hela vantar igen

Kvällspromenaden berättade att nu räcker det inte med de tunna vantarna längre. Det behövs tjockare doningar. I garnskåpet hittade jag mina vantar stickade i dubbelt alpackagarn. Men ack och ve. De behövde påfyllning i maskorna. (Kanske därför som de inte låg i vantlådan.)

 18 minuter senare:

Kom an Bore!

Glömde visst ...

...blogga i vintras. Det skulle hållas lotteri och arrangörerna var ombedda att bidra med fem saker var.
Jag bidrog bland annat med ett par grytlappar och ett par vantar.

Jag hade hoppats vinna tillbaka grytlapparna, för de behövde jag.

Men det visade sig att jag vann tillbaka vantarna. Nåja. De kan få åka lotteri nästa år igen. Jag stickade dem enkomt för lotteriet.
Vantarna är stickade i Kilafors tretrådigt garn. Minns jag inte fel så var det:
1 varv aviga,
1 varv *1r,1a*,
1 varv aviga,
1 varv rät,
1 varv *1r, 1a*,
1 varv rät,
1 varv aviga. Och det är samma som första varvet.

Anledningen att jag kom på denna blogposts frånvaro var att jag ville kolla den här bilden. Jag tycker det blev en snygg hank som dessutom håller sig öppen. Om man bara viker fram och tillbaka så måste man ibland mickla med den för att den ska öppna sig.

Sybingotaktik?

Nej, taktiktänkandet är måttligt må jag säga.

Men de här mjuka fina sockorna, man kan ta skaften från dem ...

Och göra dem till muddar på ett par vantar!

Garnet som jag stickar med är sådant som blev över när jag gjorde makens fiskehalvvantar.

Jag har dessutom tänkt ut vem som ska få dem.

Då har vi kommit så här långt i pricktävlingen. Jag vet inte om det godkänns att jag härmed också syr om ett plagg (sockor blir vantar) och skapar något efter eget huvud, om än jag inte har något mönster att följa mer än att jag har en ganska bra hum om hur vantar ser ut och hur jag ska förena många små maskor med stort garn till en lagom stor omkrets runt handen.

Jag har också för avsikt att brodera på dem, men har ännu inte riktigt bestämt hur, mer än att jag ska använda garn från sockorna till det.

Men däremot har jag tagit tag i mina gamla tjockvantar som hade starka drag av tunnvantar här och var. Jag har med originalgarnet (färskt) fyllt i maskorna och så förnyat dem. Jag har använt nål och jag har fört tråd i ett speciellt mönster, som när man broderar. Huruvida man kan säga att jag sytt i trikå är väl en definitionsfråga: Vad är trikå?

Man kan också säga att jag har sytt mina vantar om igen … Och rutmönstret är ju mitt eget i alla fall!

Ringarna är alltså en bedömningsfråga som jag tänker att domaren får titta på.

Very long time no see

Livet har innehållit andra saker än att blogga.
Inga jobbigheter, bara det där med att jobba och fara hem och äta och sova och fara på jobbet igen.
Som tur är i kombination med stickning och spinning.
Men att sitta i kalla källaren vid världens trögaste dator och blogga - nej det har har inte lockat.

Saker hade kunnat se lite annorlunda ut, om det t ex fanns en bärbar dator som inte hade ubuntu vilket ställer till det om jag vill lägga in bilder från fånen. Eller att fånen tyckte det vore plättlätt att lägga in bilder i bloggen. Men nej.

Nu ska vi se vad som hänt sedan 18 juli ...

De gröna prickarna står för vantarna som jag äntligen kom åt att göra. De skulle ju varit klara i början på juni, men armbrott och stress på jobbet, och stor flytt av hela hemmet omöjliggjorde det ideala schemat.

Men nu är de överlämnade i alla fall.

Den blå pricken är att jag stickade när dottern var i stan. Det var nåt very special pokemon go-event så himlarns vad vi for runt stan och jagade/stickade.
Den ljusrosa pricken är att jag trots allt lagade den där underkjolen, med nyköpt resår.

Nej, det blev inte bingo på nåt sätt alls den här gången heller, men vad sjutton!

