Lupingrönt (mer bilder nu)

Minns ni att jag färgade med lupiner förra sommaren? Jag hade hört att det skulle bli grönt, men jag fick en brungul färg. Snygg, men väldigt ogrön.

Jag testade vidare i år. Ryktet sade ju "blå blommor, men ta det gröna också". Den här gången tog jag bara blå blommor. Möjligen att stammen bakom blommorna kom med också.

Men först måste man ju ha ett garn att färga. Så då tog jag fram min påse med nordviksull. Tänk att det fortfarande finns kvar av den där ullen! Och så kardade jag och spann och tvinnade ett tvåtrådigt garn. Det kändes lite stressigt, för lupinerna hade blommat i flera veckor och frökapslar hade börjat ta över. Jag kör förbi läskigt mycket lupiner när jag far på jobbet.

Men så var garnet klart och dessutom betat med alun.

I med blommor och i med garn.

Och det blev grönt!
Ivern slog till och jag letade i gömmorna. Hittade ett garn av samma ull som det stod: "kanske betat" på. I med det också. Och några meter vitt bomullsgarn med en viskostråd fick fara i också.

Det första garnet hade kokat en timme när jag slängde i de andra också och stängde av och lät det stå över natten.

När jag sen tog upp härvorna nästa morgon så fanns det ju kulör kvar i vattnet.
Vad gör snåla Cessi då? Åker på Coop och köper ofärgat raggigarn, tvättar det, betar det med alun och stoppar ner det i färgresten! Förstås. Inte hade jag tid att spinna. Badet hade ju säkert hinna mögla innan jag var klar.

Men ack och ve. Det var bara nåt grått kvar till de härvorna. Så då jag gick jag ut och hämtade mer lupinblommor och stoppade ner dem i det avsvalnade vattnet. Nästa dag kokade jag upp badet igen, med blommor och garn i.
Det blev inte samma färg som första härvan, men det är i varje fall inte ullvitt längre.

Här syns då från vänster: det nyspunna garnet som färgades först, betat med alun; det gamla garnet som "troligen är betat", vilket kanske var bara alun eller i en kombination med vinsten; raggigarnet som fick sistslurken och lite påtår. Längst ner ligger bomull-viskos-garnet, obetat.

Vad jag fått ut av det här?

Tre olika gröna garner.

Frustration över alla blåa lupiner som bara står där och snart fröar av sig och det är inte utkommenderat några trupper som använder all den här slösande resursen. Själv ska jag ju jobba och har inte möjlighet att ta hand om mer nu.

(Frustration på Vägverket som förra året sade att de skulle bekämpa lupinerna och ta bort dem innan de fröade av sig. Förra året hann de inte. I år är de hopplöst efter också. Menar de allvar måste de ju klippa ner plantorna strax de tittat upp! Jättemånga gånger! Det är ju hopplösa rötter.)

Sen noterade jag att de två hemspunna garnhärvorna var kortare än raggihärvorna, trots att jag har använt samma härvel. Jag anar att de hemspunna krympt i tvätten.

bilder!

Äntligen befann sig allting på rätt plats! Vi börjar med tröjan i egenspunnet garn som stickades uppifrån och ner.

Det är inte lätt att hålla sig diskret som fotograf ...

Det gröna är färgat med Kool Aid, det mörkgula med (blåa) lupiner (om det gör nån skillnad). Övriga garner är av olika ullkvaliteter som jag hittat i gömmorna.
Förkortade varv så den blev högre i nacken.

För säkerhets skull, för att det skulle räcka bättre, så har jag valt att vara snål med storleken och gjort mycket intagningar på kroppen, om än jag, efter att ha gjort ärmarna, stickade om kroppen lite mer generöst. Men jag kunde ha varit mer generös vid avmaskningen på nederkanten.

Först en solskensbild på alafosslopi-koftan för den är mest rättvisande vad gäller färgen. Den är också stickad uppifrån och ner.

För ovanlighets skull blev det en v-ringning som jag inte alls uppskattar annars. Men kanske det fanns en snålhetstanke i det den här gången också. Det fanns inte obegränsat med garn på butiken. Jag har inte "efterbehandlat" halskanten med ytterligare stickning, utan det är stadkanten som är kant.
Eftersom jag gillade knappkanten på kittiwake så blev det en sån den här gången också.

En liten diskret rand i "sidsömmen" (och "ärmsömmen") av 1 avig maska vart fjärde varv. Hjälper till att hålla räkningen så att knapphålen blir jämnt fördelade.
Muddarna är inte fullständig resår utan är 1 rät-1 avig-resår ena varvet och räta maskor andra varvet. Jag minns inte om jag gick ner någon storlek på stickor.

När jag gick in och bytte plagg såg jag julklappshalsduken på hatthyllan och tog ut den för dokumentation också. Den är alltså kardad mohair spunnen på turkisk slända och stickad 1r 1a. Men första och sista varven rätstickade över en tredjedel så många maskor. De snygga(?) hålen i stadkanterna bara blev. Någon trodde att jag designat dem, men inte så.
(Varför jag inte kan få ha bilden åt rätt håll vet jag inte.)

