Något litet

Det är klart att det här inte räddar världen, men många bäckar små …
Tvålbitar som blir för små, så att man byter ut dem mot en ny stor fin tvål. Hur använder man dem?
Ett sätt är att trycka fast dem på den nya tvålen.
Men den här gången ville den inte fastna. Och så blev den en massa småbitar istället.
Då tänkte jag ut att en liten påse för småstumpar av tvål vore kanske en idé. Då borde man kunna använda "vartenda milligram" av dem.

Min tanke var en påse i nylonnät, men det hade jag inte något hemma. Och när jag gick på loppisen så hade de inte där heller. Men i en byrå där hittade jag linnetyg, tänkt för något broderat.
Broderi var väl att ta i, för den här påsen, men jag sydde i alla fall sömmarna för hand. och fällde dem, eftersom det skulle bli slitage på påsen av allt knådande när man använder den.
En liten bit sidenband försluter påsen.

Efter en gångs användning såg påsen ut så här.

Sedan har det blivit många fler och dessutom har en större tvålflisa som degraderats från förstatvål kommit till.

Jag skulle nog rekommendera att använda nylonnättyg, för det här tyget torkar "aldrig" och det kan bli lite "sur tvätt"-lukt av det. 

Å andra sidan så kan man ta den våta påsen och rulla den i handflatan och bli tvålig innan man sätter igång vattnet - och då sparar man väl en skvätt vatten på det. Varje gång.

Surtvättlukten försvinner när tyget tvättas av tvålen när man använder den. Praktiskt!

Som sagt, den här påsen räddar inte världen, men den kan sätta igång tankar om slöseri och smarta lösningar.

På äventyr!

Idag ska vi iväg på äventyr. Här står Kastanjetten från Kalix och väntar på skjuts.

Men vart ska vi?

Jo, iväg till Sockenstugan i Arnäs

Nu är vi framme och skylten välkomnar in och där inne ser vi hur Kastanjetten har tagit salen i besittning.

Naturligtvis  har Kastanjetten med sig sin kompis Louët. Knäpphärveln tog bilden.

De frihängande sländorna fick också följa med och kardorna. Längst fram står "mattes pedagogiska låda". I bakgrunden syns växtfärgat garn. Lupiner och annat har bidragit till kulörerna.

I fönstret trängdes sådant som matte gjort av hemgjort garn och som hon ville skryta med lite. (Eller ha som åskådningsmaterial om samtal så skulle behöva.)

I väntan på att det skulle strömma in människor som ville prova att spinna så spann jag själv. Det är kardad hel ryaull som jag köpt av en ung tackägare.

Sen väntade jag lite till …

Och sen kom det tre glada barn som älskade allt som snurrar och de spann och vevade knäpphärvel och trampade spinnrockar och ritade och spelade spel och vävde lite på den mattväv som står uppsatt under hela sommaren och så fikade de lite och sen snurrade de en liten stund till.

Sen kom det inte så många fler. Men en av servitriserna provade att spinna lite.

Sen åkte vi hem när Sockenstugan stängde. Så nu har vi semester.

Om man vill kan man fara och fika på Sockenstugan måndag till lördag kl 11 -16 fram till 3 augusti. Då kan man också vara med och väva på trasmattan, eller spela spel, eller sticka lite på några av de kollektiva stickningarna som finns i en korg. Spinnrockarna återkommer inte i sommar, men det finns andra aktiviteter inbokade, koncentrerade till kl 13-15. Fikat kostar, men det andra är gratis. Betalning sker med kontanter eller swish.

Ärmar

När jag gjorde ärmarna behövde jag inte vara pragmatisk och göra en maska till, för de var ju exakt utformade för att rapporten skulle gå jämnt upp på varvet. (Bålen på en tröj-riddari är också gjord för att gå jämnt upp. Det är bara perfektionisten som vill att det ska bli symmetriskt mitt fram som behöver åtgärda.)

Men som ni alla vet så behöver ärmar bli större ju högre upp på armen de når. Och ökningen gör man ungefär mitt under ärmen. Om man har en mittmaska kan man göra dem på ömse sidor om den. Men som i detta fallet, med jämnt antal maskor på ärmen, så tänker man två mittmaskor och ökar på var sida om det paret.

