mer glitter till stickerskan (uppd)

Jag är ju inte en person med mycket glitter i min garderob. Men det är jag tvungen att råda bot på. 5 april så smäller det.

På min LYS i stan hittade jag det glittrigaste garn man kan tänka sig. Enligt banderollen går det åt 7 nystan för en långärmad tröja i storlek 42.

Det blå rufsiga garnet är rester från dotterns julklapp ... (efter ett idogt sökande i bloggen så tror jag mig förstå att det kan vara 2004 eller 2005). Det här lilla nystanet är en representant. Det finns lite till.

Jag använder slanted sleeven-beskrivningen. Det blå är bara med på knäppkanten.

Och där fanns det bara två nystan kvar … Ja, jag är större än storlek 42. Och ja, det är dessutom en spansk 42:a, vilket jag anar kan vara något mindre än en svensk.

Ett nystan på ärmen räcker ner till armbågen. (ej dokumenterat).
Jag räknade efter hur många maskor det innebär (från armhålan till armbågen) och räknade vidare.
För att få till en långärmad bolero som är något längre än på bilden behövs det åtminstone tre nystan till.
Nu gäller det bara att LYS:en har det. Jag kommer inte ihåg hur det såg ut i hennes låda.
Och just nu ska jag inte gå ut och smitta folk med snuva. Antagligen inte alls Corona, men ändå.

Tanken är att det blå garnet ska kanta hela boleron: framkanterna, nederkanten och ärmmuddarna.

Jepp!
Det finns FEM nystan kvar!

En till!

Det blev helt plötsligt fart på knappsömmandet. Så nu äntligen har även den blå glesa sommarkoftan fått knappar även om den varit klar och i användning ett tag nu.

Garnet är fått garn av för lite mängd och kompletterande garn i samma färg men ett helt annat bad. Då kan man göra på olika sätt: strunta i det och nånstans drabbas av en rand mellan två färgfält. Eller blanda nyanserna. Jag hade två härvor och köpte till fyra. Det mest proportionella vore alltså att sticka ett varv med det gamla och två varv med det nya. Jag gjorde så när jag kom ner på kroppen, men upptill var det praktiskt att sticka två varv av vardera eftersom det hjälpte mig att hålla räkningen på när jag skulle öka. Jo, för den här är också stickad uppifrån, enligt beskrivningen slanted sleeven.

Jag valde att göra en kofta av det här garnet, Silla (70% ull och 30% silke), med stickor nr 5 för att få till ett fall som jag tänkte att det var kapabelt till. Jag tycker det känns jätteglest när jag stickar och är egentligen inte alls bekväm med det, men jag fick stå ut för att få den kvalitet på tyget som jag önskade. Eftersom garnet är så runt till strukturen så lämpar det sig inte så bra för spetssjal, även om  mjukheten och fallet nog talade för det. Kanske att jag borde gjort koftan mer A-formad för att fallandet skulle synas även när den är knäppt … Men jag var så less på byta-garn-grejen att jag iddes inte repa upp.

Jag gjorde kanten runt nacken och längs framkanterna så gott jag kunde efter beskrivningen och tyckte att jag skulle göra något liknande i nederkant på kropp och ärmar. Man kan kalla det för "slät patentstickning". Där använde jag dock tunnare stickor, var det kanske 3½? Metoden ger en slätstickad kant som inte rullar upp sig. (Men det blev inte snyggt när jag försökte det med den gula koftan sen, så man får testa sig fram.)

