den lila sommartoppen!

Här presenteras sommartoppar på löpande band. De har väl inte riktigt producerats på löpande band dock. Båda två började jag på förra sommaren och sen har det funnits anledningar till att lägga ner arbetet med både den ena och den andra av olika anledningar.

För den här var problemet att jag hade för lite garn. Sen att jag köpte ett mer gredelint garn att göra livet med. Sen att det inte såg klokt ut så efter en dags användning så petade jag isär toppen i skarven och gjorde om. Sen att det såg ännu mindre klokt ut.
Lösningen blev att jag lyckades hitta år rätt garn på Tradera. Ursprungsgarnet kom också från Tradera och jag anar samma försäljare även om jag inte riktigt har koll. Rätt garn och vad det verkar samma färgbad.

Den här gången gjorde jag en i-cordavslutning även i livet, precis som jag tidigare gjort på ärmen.
Modellen är contiguous. Man börjar högst upp vid nacken och axel"sömmarna". Det är inga sömmar utan istälet ökningsställen. När axeln är "lagom lång" flyttar man ökningsställena /"sömmarna" till där ärmar och fram- resp bakstycke möts  och ökar bara på ärmsidan.

Det blev lite  mycket ökat med tiden. Att ärmarna ska bli för trånga och flytta hela plagget när man rör ärmarna är en fasa. Men genom att göra en I-cord som avslutning så drog det ihop det lite så det blev lite puffigt.

Det var den här toppen jag tvättade häromsistens, då när jag fick en massa mörkt färgat vatten som jag var för snål för att hälla bort. Liten miss vid torkningen gjorde att det blev en liten "topp" överst på ärmen. Jag ska försöka undvika den nästa gång. Det kan ha att göra med både att den torkades plant, och kanske borde formas just där, och att jag kanske kunde ha varit lite måttlig med ökningen i början, men det vet jag inte.

Nytt traderainrop

Det här tycker jag var ett väldigt praktiskt sätt att slå in ett paket på. Pappret är en halv papperskasse och handtaget sticker ut sådär lagom bra så att man lätt kan bära med sig paketet. Vad vet avsändaren om mottagarens faciliteter i fråga om påsar och transportsträcka.

Vad som fanns i?
Jo jag förstår ni är nyfikna på det väldigt lila ("fastelila") lingarnet som väger 300 gram och som så småningom ska bli en sommartopp till mig.
Men jag har gett mig förbud att börja tänka på det före jag är klar med det som jag ska tänka på (icke stickrelaterat). Nån sorts disciplin måste jag försöka upprätthålla ...

KLAR!

Nu är tröjan ordentligt levererad. Har vi tur kommer det någon bild när den sitter på. Tills vidare får vi nöja oss med en "platt" bild.

Mönsterpanelerna har jag gjort själv och "beskriver" min svåger.

Ni vet när man var liten och skrev

Namn
Gatuadress
Postadress
Sverige
Skandinavien
Europa
Världen
Universum

Det kanske inte är riktigt i de termerna som han beskrivs, men man kan utläsa familjeförhållande, adress och yrke.

Och vänder man på tröjan så ser man indikationer på att det är ett havsnära boende.

Färgen är väl nånstans mittemellan. Väldigt trevligt röd med tweedprickar. Ull och silke vill jag minnas. Men jag minns inte procentsatserna och om det var någon särskild sorts ull. Inropat på Tradera.

Och ja, jag har hållit på med den här tröjan i fyra år. Först som ett löfte och senare som projekt och som provstickning och sedan förra sommaren en riktig tröjstickning. Tre garner har varit aktuella. Först tänkte jag ett garn, men när jag tänkt klart och skulle köpa så var det slut på den färgen. Då "panikköpte" jag ett grönt garn och var nöjd ... tills jag insåg att jag själv hade en flättröja i ungefär samma kulör.
Då passar det sig inte att sticka en "likadan" till svågern.

Nån gång köpte jag sen då det röda garnet, men jag inser när jag nu kollar upp projektet på min blogg att det inropet förblev obloggat. Ack ja. Så det kan hända sig.

Män Jössäs!

Idag kom mitt traderapaket och det innehåll precis det som det skulle. Om jag lagade middag när jag kom hem med det? Glöm det! Här måste ju sländan testas!

Skillnaden mot min gamla snigelskridarslända var enorm. Som skillnaden mellan en gammal sjuk och trött hund och en tio veckors valp med turbo.
Nja, nu var ju den jämförelsen tio år bort så jag ska inte säga att jämförelsen är helt adekvat. Men fort gick det. Och ludd krävde den.