För att hålla ordning på att man ökar när man ska är det smart att märka ut varven som man ökar på. En del gör det genom att sätta en säkerhetsnål i tyget där.

Jag gör så här istället. Jag tar en lång garnstump, gör en ögla i ena änden och sätter fast den med en säkerhetsnål i tyget. Man vill ju inte gärna att den helt plötsligt ska dras ut ur arbetet …

Sen låter jag tråden löpa ömsom på rätsidan, ömsom på avigsidan och gör bytet vid ökningsvarven. Det är ganska lätt att se och räkna "stegarna" (garnet mellan två maskor) om man lägger stickan under arbetet och bräsar lite. 3 stegpinnar - 3 varv. 

Här ska man öka vart sjunde varv. Då räknar jag till 6 pinnar, lägger om markeringsgarnet, men ovanpå stickningsgarnet! Så hamnar det sjunde varvet där jag ökar på rätt sida markeringen. Nästa varv stickar jag första varvet ovanpå markeringsändringen.

Om man ska göra något mer ofta, t ex vartannat eller vart tredje varv kan man istället använda sig av en fisk. Men då får man hålla ordning på antalet ökningar, eller vad det är, på annat sätt.

Jo! Kolla gärna både nu och då att du verkligen gjort ökningarna. Ibland är man så automatisk att man glömmer …

Sofia Kammeborn gör ökningarna på stegarna utanför mittmaskparet. Den sortens ökning tycker jag blir till en liten knöl. Jag ökar istället på ett sätt som jag lärde mig i Elsebeth Lavolds bok "Vikingamönster i stickat": 
På ena sidan, i början på varvet, stickar jag en ny maska i den maskan som är under den maskan som jag "borde" sticka. Sen stickar jag den maskan också.
På andra sidan stickar jag i den maskan också. Fast inte förrän jag stickat i den som jag borde. Man tittar alltså då under den maskan man just stickat. Och då blir det alltså i maskan under den som är under.
Det blir en mjuk ökning och utan hål eller knölar. 
Jag inser att det där behöver en illustration. På Youtube har jag nu äntligen lokaliserat en film som visar båda ökningarna.
   

Riddari!

Jag följer med strömmen. Tror jag. Jag gör en Riddari. Jag började idag.
Dvs igår satt jag och gick igenom 20 sidor (av 60) på Ravelry för att kolla färgsättningar. Jag sparade dem jag gillade för att se om det fanns något system i det. Jo, jag gillar inte när det blir tydliga ringar, den delen ska helst vara lite diffus, lite Bohusaktigt.

Och så kollade jag upp vilka affärer som hade Lettlópi i min stad. (Men fråga mig inte var jag kollade, för det minns jag inte.) Det fanns i alla fall på tre ställen. En större affär som jag missat att de sålde garn, en mindre affär som jag vet säljer garn, och så var det nånstans utanför stan.

Den större affären har bättre plats, således har de större sortiment, resonerade jag. Men det visade sig att de bara hade annat Sandnes-garn. Så då for jag på den mindre affären. Jag var inte först som hade varit in där för att köpa garn till Riddari. Så kan vi säga. Men det fanns garn till mig med.

Med hjälp av telefonens kameras svartvitfunktion bestämde jag mig för de här färgerna. Den gula och den havrefärgade är inte helt identiska i svartvitt, men ligger så nära varandra att jag tror de blir bra till ringdelen.

Bålen stickar jag i Rust Heather-färgen. Resten kallas  Barley (den jag nyss kallade havre), Mimosa och Golden Heather.

"Lägg upp 200 maskor." Tricket för att inte ha slut på garnände vid 184 upplagda maskor, eller ha en dryg halvmeter kvar när maskorna är gjorda är enkelt: Låt ett annat nystan få stå för "garnänden". Ta garn från två nystan och knyt ihop dem med en ögla och sätt den på stickan. Börja lägg upp maskor. Räkna inte öglan som maskor. Så nästa varv när öglan "sitter i vägen": sätt en säkerhetsnål i öglan istället. (Så att den inte går upp. Jag vet inte vad som händer då, men det är onödigt att något dumt händer.) När maskorna är på plats kan man ta av det garn man inte stickar vidare med, naturligtvis med en lagom ände att fästa. Den extra fästningen är det billiga priset för att inte behöva göra om uppläggningen.