KLAAAAR!!!

http://cessistickar.blogspot.com/2011/11/varfor-det-tar-san-evinnerlig-tid.html
Berättar om hur ullen färgas och förbereds för att spinnas.

https://cessistickar.blogspot.com/2012/07/jag-har-alltsa-bestamt-mig-for-att.html

Berättar om att jag behöver mer lölkfärgad ull.

https://cessistickar.blogspot.com/2012/12/long-time-no-see.html
Berättar om hur spinnandet av den lökgula tråden har börjat.

https://cessistickar.blogspot.com/2013/06/blir-klar.html
Berättar om hur den andra tråden spunnits och tvinnats med den första.

https://cessistickar.blogspot.com/2013/07/fardig.html
Berättar om att det nu finns 290 gram färdigt garn och att det finns planer på att kombinera det med garn spunnet av nougatfärgad ull av värmlandsfår. (Det gick åt skogen med de planerna för rätt vad det var satte jag mig och nöjesspann den ullen i helt fel tjocklek utan att tänka på det här projektet.)

https://cessistickar.blogspot.com/2016/04/prova.html
Berättar om det första försöket och den första provningen. Tack och lov inte ens ner till armhålan.

https://cessistickar.blogspot.com/2016/05/gula-koftan.html
Berättar att det går framåt och det framskymtar också att den nougatfärgade värmlandsullen fått en stand-in i tanken av grå gotlandsull.

https://cessistickar.blogspot.com/2016/10/tredje-gangen-gillt.html
Berättar om hur tanken på gotlandsullen överges när den prövats i verkligheten och hur jag inser att jag behöver mer garn av den sort jag har 290 gram av.

https://cessistickar.blogspot.com/2017/06/nu-ar-jag-har.html
Berättar om väldigt många andra saker än denna kofta, men också om att färgandet av ull fortskrider.

https://cessistickar.blogspot.com/2017/07/tdf.html
Berättar om att det återigen färgas ull med gul lök till den här koftan …

Det har inte berättats om att garnet drygats ut med avocadofärgat garn istället för det grå. Eller att
stickningen avstannat för att jag behövde koncentrera mig för att ta beslut om ärmlängd och midjelängd. Inte heller att olika varianter av kanter så småningom provats.

Den här bloggposten berättar att det nu även finns knappar!

Tack Sybingon för att det finns en ufo-ruta och en knapp-ruta.
Tack värmen för att mutan "stor godispåse" med lätthet har kunnat ersättas av "vattenflaska" vid isyandet av alla dessa knappar och några dessutom två gånger då de hamnat lite fel.

Tack maken som tog sig an uppdraget att fotografera koftan på mig.

bilder!

Äntligen befann sig allting på rätt plats! Vi börjar med tröjan i egenspunnet garn som stickades uppifrån och ner.

Det är inte lätt att hålla sig diskret som fotograf ...

Det gröna är färgat med Kool Aid, det mörkgula med (blåa) lupiner (om det gör nån skillnad). Övriga garner är av olika ullkvaliteter som jag hittat i gömmorna.
Förkortade varv så den blev högre i nacken.

För säkerhets skull, för att det skulle räcka bättre, så har jag valt att vara snål med storleken och gjort mycket intagningar på kroppen, om än jag, efter att ha gjort ärmarna, stickade om kroppen lite mer generöst. Men jag kunde ha varit mer generös vid avmaskningen på nederkanten.

Först en solskensbild på alafosslopi-koftan för den är mest rättvisande vad gäller färgen. Den är också stickad uppifrån och ner.

För ovanlighets skull blev det en v-ringning som jag inte alls uppskattar annars. Men kanske det fanns en snålhetstanke i det den här gången också. Det fanns inte obegränsat med garn på butiken. Jag har inte "efterbehandlat" halskanten med ytterligare stickning, utan det är stadkanten som är kant.
Eftersom jag gillade knappkanten på kittiwake så blev det en sån den här gången också.

En liten diskret rand i "sidsömmen" (och "ärmsömmen") av 1 avig maska vart fjärde varv. Hjälper till att hålla räkningen så att knapphålen blir jämnt fördelade.
Muddarna är inte fullständig resår utan är 1 rät-1 avig-resår ena varvet och räta maskor andra varvet. Jag minns inte om jag gick ner någon storlek på stickor.

