dags för mössor?

Förra året när fyllde jag år fick jag mina gäster att spinna tråd. Deras trådar tvinnade jag ihop med en tråd som jag spann.

 Det garnet räckte ungefär till en halv mössa. Sen spann jag ytterligare garn (av en annan kvalisort) och stickade klart mössan. Ser man noga på den så ser man att den är mönstrad av L. L som i 50.
Dessvärre är den liite trång.

Den blå mössan blev klar i vintras nån gång, men har inte träffat kameran förrän nu. Den är stickad av garnet jag hade till halsduken som blev julklapp 2012: babyalpacka och silke från Marks & Kattens. Det är helt klart att antingen får jag ägna min tid åt att bättre designa/mäta mössor/-stickningar eller använda befintliga beskrivningar. De här "sticka lite så här eller så där"-mössorna har en hel del som man kan vara missnöjd över. Jag hoppades att den blå skulle bli lite pösig så jag ökade en massa maskor. Fast tydligen på fel sätt/ställe. Nåja. Den fungerar som mössa i alla fall ...

Väldans obloggande

Av obloggbara anledningar har det inte blivit så mycket bloggande på sistone. Irlet har kört hårt med mig. Men lite stickning har jag hunnit snika in här och var.
Jag insåg att min låda med raggi-rester höll på att svämma över och att sannolikheten att alla rester kommer att gå ett sådant öde till mötes som det här garnet gjorde är ganska liten. Så då kom jag på att jag kunde "välgörenhetssticka" småplagg. Det finns alltså inga specifika barn som ska få de här vantarna (som är så där riktigt grodgröna, vilket är svårt att fånga på bild) eller de här sockorna.

De rödspräckliga sockorna (som alltså stickas en och en) är av modellen "finska tågsockor" men stickade i alldeles för tjockt garn jämfört med beskrivningen. Här använder jag 4mm-stickor istället för 2½-or. Så det mesta vad gäller antal maskor och antal varv är modifierat. Jag träffade en baby mitt i processen och skaftet verkade räcka långt upp på benen, men vara lagom i vidd. Nåja. Antingen så blir de användbara, eller så blir de inte det.

När jag kom så här långt på hälen så for jag ut och reste i en mörk bil. Då behövdes en mer automatisk stickning och så började jag på de med blåspräckligt skaft. Där blir det istället en "tumhäl". Storleken är höftad med hjälp av en småbarnsmammas ögonmått.

 

Så nu har jag snart två halva sockpar som ska kompletteras.

 

Jag har fått löfte om 1 kg maskinkardad gotlandsull snart. Jag anar att det betyder att jag borde öva mig på gotlandsullspinning så det inte blir snöre av alltihop. Jag fick en bild av en 1r1a-stickad fluffig halsduk i huvudet och riktigt sånt garn brukar det inte komma ur mina rockar. Men vänster tumme surar idag. Antagligen betyder det varken datorknattrande eller stickande. Kanske inte heller spinnande. Håhåjaja, vad gör man då?

 

Det kompletterande garnet till födelsedagsgarnsmössan är färdigt. Det borde räcka, tycker jag.

Den blå mössan har gått och gömt sig nånstans och vill inte vara med på bild. Den ofästade tråden är fortfarande ofäst.

höstgarn

I den mån jag varit hemma och spunnit i höst så har det resulterat i det här garnet (och dess syskon som jag just tvinnade). Det är inte köpejämnt men det är en skön kvalitet att hålla i och lite glans är det också i det. Det finns enstaka grå fibrer i, men inte så det stör. 75 gram och 237 meter.

När det nytvinnade fått vila på rocken och sen på härveln så tror jag att jag ska försöka med det där med att färga med svarta bönor. Det lär bli blått, men det lär också vara o-ljusbeständigt. Vi får väl se vad det innebär.

Stickningen går lite framåt, tackar som frågar.
Den blå mössan är färdig sånär som på fästandet av uppläggningstråden. Detta för att jag funderar på om jag bara ska fästa den eller om jag ska använda den för att tvinga vikta kanten att uppföra sig som jag vill.
Födelsedagsgarnsmössan har ännu inte fått något nytt garn.

