lästips

 Jag fann ett intressant blogginlägg om slöjdens betydelse för handens plats i hjärnan.

Läs!

Jag har skrivit om motorik i tidigare inlägg också, följ etiketterna nedan: finmotorik och skolslöjd.

På akuten

Det finns nog många som varit på akuten i timtal och väntat. Ibland är man drabbad, ibland är man anhörig.

Ibland har man hunnit planera sitt besök och ibland hamnar man där utan att passera ... stickningen!

När det finns ett mått av planering så kan man hinna tänka att man ska ta med sig en stickning för att väntan nog kan bli lång. Men om man bara *tjoff!* hamnar där?

Röda Korset, lyssna här!

Det borde gå att ha "terapistickningar" utlagda på akutväntrummen. Det behöver inte vara något krångligt. Det finns väl aldrig för många babyfiltar här i världen?

Syftet är dock inte i första hand för att producera utan för att stödja den som är på akuten, som hjälpsökande eller anhörig.
Den lilla repetitiva rörelsen är lugnande, likaså känslan av garnet eller det stickade. Man "kommer hem till sig själv" i den här (förhoppningsvis) obekanta miljön.

För en skadad ger stickningen en möjlighet att få tankarna att gå någon annanstans än till skadan. Kanske det ger smärtlindring?
För en anhörig kan den ta bort ett ensidigt fokus på den skadade, vilket gör att den får vara lite ifred, inte behöver delta i en dialog som kanske mest förs för den anhöriges skull.

Ja, kanske det finns nån smittoaspekt som jag bortsett från. Mellan successiva stickare av samma filt och sedan gentemot mottagaren.
Men åtminstone det sista steget borde väl kunna ordnas?

Visst är det en bra idé? Visst?

Finmotorik, varför då?

Jag var in på bloggen Monas Universum häromdagen och läste ett inlägg som jag blev lite funderande över. Eller ja, själva blogginlägget var väldigt kort men det blev många kommentarer.
Varför har man välskrivning i skolan? Är inte det förlegat?

Jag tycker att det är bra att man övar sig i att skriva för hand. Jag tycker också det är bra att ha koll på en fingersättning på tangentbordet som tillåter en att skriva ungefär lika fort som man tänker.
Man behöver kunna skriva för hand för att ibland är det det enda sättet man kan skriva på. Man behöver också öva finmotoriken och det görs via handskrivning.
Däremot är det inte så bra att kombinera "skriv en berättelse" och "för hand" om handskriften inte är snabb nog för små barns ovana händer. Det leder till frustration. Berättelsen bubblar och far ... och pennan står still.

Finmotorik är bra att ha när man slöjdar på olika sätt. Eller pillrar på skruvar och muttrar. Eller gör något annat hantverksyrke.
Visst är det frustrerande också att skriva fult när det är meningen att man ska skriva vackert. Men jag tror att det går att öva upp. Om man får skriva "i lugn och ro" och inte har en berättelse i huvudet som ska ut genom stiftet.

Jag tänker också att slöjd hamnar lite i "skriv en berättelse"-sitsen. (Liksom bildämnets skapande.) Man har en idé om vad man vill göra, man ser det förhoppningsvis framför sig inuti huvudet. Och så ska man färdas dit. Genom många olika moment. Det är lätt att det blir en frustration om man inte blivit vand vid att ha tålamod. Och jag tror att tålamod inte riktigt är uppövat idag.
Det finns en "tråkighet" inbyggd i välskrivningen. Man kan inte rita bokstäver hur man vill. De måste se ut på ett visst sätt för att andra ska uppfatta dem som just de bokstäver som de är ämnade att vara. Den är alltså inte så fantasibejakande, eller kreativitietsbejakande skulle kanske andra säga. Men det beror på hur man ser det. Fantasi, nä, så mycket ryms inte i att skriva av en text så vackert man kan. Men med bättre motorik kan man ge kreativiteten bättre förutsättningar för att realiseras på ett önskat sätt.

Det kan anses vara dötrist att göra femhundrasjuttiomånga räta maskor, eller aviga för den delen. Men efter så många så blir de mer lika varandra, motoriken hittar sin lunk och man kan börja fantisera om vad man vill kreera för kreationer. Och ska man sticka kreationer så blir det ännu fler maskor.
Den första provlappen har vissa likheter med välskrivningsövningar.

Och kom inte dragande med att pojkar har sämre finmotorik och därför inte kan skriva snyggt.
Kolla på Karin Englunds farfars handstil!
Och det finns en hel del exempel på att män blivit urmakare och annat pilligt.