet är så sobert spräckligt (än så länge) så jag är så nöjd med att jag bara tog två kulörta trådar och därtill en vit. 
• Den fina strumpboken som jag beställde onödigt långt bort ifrån och onödigt dyrt har anlänt, men det är så in i baljan många maskor på deras varv, typ 60 maskor och 2mm tunna stickor. Sånt garn tror jag inte att jag har. Eller så menar de att man ska använda sånt garn jag använder fast på väldigt tunna stickor. Nu använder jag 3mm:s till strumporna i punkten ovan. När jag stickade strumpor i entrådigt raggigarn (en kardel ur raggigarn alltså) för en del år sen (prebloggtid) tror jag att jag hade så tunna stickor. Så frågan är hur jag ska räkna om för att få allt att harmoniera med mina fötter. (Och så är alla strumporna i boken stickade uppifrån så det blir jätteknasigt att försöka tillämpa den på de här strumporna.)
• ytterligare en liten härva natthimmelsblått garn finns.Nu är det bara 30 gram fluff kvar.
• min älskade svagger den tredje har fått förslitningsskador på ärmkanten. Varför kan inte bara kläder hålla? Nu börjar jag känna att jag är onödigt enjängd som "bara" stickar svaggern och har börjat jag titta efter andra koftmönster. Men i väntan på att komma till skott så borde jag antagligen göra nåt åt ärmkanten ... En sån här gång hade det varit skönt med uppifrånstickade ärmar: bara att repa upp och byta ut garn.

tillskärare hitåt

Jo, jag fattar att det är nåt html-tjosan som gör att de båda bilderna ser ut att vara olika placerade fastän de är centrerade båda två. Stå ut.

Egentligen gillar jag den här blå toppen. Men den är trång under armarna på nåt sätt. Hade den hängt på en galge på en affär hade den fått hänga kvar, men nu har jag den.
Jag har också en stickning som nu har kommit till ärmhålen och den kombinationen gör mig nervös. Det är ju bra om jag inte gör om samma fel.

När jag läser inlägget där den färdiga toppen presenteras ser jag att jag inte var riktigt nöjd då heller. Jag minns att det var mycket tjafs med ärmarna, men jag vet inte vad jag då var missnöjd med och skulle "ha i åtanke" vid nästa projekt.

Nå. Kanske att det syns på den andra bilden att "vecket" som blir när man viker tyg i ärmhålan sitter uppe på ärmen och inte i sömmen, vilket hade varit snitsigare. Men varför blir det så?
Anar att det har nåt med ärmens utseende att göra och kanske också med ärmhålets utseende.
För stort ärmhål? För liten ärm?
Andra delar av ärmen ser fin ut, men tydligen skulle det finnas tyg nån annanstans.

Och varför skriver jag inte ut saker så jag kan tipsa mig själv en annan gång? (Och andra kanske)

Vilken tur att jag kom ihåg

När jag nu skulle börja på nästa sommartopp, i det hemfärgade bomullsgarnet, och då skulle lägga upp 276 maskor så blev jag lite fundersam.
Antingen gör man en sån där uppläggning som man lärde sig i skolan - och har typ 34 maskor kvar att lägga upp när änden är slut.
Eller så gör man en stickad uppläggning - som tar ååår att lägga upp ...

Eller så gör man det fenomenala tricket!

Man tar två ändar av samma garn. (Har man fluffiga nystan där man kan ta både inifrån och utifrån på nystanet så går det utmärkt att göra så. Nu har jag inte det.) 

Och så knyter man ihop dem, med en ögla som man sen inte räknar.

Och sen gör man en sån där uppläggning man lärde sig i skolan och det vore väl sjutton om änden skulle ta slut nu!

Sen tar man av ena garnet och fortsätter att sticka med det andra.
Det här "kostar" två ändar extra att fästa, men det är det värt!
Och varför blogger behagade vrida på de två sista bilderna har jag ingen aning om.

den lila sommartoppen!

Här presenteras sommartoppar på löpande band. De har väl inte riktigt producerats på löpande band dock. Båda två började jag på förra sommaren och sen har det funnits anledningar till att lägga ner arbetet med både den ena och den andra av olika anledningar.