Hittills (en timmes experimenterande) har jag kommit fram till:

Jag började snurra sländan åt fel håll (nedför höger lår istället för vänster) så det här lär bli mitt första entrådiga garn.
"From the fold" är inte metoden som gäller för oss just nu. Ullen ska hellre vara väl förberedd med mycket "predraft", alltså utdragen till en lång korv där man spinner från änden. (För-dragen? Du ser, Karin! Det fattas ord på svenska numer!)
Men den ska nog också hellre vara tvättad än otvättad.
När jag lindar upp tråden på sländan ska jag inte linda upp all tråd. Då finns det en buffert av tråd som kan ta emot snodden medans jag intar läget "börja spinna" och kommer igång att spinna.
När jag sen tar upp sländan (genom att göra "imse vimse spindel-rörelser" runt tråden för att linda upp den på fingrarna) så gäller samma sak: inte ha en kort tråd som får ta hand om all snodd. Eller ännu hellre: stanna sländan så inte en kort tråd får ta hand om all snodd.

Med all denna empiri i huvudet och middag i magen säger jag "på återseende" till bloggläsarna. Jag kan inte sitta här längre. Jag måste ju spinna!

(Bilder kan inte komma ifråga i nuläget då det inte finns nån kamera hemma.)
(För-dragna ullen kardades med de nya kardorna. Jag är såå nöjd! Det är glimåkrakardor med tygbotten och jag tror de är tätare än de som jag fått låna. Mer om dem i ett annat inlägg.)

Mer inköp! inkl OT

"Köp och köp, aldrig hör jag något annat", klagade Anton Svensson i Katthult. Det är inte nån större risk att någon skulle säga det i det här hemmet, om det inte skulle handla om mjölkkonsumtionen då möjligtvis ...

Men nu handlar det inte om mjölk eller smålandsbönder utan om nåt så modernt som Tradera. Där hittade jag ovan visade objekt på ett utrop och det visade sig att mitt bud räckte till. Vi får väl se hur fina kardorna är, men det stod att de var fullt funktionsdugliga så då är de väl det. Det har varit säljarens farmors i alla fall har framkommit i senare korrespondens.

Om det nu är så bra som jag hoppas så sparade jag typ 400 kr jämfört med att köpa nyproducerat.
Vad jag ska köpa för det? (som Alma hade sagt) Nej det finns inget inplanerat. Jag tror jag sparar dem till "allmäna konkursen".

Men jag måste ju få berätta vad som hände när jag skulle betala inropet. Eftersom säljaren har ett konto på en viss bank så for jag till den. Sladdade in till stan sisådär kvart i tre på cykel. Alla vet vi ju att bankerna stänger klockan 15. Förvisso. Men denna har kommit på en annan begränsning: inga kontanter efter kl 13. Jag hade gapskrattat om någon hade berättat om det, men cykelsvettig är det lätt att hålla sig för skratt. Nå, det gjordes ett undantag för den här transaktionen och jag fick gjort mitt ärende.

Har ni hört om nåt liknande? En bank som inte vill hålla på med pengar?

Ojdå.

Jag har missat att berätta historien om den blå sjalen.
















Det var en gång en stickad sjal som var mycket omtyckt av sin ägare som också gjort den. I flera år värmde den henne. Hon var så glad för den var stor nog att kunna viras runt huvudet istället för mössa och halsduk. Eller så kunde den läggas mot ryggen, man kunde sedan korsa den över bröstet och knyta ihop på ryggen. Inte så vackert, men varmt och skönt när man sitter hema och pluggar.

Antagligen var det en ganska varm dag då sjalen hade fått följa med och åka buss en längre tur. För hon tänkte inte på att ta den på sig när hon klev av. Hon trodde kanske att hon hade den i väskan.
Men senare, när vädret verkligen krävde att hon hade sjalen så insåg hon att nej, den var inte i väskan. Och ingen annanstans heller. Jo, någonstans fanns den nog, men inte hemma.

Hon ringde till bussgaraget för att höra om de hade hittat den, men ännu har de inte ringt tillbaka. Eftersom en borttappad tröjärm förra året återfanns i Haparanda (som ligger åt alldeles fel håll) tänkte hon att de kanske hade hittat den någon annanstans längs busstraden. Ett mejl skickades, men kanske till fel person. Tyst har det varit i alla fall.

Vad gör en stackars stickare som fryser om huvud och hals då?
Jo, en ny, en ersättare.



Men inte blev den så stor som den förra. Dels för att det nog inte fanns så mycket garn den här gången. Dels för att det här superwashgarnet inte alls är intresserat av blockning. Bara man går ut i rådimman eller regnet en gång så krullar den ihop sig och blir alldeles oblockad.
Den går inte att ha på huvudet och den räcker inte att knyta om kroppen.

(Ett litet kuriosa i sammanhanget är att detta melerade garn var inblandat i den borttappade och återfunna ärmen förra året.)

Bomb?