Medan vi ändå är inne på "stickning till maken" så kan vi ju visa fiskehalvvantarna som varit klara ca ett år nu. Fortfarande väldigt lurviga, men man kan se tendenser till ihoptovning i handflatorna nu.
Det är alltså sländspunnen gotlandsull.

Färdig!

Om nu blogspot hade kunnat låta mig plocka bilder direkt från telefonen så hade ni kunnat få se... eh ... nä just det, man måste ta bilderna också.

Ja, men när det är gjort så får ni se en kofta i alafoss-lopi som jag började på för cirka ett år sen, men som kom på skam när jag bröt handleden. Sen när jag återupptog den och började på ärmarna så visade det sig att hag fick gå upp från nr 5 till nr 7, tror jag det var. 5 blev ett mysigt tyg när jag stickade fram och åter, men sen tätnade masktätheten betydligt när jag skulle sticka runt. Mysko.
Igår kväll fick den äntligen knappar. Eller ja, själva knapparna fick den för några månader sedan när jag handlade dem i den braiga knappaffären i Övik. Men så var det slutfinishen ... Men nu har det varit så otroligt kallt några dagar (efter att vi fått absurt mycket snö!) så nu kändes det nödvändigt.
Bara därför(?) har det nu blivit ca tio grader mindre kallt. Kanske spelad det in att jag köpte ett par Dobsom-byxor idag också. (Såna där täckbyxor med dragkedja längs hela benen som man kan öppna i midjan.)

Ni skulle också få se min olle!
Den är stickad av hemspunnet tjockt garn. Minns jag inte fel har ni sett härvorna som till vikten borde räcka. Men somligt garn skulle man nog kunnat göra en mysig matta av ... tjockt och starkt.
Nu är den inte bara stickad -- trådarna är fästa idag.

I väntan på att få ändan ur och avsluta dessa projekt har jag stickat strumpor.
För en del år sen köpte jag boken Sockinnovation av Cookie A. Jag hade då sett strumporna Rick, men de har aldrig blivit av. Istället har jag nu gjort en och en halv Kai-mei. Förutom att jag gjort resår även på spetspanelen. Jag använder ett ljusblått mellanraggigarn med en viss melering. Fast jag hade inte förstått att det fanns tunna mörkblå ränder på dem. Jag trodde det bara var spräckel.
Jag tog kort på den färdiga på foten häromdagen. Men som sagt: blogspot vill inte samarbeta med mig om jag inte lägger mina bilder i ett moln, "nån annanstans". Men det är en idé som jag inte tilltalas av så vi får lösa det en annan gång.

TdF

Nu ska vi se om jag kan blogga från telefonen.
Tour de France - och således även Tour de Fleece - har startat.
Jag flisar på i min egen takt och efter eget gottfinnande.

Jag började med att tvinna ihop ett tvåtrådigt garn jag gjort på Louëten.
Sedan hörde jag talas om att färga med lupiner.
Så då betade jag det garnet (150g)

och sen gick jag ut och röck i lupiner i trädgården som var på fel ställe. Företrädesvis mörkblå.

Det blev jättemycket.

Så jag kokade två kok som jag sedan slog ihop och stoppade garnet i.

Jag har en prudentlig kokplatta inköpt på Media Markt vars termostat slår på och av värmen lite för mycket enligt min smak. (Inte reklam alltså.) Så det tog en evighet och lite till att komma upp i 100 grader. Till slut tillsatte jag vatten uppkokt i köket.

Nå. Så himla grönt vet jag inte om det blev precis. Någon menade att jag måste tillsätta kopparjoner men jag vet inte jag. Så himla viktigt att få det grönt är det inte. Men nu är det inte vitullsfärgat längre.

I väntan på det gröna garnet slutförde jag kamningen av mohairfibrer jag fick 2011.
Ull hakar i vartannat när man spinner. Men mohair saknar den förmågan. Så jag övade mig att spinna med "blånan" som for loss. Först på turkiska sländan. Och sen lite till på min första spinnrock, den gröna. Det gick bra.

Den fina kammade fibern tänker jag spinna "from the fold", men jag vet inte än med vilket redskap. Kamningen är alltså inte utförd med ullkammar utan med alldeles vanlig billig hårkam i plast.

Sen har jag plockat fram den andra påsen med mohair. Den försöker jag karda med växlande resultat. Den är väldigt hårt ihopkletad. Kanske den borde kammas också.

Ikväll tog jag också och kokade lök och resten av den betade nordviksullen. Jag lyfte ur en del ull före annan för att de skulle få olika nyanser. Förhoppningsvis håller de i sig.
Ullen ska jag sedan borsta med hundborste och spinna och tvinna ihop med resten av det "övrigtfärgade". Sen får vi se om det blir ordning på koftstickningen. Ack ja den koftan ...

Så den lökfärgade ullen är det enda som jag har någon plan med. Det andra är för skojs skull.

Lupiner

Jag sitter och kardar och lyssnar på Rätt avigts 70:e avsnitt där Julia Skott intervjuar Lina Sofia Lundin om växtfärgning.
Där säger hon att lila lupiner går att färga grönt med.

Tänk om vi skulle göra en naturvårdande insats och gå ut och plocka stora fång lupiner att ha skoj med istället för att de ska fortsätta tränga ut andra arter i dikeskanterna. De är tydligen numera ansedda som en problemart ...