För den här var problemet att jag hade för lite garn. Sen att jag köpte ett mer gredelint garn att göra livet med. Sen att det inte såg klokt ut så efter en dags användning så petade jag isär toppen i skarven och gjorde om. Sen att det såg ännu mindre klokt ut.
Lösningen blev att jag lyckades hitta år rätt garn på Tradera. Ursprungsgarnet kom också från Tradera och jag anar samma försäljare även om jag inte riktigt har koll. Rätt garn och vad det verkar samma färgbad.

Den här gången gjorde jag en i-cordavslutning även i livet, precis som jag tidigare gjort på ärmen.
Modellen är contiguous. Man börjar högst upp vid nacken och axel"sömmarna". Det är inga sömmar utan istälet ökningsställen. När axeln är "lagom lång" flyttar man ökningsställena /"sömmarna" till där ärmar och fram- resp bakstycke möts  och ökar bara på ärmsidan.

Det blev lite  mycket ökat med tiden. Att ärmarna ska bli för trånga och flytta hela plagget när man rör ärmarna är en fasa. Men genom att göra en I-cord som avslutning så drog det ihop det lite så det blev lite puffigt.

Det var den här toppen jag tvättade häromsistens, då när jag fick en massa mörkt färgat vatten som jag var för snål för att hälla bort. Liten miss vid torkningen gjorde att det blev en liten "topp" överst på ärmen. Jag ska försöka undvika den nästa gång. Det kan ha att göra med både att den torkades plant, och kanske borde formas just där, och att jag kanske kunde ha varit lite måttlig med ökningen i början, men det vet jag inte.

laxrosa sommartoppen!

 Förra sommaren träffade jag en som hade Marianne Isagers linne Fletningar på sig. Då bestämde jag mig pronto för att göra ett eget.

Men så var det det där med jag och linnen. Jag vill ha ärmar. Men ärmar ingick inte i Isagers beskrivning. Och Isagers originalgarn hade jag inte råd med heller utan använde garnet Cecilia som jag så påpassligt köpt på utförsäljning när en garnbutik skulle sluta.

Ärmarna är stickade i  hälften så tjockt garn och uppifrån och ner de med. Ceciliagarnet är 6-trådigt, men ärmarna är alltså stickade av bara tre trådar, jag splittrade garnet. Men jag fortsatte att sticka med 3½-orna.

Livet är flikigt nedtill, men så ville jag inte att ärmarna skulle bli. Så när mittmaskan signalerade "lagom lång ärm" stickade jag förkortade varv på undersidan. (Det kan man ju om man stickar rundstickning.) Jag stickade dem ca 7 maskor kortare vid varje vändning. Sen stickade jag rätt över varvet med det aviga varvet som inleder kanten.

I början ökade jag både i mitten och i sidorna på ärmen, precis som när man stickar en trekantssjal uppifrån. Det blev rätt mycket maskor med tiden och för att stävja det tänkte jag sluta öka i sidorna efter ett tag. Men det var som att ärmhålen var generösare på bakstycket. Så jag slutade bara på den sidan som vetter mot framstycket.
Jag gjorde också så att när jag var framme vid "botten" i ärmhålet lade jag upp alla maskor som krävdes för "botten" på en gång och när jag då kunde sticka runt så minskade jag motsvarande under ärmen som jag ökade mitt på ärmen.

ännu mer konstigt

Provfärgningen blev som sagt vänt lila, helt en färg som skulle passa tant Gredelin.

Så vad har hänt när fyra härvor av exakt samma garn  doppas ner i exakt samma färg några dagar senare och de blir rosa?

Njae, helt exakt var det kanske inte. Den lilla provfärgningen gjordes i en glasburk i mikron, härvorna gjordes våta i vatten och sen åkte de ner i kastrullen. Men ändå!

Kanske har det blå på nåt sätt dunstat? Blå dunster har man ju hört talas om.
I värsta fall får jag väl doppa ner originalgarnet (sommartoppen) i blötan igen och hoppas på att det finns kvar lite blått i den som kan fästas på bomullen ...

Saker blir så lätt komplicerade

Som häromdagen t ex.
Äntligen fick jag ändan ur och tvättade min lila sommartopp i lin.

Helt plötsligt stod jag med ett handfat fullt med den vackraste mörklila färg man kan tänka sig. (Att det dessutom luktade ammoniak var inte fullt lika mysigt.)