För några år sen (jo ...) så stickade jag par nr 2 av liturgiska halvvantar. Det har inte varit någon större akut brådska att få dem klara. Men nu har jag äntligen fäst alla miljoner (nåja) trådar på dem så nu är de klara.

Den lila sommartoppen har nu kommit fram till i-cord-avmaskningen vid linningen. Men vädret påstår inte att det är bråttom så jag låter den ligga.

Presenten hann bli sisådär 20% klar när jag insåg att nr 3 är för mycket på stickorna. *frogga frogga frogga* och så på't igen med stickor 2½. Snart är jag tillbaka till de 20 procenten. Jag har också modifierat genom att hålla det vinröda garnet dubbelt. Det blir bättre.
Det är mest bråttom med den här stickningen.

Så slipoverstickningen är inte rörd på flera veckor.

Sockorna som presentades iväg har förresten kommit fram för några veckor sen. Så här ser de ut:

 

 



På mössfronten ...

Nä, det blev fortsättning på den blå mössan ... som blev större än nystanet ... så det blev till att gå och köpa mer ...
Jag är inte helt nöjd hur den tolkar min uppfordran att gå från 2 räta, 2 aviga-resår till hålvarv helt i rätstickning och sen åter övergång till 2r, 2a. Den viker sig inte alls snyggt i hålvarvet.
Men nu får det vara så för själva stickandet sker på de sista varven.
Den ser inte klok ut när den hänger från stickorna, men skärper till sig när jag sätter den runt huvudet.

Fortsättningsgarnet på födelsedagsgarnsmössan existerar inte än.

Imorgon åker jag på JULLOV och då får vi se om det blir nån ordning på det torpet, garntillverkartorpet alltså. Det finns så många torp att få ordning på så det blir en hel stugby ...
städahuset, fira jul, läsa läxor, mm. Och så det där vilotorpet då ...

mössa ...

Först gjorde jag den alldeles för vid.

Sen gjorde jag den så trång att det blev lite våld, men det får duga. Fast då var det där med att den blev rätt tunn. Antagligen skulle man ha haft dubbelt garn. För att råda bot på detta började jag sticka i diverse 3D-mönster: rätstickning, mosstickning ...
Men den kändes ändå för tunn. Och liite för liten som sagt ...

Sen när jag kom hem och röjde undan lite för att gästen skulle hitta sängen fann jag födelsedagsgarnet. Det där som är omväxlande fluff och snöre.
Så nu blir det istället en födelsedagsgarnsmössa. De värsta snörgarnspartierna tvinnar jag upp lite och hoppas att allt inte blir vridet och konstigt utan bara något mer lite fluffigt, iaf osnörigt.

Dessvärre räcker inte garnet. Så jag behöver göra mer typ likadant. Men nu tror jag att den blir både i rätt storlek och i rätt tjocklek. Stickor nr 5 används.

Den blå möss-stickningen är nu lämnad åt sitt öde. Huruvida det blir en blå mössa också nån gång vet jag inte. Men just nu blir det ingen.

hyfsa bloggen

Det är mycket nu ...
Inte mycket bloggande, men irlande.
Mycket hattande hit och dit och saker som ska kommas ihåg och produceras (på annat sätt än med stickor och garn) och lektioner att närvara på.
Som tur är lämpar sig åtminstone föreläsningar, fikaraster och resor till sticktid. Fast vad som helst kan ju inte stickas då utan det måste vara nåt "något mer produktivt än att rulla tummarna". Kort sagt något enkelt som man inte behöver koncentrera sig på utan bara göra. (Resestickning består av logistikskäl av skolstickning.)

Jag såg att punktlistorna i högerspalten behövde ansas. Så nu gör jag det.
Det fattas två saker att föra in i färdigspalten. Dels ett par sockor gjorda till present. De är fotograferade men inte skickade.
Dels en ännu oblockad sarisilkesjal. Hur svårt kan det vara att blöta ner ett bylte och spänna ut det på en ledig säng när man kommer hem? Hur svårt är det att fotografera det sen? Hur svårt som helst verkar det som för det har legat ogjort jättelänge. Och fotografera vet väl de flesta stickbloggare är mer eller mindre omöjligt i november.