Som en projektil från regement-staden Boden kom denna kon garn. (Nej jag kunde inte låta bli, mitt i FRA-debatten.)
Och nu är den hemma hos mig.
Än så länge får den vänta på tillämpning, halvvantarna är inte alls klara, inte ens den första. Det händer(sic!) en massa andra saker i livet som inte infattar stickning. Men det kan nog bli en snygg sjal av det kan jag tro.

Hurra?

Nu har jag köpt gult tunt sjalgarn på Tradera. Vi får väl se hur långt på en sjal det räcker.
Helt klart behöver jag en sjal av en tunnare modell själv. Och ljus.
En tunn svart gör sig inte så bra i sommarvärmen, en tjock brun eller blå inte heller.

En skir gul, jo ni! Det blir nog bra. Och nu blir det nog åska, verkar det som.

julklappströjorna

Tack för "räkningen"! Jag blev faktiskt förvånad. 12 stycken, wow! Hoppas ni också hade en god jul och så önskar jag er ett Gott Nytt År! Vi ska se vad jag kan göra åt räknarsaken.


Nu ska jag vara en gnutt flitig igen och uppdatera med bilderna jag tog på julklapps-tröjorna innan de for till mottagarna. Det blev ett blått ljus ser jag nu, så den stämmer kanske inte riktigt i färgen, den rosa.

Swaggern har nu hel kropp och drygt 2 dm långa ärmar. (Och nej, fotografera svarta saker så här års är inte ens lönt att försöka.)

Inser när jag nu flyttat saker från "håller på med" till "färdig 2007" att jag i genomsnitt blivit klar med en sak per månad. Nästan. Statistiken slog tårna i det gröna evitagarnet. Hade det inte tagit slut så ... Gör därför återigen en efterlysning: Ljusgrönt garn av sorten Evita. Finns det någon som har nånting mellan två meter och ett nystan över? (Bilden är från april i år då jag höll på med ärmarna. Garnet räckte från axlarna ner till armhålan. Jag skulle kunna tänka mig liite längre ärmar, men framförallt att montera dem med rätt garn.)

Om jag lägger rejält med manke till så kanske jag kan klara statistiken med hjälp av swaggern. Vi får se hur det blir med det.

Förlåt min otro!

Alldeles precis nyss ringde telefonen. Det var en på buss-stationen i Haparanda. Min tröjärm är upphittad! Den anländer ikväll!

Så har jag då slitit med ärm nummer tre i onödan i två dagar.
Tänk om jag hade vågat lita ...

Ni kan inte ana ...

När jag igår kväll skulle jämföra de båda ärmarna innan jag började forma ärmkullen...
Då upptäckte jag att den första ärmen var borta! Puts totalt väck!
Och anar att den tappades bort på bussen i onsdags.

Imorgon ska jag ringa och höra om den är tillvaratagen.

Kan man bli annat än tokig på galenskapen?

Vad mer kan gå galet? Nej, förresten, jag är inte ett dugg intresserad av svaret.

Någon förvånad?

Nä. Efter att ha stickat upp till halshålet på båda styckena så insåg jag det jag bävade för att inse hela vägen dit: den här tröjan kommer visserligen att passa i så måtto att man kan ha den på sig, men den kommer att kasa upp om man sträcker upp armarna och sen inte kasa ner igen.

Så jag stickade en provlapp! (Anteckna gärna detta.)
Och är nu inne på att börja mäta för att se var ärmhålet ska sättas den här gången.
En rutig tröja är alltså på gång.

Om nu någon blir inspirerad kan jag tipsa: sticka den från avigsidan. Som det nu är gör jag rapporter om *4r, 8a*. Hur skoj är det på en skala?

Och ja, det hade varit bättre att passa på att fotografera i dagsljus.

framme vid delningen

Idogt stickande ger två resultat: ont i tummen och halv tröja. Skillnaden mellan förra försöket och detta är ungefär som nya mörka jeans och gamla urtvättade. Färgerna är inte alls så kraftiga, men resultatet blir inte alls oävet så här heller. Hade jag inte haft det första att jämföra med hade jag varit mer än nöjd.

Nästa!

Visst blir den snygg? Fast haha ... Gissa vem som återigen har för lite garn? (En riktigt riktig lågoddsare.)

För att få det här fina merinogarnet att bli i trakterna av lika tjockt som det rosa så behöver man dubbelt garn. Och minst dubbelt så mycket som jag har ...

Lösningen får bli att istället för att ta dubbelt merinogarn ta merinogarn plus tvåtrådigt garn från Mejeriet som blev över när jag en gång stickade en tröja.

Jag har nu påbörjat denna nya modell och den blir ungefär lika bra, men mer nedtonad i färgskiftningen. Ni får se sen när det finns ljus nog att fotografera. (På nedre bilden är det samma stickning som på övre, plus mejerigarnet.)