I den här vevan (semestern) blev det också så att jag tänkte göra en Siri. Jag köpte ju Kampes tvåtrådiga när Hemslöjden stängde i Härnösand med avsikt att göra en Siri. Jag kollade på Ravelry och såg att kombinationen fanns.
Men när jag sen skulle sätta igång så visade det sig att det funkar ju inte alls. Jo kanske om man stickar enligt en storlek och tycker det är bra att den blir mindre. Jag tänkte verkligen få till största storleken, men det gick ju inte alls, inte om det skulle bli ett acceptabelt tyg. Och vadå räkna om?

Tänk om. Tänk rätt.
Så då tänkte jag istället Minetta från knitty.com.
Den blev först lite väl trång i ärmarna, men då gjorde jag om dem så de passar mig bättre.

Det blev den första användbara koftan efter att kittywake-koftan tog slut i våras.
Och så är jag jätteglad att jag funnit en bra knappbutik här i min nya hemstad.

Jag skrev i förra inlägget att ni ska få se mina svarta sockor också. Håll till godo!

Ja sen har det blivit en antal till strumpor/sockor. Några i omgjort tretrådigt, något par i överblivet miniraggi. (Vilket gjorde att de första i det garnet behövde kompletteras med helt annat garn när jag lagade dem.)
Ett par trevliga raggisockor var tänkta som julklapp, men sen sprang jag på en bättre julklapp så de ligger kvar.
Ett par vanliga svartvitspräckliga raggisockor blev lotterivinst på jobbet.

Den kardade mohairen blev ännu mer mohairgarn, spunnet och tvinnat tvåtrådigt på turkiska sländan och sen en julklappshalsduk till maken. Jag återanvände ungefär modellen från sonens: lägg upp "lagom många" maskor. Sticka ett varv. Öka till dubbelt så många och sticka 1r, 1a. Då blir den upplevda ytan två slätstickade ytor. Minska till ursprungsmängden maskor, sticka ett varv och maska av.

Rätt vad det var så blev jag less på alla sockor och plockade fram mina tjocka hemspunna garner.

Enligt vågen borde de räcka till en tröja, à la Islandströja, om än utan flerfärgsstickning i oket. Bara en-färg-i-taget-stickning.
Det visade sig att det stämde inte. Så nu har jag kompletterat med mer garn från ull som vi hittade utanför knuten hos Limmo design för flera år sen.
(Har jag sagt att jag destashar?). Jag har inte stickat med det än, men det känns ljuvligt mjukt i härvan. Jag stickar den uppifrån och ned.

Den gula koftan börjar närma sig att bli klar. Igårkväll tror jag att jag stickat  "klart" ärmarna. Det som blev över där förlänger jag livet med. Och sen är nog tanken att jag ska göra nederkanter och halskanten med gotlandsull. Men frågan är om det blir bra med kardgarnet jag har gjort tidigare och som jag inte randat oket med, eller om jag ska göra kamgarn. Och så är också frågan om jag ska färga det grå med lökskal för att förta kontrasten.
Eller om jag ska göra mer garn enligt tidigare (Nej! Jag vill inte!!).
Vi är inte riktigt överens, jag och mig om saken.

Man kan tro att detta blev årskrönikan, men jag tror vi ska göra en enligt vedertaget koncept.

Förresten. När jag fyllde år så fick jag en större färgargryta!

Bistrare tider nalkas ...

Det knasiga mello-garnet som jag gjorde i våras blev ett par vantar. Eller, det garnet blev en vante och så fick jag göra mer likadant garn till den andra vanten. Inte förrän de var klara såg jag att de skiljde sig lite i nyans. Nåja.

Jag stickade dem på 4mm-stickor och efter eget momentant påhitt. I alla fall den första. Den andra fick ju i möjligaste mån härma den första.
Det blev en bred tumkil som följer tumköttet mer än konventionen. Sen tror jag att jag inte lade upp lika många maskor efter tummen. Och så minskade jag lite ungefär motsvarande tumkilsökningen ovanför tummen. Först tänkte jag minska allt, men då blev det som att pekfingret inte fick plats längre.

På stickorna? Färdigt?

Jag slängde en blick i högerspalten och insåg att den kan ju inte vara så speciellt uppdaterad.
Vad är egentligen på gång och vad är egentligen färdigt?

Ja det som nu står upptaget som färdigt är ju det. Alla slutsatser som ev dras av punkt 2-4 är felaktiga. Sockorna är bara tidsfördrivande restgarnsprojekt och mössan en present till en väns son.