När jag gick in och bytte plagg såg jag julklappshalsduken på hatthyllan och tog ut den för dokumentation också. Den är alltså kardad mohair spunnen på turkisk slända och stickad 1r 1a. Men första och sista varven rätstickade över en tredjedel så många maskor. De snygga(?) hålen i stadkanterna bara blev. Någon trodde att jag designat dem, men inte så.
(Varför jag inte kan få ha bilden åt rätt håll vet jag inte.)

Medan vi ändå är inne på "stickning till maken" så kan vi ju visa fiskehalvvantarna som varit klara ca ett år nu. Fortfarande väldigt lurviga, men man kan se tendenser till ihoptovning i handflatorna nu.
Det är alltså sländspunnen gotlandsull.

Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.

Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Kampes tvåtrådiga när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!

Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.

Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag och mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!

Nu är jag här

Hur börjar man när man varit frånvarande så länge? Var börjar man?

Man kan kolla i kameran och blogga efter bilderna. Jättebra. Om man inte har en iphone och en ubuntudator. De är inte riktigt sams.

Så, här kommer texten och så får bilderna komma sen nån gång kanske.

Jag färgade mer ull till min gula kofta. Några burkar med gammal bark och grejer kom till användning (= Tömdes! Tog slut! Sparades inte längre!) Nu har jag mer garn att göra klar koftan med. Men jag tycker att det ser himla blekt ut. Så jag ska göra en ny raid med lökfärgad ull. Om den blir mörkare så tänker jag randa de olika garnerna på nåt sätt tror jag.

Maken frös om händerna vid isfisket och önskade sig något för det. Gärna något som valkar till sig. Jag tänkte att gotlandsull tovar ju bara man blänger på det, och så tog jag fram min stora påse med gotlandsull, kardade lite, spann lite, provstickade lite och fick godkänt. Fast sen blev det inte slätstickning i alla fall utan 1r, 1a. Och så en liten krage på varje finger. Det blev resår för att då var det lite flexibelt med passformen tänkte jag. Kanske hade slätstickning varit bättre med tanke på små krokar och sånt som man pysslar med när man fiskar. Men jag har inte hört några klagomål.
(Lite kul med en bild som visar stadierna mellan ulltuss och stickning.)

Sen stickade jag några raggsockor. Ett par hade ett trist garn som både poolade och blev randigt mellan varje varv. Så på fotens ovansida lyfte jag var åttonde maska med förskjutning fyra maskor mellan varv 1 och 2.
Alltså lyfte nr 1, 9, 17, 23 på ena varvet och nr 5, 13, 21 på andra varvet. Då blev det en ruteffekt som förlät garnet.

 

 Den gula aeolian-sjalen har hunnit stickats klart och bli blockad, men ännu inte fått trådarna fästade, fyra stycken, eftersom den skulle maskas av i dubbelt garn. Jag blev tvungen att lägga ifrån mig den under några veckor då jag befarade att min stickfasthet skulle vara helt förändrad. Det var lite knepigt att ta fram den igen och förstå var jag var i diagrammen då det var i de sista diagrammen jag var. Men jag klurade ut det och slutförde stickandet. Det blev en knapp tennisboll över av garnet. Ett litet tag på sicksack-bården hann jag bli lite brydd. Under blockningen hände det saker! Först blötte jag ner den fullständigt och spände ut den. När jag sedan skulle ta loss den, när den var torr, insåg jag att jag kunde nog spänna ut den en tum till längs avmaskningskanten. Så då gjorde jag det och lade på ett blött lakan.
Den ritualen upprepades några gånger. Till slut var den mer än två meter längs övre kanten och mer än en meter mellan nacken och rakt ner.
Frågan är bara när jag ska ha ett sånt skrytbygge. Den är så vacker att den inte går att undgå att se och beundra. Jag ville sticka den för att jag ville sticka något vackert och vill ju inte ha den för att dra åt mig komplimanger.
Nåja, det går nog att klura ut nåt.