Jag har tänkt göra en kofta. Mitt livs första steek! Kammebornia som leder KAL-en tipsar om att inte sätta ihop mitt fram med en steek förrän efter resåren. Jag anar att det är för att inte den kraft som ändå läggs på resåren ska kunna repa upp arbetet. (Ja, jag är skeptisk till steek, men alla säger att man kan klippa, så jag litar och litar och litar och litar … och tvivlar.)

Mitt tips är att även om man gör en tröja så kan man även göra rullkanten före resåren fram och tillbaka, innan man sätter ihop arbetet och stickar runt. Varför? Jo, för har man en för snurrig rundsticka (eller bara otur, eller slarvar) så är det lätt att man har vridit uppläggningen och så måste man göra om alltihop. Med några varv stickade innan man sätter ihop så är det lättare att se att det blir rätt. Den lilla sömmen som behövs för att sy ihop även rullkantens sidor kan man fixa med uppläggningsgarnets ände innan man fäster den.

Hej och hå inspirationen!

Hos Alicia Sivert hittade jag en länk till kloka ord. Håll till godo.
 

Poddar!

Karin och Elin i Kalmar startade ju Stickpodden för några år sen. De var flitiga och jag njöt varje torsdag jag skulle ta tåget hem från utbildningen. Då hade jag laddat ner veckans avsnitt och satt och fnissade och stickade. Sen blev det glesare ... och glesare ... och ännu glesare.

Jag säger ingenting om det. De poddar på sin fritid. Den har förändrats för deras liv har förändrats. Så det får jag som lyssnare ta. Att få ett avsnitt att lyssna på är att få en gåva. Jag är inte betalande prenumerant för det fungerar inte så.

Men jag saknar dem!

Nu har jag hittat Norges motsvarighet: Marthe och Marthe. De kommer ut med en sändning i månaden, hittills 14 stycken. Det är inte så svårt att hänga med i norskan, de har ingen speciellt knepig dialekt. (Minns när jag och maken for till Norge för att fiska. Jag fattade I-n-g-e-n-t-i-n-g!)

Länkar till andra poddar om stickning hittar du om du klickar på "podcast" under det här inlägget. Då kommer alla inlägg upp som jag har skrivit något om poddar.
Fast en podd fattas: En podd om slöjd. Den är inte bara om stickning utan om alla möjliga slöjdslag. Och det kan ju också vara intressant.

Genom ett missförstånd hamnade jag också på podden Återskapat. Den handlar om "göra som de gjorde förr i tiden" å det nördigaste. Jag fick tipset när de hade gjort avsnittet om textil (nu finns det två sådana avsnitt), men började lyssna från början. Intressant. Ungefär som när man läser en papperstidning och råkar börja läsa en artikel som man inte visste att man var intresserad av. Jag har ännu inte kommit fram till textilavsnitten. Men de tog upp en intressant sak i ett av de första avsnitten:olika sällskaps regler för hur mycket "fusk" man får ta till när man producerar sina kläder.
"Bara synliga sömmar behöver sys för hand" verkar ju vara en rimlig regel. Att få börna på med symaskinen där det liks inte syns sen verkar rimligt i vår tid. (Att man sydde allt för hand "då" för att man bara hade den metoden är ju en sak, men vi har ju vår tid att leva i också ...)
Men de sa att det som ett nybörjaröga inte ser, det ser ett tränat öga. Ett tränat öga ser att "den där osynliga sömmen" är sydd på maskin.
Mm. Så är det nog.
Samtidigt konstaterade man att "handvävt" på den tiden nog var mer likt "maskinvävt" än "handvävt idag", eftersom vi är lite klåpigare än man var då.

Har du läst ända hit och börjar få högt blodtryck för att inte "podd" eller "podcast" är definierat? Det är som radioprogram. Fast inte sänt via radio utan via internet. Man behöver ingen licens för att lägga ut på nätet.
Hur hittar man poddar då?
Jaa ... ett sätt är om man har en smart telefon. Då finns det appar som man kan använda för att lyssna med. De ger förslag på poddar och där kan man söka också.

