lördag, januari 06, 2018

Årsberättelse 2017

1. Roligaste stickprojekt.
Det är nog Aeolian-sjalen. Att den faktiskt blev till efter alla år som dröm.

2. Tråkigaste stickprojekt.Det var nog de där svarta mellanraggisockskaften som fick nya fötter. Det tog så lång tid att ta upp maskorna och börja sticka. Och så blev det bara ett par sockor som behövdes.

3. Största garnhändelse.
Kanske den lilla batten som blev väldigt mjuk till makens mohairhalsduk. Det är så svårt att spinna och tvinna likadant rätt igenom när man tvättar och sen stickar av det första för att sen spinna mer och tvätta det medan man spinner nästa osv.

4. Årets bästa läsupplevelse/poddupplevelse.
Det nyaste på stickpoddfronten är "Garnbaciller, marschfeber och andra autoimmuna sjukdomar".
Men jag håller nog fast vid att Nördic knitting är den bästa stickpodden.
Och så gillar jag podden Återskapat. Speciellt textilavsnitten.

5. Årets tema med variationer.
Sockar, sockar och sockar.

6. Det klurigaste.
Att när armen var läkt klura ut var i aeolian-sjalen jag var.
Men också att designa makens fiskehalvvantar ända från fiberval. Jag kände mig så himla kompetent.

7. Årets "Äntligen!"
Aeolian-sjalens tillblivelse och färdigställande.
Men också att äntligen få flytta ihop med maken igen i ett annat hus i en annan stad.
På senhösten blev det ett äntligen till: jag började rida igen.

8. Årets "Det SKA gå!"Antagligen något jobbrelaterat när allt körde ihop sig och skulle ske ungefär samtidigt.
Det kan också vara att försöka få plats med allt lupin.
Eller att rymma alla de krukväxter som hade många fler fönster i förra huset.

9. Årets snopnaste.
När jag insåg att jag brutit mig. Igen.

10. Årets träff
Kanske samtalet som så småningom kommer att utmynna i en liten spinnskola hemma hos mig under året?
Eller evenemanget som resulterade i ett tovat sittunderlag. (Väldigt obloggat kom jag på nu.)
Några wwkipday eller wwsipday blev det inte för mig i år.

11. 2018 års planerade stickprojekt
Bli klar med gula koftan! 
Och med den tjockgarnade oktröjan.
Sen har jag nog inga planerade projekt. Det skulle vara om syskonbarnen inkom med önskningar till lovade tröjor. Men de växer väl per månad i den åldern så det kanske är smart att vänta med det.
Jo! Men den där Klimtiga koftan: Høstruta. Den kan jag tänka mig. Det skulle bli premiär för steekning. (Hjälp!)
Att faktiskt ta tag i Fiberprojektet skulle kunna vara nåt. Och att överhuvudtaget spinna upp alla fiber. Och färga lite med allt färgmaterial jag har.


12. Angående planerade projekt inför 2017: revision
Håller på ... (gula koftan). Av olika anledningar spann jag inte det garnet under semestern. Kanske att jag hade brukat mer allvar med den i somras i så fall.
Aeolian-sjalen blev klar.
Gotlandsullsgarn till kofta har det inte blivit något av. Men jag gillar fortfarande idén.
Silke-tweed-garnet från Magasin Duett har fortfarande inte hittat hit.

Kvar från 2016 års planering är:
Fiberprojektet. Det har nog hamnat i UFO-läge, egentligen nästan UnStartedObject ...

13. Sandi på Knitting Daily ville att vi skulle vara Fearless Knitters år 2008. Har jag varit det 2017?
Kan det vara att alafosslopikoftan och tjockgarnströjan bara letade sig upp på stickorna och började forma sig? 

14. Årets tacksammaste
Det kanske var jag som fick en större gryta?

onsdag, januari 03, 2018

Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.
Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Rauma finullsgarn, tvåtrådigt när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!
Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.
Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag och mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!