Den lila toppen är färdig. Den ska bara ... först innan den "slutbloggas".
Slipovern ligger sedan länge blockad på gästrumssängen. Jag ser den ibland när jag går förbi och tänker "Javisstja". Den ska monteras (axel- och sidsömmar) och så nån sorts kant i ärmar och halsringning.

De laxrosa ärmarna är på slutspurten, de slutgiltiga ärmarna. De fick följa med mig till Uppsala i pingst och blev offentligt stickade längs vägen. Jag är lite missnöjd med att det blev en ful gles rand där magicloopen möttes/övergick mellan ärmarna. Men jag hoppas att det ordnar sig med lite blockning eller annan behandling. Just nu håller jag på med de förkortade slutvarven på den andra ärmen och enligt planerna maskar jag av idag.

s+z-vantar känns inte helt aktuellt. Men eftersom anteckningarna är bristfälliga om hur jag gjorde första vanten kan det vara lämpligt att kasta mig över den andra när väl den laxrosa är klar. Det är ju trots allt mer säsong för den just nu. Och när jag är klar med vantarna så kan jag använda överbliven ull till annat.

Raggsockorna är klara men hemliga. Och restgarnet började jag genast dela på till entrådigt. Så där blir det nog också ett projekt vad det lider.

Det känns som att det finns plats för nya projekt ...

Hemligheten kan avslöjas!

Det som inte hände för drygt tusen maskor sen häromsistens var att jag glömde sätta dit en tumme. Men nu är det gjort, trådarna är fästade, vantarna paketerade och levererade.

Jag glömde bara säga: den färgen som tillsammans med det vita formar hjulkorsen: det är råwsa! Så det så.
Eller ja, var och en som titta noga ser ju att jag ljuger. Men det var tänkt att det skulle vara råwsa eftersom den färgen passar mottagaren och det fanns råwsa kvar sedan ett par andra vantar i samma serie. Men det vita blev nästan artificiellt vitt med det råwsa och det blev väldigt hårda kontraster som jag inte alls ville ha.

En sån överraskning!

Och helt plötsligt gick statistiken i höjden och på ett gammal inlägg och jag fattade ingenting.

Tills jag tittade på ett annat ställe och fann det här inlägget.

Kul!

presentvantar

Det blev presentvantar i år också. Lite sent redovisade av logistikskäl.

Väldans obloggande

Av obloggbara anledningar har det inte blivit så mycket bloggande på sistone. Irlet har kört hårt med mig. Men lite stickning har jag hunnit snika in här och var.
Jag insåg att min låda med raggi-rester höll på att svämma över och att sannolikheten att alla rester kommer att gå ett sådant öde till mötes som det här garnet gjorde är ganska liten. Så då kom jag på att jag kunde "välgörenhetssticka" småplagg. Det finns alltså inga specifika barn som ska få de här vantarna (som är så där riktigt grodgröna, vilket är svårt att fånga på bild) eller de här sockorna.

De rödspräckliga sockorna (som alltså stickas en och en) är av modellen "finska tågsockor" men stickade i alldeles för tjockt garn jämfört med beskrivningen. Här använder jag 4mm-stickor istället för 2½-or. Så det mesta vad gäller antal maskor och antal varv är modifierat. Jag träffade en baby mitt i processen och skaftet verkade räcka långt upp på benen, men vara lagom i vidd. Nåja. Antingen så blir de användbara, eller så blir de inte det.

När jag kom så här långt på hälen så for jag ut och reste i en mörk bil. Då behövdes en mer automatisk stickning och så började jag på de med blåspräckligt skaft. Där blir det istället en "tumhäl". Storleken är höftad med hjälp av en småbarnsmammas ögonmått.

 

Så nu har jag snart två halva sockpar som ska kompletteras.

 

Jag har fått löfte om 1 kg maskinkardad gotlandsull snart. Jag anar att det betyder att jag borde öva mig på gotlandsullspinning så det inte blir snöre av alltihop. Jag fick en bild av en 1r1a-stickad fluffig halsduk i huvudet och riktigt sånt garn brukar det inte komma ur mina rockar. Men vänster tumme surar idag. Antagligen betyder det varken datorknattrande eller stickande. Kanske inte heller spinnande. Håhåjaja, vad gör man då?

 

Det kompletterande garnet till födelsedagsgarnsmössan är färdigt. Det borde räcka, tycker jag.