Såna rikedomar kan man ju inte bara spola ut i avloppet hur som helst, det säger ju sig självt.
Varför inte försöka få det att fästa på ull?
Men jag hade inte någon betad ull.

Alltså fick jag ställa mig och beta ull. Det är inte vad det låter om man bara känner till att kor betar gräs. Beta ull är att man häller alunsalt i vatten som man sen värmer lite och sen värmer ännu mer när man hystat i lagom mycket ull. (Lagom mycket är ett hekto, men eftersom jag inte rymde mer än ett halvt i kastrullen så fick jag göra det i två omgångar.)

Om allt fungerar som man vill fastnar alunsaltets joner (i alla fall den ena sorten) på ullen och knyter sen till sig färgmolekyler som då sitter stadigare fast än om de bara skulle sitta fast i själva ullen. (Alla kommer ihåg att salt består av positiva joner och negativa joner som har slagit ihop sig, men som särar på sig när man löser saltet?)

Men nu fungerade inte allt som jag ville. Ullen blev knappt "angripen" av färgen alls.

Nåja.
Ull är proteinfiber. Lin och bomull är cellulosafiber. De färgas inte alltid av samma sorts färgkemikalier. (I det här sammanhanget ingår växtfärgning i "kemikalier" då även sådan färgning sker pga kemiska processer, om än med "naturliga beståndsdelar".)

Men sån tur att jag har en stor kon vitt bomullsgarn sedan två evigheter sen som jag ärvde efter mormor! En liten provhärva i en glasburk med vätska i mikron i två minuter blev vänt syrenlila.

Så jag började härvla upp vitt bomullsgarn från konen för att stoppa härvan i färgvattnet. Men så kom jag på att det kan ju vara smart att kolla på ravelry om det finns någon fin beskrivning som jag kan använda garnet till. Varför färga t ex hundra meter om det visar sig att jag vill ha 120, typ?

Men då måste jag ju ha koll på masktätheten, så det blev till att sticka en provlapp.

Bara för att jag äntligen fick ändan ur och tvättade min lila sommartopp ...

På stickorna? Färdigt?

Jag slängde en blick i högerspalten och insåg att den kan ju inte vara så speciellt uppdaterad.
Vad är egentligen på gång och vad är egentligen färdigt?

Ja det som nu står upptaget som färdigt är ju det. Alla slutsatser som ev dras av punkt 2-4 är felaktiga. Sockorna är bara tidsfördrivande restgarnsprojekt och mössan en present till en väns son.

Den lila toppen är färdig. Den ska bara ... först innan den "slutbloggas".
Slipovern ligger sedan länge blockad på gästrumssängen. Jag ser den ibland när jag går förbi och tänker "Javisstja". Den ska monteras (axel- och sidsömmar) och så nån sorts kant i ärmar och halsringning.

De laxrosa ärmarna är på slutspurten, de slutgiltiga ärmarna. De fick följa med mig till Uppsala i pingst och blev offentligt stickade längs vägen. Jag är lite missnöjd med att det blev en ful gles rand där magicloopen möttes/övergick mellan ärmarna. Men jag hoppas att det ordnar sig med lite blockning eller annan behandling. Just nu håller jag på med de förkortade slutvarven på den andra ärmen och enligt planerna maskar jag av idag.

s+z-vantar känns inte helt aktuellt. Men eftersom anteckningarna är bristfälliga om hur jag gjorde första vanten kan det vara lämpligt att kasta mig över den andra när väl den laxrosa är klar. Det är ju trots allt mer säsong för den just nu. Och när jag är klar med vantarna så kan jag använda överbliven ull till annat.

Raggsockorna är klara men hemliga. Och restgarnet började jag genast dela på till entrådigt. Så där blir det nog också ett projekt vad det lider.

Det känns som att det finns plats för nya projekt ...

Icke sa Nicke

Nej, det blev fler upprepningar. I alla fall en. Fortfarande för vida ärmar och jo, de skulle nog vara längre inunder ...

Så nu säger prognosen att jag inte ska öka på den sidan av ärmen som vetter åt framstycket på jättemånga varv.