Men sockorna jag rapporterade om i förra inlägget finns med nu i alla fall.

"På stickorna"-listan har också setts över.
Den mest aktiva stickningen är slipoverstickningen. Den är nämligen tämligen "rakt fram" så den är skolstickning. Bakstycket är färdigt och nu gäller det bara att avgöra var ärmhålen ska komma på framstycket. Jag har blivit lite övermodig vad gäller hur mycket garn som finns kvar på nystanet och fantiserar om ärmar. Men vi får se. Först ett framstycke. Sen sidsömmar. Sen halsringningens kant. Sen ärmhålens kanter. Och så får vi se hur långa de kanterna blir ...

Hemma är den lila sommartoppen soffstickning. Ännu är inte första nya härvan uppstickad och jag anar att det är i de räjongerna som man kan börja tänka på nederkant, när det är slut alltså. Men det går lite framåt de gånger jag kommer hem och hinner sitta där. (Och färgen är alldeles perfekt! tackar som frågar.)
(Fast nu tre helger har det varit diverse kostymeringar till dottern som varit prioriterade. De två senaste helgerna en tingeling-utstyrsel i ett häftigt grönt tyg med påklistrade paljetter. Dessvärre har symaskinen åsikter om sånt tyg så alla sömmar har vi fått sy för hand! Kvart i tre i natt var vi klara!)

Den laxrosa ska få ärmar och det går väldigt långsamt med dem. Det är liksom inte riktigt säsong för linnen med tunna ärmar på de här breddgraderna och några andra breddgrader är inte inplanerade för besök. Jag anar att det blir mer sprutt på den stickningen efter nyår.

Något som det definitivt är säsong för är hemlisar och mössa. Jag lyckades ju tappa bort min gula vasaloppsstickningsmössa förra vintern och använder nu en köpemössa som dessutom är grå och tråkig. Så eftersom skolstickningen ser ut att behöva en efterträdare någorlunda snart, sockförrådet inte har några brister och hemlisstickningen är komplicerad lade jag nu ikväll upp för en 2r-2a-mössa av enklaste snitt av resterna av sonens julklappsstickning förra året. Huruvida han begär att få komplettera ensemblen med den eller jag får ha den ifred får vi se. Han är inte så mössig av sig så jag hoppas för egen del.
Äntligen prövade jag uppläggningen som jag skrev om redan 2010.

Något om hemlisen? Nä. Den är ju en hemlis jue! Jag bara skriver upp den för att komma ihåg att tänka på den själv.

Och spinnrockar och sländor står stilla. Färgardrömmar (t ex en massa torkad svamp som definitivt är torr vid det här laget!) är också på paus.

(Och när jag ska sätta etiketter på det här inlägget så inser jag att Blog Action Day gick mig helt förbi i år. Så mycket annat har jag alltså att tänka på ...)

Senaste nytt

Ingen mössa.

En hel härva lingarn är nu uppbunden i en topdownsommartopp. Det går åt mer. Jag är i trakterna av att det är dags att sluta sticka ärmar och börja köra runt runt på bara bålen.

Så nu måste jag väl börja läsa beskrivning lite och sådär ...
Inte för att beskrivningen är kalibrerad till mitt garn och masktäthet precis, utan för att kolla principerna.

Hemma har swaggerstickningen hunnit upp till att kilarna just tagit slut.

Men när jag kommer hem är det nog spinna som gäller några dagar. Rätt vad det är så är det ju dymmelonsdag igen så då gäller det ju att man inte får en massa spinnabstinens.

Fast på loueten är det sätta snodd i särat sockgarn som gäller. Kanske lite garn av det växtfärgade projektet kan få lite fart?

Och så söka i lådorna efter mössgarn och göra en ny snodd till syslöjdpåsen, och antagligen finns det mer att göra ...

O ve! Jag har gjort en Lotten!

Vad är nu det den här gången?
Jo, jag kom till rätt destination inte helt fullständigt ekiperad.

Hon glömmer kassar med julklappar, medan jag tappade bort min mössa på något sätt.