Is no more

Kan någon förklara varför jag mäter så sällan?

Var och en kan ju förstå att en rund treåringsmage med en omkrets av 65 cm, som allt halkar av inte går att klämma ner i en sån här tröja, elastisk eller inte, utan att tröjan far opp och i alla fall lämnar magen bar.

Ripp it ripp it ripp it. Ritsch ratsch. Mer ribbor till bredden.

Tur nog är inte treåringar så stora så fastän jag började om igår så är jag nu snart uppe vid ärmhålet igen. 6 maskor bredare. Fast jag är skeptisk. Om jag inte drar i den så är den lika liten som föregångaren. Helt klart ska här blockas!

Ikväll ska jag på ett "hemstickcafé" och lära värdinnan och några till att hantera garn och stickor. Det ska bli skoj!

Den här tröjans ersättare får följa med. Det här garnet ska bli en tröja och inte vantar. Fördelen med fler maskor på varvet är att de diagonala linjerna nästan försvinner. De finns bara lite i början.

Orkat mäta

Tack Tina som hittade åt hur mycket garn som beräknas gå åt.
Nu har jag varit på Coop Forum och lånat en fruktvåg.

Det verkar som att jag har 261,33 meter garn. (En provbit på 40 meter borde ge ett hyggligt närmevärde, visst?)
Enligt Tinas formel skulle det tydligen gå åt 402 meter.

Varför blir jag inte lycklig?

Inte ens det ljusare garnet av samma kvalisort kan rå på den bristen.

Nåja. Jag köpte garnet för jag tänkte att det skulle bli mysiga vantar, inte för att jag trodde att det skulle räcka till en tröja till en liten tjej på tre år. Så det får väl bli vantar då. Eller nåt. Suck.

som sagt ...

Lite Lotten-inspirerad är jag ju. Så när punkadäckbytet drog ut på tiden hos däckfirman när vi skulle iväg och äta födelsedags-tårta så drog jag fram stickningen och lyckades övertyga en fotograf om lämpligheten att föreviga det hela.

Stickningen är en provlapp för att finna den ultimata tröjkompositionen istället för Sherwood. Då hade jag ännu inte sett Ullas komentar. Jag befarar att hon har rätt. Hjälp. Vad ska jag då göra av 1½ kg ryagarn?

Mot Sherwoodsk... tröjan!

Så tänkte jag igår när jag började nysta det nya gröna garnet som kom från garnlek. Det har preciis rätt färg. Att det sen inte är samma kvalitet. Bah!

Fast när jag provlappat lite så inser jag att det är knepigt att se de fantastiska krumelurerna med det här garnet.
Jag tror det är för att garnet är så "randigt" i sig, det är så tydligt två kardeler i det.
Så nu har jag nog övergett sherwood för den här gången. Trist, för det är en jättesöt tröja. Däremot tänker jag att tydligare flätor kanske fungerar, såna med två räta som byter plats med två andra räta.
Jag ska testa.

För övrigt kan meddelas att Den Blå Ormen blev för lång! Och därmed hamnade knapphålen för glest! Så den delen måste jag sticka om. Den motsatta sidan hade lyxen att bara behöva repa upp det som var överflödigt.
Men nu blockar jag iaf framkanten på tröjan så den inte ska knollra in sig när jag ska sätta fast framkanterna.

Lintröjan har fått axlarna ihopsydda och halshålet har fått sina varv. Nederkanterna ser ut som att det inte är ohälsosamt med blockning, men jag tror att jag i så fall ska tvätta hela, inte bara fukta längst ner och få nån smutsrand som aldrig någonsin går bort. Och just nu ids jag inte det.

Första mudden är klar, sånär som på att notraderna hamnade snett i förhållande till varandra. Jag får väl skylla mig själv som sätter mig med sånt vid halvelvatiden om natten. Har ännu inte bestämt mig för om det är "charmigt hemmagjort" eller förfärligt löpandebandaktigt. Lutar åt det sista, men inte blir det kul att pilla upp ...

Hurra hurra hurra!

Nej, jag fyller inte år, än.
Men jag har varit på Tradera och köpt garn av garnlek och jag är så glad att jag "vann" dem. Fast jag förstår att det är "livsfarligt" för mig, med mina egenskaper i kombination med den plånbok jag har, att hålla på med auktioner. Jag VILL vinna! Dessa garner hade jag råd med, men nu gör jag nog klokt att kasta bort lappen med lösenordet. ;-D

Så nu ska jag betala och sen kommer det en stoor kartong med massor av garner till mig från Alingsås!

(Bilderna är garnleks från Tradera. Har du något emot att jag har dem ute, garnlek, så kontakta mig.)