Suck, och städa undan när det kommer folk och sen har den stickningen inte kommit fram på ett tag.
Istället har jag upptäckt att raggsockorna var av olika storlek: den ena 48 maskor på varvet som det var tänkt, den andra 50 maskor på varvet. Fiffigt att inte se det förrän resåren efter hälen blivit några centimeter ...
Så nu är det tåhättor som stickas på de där sockorna igen ...
Använd det igen använd det igen ...

Men slipoverstyckena ligger utspända i alla fall.

Och en obloggad present är ivägskickad.

... och det repas upp ...

De laxrosa ärmarna stickas på fri hand, dvs utan facit att följa. Trial and error.

Nu vet jag att det blir väldigt fladdriga ärmar (långa varv) om man ökar en maska i var sida varje varv och dessutom två maskor mitt på vartannat varv tills man fått sidorna så långa att de möts mitt under armen.

Botemedel: lägg upp 36 maskor under ärmen och kör runt på en gång och minska lika mycket under ärmen som ökar ovanpå.

Nu vet jag att 36 maskor är för många.

Botemedel: lägg bara upp 27 maskor. (Och då får man en mittmaska under ärmen också som man kan lägga minskningarna runt.)

Sen insåg jag när ärmen var ungefär lagom lång under ärmen att om jag ska stickade förkortade varv under ärmen för att i någon mån kompensera snibben ovanpå ärmen så borde jag ha börjat för tio varv sen.

Botemedel: repa upp tio varv.
Det håller jag på med nu. Må det vara sista korrigeringen. (Skönt att jag för en gångs skull stickar en ärm i taget. från förra blogginlägget om dem.)

Den lila toppen är färdig, den ska bara tvättas, sen nån dag ...
Fortfarande ingen kamera i sikte.
Den rödlila slipovern ligger stilla, likaså vanten, nånstans ...
Och så har jag kommit till hälen på ett par raggsockor som jag började med på en liten resa för några veckor sen.

det stickas ...

De laxrosa ärmarna hamnade i ett "klart-för-nästa-steg-läge" igårkväll. (Nästa läge är att provmontera och prova och fundera ut nästa steg.)
Den lila toppen är fyra maskor från mål. Idiotiskt antagligen. Men det handlar om att förena de sist stickade maskorna på i-corden runt kroppens nederkant med de första på i-corden. Så det är pilligt och jag är tydligen inte på pillhumör. Och förresten blev det minus idag igen, trots att det har varit valborgsväder i en dryg vecka.

Presentgarnsmössan och den blå mössan borde fotograferas, men kameran har gått sönder.

Den rödlila slipovern i entrådigt har nu fått två stycken. Jag tror jag tänker blocka dem innan jag funderar på nästa steg: sticka om nåt eller sy ihop och fortsätt. Den är väldigt lurig i formen. Rätt som man tror att man är ifatt så visar det sig att man är 3 cm fel. Sånt måste tämjas innan man fortsätter.

Så nu har jag tagit mig an s+z-garnet. Det håller på att bli en vante, hoppas det räcker till två. Jag har bara hunnit 4 cm så jag har inte så mycket att säga än, men det verkar bra. (Och nej, inte magic loop den här gången. Jag har ju bara ett nystan.)

Spinndlarna!

Så gick det äntligen att kombinera mitt liv med spinnträff i Gårdtjärns missionshus. De har hållit på att träffas under opretentiösa former sen åtminstone i höstas och nu kunde jag äntligen vara med.

Jag tog med mig Louëten, vis av att försöka bängla med mig gammrockarna tidigare. Louëten är egentligen bara att ta i handen och så lägga den snyggt i bakluckan. De andra spretar och har sig och fastnar lätt.

Eftersom jag igår fick tillgång till den vackra presentullen kände jag att nu måste jag få in snitsen på att spinna kardflor så jag har spunnit från floret som kom med Louëten. Snart har jag spunnit tre halva spolar med något som nog inte räknas som snöre och så ska vi se om jag lyckas tvinna ihop dem till ett tretrådigt o-snöre, garn alltså. Tekniken är ungefär långdrag. Jag har spunnit med spolens stora trissa som drag. Eftersom alla Louëtspolarna är upptagna av singlar så lär det bli tvinnat på någon av gammrockarna.