Kittiwake-koftan annonserade i mars plötsligt stora hål under ärmarna.  Panik utbröt och jag kastade mig in på Panduro(!) och kom ut med Alafosslopi i någon grönblå nyans. En topdown sisådärungefär-kofta blev till. Men ännu har vi inte hittat åt några knappar till den.
Jag försökte sticka den lite kort. Mest för att vara säker på att garnet skulle räcka till ärmarna. Men efter att ha haft den en dag så insåg jag att den behövde vara längre för att jag skulle känna mig bekväm i den. Så då repade jag upp nederkanten och fyllde på med så mycket slätstickning jag vågade innan jag gjorde en nederkant. Den är inte grann uppe i halsen, men det kanske blir bättre om man blockar. Och nu är ju blockningssängen ledig igen.
Koftan stickades på 5½mm och fram och tillbaka. Men sen när jag skulle sticka ärmarna runt runt så behövde jag gå över till 7mm! för att det inte skulle se ihopsnört ut.  Jättekonstigt. För samtidigt som det såg bra ut då, så känns det ändå lite sladdrigare, med all rätta. Men det räckte inte med att byta till 6mm. Jag provade.

Men först hade jag fått stora hål på hälarna på mina svarta tunna raggsockor. Så på en resa klippte jag bort foten och återanvände skaften. Inte helt tokenkelt då de var stickade nerifrån och upp. Det tog hela resan på fem timmar att komma fram till slätstickningen ...
Tur nog skulle vi ju tillbaka också efter helgen. (Kanske jag skulle kunna ta och klippa av trådarna och sy ihop tån nu? Det där var ju i februari!)

Ett av de där grönaktiga raggsocksparen gav jag bort till en vän som jag tänkte behövde såna. Det gjorde att jag fick en beställning på några andra. Ett par är klart, men inte levererat eller betalt eller heller efterfrågat. Vi får väl se hur det går med det.

För att få ordning på mitt stickhandlag igen så övade jag mig på att sticka en babymössa. En ny världsmedborgare såg dagens ljus i april några veckor före beräknad ankomst. Den är presentförpackad men ännu inte levererad.

Det senaste är att jag bedömt mig så rehabiliterad i armen att jag återigen kan karda. (Armen tycker att det kostar Ipren, men det är det värt.) Innan jag bröt mig började jag lattjolajbanspinna nordviksull på Louëten. Nu finns det mer kardrullar så jag kan göra den andra tråden.

Jag har också avslutat kamningen av mohairfibern som jag fick för jättemånga år sen. Alltså den första påsen av det jag fick då. Fulfibrerna som jag kammat bort har jag nu kardat och spinner ihop på turkiska sländan. Alltså, jag har inte ullkammat-kammat mohairen utan kammat med vanlig hårkam. Lite knöligt och lite mjälligt och lite fröigt blir det. Och jag vet inte alls vad jag ska ha det till. Men jag övar mig i att nöjesspinna och inte tänka nytta med allt hela tiden.

Utöver det här så har jag jobbat, brutit armen, sålt hus, köpt hus och flyttat i vår.
I höjd med armbryterierna hade det varit lämpligt att tänka på en present. Men då gick det ju inte att påbörja den och sen har det varit för mycket fullt upp för att ha ett huvud som villigt vill tänka inspirerat. Så den presenten får vänta och se om det blir bättre under semestern.

Fototime!

Tadaa!
Här kommer då de bilder som jag befarade skulle dröja. Men idag var det ljust, ja sen kom solen rent av!

Makens "t-shirt" eller "t-olle" som han kallade den idag är alltså stickad av enkelt garn, samma garn som den tvåändstickade. När jag tänkte ut den här så kände jag starkt att den skulle ha lila slätstickade kanter. De är stickade av Visjögarn från Östergötlands ullspinneri och har använts till kofta och basker att ges bort för några år sedan.
Det garnet är tunnare än det bruna, därför ökade jag en maska i var fjärde maska och hade tunnare stickor. (Dokumenterat hur tjocka/tunna stickor jag använt? Nä ...)
Som vikkant har jag använt ett avigt varv bland det släta.
Naturligtvis stickade jag fast kanterna på baksidan på nåt fiffigt sätt som jag glömde dokumentera.
Den är stickad top-down, som sagt, och för att ytterligare snåla på garnåtgången så att den skulle kunna bli längre gjordes intagningar i sidorna på bålen. Sidorna är också markerade med en maska rätstickning.
Fickan är en påse som hänger på baksidan, helt stickad i Visjögarn.
(Oj, vad många detaljbilder jag inser att jag inte tagit ...)

