Handsömnad

Jag har som sagt lite grand snöat in på Bernadette Banner. Kolla hennes youtubekanal och instagram. Det är en entusiastisk energisk kvinna, 

jag tror under 30, som bor i New York och som ägnar sig åt historisk sömnad. Inte bara åt att tillverka plagg utan hon använder dem också i vardagen.

Det senaste halvåret har hon tillverkat en outfit (från särk via korsett till mössa) värdig en kvinnlig Sherlock Holmes. Och hon älskar att handsy! (Även om många långa sömmar i den här outfiten görs med en handvevad Singer symaskin från 1895. Men det är mer av tidsbesparing förstår jag det som.)

Handen på hjärtat. Hur många av oss överväger ens att handsy en söm? 

Jag tror att fler än jag är så modernt hjärntvättade att vi automatiskt tänker ”symaskin!” när vi tänker klädsömnad.

Men samtidigt sitter jag glatt och gör maska efter maska efter maska efter maska efter maska.

Egentligen så gör vi ju samma sak. Jag som stickar och Bernadette om syr. Små handrörelser som lugnar och skapar. Skillnaden är att hon har ett färdigt tyg som hon bearbetar. Jag formar själva tyget. Handstickning är vedertaget och accepterat. Handsömnad anses konstigt.

Men med medvetenheten om Bernadette så blir jag nyfiken på alternativa lösningar när symaskinen är på lagning. Omlottkjolen behövde fållas. För hand. 

Sommarklänningen som hade förlorat sin fållning lagades. För hand. 

Det urgamla UFO:t syddes för hand. (Och blev dessutom lagat med en lapp. För hand.) 

Toppen som också ska kryssa en eller annan ruta i sybingon börjar också få sömmar för hand. Och det är inte dumt! Stygnen blir än så länge inte jämna och regelbundna för mig. Men vad sjutton. Jag har inte sytt så långt än, och dessutom varierat mellan fyra stygnsorter.

Handsömnad är också fiffigt jämfört med symaskinssömnad genom att man kan utföra den lite som stickning. Inte bara vid maskinen.

Men det finns ”risker” med handsömnad också. Jag tänker att det är lätt att man böjer tygerna bredvid varandra. Så att det ena går i ytterkurva och det andra i innerkurva. Så att de färdigihopsydda inte ligger helt platt mot varandra.

Jag tror att Bernadettes trick, som hon sett i gamla instruktioner: att nåla fast ena änden på en kudde och så sträcka tygen därifrån, kan vara ett sätt att undvika det.

När jag tänker efter så har jag gjort en sak i handsömnad för några år sedan. En liten ficka att förvara hårnålar i.

Yttertyg i smalspårig manchester, innertyg i bomullstyg. Mellanlägg av vaxduk eftersom jag tänkte att nålarna annars snabbt kan slita hål i botten. Knytband i smalt ”sidenband”. Allt utom bandet är rester från när jag klädde om barnvagnen för sisådär 30 år sen.

Spinnrocksproblem

Det började låta väldigt slamrigt om spinnrocken. Nåt satt inte fast och det blev värre och värre.
Till slut hade vevstaken lossnat från hjulet.

Det såg alltså inte ut som på bilden. Den bruna ploppen satt på vevstaken, men inte fast i hjulet. Ur ploppen stack en träskruv, men det fanns ingen möjlighet att få tag på huvudet av skruven, för det satt inuti ploppen och ploppen satt som löst runt skruven. Hur i hela friden?!

Se nu på dessa två bilder: de två över denna text. Se skillnaden. På den första ser ploppen ut som en liten cylinderhatt med brättet mot hjulet. På den andra ser man att brättet är en ring som kan flyttas uppåt, mot hattens översida, mot vevstaken.

 
Placerad längst från hjulet, ger ringen fritt fram för att cylinderns andra sida, som är flikad, kan expandera och …

… låta innehållet gå fritt. Den där metallcylindern skruvar man lätt fast mot hjulet, då skruvhuvudet lätt nås, där i mitten.
Sen trär man över plastploppen och makar ner ringen mot hjulet.
Och vips har man en hel spinnrock igen!

Ny länk!

Via Kurbits' inlägg om smörknivsupproret  hamnade jag på en intressant blogg: when I woke up this morning. Den kanske inte är så omfattande ännu vad gäller antalet inlägg, men det utlovas att det kommer att hända ett projekt i år som jag vill följa.

Bloggaren ska skapa tolv plagg under året och ersätta ett köpeplagg i garderoben med detta. "Klä dig i tid" kallas projektet. Kanske det finns fler som gör detta, som en -a-long eller nåt.