Nån som har sett den? Den ramlade nog ur fickan. Frågan är om det skedde på hatthyllan eller någonstans utanför bussen när jag bara var fokuserad på att få med mig mitt bagage och hinna med nästa buss.

en annan julklapp

När jag fyllde år i somras fick jag två nystan garn, ett grönt och ett blått. Då funderade jag på om de skulle bli tjocka vantar till mig. Men det blev ju inte så, jag gjorde nya vantarna i samma garn som OS-vantarna.

Så då fanns de här garnerna kvar när det strax före jul meddelades att dotterns sambo nog kunde tänka sig att önska sig en mössa i julklapp.
Jag bestämde mig ganska omgående för att göra en tychus och efter några olika försök med stickfastheter blev det en mössa klar. Vips åkte den in i julklappspapper och vips blev den inte fotograferad.

Så ni får tänka er hur den ser ut.
Tyvärr upptäckte jag alltför sent att den nog kunde ha varit en gnutta längre på varven. Kanten som man ska vika upp blev inte så bred så frågan är om den håller sig uppvikt. Jag erbjöd mig redan på julafton att ordna vid reklammation, men jag har inte hört nåt.

En babymössa till!

Den här lilla härvan har jag gjort på min snigelslända. Sen gjorde jag några till. De är mitt första garn på den sländan.



Och sen gjorde jag en babymössa.

Men den får inte åka till Afrika för den är nog för stickig för att kunna has direkt mot huvudet. Man ska nog ha en liten bomullshjälm inunder.

Stickad med dubbelt 2-trådigt garn och 48 maskor på varvet.

Belöning

När man gjort sina plikter så får man lov att pilla med ullen igen. Detta är en liten härva på 10½ meter tvåtrådigt av det allra första jag spann på slända.

Numera är det början på en mössa. Men eftersom det var så pass fluffigt och jag inte riktigt litar på det (draa ner mössan på huvudet) så stickar jag med dubbelt garn: den andra tråden är av mitt rockspunna "sjalgarn".

Numera finns även härva nummer två i den här serien, tolv meter långt garn. Och det finns spunnet att kunna bli härva nummer tre också tror jag. Men nu spinner jag inte så tjockt och fluffigt. Vi får väl se vad det får för konsekvenser på den där mössan.

Basta!

Jag trodde för ett tag sedan att jag skulle göra en mössa. Nu har jag gjort fem. Det får räcka.

Nu ska jag ägna mitt stickande åt svågerns tröja.
Det röda vackra garnet luktade petroleum så jag blev tvungen att avbryta stickningen för några månader sedan. (Och jada jada massa liv gjorde att sen hände ingenting med den.) Häromveckan gjorde jag härvor av konen och tvättade två av dem. Nu finns det ingen petroleumlukt kvar. Istället kan man känna en doft av hav vilket antyder att det finns silke i det. Det framkom också varför man hade dränkt garnet i spinnolja. Det blev väldigt benäget att klistra ihop sig, upptäckte jag när jag nystade det. Tråden som skulle från härvan ville inte gärna sära sig från sina bröder.

Men nu kan jag sticka utan att behöva vara rädd för att själv få eksem av kemikalierna och utan att vara orolig för att lukten inte ska gå att få ur den stickade tröjan.

Ajrå

Den bidde "lite" djup. Eftersom redan den blå nog är rätt stor för en nyföding så kollade jag hur många maskor som räckte för att göra en lika stor som den blå: 22 m. Nu gör jag på 20 maskor.

Men idén om att göra förkortade varv är strålande. Jag anar dock att det är smart att göra sista varvet, det som sätter ihop första och sista varvet så att änden hamnar i nacken. Då kan man "lätt" nästa till om det blir glest.

Två klara

Eftersom jag var ute och reste helgen före midsommar ville jag ha med mig en liten stickning. Vad är en babymössa om inte liten?
Jag hade med mig ett nystan och två beskrivningar. Först gjorde jag den här:


Och sen började jag göra efter den andra, men insåg att garnet inte skulle räcka. Så då repade jag upp den och gjorde den istället med ett annat gammalt restgarn.


Idag monterade jag nacken och stickade fast knytbanden. Tyvärr gillar jag inte den kantiga nacken. Den kanske blir bättre med ett litet huvud i, men det får jag aldrig veta.