Den blå mössan har gått och gömt sig nånstans och vill inte vara med på bild. Den ofästade tråden är fortfarande ofäst.

Presentdags igen!

Igår var det då äntligen dags att presenta med de där vantarna som jag började planera att sticka för några år sen.

Samma anledning som de andra av samma modell.

Den här gången var det en mycket mindre storlek än de tidigare och jag funderade vilt hur jag skulle göra: skulle det verkligen fungera att ta bort en rapport och hur skulle det då se ut?
Tills jag kom på den geniala idén att sticka likadant som vanligt, bara med tunnare stickor. Så de här lär vara tätare än de andra.

I det tysta

Tidigare i år såg jag ett par muddar stickade på skrå. De var snygga och det var ett randigt garn. De hade bara en sak som jag retade upp mig på: en söm längs ena sidan som visade att de var ihopsydda där, randningen stämde inte och det tyckte jag var synd. Så då "var jag ju tvungen" att testa om det gick att sticka muddar på skrå och runt istället för med söm.
Och oj så det blev, det blev ett par vantar. Det gick alldeles utmärkt att sticka runt när ingångshålet var lagom stort. Även om det enfärgade garnet inte visar hur fint det skulle bli med randigt garn.

Hur man gör?
Lägg upp tre maskor. Sticka dem.
Nästa varv och fortsatt ett tag med det vartannat varv: öka en maska innanför första och sista maskan. Öka även en maska på vardera sidan om mittenmaskan, alltså: öka vartannat varv med fyra maskor.

Mät arbetet för att se när det är dags för nästa moment:
Vik arbetet på mitten längs mittmaskan. Kanterna på arbetet bildar nederkant på vantarna. När de är lagom långa för att forma ingångshålet börjar nästa moment.

Nu förenas kantmaskorna så att det blir en rundstickning. Men för att arbetet ska fortsätta i samma riktning så måste man fortfarande öka vid mittmaskan som tidigare. Men för att antalet maskor ska vara konstant får man nu minska två maskor vid de fd kantmaskorna. T ex genom att sticka 3tills.

Så fortsätter man tills det är dags för tummen i "nederkant" på varvet. Sätt lagom många maskor på en tråd, lika många på vardera sidan om ihoptagningsstället.
Fortsätt att sticka runt som förut med de maskor som är kvar. (Nu blev vanten lite smal för mig. Kanske man ska låta bli att sticka 3 tills första varvet/varven för att få en bättre vidd.)

När det blir dags för ihoptagningarna för vantslutet:
Sluta gör ökningarna vid "mittmaskan", men fortsätt att göra minskningarna vid andra sidan. Då bildas lutningen vid lillfingersidan. När vanten är lagom hög är det dags för lutningen på andra sidan och man har stickat klart. De maskor som är på varvet ska sys ihop med varandra: den första vid den sista, den andra med den näst sista osv till mittmaskan som är toppen på vanten. Ihopsyningen är alltså pekfingersidans lutning.

När man sen stickar tummen så plockar man upp de maskor som finns och ... konstigt nog så stickar man tummen precis som vanliga tummar, inga ökningar och minskningar som resten av vanten alltså.

I början av vanten, innan man är klar med ingångshålet, så stickar man ju fram och tillbaka. Så om alla varv är räta så blir det rätstickning. För att det ska fortsätta med det resten av vanten så måste man sticka vartannat varv avigt (även på tummen).

Om man fortsätter att sticka första momentet jättelänge och aldrig sätter ihop så får man till slut en trekantig sjal.

Nonsensstickning

Förutom att jag stickat kolossalt mycket på sista tiden så har jag även idkat en del surfning. Då hamnade jag bl a här hos Färghäxan och började fundera.
Dels att det var lite kul att färgerna hamnade diagonalt, men också: så tråkigt att det blev en söm där färgerna inte stämmer ihop; hur kan man göra samma konstruktion utan det problemet?

Så nu när Tröjan är KLAR satte jag mig med ett litet nystan för att fundera över saken ... och insåg att det bidde nog inte några handledsvärmare utan det blir nog en vante. (Huruvida det blir två kan vi ta en annan gång. Det här är inte behovsstickning mer än tankebehovet. Dessutom finns det ett stickfel som kanske inte gör sig "offentligt".)