Så därför hamnar nu länken i min länklista.

Emma Frost

Emma Frost är en klok ung kvinna med mycket texilt kunnande, enligt vad jag kan bedöma.

Häromdagen skrev hon ett inlägg som jag fick syn på idag som jag bara kan instämma i.

tv!

"Kreativitet är att uppfinna, begå misstag och ha väldigt skojigt."
Så inleder Camilla Thulin det sista avsnittet av serien Kvalitet.

Det är en bra serie som uppmanar till återhållsamhet i konsumtion, i alla fall vad gäller slit och släng.
Den är tillgänglig till sista 31 mars 2015.

Ibland kanske fotot kunde förklara bättre. "Bra kvalitet" som replik kan illustreras av ett svart ylleplagg som ligger på en bänk där man inte har en chans att se vad som är kvalitet eller hur plagget ser ut. Men att serien alls finns är glädjande.

Svettlappar omnämns, man kan köpa dem i butik, men jag är ju intresserad av hur de används, hur man får dem att sitta på plats och varför man måste köpa dem; kan man göra av något man har hemma?

Ett annat program där kreativitet belönas är danska Den store strikkedyst. Det är himla svårt att förstå deltagarna när de glömmer att de pratar inför en kamera. Programledaren har jag klurat ut.
På lördag är det dags för finalprogrammet och det står mellan en god hantverkare, en god kreatör och en med tävlingsinstinkt som jag tycker är både hantverksduktig och tänker utanför lådan.

För övrigt kan meddelas

• att det där med ärmhål tar vi och struntar i ett tag. Jag anar att jag skulle behöva sätta mig ner och studera ärmkonstruktion på riktigt och sluta chansa. Eller behöva ... jag skulle vilja göra det för att jag är nyfiken. Undrar om man kan tubba nåt studieförbund till att hålla en kurs som passar mina krokiga arbetstider. Dessutom har vi i natt haft frost och det lär inte bli sommar än på ett tag.
• att jag inte kunde låta bli att köpa två nystan mellanraggi på Coop häromdagen för det var så grann karamellvitaminfärg på dem. Kanske skulle ett nystan kunna räcka till ett par strumpor men varför chansa?
• att jag inte alls behöver mer strumpgarn och att jag nu håller på med ett par tå-upp-sockar av mitt andra omgjorda tretrådiga garn. (Jag började med 10 maskor sådär virade runt sticka och vajer. Det här är till mig själv och mina anteckningar.) 40 maskor på ett varv syntes vara lagom, men sen började foten få större omkrets och jag fick för mig att göra ökningarna mitt på ovansidan foten. Sådär som jag anar att jag minns att Maevastrumporna ökades. Men om det blir bra vet jag inte. Allt sker i slätstickning och garnet är så sobert spräckligt (än så länge) så jag är så nöjd med att jag bara tog två kulörta trådar och därtill en vit. 
• Den fina strumpboken som jag beställde onödigt långt bort ifrån och onödigt dyrt har anlänt, men det är så in i baljan många maskor på deras varv, typ 60 maskor och 2mm tunna stickor. Sånt garn tror jag inte att jag har. Eller så menar de att man ska använda sånt garn jag använder fast på väldigt tunna stickor. Nu använder jag 3mm:s till strumporna i punkten ovan. När jag stickade strumpor i entrådigt raggigarn (en kardel ur raggigarn alltså) för en del år sen (prebloggtid) tror jag att jag hade så tunna stickor. Så frågan är hur jag ska räkna om för att få allt att harmoniera med mina fötter. (Och så är alla strumporna i boken stickade uppifrån så det blir jätteknasigt att försöka tillämpa den på de här strumporna.)
• ytterligare en liten härva natthimmelsblått garn finns.Nu är det bara 30 gram fluff kvar.
• min älskade svagger den tredje har fått förslitningsskador på ärmkanten. Varför kan inte bara kläder hålla? Nu börjar jag känna att jag är onödigt enjängd som "bara" stickar svaggern och har börjat jag titta efter andra koftmönster. Men i väntan på att komma till skott så borde jag antagligen göra nåt åt ärmkanten ... En sån här gång hade det varit skönt med uppifrånstickade ärmar: bara att repa upp och byta ut garn.

S och Z och sånt ...

Jag har förstått på en del kommentarer att det här med S och Z och snodd och tvinning är knepiga grejer. Så nu ska vi se om jag kan lyckas reda ut begreppen.

Här syns två raggscksgarn som de ser ut som köpe. Det ena är polkagrisrandigt vilket är angenämt ur pedagogisk synpunkt här.
Om du ritar ett S med fingret över det randiga garnet så ser du att mitten på S:et sammanfaller med lutningen på ränderna.