Idag när jag var och handlade hittade jag det allra mjukaste helbomullsgarn man kan tänka sig!

Så nu ska jag göra en tredje mössa. Jag tyckte om modellen med den mörkblå, men funderar: måste man göra den till en remsa och sätta ihop? Kan man inte sticka baksidan som förkortade varv och slippa montera? Dessutom göra en sådan uppläggning att man har levande maskor i början som man bara stickar ihop sista varvet med, alternativt gör kitchener stitch ihop? (Vad heter det på svenska?)

I väntan på ...

att det lila garnet som jag repade upp ur ärmen jag visade häromdagen skulle torka efter uträtningsduschen och att det röda garnet skulle komma med posten idag tog jag fram en annan liten lämplig stickemellanstickning.

En liten flicka är född i utkanten av min bekantskapskrets. Hon ska få en mössa som nog passar under sensommaren enligt beräkningarna. Men kan det stämma att de har så små huvuden? Jag har ju alldeles glömt ...

Garnet är förresten det som jag vann vid medaljutdelningen vid första stick-OS vårvintern 2006. Tänk vad tiden går.

Som jag skrev för ett tag sen så har jag inte stickat så mycket i år.
Men jag var konfunderad och nu har jag kommit på att listan inte var riktigt komplett.

Förra helgen skulle det tittas på film här hemma. Att sitta still med händerna en sån gång är inte riktigt min grej så jag paniktittade bland garnerna och hittade ett nystan som jag betsämde mig för att det skulle bli en mössa.
Nu är det en mössa.
Men eftersom detta var ett restgarn måste det ju ha hänt något med resten av garnet. Ja just det!
I somras stickade jag ju klart den här:
Den konstiga bildkompositionen kommer sig av den lilla kaktusen i röda krukan: den blommar!

Dotterns topp var för några år sen tänkt som hennes allra första egenhändigt stickade. Men hur det nu var så kom hon inte riktigt överens med det hele så den blev liggande när hon hunnit en liten bit ovanför resåren.

Mössan känns ungefär som en kalott när man har den på sig. Den blev precis så stor som nystanet räckte till och det var kanske inte riktigt så stort som det hade behövt vara för att bli en "trygg" mössa; nu känns det som att den kommer att blåsa av. Nå, nu finns den. Då kanske den kan användas av någon.

Dagsljus

Här kommer då en bild i dagsljus. jag upplever inte knappen så ljus som den ser ut på bilden. Men koftan har iaf rätt färg. (Har den ju inte juh! Gårdagens mörka färg ligger närmare. Men en är lite plattare i verkligheten.)
Och så en bild på mössan. Den trasiga halsduken kommer väl också så småningom ...

Nya äventyr!

Så var det då dags för start i årets Öppet spår söndag. Armen min har inte hållit mig från att sticka de senaste veckorna, men definitivt från att åka skidor. Så jag fick stå utanför och se hur de svischade förbi. Eller nåt. Ibland var det tvärstopp och ibland flöt det på bra vid starten vid sjutiden på morgonen. Nånstans därute var maken med de nya vantarna och stakade. Jag insåg att hans mössa inte var den mest lättsedda där ute, och hans färger i övrigt var också ganska allmäna.
Men de där som hade neonfärgade mössor i t ex rosa och grönt, de såg man minsann.
Gissa vad som började pyra i min skalle ...

Av olika anledningar kom jag iväg lite hastigt och lustigt till Mora från huset där vi bodde och jag hade tänkt sitta och vänta några timmar till.
När jag kom fram till Mora slog det mig: jag glömde stickningen (den trasiga halsduken) i huset!

Vad det blir för följder av sådant?
En titt in hos Hemslöjden som var den första garnbutik jag såg. Neongröna raggsockor fanns till försäljning, men inte garn. Jag fick "nöja mig" med det här fina gula.
Så gick jag på café och nystade ihop det till dubbelt garn. Solostickcafé. Jättekul. Eller nåt. Men sen kom det en dam från Lidköping som hjälpte mig att hålla garnet när det hade trasslat till under nystningen.