årets stickningar

Det märks både att jag jobbar och veckopendlar på den här bloggen. Jo, för den uppdateras alldeles för sällan. Och somliga saker försvinner både från stickorna och ur synhåll utan att de hinner dokumenteras. Som t ex uppföljaren på den här mössan:

Ägaren växer och modern vädjade: finns det möjlighet till en uppföljare? Njae ... det var ju det som var det knepiga. Garnet som blev över räcker inte till en hel mössa. Och garnfärgaren har gått i pension och lagt ner. Men! Om man blandar det här garnet med garnet från den här blå mössan

och stickar ett varv med ena tråden och ett varv med den andra tråden så blir det en blå mössa. Den andra mössan visade sig vara mycket mer grön i sin blåa färg och dessutom finns de lila duttarna. Men det blev jättebra och alla är nöjda.

I somras hade jag ett intressant stickprojekt som semesterstickning. Maken ville ha en tunnare smidig tröja än den härliga tvåändsstickade tröjan. Men det viktigaste var att det skulle finnas en bröstficka på den

Det fanns en del sånt garn kvar. Trots att det har använts till både sjal och mössa och lagning av tröjan. Men inte så väldigt mycket. Så för att inte överraskas så började jag uppifrån, med raglanärmar. Och så gjorde jag bålen klar före jag fortsatte med ärmarna. Och så gjorde jag den så stor som garnet räckte till.
Garnet räckte till en "t-shirt". Den har väldigt flådiga lila kanter.
Men det får ni inte se nu utan sen nån gång när "t-shirt", jag och ljus är på samma ställe som minnet ...

Dessutom har kittiwake fått sina knappar och är i full gång i användning.
Antagligen vet alla det redan, men det kan inte nog understrykas: Sy inte i knappar en i taget uppifrån utan att verkligen kontrollera att de sitter på rätt ställe. Rätt vad det var, när jag varit flitig och sytt i SJU knappar, så var nederkanten på knäppslåarna olika lång med flera centimeter.
Det tog ett tag att hämta sig från besvikelsen, men sen gjorde jag om det. Utan att klippa hål i själva tröjgtyget när jag sprätte upp sytråden.
Och då sydde jag i knapparna lite mer enligt intervallhalveringsmetoden. Först och sist, mittersta, mitterst på de två halvorna, mitterst på de fyra delarna osv. Och så himla bra det blev.
De ganska trånga ärmarna är trängre än jag brukar ha ärmar, men de går bra. Kanske att jag kan rekommendera fem maskor mer på varvet.
Och har vi tur kan även kittiwake fotograferas med makens.

aj aj aj ...

Den tredje swaggern har fått hål på ena armbågen. Och så kan vi ju inte ha det. Så här lagar jag det.

 Jag börjar med att hitta ett "någorlunda" varv, ett varv som verkar ha mycket garn kvar i sig. Där sätter jag in en sticka. Noga. Så att jag håller mig till samma varv hela tiden.

Sen stickar jag. Jag lämnar en ganska lång ände på garnet före första maskan. Den ska jag använda för att fästa stadkanten mot ärmen sedan. Det är väldigt bra om man har rätt stickstorlek, alltså samma som koftan är gjord med.

 När jag stickat upp till ett säkert varv, alltså ett med lika mycket garn i som det första varvet, så börjar det vara dags att sluta. Jag tar en sticka och markerar motsvarande varv på koftan.

Ta av garnet med en lång ände. Den ska räcka både till att sy överkant och sidokant. Det är alltså bra att få de båda ändarna vid var sin sidokant. Sen gör jag maskstygn mellan mina levande maskor och de som finns i tyget.

Och sen syr jag fast sidokanterna med resten av de långa ändarna. Sen fäster jag i det täckta tyget.
Voilà!

Hur jag stickar med tre färger

I podden Nördic knittings tolfte avsnitt efterlyste Heléne och Johanne hur vi stickar med tre färger. Och nu äntligen har jag kommit till skott för att redovisa min teknik.


Nu ska det bli ett varv med tre färger. Den rosa ska bara vara med en maska per rapport, så den behöver bindas in.


Jag brukar slå trådarna om varandra vid var tredje maska, men inte så att jag gjort det på samma ställe förra varvet. I så fall blir det bara efter två maskor det här varvet. Nu är det dags igen. Jag ska fortsätta sticka med det grå. Istället för att lägga både den svarta och den rosa om det grå så lägger jag ...