Färghäxan har följt principen som Barbro ger för barnfilten och sen sytt ihop nederkanten med överkanten (som filten är avbildad på länken).
Jag tänker att "problemet" undanröjs om man börjar ungefär som när man gör en trekantssjal uppifrån nacken: ökar i var sida och på ömse sidor om mitten på vartannat varv. Sen när "överkanten" på "sjalen" når runt handleden så sätter man ihop stickningen till en rundstickning och sen stickar man ungefär enligt Barbros "mittenparti", dvs fortsätter att öka på "mitten" men minskar motsvarande i "ändarna".

Eftersom ingen har nåt facit så får jag fundera själv på följande fråga: vilken sida ska jag göra tummen på? Den här

eller den här?

Gör jag tummen på den högre delen (tidigare refererad till som "mittenpartiet") så hamnar jag med att få en "söm" längs med hela tummens insida/gavel mot långfingret. Men gör jag tummen på den lägre delen ("ändarna") så blir det ungefär som en vanlig tumme: man sätter av några maskor för tummen och fortsätter sen att sticka den rätt upp och avsluta den på toppen.
Det lutar mot att jag "fegar" med den senare modellen.

(Och nej, något färgproblem uppstår ju inte när man stickar enfärgat ...)

Två FO redan i år

Det var en ovanligt hektisk december för mig i år. Det stickades två julklappar, det sjöngs en massa juloratorium, det skrevs uppsats, det sköttes normala decembersysslor (icke att förglömma att Lottens julkalender ingår i mina decembersysslor) och åretruntsysslor. Dessutom stickade jag en present som skulle överräckas i mitten av januari, nämligen dessa vantar.
Nån som känner igen modellen? Jajamänsan, det är samma anledning till presentandet den här gången, men dessa flyttade till Jämtland.

Även om mönstringen är logisk och lätt att klura ut när man kommit en bit så gör de sig inte som bilstickning när det är nermörkt. Och åka bil utan att sticka är förspilld tid, det anser jag. (Detta gäller mig själv, andra får åka hur de vill. Men kör man så bör man hålla händerna på ratten och ögonen på vägen.)

Alltså behövdes en stickning när resor ideligen gjordes till grannstaden för juloratoriets skull.

Det blev dessa strumpor. Jag minns inte riktigt om jag började på dem redan i advent eller om det då var ett par andra sockor (troligtvis presenterade i nästa inlägg) som stickades, men det stod i alla fall snart klart att de skulle ges bort.

Till decemberrutinerna hör nämligen att baka en engelsk fruktkaka. Men ve och fasa! Tidningen från 1989 var försvunnen! Antagligen hade någon nitisk julstädare svept med den förra året.
Eftersom Lottens bås är att likna vid en gemytligare kvarterskrog ropade jag till de församlade: Finns det någon som har detta recept, händelsevis?
Efter diverse skämtande så var det en som skärpte till sig och frågade om jag var så allvarlig som jag verkade. Jo, det var jag ju.

Och rätt vad det var, någon dag före julafton så fick jag receptet av Béa. Klart hon skulle ha dem! (Har man bakat samma kaka i 23 år så är det mycket värt att få fatt på det bortsprungna receptet.)

Sockorna fick ett alldeles unikt stuk. Ett sprund framtill gör att det lite påbjuds att vika ner mudden. Rent praktiskt tillkom det för att jag i bilmörkret inte klarade av/inte ville misslyckas med att sluta rundstickningsvarvet. Det blir så lätt moebius av det. Så jag stickade på där i mörkret tills jag en dag i lugn och ro och ljus kunde göra rundstickning av det hela istället. (Ja naturligtvis är det magic loop som är metoden som vanligt.)

Hälen är min första erfarenhet av tomato heel, tomathäl, och den var angenäm.

Fly mig en vinter!

Inte nog med att jag har köpt nya vinterkängor iår. Nu är vantarna klara också.

Men varsch är snön?

Nya tag

Om man nu inte är så himla bra på att färga så är det ju tur att man kan sticka tjocka vintervantar iaf. Nu när det snart behövs såna.
Mina förra stickade jag som OS-stickning vintern 2006 och förra vintern dömdes de ut som för slitna. (Så då tjyvlånade jag dotterns ena par som hon inte använde.)