De här garnerna är 4-trådiga, det vill säga, det är fyra stycken trådar - singlar - som tillsammans utgör garnet. Här har jag splittat upp det vita garnet. Det ska ingå i mitt nya tretrådiga sockgarn.

Andra garn är entrådiga (lovikkagarnet t ex, men annars brukar de vara tunna), eller tvåtrådiga eller tretrådiga eller ännu fler. Lin- och bomullsgarn brukar bestå av ännu fler trådar. I en bok om garn såg jag att flätstickning gör sig bäst i mångtrådiga garner, för de blir rundare än tvåtrådiga. Tvåtrådiga är tydligen av motsatt anledning bäst om man tänker göra spetsstickning.

Singlarna är spunna.
Garnet är tvinnat.

Tyvärr så lyckades jag inte med kameran fånga hur fibrerna (själva håret) i de frilagda singlarna istället vrider sig i Z-snodd, så jag fick rita dit streck. (Rita ett Z med fingret över tråden och se att mitten följer de blå strecken)
Singlarna måste vara Z-spunna för att de glatt ska vrida sig om varandra för att göra ett S-tvinnat garn. Om allt är snyggt och bra och balanserat så tycker singlarna att nu är det lagom och vilsamt när de blivit tvinnade till garn.

Mitt s+z-garn blir lite knorvligt. Det består av singlar spunna åt båda håll som sen tvingats ihop i ett garn. Z-singeln slappnar av och s-singeln protesterar mot att få ännu mer snodd i sig. Så den försöker sno garnet åt andra hållet.
Nu ska jag göra 2z+1s-sockgarn. Det sägs att det blir ett mer elastiskt garn än ett med singlar åt samma håll.

Det är den vita singeln jag ska "byta varv" på. Så från Z-vriden singel ska jag tillföra så mycket snodd med spinnrocken att den vänder sig till att bli S-vriden. I ett visst läge blir då fibrerna parallella med trådriktningen. Så då gäller det att inte dra nåt för då går tråden sönder.

Pillra gärna isär en garnände i din närhet och experimentera med att sätta mer snodd i garn eller singlar.

olika talanger

Jag tycker jag är ganska bra på att läsa stickbeskrivningar. Om någon på något forum skriver och undrar hur man ska tolka nåt så brukar jag kunna klura ut hur det är tänkt. (Nu talar vi vanliga beskrivningar, inte såna där sockor som stickas på diagonalen och annat som helt krupit ur lådan.)

Jag har ganska god koll på  vilken stickstorlek som passar till vilken garntjocklek, även om jag ännu inte tagit till mig det där (för Sverige) nya sättet att mäta garntjocklek: fingering och sånt, eller si många meter per hekto.

Men idag var vi iväg och skulle köpa virke. Det ska bli ett annat trädgårdsskjul än det som tidens tand har gnagt ner (för att inte tala om luciastormen).

Man ska ha olika tjocka långa träbitar. (Jag vet att det är skillnad på plank och bräder men vet inte vilken så jag låter bli de orden.) Somliga ska användas till ett moment, andra till annat.
Om man sätter en bit från ena hållet fram till hörnet, så ska man inte räkna samma mått på den som kommer till hörnet från andra hållet. Den biten ska ju täcka "gaveln" på den andra.

Jag blir alldeles yr. Jag har ingen aning om vad alla bitar ska användas till. 24 såna, 27 sånadär, och 27 såna andra.
Då kan man göra två saker. Man kan sätta sig in i. Ta reda på. Skriva egna anteckningar. Förstå.
Eller så kan man säga: "Förstår du?" Och blir svaret i någon mån jakande från den som är satt att vara ansvarig så släpper man det.

Hepp. Man måste inte kunna allting.

Själv har jag precis börjat vända snodden på singlar. Den tredje singeln på det nya tretrådiga sockgarnet ska vara s-spunnet. Men när de singlarna satt i köpegarnet så var de z-spunna. Så jag ska genom mitt trampande sätta så mycket snodd att det löser upp den gamla snodden och utan att formen löser upp sig så ska den ta snodd åt andra hållet.

S- och Z-snodd?
Ta en bit garn. Se hur fibrerna går på diagonalen mot själva garnet. Följer diagonalen samma riktning som mitten på S eller Z?

Så de stackars fibrerna ska "luta om", från Z till I till S utan att garnet går av i I-tillståndet. Det går rätt bra. Det gäller bara att inte ha händerna för långt isär. Om ullhåren är 10 cm så måste man hålla händerna närmare varann än så för att de inte ska glida isär.