... först det garn som ser ut att sitta fast längst bak (det rosa) om det garn som sitter fast i mitten (det svarta) ...


... och sen det mittersta om det främsta (det grå) om det är det främsta som ska stickas.

Här syns att nu är det det grå som ska stickas.
Naturligtvis är det här pedagogiskt utdraget så att det ska vara tydligt.
Hade det varit det svarta som skulle stickats så hade jag "stannat" vid förra bilden.

Men hade det varit det rosa som jag skulle sticka med så hade jag slagit det runt det svarta (som det ligger nu på senaste två bilderna) och stickat så att det svarta hade varit bundet.

Genom att alltid slå garnet om varandra åt samma håll så blir det ett mönster av snodd åt samma håll på baksidan.
Ja, det blir trassligt efter ett tag mellan stickningen och nystanen, men det får man reda upp. Det är det värt.
Det kan också vara bra att töja lite på det stickade både nu och då så att man inte råkar dra åt trådarna för hårt.
Ett tips från Latinamerika som jag sett någonstans är att sticka med avigsidan utåt, fast sticka från rätsidan.
(Istället för att sticka på hitsidan av det runda varvet så stickar man på bortsidan av det runda varvet, men den är ju rät på insidan så det är ändå räta maskor. Men avigsidan får yttervarv och därmed är det kanske lättare att få flotteringarna att bli tillräckligt ospända.)

Heureka!

Koka sylt ...
Hälla upp kokhet sylt på varma burkar med tillräckligt stor slev för att det inte ska ta "hela dan", med risk för spill.

Känner ni igen?

Igår uppfann jag en metod för liten risk för brännskador!

Jag ställde burken i ena hörnet av en tvåliters glasskartong och så höll jag i den andra delen. Eventuellt spill kan man återanvända.

Emma Frost

Emma Frost är en klok ung kvinna med mycket texilt kunnande, enligt vad jag kan bedöma.

Häromdagen skrev hon ett inlägg som jag fick syn på idag som jag bara kan instämma i.

tv!

"Kreativitet är att uppfinna, begå misstag och ha väldigt skojigt."
Så inleder Camilla Thulin det sista avsnittet av serien Kvalitet.

Det är en bra serie som uppmanar till återhållsamhet i konsumtion, i alla fall vad gäller slit och släng.
Den är tillgänglig till sista 31 mars 2015.

Ibland kanske fotot kunde förklara bättre. "Bra kvalitet" som replik kan illustreras av ett svart ylleplagg som ligger på en bänk där man inte har en chans att se vad som är kvalitet eller hur plagget ser ut. Men att serien alls finns är glädjande.

Svettlappar omnämns, man kan köpa dem i butik, men jag är ju intresserad av hur de används, hur man får dem att sitta på plats och varför man måste köpa dem; kan man göra av något man har hemma?

Ett annat program där kreativitet belönas är danska Den store strikkedyst. Det är himla svårt att förstå deltagarna när de glömmer att de pratar inför en kamera. Programledaren har jag klurat ut.
På lördag är det dags för finalprogrammet och det står mellan en god hantverkare, en god kreatör och en med tävlingsinstinkt som jag tycker är både hantverksduktig och tänker utanför lådan.

Nån som har en tidsmultiplikator?

Jag satt och slösurfade häromdagen och hamnade på en blogg jag inte tror jag varit in på tidigare.
Hur ska man bära sig åt för att både hinna sticka, spinna och så brodera? (Och så kan man visst sy, väva, nålbinda och en massa annat också sägs det ...)

Gack nu dit och bli lite inspirerade ni också!
Helena, jag lägger in dig i min länklista!

Vilken tur att jag kom ihåg

När jag nu skulle börja på nästa sommartopp, i det hemfärgade bomullsgarnet, och då skulle lägga upp 276 maskor så blev jag lite fundersam.
Antingen gör man en sån där uppläggning som man lärde sig i skolan - och har typ 34 maskor kvar att lägga upp när änden är slut.
Eller så gör man en stickad uppläggning - som tar ååår att lägga upp ...

Eller så gör man det fenomenala tricket!

Man tar två ändar av samma garn. (Har man fluffiga nystan där man kan ta både inifrån och utifrån på nystanet så går det utmärkt att göra så. Nu har jag inte det.) 

Och så knyter man ihop dem, med en ögla som man sen inte räknar.