Så min Kittiwakekofta då. Man kan tydligt se att jag stickade bakstycket först. Jag hade inte lagt märke till att härvorna var lite olika färgade utan stickade med en i taget. Därav den kraftiga randen mitt på ryggen.

Jag tyckte att jag lärt mig lite till framstycket och letade därför fram två liknande härvor att börja med.
Men det blev ändå en tydlig övergång när de härvorna tog slut och nya (som liknade varandra) tog över.

Men skam den som ger sig: när jag gjorde ärmarna tog jag fyra härvor på en gång. Två som liknade varandra (A) och två andra som liknade varandra (B). Sen stickade jag med dem så att A och B tog vartannat varv i vardera ärmen.
Det blev mycket bättre.
Ärmarna blev lite tajtare än jag brukar vilja ha dem, och vi var inte helt överens, ärmkulle, ärmhål och jag, utan det blev lite omstickningar där.
Kittiwake original har en större krage än jag gjorde. Urringningen är ganska stor, så kragen fyller upp in mot halsen.
Och så det där med sy i knapparna ... se tidigare inlägg. Knapparna har jag vunnit en gång i tiden. Många plastknappar med ögla på baksidan och med ett litet relieftryck.
Kanske inte de stiligaste knapparna, men de går bra ihop med den ganska röriga ytan i övrigt.
Hade jag hittat på koftan själv hade jag inte gjort så många knapphål, men även om det är mycket att knäppa så gillar jag nu att de sitter så tätt.
Jag är inte riktigt säker på att jag hade valt det här röriga garnet om jag vetat hur spräckligt det är, till en tröja med flätor. Men nu är det så.
Och den är Varm!

årets stickningar

Det märks både att jag jobbar och veckopendlar på den här bloggen. Jo, för den uppdateras alldeles för sällan. Och somliga saker försvinner både från stickorna och ur synhåll utan att de hinner dokumenteras. Som t ex uppföljaren på den här mössan:

Ägaren växer och modern vädjade: finns det möjlighet till en uppföljare? Njae ... det var ju det som var det knepiga. Garnet som blev över räcker inte till en hel mössa. Och garnfärgaren har gått i pension och lagt ner. Men! Om man blandar det här garnet med garnet från den här blå mössan

och stickar ett varv med ena tråden och ett varv med den andra tråden så blir det en blå mössa. Den andra mössan visade sig vara mycket mer grön i sin blåa färg och dessutom finns de lila duttarna. Men det blev jättebra och alla är nöjda.

I somras hade jag ett intressant stickprojekt som semesterstickning. Maken ville ha en tunnare smidig tröja än den härliga tvåändsstickade tröjan. Men det viktigaste var att det skulle finnas en bröstficka på den

Det fanns en del sånt garn kvar. Trots att det har använts till både sjal och mössa och lagning av tröjan. Men inte så väldigt mycket. Så för att inte överraskas så började jag uppifrån, med raglanärmar. Och så gjorde jag bålen klar före jag fortsatte med ärmarna. Och så gjorde jag den så stor som garnet räckte till.
Garnet räckte till en "t-shirt". Den har väldigt flådiga lila kanter.
Men det får ni inte se nu utan sen nån gång när "t-shirt", jag och ljus är på samma ställe som minnet ...