Igår kom jag också äntligen fram till momentet "lägga svarta bönor i blöt" och idag när jag kom hem så öste jag av vattnet och stoppade ner de båda härvorna som förhoppningsvis blir blå. (Eventuellt får de ingen färg alls för att det är för mycket lanolin i dem, men då får vi göra om det.) De ska nu ligga i blöt i bönvattnet i två dygn.

På stickfronten har jag repat upp den första tågsockan och stickar nu två samtidigt på magic loop. Strax är jag nere vid hälen. Jag hoppar att göra hällappshäl som mönstret utgår från utan gör en vanlig timglashäl. Jag ska bara vänta med att göra den tills jag kommer till jobbet. Det finns sådana där som är nyfikna på vad detta är.

I väntan på detta har jag återupptagit slipoverstickningen. Jag vet inte vad det är med den men den är "helknasig". Jag tror att den egentligen är för kort för mig, trots att jag hållit upp den mot mig under tiden jag stickat.Och när jag nu stickar ena axeln på framstycket så får jag helt olika bud varje gång jag mäter mot bakstycket. Alltså inte så att när jag stickat 1 cm så säger den att "nu har du 1 cm mindre att sticka" utan mer att "trodde du att du hade kommit såå långt? Nä men det har du fått helt fel för dig." och så stickar jag lite till utifrån denna nya information och så kommer annan information åt något annat håll nästa gång jag mäter. Vi får väl se hur det artar sig.

Sen så säger almanackan att det kanske blir vår och rent av sommar igen sen. Så det börjar bli dags att rota fram sommartoppsstickningarna. Den lila är nog färdig. Jag ska bara sy ihop de sista maskorna med dem som de möter. Jag avslutade den med en I-cord liknande ärmavslutningarna, nämligen. Men eftersom det inte blev så höga maskor när jag gjorde dem på 2½ som resten av toppen är stickade på så tog jag ... 3½ tror jag för att sticka kanten. Då blev det mer så att varje varv mötte varje maska utan att det drog ihop så mycket.
(Rätt vad det är så blir det fotografering.)
Den laxrosa toppen håller jag ju på med ärmarna till. Eller, håller på är väl att ta i. Sist jag gjorde något på den så var det ärmarna. Så när jag tar fram den igen så är det ärmstickning som gäller.

För övrigt rotade jag runt  i min garnhylla häromdagen och hittade en massa garn som jag alldeles hade glömt att jag hade. Jag har ungefär två planer för det. Den ena eller den andra blir det kanske. Mer precis kan jag inte vara då jag inte vet om någon eller någon annan läser bloggen.

höstgarn

I den mån jag varit hemma och spunnit i höst så har det resulterat i det här garnet (och dess syskon som jag just tvinnade). Det är inte köpejämnt men det är en skön kvalitet att hålla i och lite glans är det också i det. Det finns enstaka grå fibrer i, men inte så det stör. 75 gram och 237 meter.

När det nytvinnade fått vila på rocken och sen på härveln så tror jag att jag ska försöka med det där med att färga med svarta bönor. Det lär bli blått, men det lär också vara o-ljusbeständigt. Vi får väl se vad det innebär.

Stickningen går lite framåt, tackar som frågar.
Den blå mössan är färdig sånär som på fästandet av uppläggningstråden. Detta för att jag funderar på om jag bara ska fästa den eller om jag ska använda den för att tvinga vikta kanten att uppföra sig som jag vill.
Födelsedagsgarnsmössan har ännu inte fått något nytt garn.

För några år sen (jo ...) så stickade jag par nr 2 av liturgiska halvvantar. Det har inte varit någon större akut brådska att få dem klara. Men nu har jag äntligen fäst alla miljoner (nåja) trådar på dem så nu är de klara.

Den lila sommartoppen har nu kommit fram till i-cord-avmaskningen vid linningen. Men vädret påstår inte att det är bråttom så jag låter den ligga.

Presenten hann bli sisådär 20% klar när jag insåg att nr 3 är för mycket på stickorna. *frogga frogga frogga* och så på't igen med stickor 2½. Snart är jag tillbaka till de 20 procenten. Jag har också modifierat genom att hålla det vinröda garnet dubbelt. Det blir bättre.
Det är mest bråttom med den här stickningen.