Och sen gör man en sån där uppläggning man lärde sig i skolan och det vore väl sjutton om änden skulle ta slut nu!

Sen tar man av ena garnet och fortsätter att sticka med det andra.
Det här "kostar" två ändar extra att fästa, men det är det värt!
Och varför blogger behagade vrida på de två sista bilderna har jag ingen aning om.

Heureka!

Problemet med bildöverföring från datorn är löst!

När man skriver inlägg så finns det två "knappar" till vänster precis ovanför skrivytan: "Skriv" och "HTML".
Klicka på HTML.

När man sen klickar på den bildikon som finns i samma rad så ... händer ingenting. ... Trodde jag.

För det kommer upp en egen ruta, MEN BAKOM DET ÖPPNA FÖNSTRET! Självklart, eller hur?
Så kollar man "vad har jag för explorerfönster att tillgå egentligen?" så hittar man rätt fönster. Och där. Där erbjuds man att lägga in bilder från datorn.

Det firar vi med att visa en "före"bild på skrivbordsytan:

Instruktion 1A, tack!

Varför blir det så ofta så här?! När jag ska ha ut änden ur mitten på nystanet så blir det ett tjorv och ungefär halva nystanet tränger sig ur den yttre halvan och nånstans i det där tjorvet så finns änden.

Om jag förstått det hela rätt, rent teoretiskt, så ska man kunna få ut endast änden ur mitten på nystanet med rätt handgrepp.

Men hur i hela friden GÖÖÖÖR man? Det måste finnas nåt fiffigt knep.

Lugn och ro

Via Ulrika på stickamera fann jag en tidning som jag aldrig tidigare har sett.

Anledningen? Att de hade en artikel om stickning förstås! Att det är vetenskapligt bevisat att stickning är bra för t ex blodtrycket och risken för demens blir lägre.

Det låter ju fantastiskt. (Speciellt ibland tror man inte på det där med blodtryckssänkande, men det är inte aktuellt för mig precis just nu. Bara raggsockor på gång här.)

Nytt traderainrop

Det här tycker jag var ett väldigt praktiskt sätt att slå in ett paket på. Pappret är en halv papperskasse och handtaget sticker ut sådär lagom bra så att man lätt kan bära med sig paketet. Vad vet avsändaren om mottagarens faciliteter i fråga om påsar och transportsträcka.

Vad som fanns i?
Jo jag förstår ni är nyfikna på det väldigt lila ("fastelila") lingarnet som väger 300 gram och som så småningom ska bli en sommartopp till mig.
Men jag har gett mig förbud att börja tänka på det före jag är klar med det som jag ska tänka på (icke stickrelaterat). Nån sorts disciplin måste jag försöka upprätthålla ...

Säg hej till min nya slända

Eftersom en körkompis ska komma och lära sig spinna lite på måndag så började jag "planera lektionen" och kom på att det skulle vara bra att ha en slända mitt mellan satellitsländan som skriiiider så sakta sin ban och den tyngre köpta sländan.

Så då blev det den här trollsländesländan.

En blompinne 75 cm lång. Delades ungefär på mitten. Och den ena delen delades på mitten.
Den långa delen blev ten och de andra bitarna "trissa".
Jag satte fast dem med ett gummiband som jag virade runt och trissbitarna sitter på ömse sidor om tenen.

Först gjorde jag den bottentyngd (trissan långt ner) men den wobblade så dant att jag flyttade upp trissan.
Och då blev det ju en trollslända!
Kroken är ett slaktat gem som är fastsatt med eltejp.

Äsch då ...

Jag antar att det här är en artikel jag skulle läst tidigare. Inte bara tidigare på dygnet utan minst för en månad sen.

Nåja. Svågertröjan är KLAR!
Och jag har stickat ärmkullar av alla möjliga dimensjanger. Nå, de flesta var inte möjliga utan omöjliga. Därför repade jag upp dem efter att ha funderat en stund på hur jag skulle gjort istället. Men till slut tror jag att jag fick till en bra form. Hoppas svågern också tycker det.
Förhoppningsvis har jag lärt mig något av varianterna (t ex är jag ganska övertygad om hur man formar en fårbogskulle). Men mest borde jag ha läst den där artikeln.

(Bild kommer senare när den har landat på rätt ställe.)