Dessutom har kittiwake fått sina knappar och är i full gång i användning.
Antagligen vet alla det redan, men det kan inte nog understrykas: Sy inte i knappar en i taget uppifrån utan att verkligen kontrollera att de sitter på rätt ställe. Rätt vad det var, när jag varit flitig och sytt i SJU knappar, så var nederkanten på knäppslåarna olika lång med flera centimeter.
Det tog ett tag att hämta sig från besvikelsen, men sen gjorde jag om det. Utan att klippa hål i själva tröjgtyget när jag sprätte upp sytråden.
Och då sydde jag i knapparna lite mer enligt intervallhalveringsmetoden. Först och sist, mittersta, mitterst på de två halvorna, mitterst på de fyra delarna osv. Och så himla bra det blev.
De ganska trånga ärmarna är trängre än jag brukar ha ärmar, men de går bra. Kanske att jag kan rekommendera fem maskor mer på varvet.
Och har vi tur kan även kittiwake fotograferas med makens.

tv-tips

"Jag såg nåt om ett program om en sticktävling", sa arbetskamraten, men kunde inte närmare precisera det än att han då hade kommit att tänka på mig.

Google var ungefär knäpptyst när jag frågade hen.
Vilken tur att ravelry finns! Inom en timme fanns ett svar och nu vet jag!

Strikkedysten är från en dansk tv-kanal. Åtta personer får två uppgifter. Efter bedömning får hälften åka hem. Så var första avsnittet och jag förstod att avsnitt två är en repris med åtta nya personer. De kvarvarande åtta ska väl sen ha en mer traditionell åka-ur-tävling-på-tv-resa, kan jag tro.

Jag har två personer som jag tror kommer att gå långt från första avsnittet. En dam med ljus kofta och blått halsband och den unga tjejen som tänkte helt annorlunda än de andra i andra uppgiften.

Hur jag hade klarat mig?
Nä, det vet jag inget om.
Jag sitter här i godan ro med min nya stickning som ska bli en kofta och tittar på.

Jag fann koftan kittiwake (via ravelry förstås!) då den stämde med masktätheten med det garn jag tog från stashen. Garnet har jag köpt för evigheters evigheter sen av Ulla M Holm och är färgat av henne. Det är ett roligt garn i det att det är så många färger inblandade, men själva grundstommen är blågrönt.

I våras fyllde dottern år och då fick hon en kurs i tröjstickning med antingen det här garnet eller ett annat överblivet tröjgarn. Hon valde det andra och stickar nu sen häromdagen en raglantröja uppifrån. Jag hade nog inte valt att sticka den riktigt så löst, hon har stickor 4 för det är en av de rekommenderade storlekarna, men jag hade nog valt 3 eller möjligen 3½. Men det är hennes tröja och hon säger sig vara nöjd med "tyget". (I och för sig för att hon inte gjort/känt de andra varianterna, men plåga "små barn" med provlappar när man vill bli klar är ju dumt.)

den lila sommartoppen!

Här presenteras sommartoppar på löpande band. De har väl inte riktigt producerats på löpande band dock. Båda två började jag på förra sommaren och sen har det funnits anledningar till att lägga ner arbetet med både den ena och den andra av olika anledningar.

För den här var problemet att jag hade för lite garn. Sen att jag köpte ett mer gredelint garn att göra livet med. Sen att det inte såg klokt ut så efter en dags användning så petade jag isär toppen i skarven och gjorde om. Sen att det såg ännu mindre klokt ut.
Lösningen blev att jag lyckades hitta år rätt garn på Tradera. Ursprungsgarnet kom också från Tradera och jag anar samma försäljare även om jag inte riktigt har koll. Rätt garn och vad det verkar samma färgbad.

Den här gången gjorde jag en i-cordavslutning även i livet, precis som jag tidigare gjort på ärmen.
Modellen är contiguous. Man börjar högst upp vid nacken och axel"sömmarna". Det är inga sömmar utan istälet ökningsställen. När axeln är "lagom lång" flyttar man ökningsställena /"sömmarna" till där ärmar och fram- resp bakstycke möts  och ökar bara på ärmsidan.

Det blev lite  mycket ökat med tiden. Att ärmarna ska bli för trånga och flytta hela plagget när man rör ärmarna är en fasa. Men genom att göra en I-cord som avslutning så drog det ihop det lite så det blev lite puffigt.

