gammal modeblogg

Det är inte klokt vad man kan få lära sig på nätet.
Idag blev jag hjälpt till en BBC-sida om en man från 1500-talet som ... ja, modebloggade skulle man kunna säga. Det hade varit mediet om det hade varit idag. Istället avporträtterades han i akvareller med olika kläder från 23 års ålder tills han var 67. Han rent av porträtterades naken när han var 29.

Vad det var för en lättjefull prins som inte hade annat för sig? Inte då. Han var bokhållare, men en klädintresserad sådan. Även om den här boken som blev bunden av akvarellerna nog är den enda i sitt slag så utmanar den idén att mode var något man pysslade med vid hoven och övrig befolkning bara klädde sig med det som fanns. (Det kan ju ha funnits böcker av andra som med tiden förlorats.)
"The French sociologist Lipovetsky sees fashion as an engine of Western modernity" står det i högerspalten och det fick mig att fundera.

Våra kläder nu är ju inte speciellt lika de som fanns i Europa på 1500-talet.
Den europeiska klädutvecklingen har jag hört ska ha skett för att någon vill sticka ut från mängden och för att sen andra velat efterlikna föregångaren. Kanske för att man beundrar den personen och "lägger sin röst" på den personen genom att härma klädstilen, kanske för att man tyckt det var snyggt. (Även om djärva kragar eller ärmar eller vad det nu kan ha varit först har ansetts chockerande av de flesta.)

Men det finns ju folk nu i världen som klär sig likadant som man gjort i den kulturen i flera hundra år, minst. Det kan ju bero på att kulturen där har, och har haft, idealet homogenitet, att det viktigaste här i livet är att ingå i gruppen, att höra samman. Att man inte kunnat överleva om man inte hört ihop och samarbetat.
Det är inte oeuropeiskt heller, kolla bara i vilken konfektionskedjas affärer som helst: samma likadana plagg i rader och olika storlekar och över hela landet.

Men det jag funderar över: det här med att tänka lite grand utanför boxkanten ifråga om att man väljer ett utförande på andra ledden, eller i en annan färg eller ett annat material, eller lite mer/mindre krage/ ärmvidd/ kavajlängd eller vad för attribut som tänkas kan vara i fokus - hur uttrycks den skaparlusten, uppfinnarlusten i en kultur där kläderna alltid ser likadana ut? Eller är det bara mina för kulturella detaljer blinda västerländska ögon som inte känner till dem?

Jag har fått utpekat för mig att amishtyger måste vara enfärgade ... men man kan ju klippa isär dem och sy ihop lappar av olika färger till lapptäcken. Att kvinnor i Iran måste vara enligt mullornas bedömning anständigt täckta om män utanför familjen kan se dem ... men att man då tar ut svängarna i sminkningen.

Fundera med mig!

(Och så kom jag på att när BBC-sidan är nedlagd så är faktat om boken försvunnen också:
den modeintresserade bokhållaren hette Matthaeus Schwarz och bodde i Augsburg i Tyskland. Boken finns på Herzog Anton Ulrich-Museum i Braunschweig i Tyskland.)