Men nu är det dags för nya. Men jag orkade inte leta reda på nåt nytt märkvärdigt mönster eftersom jag eventuellt skulle ha stickat i mörker häromdagen. Så det får bli flugsvampsvantar den här gången.
Garnet är dubbelt garn av Filipuntos Alpalainen så med två färger blir det ganska gosigt.
Naturligtvis stickar jag båda parallellt, på magic loop. Men jag lärde mig av OS-stickningen att det är fiffigt att göra själva uppläggningen och några varv till på strumpstickor när det är så många saker att hålla reda på samtidigt.
Uppläggningen är av den stickade varianten. Men jag stickar inte i förra maskan utan mellan förra och förförra. Det sägs ge en starkare kant.

När man fyller år ...

så kan det hända att man får mjuka paket, t ex med lite garn.

Undrar jag om det kan bli tjocka vantar av de här nystanen, i kombination med andra så jag slipper frysa om händerna i år. Mina OS-vantar tog ju slut i vintras.

Igår

... såg jag att jag var designat klädd när jag satt och stickade den försenade tummen.

Strax är alla trådar fästa och den fullständiga överlämningen av presenten kan göras.

Edit november 2011. Jag upptäckte att detta var enda bilden jag hade av vantarna. Så nu lägger jag in en på det färdiga paret så jag kan länka till den i färdiglistan.

magic loop och tummar?

Nyss fick jag en fråga i kommentarerna som jag mejlade svar till. Men så kom jag på att det kanske finns andra som undrar ihjäl sig vad hon fick för svar. Så jag lägger ut svaret här också.

Hej Jenny!

Jag är inte riktigt hundra på vad du menar med din fråga: hur får man till tummen på vantarna?

Om frågan är
Hur gör man tumhålet?
så är svaret
Jag brukar sticka in en bit "skräpgarn" precis där tummen ska sitta. Sen föser jag över de maskorna till vänster sticka igen och så stickar jag med vanliga garnet. Och så stickar jag hela vanten klar innan jag gör tummen.

Om frågan då är
Var sätter du tummen?
så är svaret
1 maska in i handflatan från handkanten och över resten av de maskor som utgör halva handflatan.


Om frågan är
Hur gör man sen själva tummen?
så är svaret
Ta loss skräpgarnet och trä upp de maskor /(öglor på ovansidan) som kommer fram på stickor. I "tumgiporna" är det bra att plocka upp några extra maskor (två i var gipa ungefär) för det är lätt att det blir hål annars. Stickar man mönster, som mina blå vantar, och mönstret blir "förvirrat" av de extra maskorna kan man sticka ihop dem i nästa varv.

Om frågan är
Hur gör man magic loop med tummarna?
så är svaret
Personligen tycker jag egentligen att det blir för gyttrigt att sticka två tummar samtidigt på loopen. Helst stickar jag tummarna på strumpstickor. Dessa vantar har jag stickat en i taget. Men efter en stund gick jag över till rundsticka med loop. När jag stickade den andra var jag redan på väg och glömde då att ta med mig strumpstickorna. Därför har jag fått använda rundstickan. Men jag har alltså bara stickat en tumme den här gången.

Men envisas man med att göra två samtidigt så gör man likadant som när man stickar två vantar eller två strumpor.
Utgångsläget är då att den ena sitter "längst in" på rundstickan och den andra "utanför" och då med hälften av maskorna på vardera "hårddelen" av rundstickan.

Om frågan är
Hur får man själva stickningen att fungera när det är så små varv
så är svaret
Du vet ett sånt därnt trafikmärke som påvisar fornminne: en kringla som man kan beskriva som en fyrkant med öglor fastsatta på utsidan av varje hörn.
Till den bilden lägger du bilden av ett arbete stickat på strumpstickor.
De delar av strumpstickorna som är täckta med maskor bildar fyrkanten i ovanstående bild.
Till den bilden ska vi nu lägga på (bilden av) en rundsticka ... hörnöglorna i första bilden illustreras nu av hur du drar ut öglor av rundstickan på flera ställen i arbetet.

Om det var någon annan fråga som jag missade att lista ut så får du återkomma!

Ögonblicksbild

Kl 07.23 i söndags morse.
Jodå, stickningen hann jag klar med. Men det var värre med fästandet av trådar. Situationen var inte optimal: en färd i bil genom mörker. Enda lampan var en ledficklampa av den sorten som ryms i munnen och så kan man trycka med framtänderna på den lilla knappen så den lyser på arbetet ...

Så sen. När tentan är färdig ska jag fästa de sista trådarna och skicka den andra vanten på posten. Den första är redan levererad.