Sen hjälpte hon mig att ta kortet vid spåret strax före målet. Det gick ganska bra att sticka med bara händer och metallstickor om det bara inte blåste på dem. Ett tag iaf. Jag försökte sticka fort så att jag skulle få värma händerna i mössan, men det hanns inte så långt.

Drygt 10½ timme (förlåt förlåt maken att jag skrev fel tid!!) efter jag vinkade av maken i Sälen kom han till Mora. Vantarna hade hållit bra. Lite färgade av korken i stavarna bara. Och sin vasaloppsmössa tänker han minsann inte byta ut till nästa år. Så det så. Nähä. Då får det väl bli jag som kommer med en lysande mössa då.

Den trasiga halsduken ser elegantare ut på skyltdockan än på mig. Jag har hunnit drygt 3 dm nu och - tja ...
Jag kan tänka mig att den blir lite elegantare i grått syntetpälsgarn, typ Tindra eller nåt. Men anar att det garnet inte riktigt ger formen sin rätt.

Nåja. Det är nog så att mamma varken får sin kofta eller nån trasig halsduk i födelsedagspresent.

Göra en Lotten

Lotten bloggar om allt. Inklusive mammografibesök. Inspirerad av detta, och då jag inte tänkte på att ta med mig kameran på gummiverkstan i höstas, kommer här en bild av stickning på bilbesiktningen. Jag är inte riktigt så framfusig som Lotten och skaffar mig externa fotografer, så jag var ju tvungen att fota med ena handen själv.

Arbetet ska helst bli en "trasig" halsduk. Jag har ännu inte jämfört mins proportioner med dem som originalet har (ja, detta är ren idéstöld) så jag vet inte om jag ska fortsätta som jag gör eller göra på något annat sätt.
(Bilbesiktningen gick f ö bra, två små ombesiktningsdetaljer, men inga förfärliga grejer.)

På kvällen trotsade sedan jag och Cina kylan och begav oss till stickcaféet i Sundsvall med den nybesiktigade bilen. Trevlig samvaro med uselt ljus om man pillar med små mörkblå maskor och trevliga sticktidningar att bläddra i.

När vi kom hem visade det sig att min dotter inte hittat någon bra mössa på stan. (Ja, jag är en oortodox stickerska som inte drar mig för att köpa stickade persedlar om inte utrymme finnes för att producera själv. Sa jag att det var drygt tjugo minus på morgonen och hennes öronmuffars båge gick sönder samma dag?)
Så genast förvandlas den oortodoxa stickerskan som egentligen borde vara trött till en varelse som river i sin hylla efter mjukt garn att förvandla till en mössa under natten. Efter en kortare överläggning bestäms det att mössan ska bli samma sorts röd som mina OS-vantar, men enfärgad.
Tjugo upläggningsmaskor senare drar jag mig till minnes en blå mössa stickad efter instruktioner i en julkalender på nätet nu senast.

Förutom knoppen som genast repades upp på dotterns begäran är den nu hennes vintermössa och jag kunde gå och lägga mig som en vanlig kvinna och sova hela natten.
Så nu har ni äntligen fått se något av det sista som blev färdigt förra året.
Men det var löftet om en neongrön blomma som gjorde att den accepterades.
Så, Cina, månne jag kan få det garnet snart?

Första klar för i år!

Fast jag måste skaffa någon annan att modella. Jag tror jag inte tar mig i/ur tröjan med den här armen.
Strax före nyåret började jag sticka en enkel suga-upp-vätan-utan-att-kyla-ner-mig-tröja att ha utanpå understället när jag ... motionerar.
Just nu motionerar jag INTE.
Ute ser det ut som att jag inte går säker om jag inte har en gåstol (som baby) men i vuxenstorlek och med dubbdäck! (Sonen har just satt på sig broddar!)

Garnet är ett fått garn som värmt stashen många år: Kilafors ullgarn fyratrådigt naturvitt. Återigen är det en uppifrånstickad raglan, den här gången på stickor nr 6. Hurra vad det räntar!

Åter till mammas kofta.

Förresten. Glömt att redovisa adventskalendermössan, klar på stickcaféet i december. Tror att den egentligen inte är något för mig, men jag känner starkt att den ska ha en limefärgad blomma innan den är klar, men jag har inget sådant garn.