Så slipoverstickningen är inte rörd på flera veckor.

Sockorna som presentades iväg har förresten kommit fram för några veckor sen. Så här ser de ut:

 

 



hyfsa bloggen

Det är mycket nu ...
Inte mycket bloggande, men irlande.
Mycket hattande hit och dit och saker som ska kommas ihåg och produceras (på annat sätt än med stickor och garn) och lektioner att närvara på.
Som tur är lämpar sig åtminstone föreläsningar, fikaraster och resor till sticktid. Fast vad som helst kan ju inte stickas då utan det måste vara nåt "något mer produktivt än att rulla tummarna". Kort sagt något enkelt som man inte behöver koncentrera sig på utan bara göra. (Resestickning består av logistikskäl av skolstickning.)

Jag såg att punktlistorna i högerspalten behövde ansas. Så nu gör jag det.
Det fattas två saker att föra in i färdigspalten. Dels ett par sockor gjorda till present. De är fotograferade men inte skickade.
Dels en ännu oblockad sarisilkesjal. Hur svårt kan det vara att blöta ner ett bylte och spänna ut det på en ledig säng när man kommer hem? Hur svårt är det att fotografera det sen? Hur svårt som helst verkar det som för det har legat ogjort jättelänge. Och fotografera vet väl de flesta stickbloggare är mer eller mindre omöjligt i november.

Men sockorna jag rapporterade om i förra inlägget finns med nu i alla fall.

"På stickorna"-listan har också setts över.
Den mest aktiva stickningen är slipoverstickningen. Den är nämligen tämligen "rakt fram" så den är skolstickning. Bakstycket är färdigt och nu gäller det bara att avgöra var ärmhålen ska komma på framstycket. Jag har blivit lite övermodig vad gäller hur mycket garn som finns kvar på nystanet och fantiserar om ärmar. Men vi får se. Först ett framstycke. Sen sidsömmar. Sen halsringningens kant. Sen ärmhålens kanter. Och så får vi se hur långa de kanterna blir ...

Hemma är den lila sommartoppen soffstickning. Ännu är inte första nya härvan uppstickad och jag anar att det är i de räjongerna som man kan börja tänka på nederkant, när det är slut alltså. Men det går lite framåt de gånger jag kommer hem och hinner sitta där. (Och färgen är alldeles perfekt! tackar som frågar.)
(Fast nu tre helger har det varit diverse kostymeringar till dottern som varit prioriterade. De två senaste helgerna en tingeling-utstyrsel i ett häftigt grönt tyg med påklistrade paljetter. Dessvärre har symaskinen åsikter om sånt tyg så alla sömmar har vi fått sy för hand! Kvart i tre i natt var vi klara!)

Den laxrosa ska få ärmar och det går väldigt långsamt med dem. Det är liksom inte riktigt säsong för linnen med tunna ärmar på de här breddgraderna och några andra breddgrader är inte inplanerade för besök. Jag anar att det blir mer sprutt på den stickningen efter nyår.

Något som det definitivt är säsong för är hemlisar och mössa. Jag lyckades ju tappa bort min gula vasaloppsstickningsmössa förra vintern och använder nu en köpemössa som dessutom är grå och tråkig. Så eftersom skolstickningen ser ut att behöva en efterträdare någorlunda snart, sockförrådet inte har några brister och hemlisstickningen är komplicerad lade jag nu ikväll upp för en 2r-2a-mössa av enklaste snitt av resterna av sonens julklappsstickning förra året. Huruvida han begär att få komplettera ensemblen med den eller jag får ha den ifred får vi se. Han är inte så mössig av sig så jag hoppas för egen del.
Äntligen prövade jag uppläggningen som jag skrev om redan 2010.

Något om hemlisen? Nä. Den är ju en hemlis jue! Jag bara skriver upp den för att komma ihåg att tänka på den själv.

Och spinnrockar och sländor står stilla. Färgardrömmar (t ex en massa torkad svamp som definitivt är torr vid det här laget!) är också på paus.

(Och när jag ska sätta etiketter på det här inlägget så inser jag att Blog Action Day gick mig helt förbi i år. Så mycket annat har jag alltså att tänka på ...)

Enligt min ringa mening...

... så är det här samma kulör. Jippi!