Det var den här toppen jag tvättade häromsistens, då när jag fick en massa mörkt färgat vatten som jag var för snål för att hälla bort. Liten miss vid torkningen gjorde att det blev en liten "topp" överst på ärmen. Jag ska försöka undvika den nästa gång. Det kan ha att göra med både att den torkades plant, och kanske borde formas just där, och att jag kanske kunde ha varit lite måttlig med ökningen i början, men det vet jag inte.

laxrosa sommartoppen!

 Förra sommaren träffade jag en som hade Marianne Isagers linne Fletningar på sig. Då bestämde jag mig pronto för att göra ett eget.

Men så var det det där med jag och linnen. Jag vill ha ärmar. Men ärmar ingick inte i Isagers beskrivning. Och Isagers originalgarn hade jag inte råd med heller utan använde garnet Cecilia som jag så påpassligt köpt på utförsäljning när en garnbutik skulle sluta.

Ärmarna är stickade i  hälften så tjockt garn och uppifrån och ner de med. Ceciliagarnet är 6-trådigt, men ärmarna är alltså stickade av bara tre trådar, jag splittrade garnet. Men jag fortsatte att sticka med 3½-orna.

Livet är flikigt nedtill, men så ville jag inte att ärmarna skulle bli. Så när mittmaskan signalerade "lagom lång ärm" stickade jag förkortade varv på undersidan. (Det kan man ju om man stickar rundstickning.) Jag stickade dem ca 7 maskor kortare vid varje vändning. Sen stickade jag rätt över varvet med det aviga varvet som inleder kanten.

I början ökade jag både i mitten och i sidorna på ärmen, precis som när man stickar en trekantssjal uppifrån. Det blev rätt mycket maskor med tiden och för att stävja det tänkte jag sluta öka i sidorna efter ett tag. Men det var som att ärmhålen var generösare på bakstycket. Så jag slutade bara på den sidan som vetter mot framstycket.
Jag gjorde också så att när jag var framme vid "botten" i ärmhålet lade jag upp alla maskor som krävdes för "botten" på en gång och när jag då kunde sticka runt så minskade jag motsvarande under ärmen som jag ökade mitt på ärmen.

TdF!

I mer idrottsintresserade sammanhang utläses nog rubriken som Tour de France. Den började idag.
Men i mer ulliga sammanhang utläses den Tour de Fleece. Den började också idag.

När cyklisterna trampar uppför berg och nerför berg och genom byar och städer och mellan böljande sädesfält ... så trampar spinnerskorna spinnrockar för glatta livet och förvandlar topsband och kardflor till trådar och garn. (Spinning som spinning, liksom.)

Det är som spinnarnas motsvarighet till stick-OS, fast varje år.
Och så är det lite som Lottens julkalender i det att om man redovisar vad man åstadkommit under en dag på ett speciellt forum på ravelry så är man med i en utlottning. Så har jag förstått det i alla fall,

Nej, jag är inte med.
Det talas om så storstilade planer och att typ spinna dygnet runt på Spinning in Sweden. Och just det där gränslösa slöjdandet ska jag egentligen försöka låta bli, av ergonomiska skäl. Dessutom blir jag stressad av att se summan av vad alla andra gör och jämföra med mitt futtiga resultat. Det är ju kul att läsa de ymniga konversationerna också, vilket ju tar sin tid det med.

Så idag har jag faktiskt inte spunnit alls faktiskt.
Istället har jag stickat på min ... lila sommartopp! (Det hade ni aaaldrig trott, erkänn!)
Idag nådde stickningen ner till jeanslinningen och jag beslutade att nu är det slut med mörkgredelint liv med flätor. Nu är det dags för mörklila resår som stämmer med flätorna.
Jomen så måste det ju vara. Man kan ju inte ha två aviga, fyra räta, två aviga i flätpartierna och så stämmer det inte med resårens alternering mellan aviga och räta. Sånt får de hålla på med i konfektionsindustrin.
Jag har stickat och stickat och stickat och kommit  .... 2 cm på resåren. Hm. Det kan nog vara så att det ingick en massa flätvarv i den där uppräkningen av hur mycket jag stickat.

Dock verkar inte linet bli jättelyckligt av att det finns resårer att krympa ihop omkretsen med. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska tycka om det. Antingen kommer det sig om ett tag eller så blir det inte någon hållihopeffekt och då får jag fundera på hur jag vill ha det.

Vid lunchtid tog jag en liten promenad ner på stan.
Jag har nämligen stickat klart min (tredje) swagger! Nu även halskanten! (Det tog nästan ingen tid alls igårkväll trots att jag dragit på det.)
Så nu är det bara knapparna som skiljer den från nuläget till klar.

När jag stickat den förra flyttade jag över finknapparna från den första swaggern och så satte jag i "fulknappar" i den första. Den kunde man nämligen inte ha bland folk, men den kunde ju värma här hemma ...
Skulle jag göra samma manöver den här gången? Sprätta bort 14 knappar och sy dit dem "en swagger bort". Det kändes inte som överkomligt. Av någon anledning kändes det mer överkomligt att promenera ner till stan och köpa nya knappar på Hemslöjden.
Men de ligger fortfarande kvar i påsen.

Men snaart så!
Då har jag knappar i swaggern.
Då har jag en lämplig kant nertill på sommartoppen och stickorna i ärmarna.
Då har jag tagit tag i hälkonstruktionen på raggsockorna. (Det är tur att andra tänker så att man kan härma.)
Då har jag kommit fram till mitt laxrosa ceciliagarn och kan fundera hur det skulle kunna vara kompatibelt med Isagers beskrivning Fletninger och helst med min kropp också.

Dessutom har jag snart spunnit klart det växtfärgade garnet så att andra garn kan träda fram för att bli till. Det är 62 gram kvar att spinna ...

(Asså ... TdF startade på lördagen. Mitt skrivande startade också på lördagen. Men så blev jag lite sinkad så det hann inte ut förrän på söndagen.)
 
 

Snart ...

är jag nog lika långt som när det gamla garnet tog slut. Fråga mig inte varför bilden blev så mörk. Kanske har det något att göra med att jag fick använda fördröjningsknappen för att få någon bild överhuvudtaget.

Igår blev det ingen stickning alls. Istället spann jag ... läskigt många timmar. Hade det inte varit matlagnings- och -ätningspauser så har jag hållit på i tio timmar på raken. Det var trevligt när det höll på men sen fattade jag ju att somliga kroppsdelar skulle klaga. Och o ja, de har klagat, underarmarna.
Jag blev inte riktigt klar med den flerfärgade tråden, men den spolen är näst intill full. Det är inte den gula spolen längre så det går åt att spinna sisådär en halv gul spole till.
Men först ska jag spinna klart det flerfärgade och sen tvinna ihop så långt det gula räcker.

Jag har flera olika planer på vad jag ska spinna härnäst, men har inte bestämt mig för vilket jag ska göra först. Kanske man kan börja på ett projekt och sen spola av det till en "sidospole" när det andra projektet ska ske, för det är mer datumrelaterat.
Hum hum, nu säger jag inte mer om den saken.

Mot stickningen!

Har vi gjort det förut?

Alltså det här med att börja sticka och så tar garnet slut före arbetet.
Jepp. Det har vi. Nu är det tydligen dags igen.

Här syns hur lite garn som finns kvar när det finns en massa ostickad tröja kvar. Jag tror inte ens det skulle räcka till att maska av ärmarna.

Så vad gör man då?
Söker mer sammalikadangarn.
Hur går det?
Uselt.

Att fylla på med garn av en helt annan färg kändes inte alls bra där i affären så jag kom ut med TVÅ härvor mörkgredelint istället. (Jo för lite får man ju ha lärt sig, därför två härvor.)

 
Men det blir ju inte alls sammalikadant hur jag än önskar. Så jag får göra nåt konstifikt så det nästan ser tänkt ut. Därav provlappen.